Aftonbladet fälls för publicering om Stadsteaterns förre chef

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att grovt ha brutit mot god publicistisk sed. Det var i december 2017 som tidningen publicerade ett flertal artiklar om Stadsteaterns förre chef, Benny Fredriksson. Nämnden anser att tidningen inte haft tillräckliga belägg för en rad allvarliga anklagelser samt publicerat djupt nedsättande och kränkande omdömen om honom som det är mycket svårt att försvara sig mot. Tidningen har också agerat på ett sätt som innebar att han inte fick en rimlig möjlighet till bemötande.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha grovt brutit mot god publi­cistisk sed.

_______________

Genom beslut den 13 december 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 5 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Teater-vd:ns hårda ledarstil har skapat en tystnadskultur. Samma artikel med vissa förkortningar publicerades i den tryckta utgåvan dagen efter. De delar som endast finns i nätversionen är markerade med blå färg i referatet nedan.

Vd Benny Fredrikssons hårda ledarstil hade skapat en tystnadskultur på Stockholms stadsteater. Personalen liknade honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd. En anonym, tidigare anställd citerades:

” – Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom.”

Aftonbladet hade tagit del av närmare 40 berättelser om Benny Fredrikssons ledarstil. De kom från både tidigare och nuvarande personal. Alla vittnade om en tystnadskultur där ingen – utom tidigare vd-sekreteraren A [namn angivet] – öppet vågade kritisera Fredriksson. Flera hade angivit samma skäl. En anonym källa citerades:

” – Du får inte öppet citera mig. Han skulle medvetet gå in för att krossa min karriär. Och den politiker i Stockholm han inte lindat runt sitt finger finns inte.”

A, Fredrikssons tidigare vd-sekreterare, förklarade varför han ställde upp med namn och bild:

” – Benny Fredriksson förgör människor. Jag vet vad som försiggått under mina år som Bennys sekreterare. Jag har inget att dölja. Jag vill att Stadsteatern och dom som arbetar och kommer att arbeta där ska få möjlighet att verka på en frisk arbetsplats. Så är det inte nu.”

Flera beskrev hur ”hela teatern viskade i korridorerna om hans terrorvälde och makt”, men att ”han hade satt sådan skräck i alla att ingen vågade prata om det på möten”.

Tillsammans med berättelserna om Benny Fredrikssons ledarskap hade tidningen också fått ett upprop. Tidningen citerade ur det:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.

Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?

Hjälp oss att frigöra de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Ett återkommande tema i tidningens samtal med teaterns konstnärliga personal och de nedskrivna berättelserna var Fredrikssons dubbelnatur. En anonym man berättade:

” – Man känner sig sedd och uppburen, så länge det inte är någon diskussion. Men när jag arbetade med stjärnregissören, som nu avpolletterats, och sade att jag som nyutbildad inte hade den pondus som behövdes för att jobba med honom, då fick jag känna på rädslokulturen. Fredriksson exploderade och skrek i en timme. ’Om du inte gör det här river vi ditt kontrakt, då läggs produktionen ner’. Det präglade resten av min tid på Stadsteatern. Om du säger emot för mycket föds en galning framför dina ögon.”

Kritik mot Fredriksson ledde ofta till att anställningar avslutades. En anonym kvinna citerades:

” – Han har skapat en succéteater. Det är det som har gjort att folk har orkat. Men det fanns ett hot också. Öppnar du munnen kan du få gå.”

En anonym man:

” – Han tar väldigt lätt illa vid sig. Tycker inte om att bli motsagd och är arg i flera år efter någon gått emot honom. Och hämnas. Han höjer upp individer ena dagen och sänker ned den andra, och njuter av det. Hela organisationen blir lik­som medberoende till honom.”

En kvinna:

” – Vi skojade om medhörningen runtom i alla rum, att han kunde höra allt som sades. Sådant bygger på att man är rädd.”

A citerades:

” – Personer i ledningsgruppen – fullständigt kompetenta människor – sade ’javisst, det gör jag på en gång’, om Fredriksson ryckte upp dörren och sade ’verkställ’.”

” – Han blev alltid vred och vrång om man inte omedelbart gillade hans idéer. Vid ett tillfälle satt personalchefen på mitt kontor och grät efter ett styrelsemöte. Benny kunde göra så, skälla ut människor inför andra.”

Historierna som Aftonbladet fått ta del av tecknade bilden av en mycket känslo­kall person. Tidningen gav exempel:

• En anställd fick rådet av Fredriksson att göra abort om hon ville ha en viss roll. Kvinnan gjorde abort, och fick rollen.
• En annan skådespelerska, som arbetat många år på teatern, ville inte vara med i en sexuellt frispråkig uppsättning. Svaret från Fredriksson var ”det finns bara ett alternativ, att du börjar frilansa”, enligt A, som berättat för tidningen att liknande händelser ofta förekommit.
• En kvinna spelade parallellt i tre pjäser och blev tillsagd att göra inhopp dagen efter i en fjärde. När hon sade att hon var sjuk och inte orkade fick hon höra av Fredriksson att ”vi kan inte ha lata skådespelare på den här teatern”. Kvinnan hade skrivit ned sin berättelse och konstaterat att när pjäsen förlängdes till nästa spelperiod hade hon fått lämna ensemblen. Det var straffet för att hon varit sjuk. ”Fredriksson var sinnebilden för en dikta­torisk maktutövare.”
• En kvinna med lång scenerfarenhet uppmanades att vara statist i en pjäs. Hon föreslog då att hon skulle ta tjänstledigt så att teatern kunde anställa en riktig statist, vilket var mycket billigare. Hon hade fått till svar att antingen gjorde hon statistuppdraget eller så skulle hon få lämna teatern och sin årsanställ­ning på studs. Hon hade fått 24 timmar på sig att fundera på saken.
• Vid ett annat tillfälle ville Fredriksson pressa ett skådespelarpar att inte vara föräldralediga. Han hade föreslagit att de skulle arbeta i olika produktioner, med olika arbetstider. Då skulle de kunna träffas på T-centralen när den ena var på väg till jobbet och den andra var på väg hem och överlämna barnet.

Problem som gällde geniförklarade manliga skådespelare hade sopats under mattan. Kvinnor som kommit med kritik hade fått lämna huset. Även här gav tidningen exempel:

• Vid tidpunkten för publiceringen fanns två manliga skådespelare kvar i teaterns uppsättningar, trots att de anmälts för trakasserier.
• När en manlig stjärna skrek och var fysiskt aggressiv mot sina medspelare under repetitioner bad en skådespelare Benny Fredriksson att gripa in. Han hade då svarat ”Men X är en dysfunktionell person och då tänker jag att om vi inte skulle erbjuda honom en plats på teatern – vart skulle han då ta vägen?”.
• En manlig regissör kissade ner en toalett på Stadsteatern och sade inför andra att ”jag sprider ut min doft så att kvinnorna ska bli kåta”. Han hade kunnat arbeta vidare som om inget hänt.

Fredrikssons sätt att hantera manliga skådespelares övergrepp hade kopierats av underlydande chefer. En berättelse återgavs där personalchefen övertalade en kvinnlig skådespelare att inte anmäla att en manlig skådespelare sextrakasserat henne.

Vid andra tillfällen hade det varit Fredriksson som utsatt underlydande för ver­bala och fysiska trakasserier.

En man hade berättat om en återkommande händelse vid möten med Benny Fredriksson. Han hade satt sig nära och tryckt in sina ben hela vägen till mannens kön. Sexuell invit eller maktspel, undrade mannen. ”Det kändes som ’jag kan göra vad jag vill med dig’”, sade han.

När Fredriksson regisserade en pjäs (på Scenskolan, före tiden på Kulturhuset) pressade han en skådespelare att repetera naken, som en maktdemonstration. In­för publik fick mannen vara påklädd.

En kvinna hade fått höra att hennes man, som också jobbat på Stadsteatern, var en ”halvman”. Tidningen citerade en skriftlig berättelse av henne:

” – Sedan lutar han sig över mig med ett fast tag om mina lår och säger att ’sådana sexiga och lösaktiga kvinnor som dig vill jag däremot ha på min teater, det är fritt fram för dig’, skriver hon.”

Artikeln avslutades med mer allmänna synpunkter på arbetsmiljön på Stadsteatern. Till artikeln hade tf ansvarig utgivare Lena Mellin fogat en fotnot:

”Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor. Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter att han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.”

Artikeln illustrerades bland annat med uppdragna citat ur texten och en porträtt­bild av A med bildtexten ”A vittnar om terrorn”.

Samma dag, den 5 december 2017, publicerades en krönika, skriven av tid­ningens kulturchef Åsa Linderborg. Den hade rubriken Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan. Åsa Linderborg puffade för texten på Twitter klockan 17:55, enligt en kopia insänd av anmälaren. Delvis samma text publicerades i papperstidningen den 6 december, nu med rubriken Politikerna blundade för Fredrikssons skräckvälde.

I den nätpublicerade krönikan konstaterade Linderborg att tidningen avslöjat att Benny Fredriksson under sina 15 år som chef styrt verksamheten med skräck och fruktan. Reportaget vilade på ett 40-tal berättelser och några av dem som vittnade hade hon själv talat med. De tecknade en bild av ”en oberäknelig diktator” som hotade med att riva kontrakten för dem som inte ville göra som han önskade. Hon skrev vidare bland annat:

”Han har pressat skådespelare att inte ta ut sin föräldraledighet. Han har till och med tvingat en skådespelare att genomgå abort.”

”Han har hållit de geniförklarade sextrakasserarna bakom ryggen. Han har skyddat de män som gjort sig skyldiga till misshandel. Han har inskärpt, att på hans teater skvallrar man inte. Och han har förlagt ansvaret på offren.”

”Jag har i alla år hört historier om Benny Fredriksson och lika länge har jag pratat med folk som inte vågar säga ett knyst. Den enda som nu framträder med namn är Fredrikssons förre sekreterare A.”

”Han har snurrat upp alla politiker han haft nytta av i Stockholms stadshus, och har själv siktat på kulturministerposten i vilken regering det än må vara.”

”Alla vittnar om en känslolös person som ägnat sig åt pennalism…”

En förklaring till att han drivit sin ensemble så hårt var, delvis, egenskapad resursbrist. Benny Fredriksson hade använt avsevärda summor till att betala oräkneliga teateroptioner. En stor teater behövde köpa många pjäser, men Benny Fredriksson hade satt i system att köpa rättigheterna till pjäser som han sedan bara satt på, år efter år.

A hade berättat för skribenten att Fredriksson medvetet saboterat för Dramaten som annars kanske kunde ha satt upp de aktuella pjäserna. De som framför allt hade drabbats var unga dramatiker som inte fick sina verk spelade.

”Sådan är Benny Fredriksson. Han lovar en massa som han inte håller. Jag är bekant med en regissör som lovades en pjäs men som visade sig ha en annan uppfattning än Fredriksson om rollistan. Då blev hen utköpt och ersatt av en som var lättare att styra.”

”Men det är inte pengarna som är problemet, utan att Fredriksson hanterat sin arbetsplats på ett helt förmodernt sätt, med hot och hån.”

I den version av krönikan som publicerades i den tryckta tidningen den 6 decem­ber var meningen ”Han har till och med tvingat en skådespelare att genomgå abort” borttagen.

Till nätversionen av krönikan hade stf ansvarig utgivare, Lena Mellin, fogat en fotnot:

”I den här artikeln återges innehållet i en löpsedel på ett missvisande sätt. Formuleringen på löpsedeln var följande: Teaterchef pressade skådespelare till abort för en roll.”

Den 5 december 2017, publicerade aftonbladet.se även en ledartext med rubriken Teaterchef hotar och sprider rädsla. Den publicerades i den tryckta versionen dagen därpå.

I texten återgavs huvuddragen i tidningens granskning på nyhetsplats. Tidningen konstaterade även bland annat att:

”Han är ännu en av dessa kulturmän som sprider rädsla som skapar tystnad. Få vågar kritisera honom.”

En händelse återgavs:

”En hyllad manlig skådespelare tog stryptag på en kvinnlig kollega och Fredriksson var snabbt på plats: ’På den här teatern skvallrar vi inte’.”

Dagen efter, den 6 december 2017, hade tidningens löpsedel följande text:

TEATERCHEF PRESSADE skådespelare TILL ABORT FÖR EN ROLL

Anställda målar upp ett skräckvälde av vd:n för kulturhuset. ”Alla är rädda för honom”

Den 6 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Fredrikssons brev om sexuella trakasserier. Den publicerades även i förkortad form i den tryckta tidningen den 7 december 2017. Då med rubriken Lovade anställda att trakasserier skulle stoppas.

Artikeln slöt an till föregående dags avslöjande, att Benny Fredriksson hade en hård ledarstil som vd för Kulturhuset Stadsteatern. Fredagen före publiceringen hade han fått nys om vad som var på gång och skickat ut ett internt mejl till alla anställda där han lovade att alla trakasserier skulle stoppas.

Nu vägrade han att svara på Aftonbladets frågor om hans egna trakasserier, hot och hårda ledarskap.

”För mig har #tystnadtagning och nu #metoobackstage också inneburit rann­sakan av mig själv” hade han skrivit i brevet.

Det var förra måndagen som Aftonbladet börjat granska Benny Fredrikssons hårda ledarstil. Personalen hade liknat honom vid en oberäknelig diktator, som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd. Fem dagar senare hade mejlet till de anställda skickats ut.

I webbversionen publicerades hela Benny Fredrikssons mejl till sin personal. I papperstidningen endast några citat.

Den 6 december 2017 publicerade aftonbladet.se en krönika av kulturchefen Åsa Linderborg med rubriken Utredningen verkar riggad för Benny Fredriksson. Krönikan publicerades dagen därpå i den tryckta versionen av tidningen, nu med rubriken Utredningen är riggad för Fredriksson.

I den kritiserade Linderborg den utredning Stockholms stad initierat. Tiden för Stadsteaterns anställda att yttra sig var för kort och utredningen borde ha genom­förts av utomstående, professionella utredare eftersom anklagelserna var så all­varliga. Fredriksson anklagades för att ha förvägrat anställda föräldraledighet, ha krävt abort för en huvudroll, hotat riva kontrakt så snart någon vågat ha en egen åsikt, han har tafsat och skyddat dem som trakasserat etc. Detta hade drabbat män som kvinnor, frilansare som fast anställda.

En av Kulturhusets mellanchefer, Johan Wirfält, hade i ett öppet Facebookinlägg menat att han inte kände igen sig i Aftonbladets avslöjande. För honom var Benny Fredriksson en helt annan människa. På det svarade krönikören bland annat:

”Med all respekt, men det är inte Wirfälts livmoder som Benny Fredriksson har ställt krav på.”

Den 7 december 2017 publicerade den tryckta versionen av Aftonbladet en nyhetsartikel med rubriken ”Han kommer ha full insyn och kontroll” med underrubriken Utredningen om Benny Fredriksson får hård kritik: Ska bli klar under veckan och hanteras internt. Artikeln handlade huvudsakligen om kritiken mot stadens utredning av ärendet. Än en gång beskrevs det som Aftonbladets källor lade Benny Fredriksson till last:

”Närmare 40 personer berättade att han bland annat pressat fram en abort, sex­trakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd. Alla utom en berättade anonymt, eftersom de var rädda för repressalier från Fredriksson.”

Den 7 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Benny Fredriksson avgår som vd för Kulturhuset Stadsteatern.

Tidningen konstaterade att han avgått två dagar efter att Aftonbladet avslöjat att han sextrakasserat personal och låtit manliga, geniförklarade skådespelare begå övergrepp.

Tidningen citerade ur det pressmeddelande som Fredriksson skickat ut:

” – Det är med stor sorg som jag bett att få bli entledigad från min tjänst. Jag gör det med omsorg om Kulturhuset Stadsteaterns framtid.”

” – Låt mig vara tydlig: jag lämnar med gott samvete.”

Avgången uppmärksammades även i Aftonbladet/TV.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av Benny Fredrikssons änka Anne Sofie von Otter samt sönerna Hjalmar Fredriksson och Fabian Fredriksson. Som ombud hade de Advokatfirman Sture Larsson AB, företrädd av Sture Larsson och Hanna Larsson.

Anmälan motiverades med att tidningen gjort en rad påståenden som berörde Benny Fredriksson:

• Att Aftonbladet sökt Fredriksson för en kommentar. Efter 17 timmar hade beskedet från Kulturhuset Stadsteaterns pressavdelning varit att hänvisa till Stockholms Stadshus AB.
• Att han vägrat svara på frågor om ”sina egna trakasserier, hot och hårda ledarskap”.
• En anställd fick rådet att göra abort om hon ville ha en viss roll.
• ”Han har till och med tvingat en skådespelare att genomgå abort.”
• ”Han har pressat fram att en kvinnlig skådespelare begick abort.”
• ”Med all respekt men det är inte Wirfälts livmoder som Benny Fredriksson har ställt krav på.”
• ”Deras berättelser vittnar om en vd som pressat fram en abort, sextrakasse­rat personal och upprepade gånger låtit geniförklarade manliga skådespe­lare begå övergrepp utan åtgärd.”
• ”En man berättade om en återkommande händelse vid möten med Benny Fredriksson: – Han satte sig nära och tryckte in sina ben hela vägen till könet. Sexuell invit eller maktspel? Det kändes som ’jag kan göra vad jag vill med dig’, säger mannen”
• ”När Fredriksson regisserade en pjäs (detta var på Scenskolan före tiden på Kulturhuset) pressade han en skådespelare att repetera naken, som en makt­demonstration. Inför publik fick mannen vara påklädd.”
• ”En kvinna fick först höra att hennes man, som också jobbat på Stadsteatern, var en ’halvman’: ’- Sedan lutar han sig över mig med ett fast tag om mina lår och säger att ’sådana sexiga och lösaktiga kvinnor som dig vill jag där­emot ha på min teater, det är fritt fram för dig’ skriver hon.”
• ”En hyllad manlig skådespelare tog stryptag på en kvinnlig kollega och Fredriksson var snabbt på plats: ’På den här teatern skvallrar vi inte.”
• Joachim Kerpner (Aftonbladets reporter. PO:s anm.) uttalade på Aftonbladet TV: ”Han har gjort sexuella trakasserier mot personal, bland annat lagt händerna på en kvinnas lår och sagt att hon är sexig.” Speakerröst uttalar i slutet av reportaget: ”Benny Fredriksson vägrar svara på frågor.”
• ”Fredriksson anklagas för att han förvägrat anställda föräldraledighet, han har krävt abort för en huvudroll, han har hotat att riva kontrakt så snart någon vågar ha en egen åsikt, han har tafsat och han har skyddat dem som trakasserar etc.”
• ”Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skåde­spelare begå övergrepp utan åtgärd.”

De sammanfattande grunderna för anmälan var följande:

• Benny Fredriksson hade inte fått någon reell möjlighet att bemöta anklagel­serna före den första publiceringen.
• Tidningen hade inte publicerat uttalanden som var till Benny Fredrikssons fördel.
• Den hade inte kontrollerat anklagelsernas riktighet.
• Anklagelserna hade refererats med ett ordval som givit dem en annan och allvarligare innebörd.

Anmälaren utvecklade sina argument på följande områden:

Aftonbladet hade inte givit Benny Fredriksson möjlighet att bemöta anklagel­serna

Nätartikeln den 5 december och papperspubliceringen dagen efter hade avslutats med att Aftonbladet sökt Benny Fredriksson för en kommentar. Efter 17 timmar hade följande besked kommit från Kulturhuset Stadsteaterns pressavdelning: ”Jag hänvisar till koncernledningen vid Stockholms Stadshus AB.”

Vad som hänt var att tidningen skickat ett mejl med frågor om de anklagelser som sedan publicerades. Det kom till Stadsteaterns presstjänst klockan 20:42 den 4 december 2017. Mejlet upplyste att artikeln skulle publiceras den 5 december och att Benny Fredriksson därför måste svara senast klockan 14:00 den 5 decem­ber.

Detta mejl kompletterades med ytterligare ett, som kom in klockan 06:45 den 5 december med ytterligare frågor.

För adekvata svar på frågorna hade det krävts relativt omfattande utrednings­åtgärder, eftersom de i åtskilliga fall avsåg händelser som inträffat långt tillbaka i tiden. Frågorna var också av en sådan karaktär att svar krävt ingående övervägan­den.

Därmed var det inte rimligt att sända frågorna så tätt inpå publiceringen. I prakti­ken hade Benny Fredriksson bara fått några timmar på sig att svara. Det var pressetiskt oanständigt.

Aftonbladet har inte publicerat andra uppfattningar om Benny Fredriksson

Skådespelaren Leif Andrée hade för anmälaren uppgivit att han blivit kontaktad av Aftonbladet och tillfrågad om att berätta om situationen på Stadsteatern. Han hade erbjudits anonymitet. Han hade svarat att han inte ville vara anonym utan berätta under eget namn och att det han hade att säga om teatern och Benny Fredriksson var alltigenom positivt. Tidningen bad att få återkomma, men hade inte gjort det.

Aftonbladet verkade inte ha varit i kontakt med någon personal – bortsett från Leif Andrée – som nu arbetade på teatern och som gjort det länge. Det hade framgått av samtal som anmälarens ombud fört med skådespelare och annan personal på teatern.

Aftonbladet visste att den information tidningen hade kom från ett upprop som drevs av en agenda – att skada Benny Fredriksson. Därför hade det i särskilt hög grad ålegat tidningen att inhämta synpunkter från personer som känt Benny Fredriksson och som arbetat med honom under lång tid.

Aftonbladet har inte kontrollerat anklagelsernas riktighet

Det upprop som tidningen redogjorde för i nätartikeln från den 5 december 2017 klockan 17:24 hade som avsikt att få bort Benny Fredriksson. Därmed borde Aftonbladet iakttagit särskild försiktighet och ingående kontrollerat anklagelser­nas sanningshalt innan de publicerades.

Det förelåg inte någon tidspress, då anklagelserna gällde påstådda händelser långt tillbaka i tiden.

Anmälarens ombud hade själv undersökt några påståenden:

• Att Benny Fredriksson rått en skådespelare att göra abort för en roll

Ombudet Sture Larsson och advokat Owe Hjelmqvist träffade Benny Fredriksson den 8 december 2017 (dagen efter hans avgång. PO:s anm.) och talade bland annat om detta påstående. Benny Fredriksson förstod vilken händelse som Aftonbladet syftade på, men han förnekade bestämt att han rått henne att göra abort. Han kände till att den gravida skådespelaren diskuterat sin situation med annan personal på teatern, men visste inte vad som då sagts.

Produktionsledaren Lars Engman vid Stadsteatern hade uppgivit för anmälarens ombud att en skådespelare blivit gravid under repetitionsarbetet med en pjäs. Detta hade inträffat 2003. Hon hade valt att göra abort. Benny Fredriksson hade inte påverkat henne i detta, utan det var hennes eget val. I den uppkomna situatio­nen hade Benny Fredriksson hjälpt henne på alla sätt.

Lars Engmans uppgifter visade att Benny Fredriksson varken tvingat, pressat eller rått skådespelaren att göra abort. Dessutom rörde det sig om en skådespelare som redan hade en roll, inte om en som skulle få en.

• Att Benny Fredriksson sagt att ”På den här teatern skvallrar vi inte” när en manlig skådespelare tagit stryptag på en kvinnlig kollega.

Den berörda kvinnliga skådespelaren hade uppgivit för anmälarens ombud att hon inom ramen för uppropet #tystnadtagning uppgivit för Svenska Dagbladet vad hon utsatts för, det vill säga strypgreppet.

Omedelbart efter övergreppet kontaktade hon Benny Fredriksson på telefon. Denne frågade om hon ville polisanmäla och stöttade henne tiden därefter.

Hon hade endast talat med SvD om övergreppet. Hon hade således inte talat med Aftonbladet. Hon blev därför förvånad och upprörd när hon, före publiceringen i Aftonbladet, fick veta att händelsen fanns med på listan över anklagelser mot Benny Fredriksson.

Vad som hänt var således att någon till Aftonbladet vidarebefordrat den uppgift hon lämnat till SvD – och lagt till att Benny Fredriksson sagt att ”På den här teatern skvallrar vi inte”. Innebörden av det påstådda citatet var att Benny Fredrikssons reaktion på övergreppet beskrevs helt annorlunda än hans verkliga reaktion.

Hon hade varit angelägen om att behålla sin anonymitet och hennes förtroende för att Aftonbladet kunde hantera hennes uppgifter på ett korrekt sätt var lågt. Därför hade hon bett en annan person kontakta Aftonbladet och säga att uppgif­terna var fel.

Hon hade fått bekräftelse på att så hade skett. Och uppgiften fanns inte med i nyhetsartikeln den 5 december, men dök senare samma dag upp i ledartexten.

Ovanstående uppgifter hade anmälarens ombud fått genom samtal med berörda personer. Information som Aftonbladet hade kunnat inhämta på samma sätt, vilket uppenbarligen inte skett. Aftonbladets källkontroll hade varit synnerligen bristfällig, för att inte säga obefintlig.

Allt tidningen gjort var att ta anklagelserna i uppropet för goda och kompletterat med uppgifter från en person, A, som varit anställd som teatersekre­terare från mars 2003 till september 2005. Det vill säga endast 18 månader för 13 år sedan.

När det gällde påståendena om sexuella trakasserier mot personalen noterade om­budet att det i utredningen av Stockholms stad inte konstaterats några belägg för sådana. Utredningen hade presenterats i mars 2018.

Aftonbladet hade refererat källans anklagelser med ett ordval som fått anklagel­serna att framstå som allvarligare än vad källan uppgivit

Kulturchefen Åsa Linderborg hade skrivit en krönika som publicerades på webb­platsen den 5 december 2017. Där hade hon skrivit att Fredriksson ”till och med tvingat en skådespelare att genomgå abort”.

I nyhetsartikeln den 5 december använde tidningen begreppet att han ”pressat” fram aborten.

Påståendena om att aborten framtvingats eller frampressats användes upprepade gånger i rapporteringen såväl på webbplatsen som i den tryckta tidningen den 5 till den 7 december.

Men när tidningen beskrev vad källan uppgivit (nyhetsartikeln den 5 december) står det att hon ”fått rådet” av Fredriksson att göra abort.

Genom att använda orden ”tvingat” och ”pressat” framstod anklagelserna mot Benny Fredriksson som betydligt allvarligare och han som mer klandervärd än vad källan uppgivit.

Löpsedeln

Löpsedeln för tidningen den 6 december 2018 löd:

TEATERCHEF PRESSADE skådespelare TILL ABORT FÖR EN ROLL

Anställda målar upp ett skräckvälde av vd:n för kulturhuset. ”Alla är rädda för honom”

Även här förvrängs källans uppgift från att hon ”fått rådet” till ”pressats”.

Till det kommer att uppgiften är reservationslös, som om uppgiften om aborten var ett utrett och obestridligt faktum.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin ställföreträdande utgivare, Lena Mellin.

Hon framhöll att kritiken mot arbetsförhållandena på Kulturhuset Stadsteatern sedan länge varit känd. Exempelvis hade DN 2011 publicerat en artikel av en skådespelare där det bland annat framgick att andelen fast anställda på teatern sjunkit från 70 procent till 20 procent på 20 år. Samtidigt som föreställningarna ökat med 50 procent. I artikeln beskrevs Benny Fredriksson som en ”feodal­herre”.

När uppropet #tystnadtagning publicerades i november 2017 hade det utlöst en flodvåg av artiklar om förhållandena på teatrarna, bland annat om grova sexuella trakasserier på Kulturhuset Stadsteatern.

I samband med det hade Kulturhuset Stadsteatern gått ut med tre pressmedde­landen, bland annat med information om åtta anmälningar om sexuella trakasse­rier sedan 2015 och om fler anmälningar i svallet av #tystnadtagning.

Ingen kritik av artiklarna hade nått tidningen i samband med att de publicerades. Den kom först efter Benny Fredrikssons tragiska bortgång.

Aftonbladet hade ett gediget underlag för artiklarna. Tidningen hade varit i kon­takt med ett 40-tal personer som arbetade eller hade arbetat på teatern. Samtliga utom en var anonyma av rädsla för repressalier.

Utgivaren gick därefter igenom och kommenterade anmälarens påståenden:

Benny Fredriksson fick inte reella möjligheter att bemöta kritiken

Reportern kontaktade redan den 29 november pressansvarig på Kulturhuset Stadsteatern med frågor om arbetsmiljön.

Den 4 december klockan 10:50 skickade han ytterligare ett mejl och frågade om det var möjligt att ställa frågor till Benny Fredriksson angående ett mejl som denne skickat ut till personalen om nödvändigheten av förändringar på Kulturhuset Stadsteatern.

På kvällen den 4 december 2017 hade reportern skickat ett mejl till den press­ansvarige med specifika frågor till Fredriksson. De var överens om att frågorna skulle besvaras senast klockan 14 nästa dag. Men ett par timmar senare blev beskedet att Benny Fredriksson inte ville svara på frågorna utan att chefen för Stockholms Stadshus AB skulle svara i hans ställe. Hennes besked blev att de skulle inleda en intern undersökning.

Aftonbladets linje i liknande situationer var att inte namnpublicera utan att tala med den utpekade personen, eller med ett ombud för densamme. Den linjen hade hållits även i detta fall.

Att sätta upp en deadline för svar var en journalistisk arbetsmetod för att snabba på svaret. Hade Fredriksson eller hans pressansvariga sagt att de inte hade tid att gå igenom frågorna just då, och bett om förlängd svarstid, så hade önskemålet självklart respekterats. Mer bråttom än så var det inte. Men någon sådan förfrå­gan framfördes inte.

Att tidningen inte publicerat det som talade till Benny Fredrikssons fördel

Det var inte korrekt. Samma tveeggade bild som framkommer i den konsultrap­port som Stockholms stad beställde framkommer i artiklarna. Bland annat hade tidningen skrivit att ”man kände sig sedd och uppburen” och ”han har skapat en succéteater, det är det som gjort att man orkat” och att han är en ”dubbelnatur”.

Att inte kontrollera uppgifternas riktighet

Det Aftonbladet tagit del av var de enskilda sagespersonernas upplevelser. Andra kunde ha andra uppfattningar om allvaret i situationen. I och med att Benny Fredriksson först inte velat bli videointervjuad och sedan inte intervjuad alls, hade tidningen inte hans version av vad som inträffat.

Refererat anklagelser med ett ordval som givit dem en annan och allvarligare innebörd

Denna invändning förstod inte utgivaren. Närvarande vid intervjuerna har endast reportern och den intervjuade varit. Någon annan kunde knappast veta vad som sagts.

Utgivaren gick därmed över till att kommentera olika påståenden i anmälan:

Om reporterns uttalande i Aftonbladet TV

Det här var vad Joachim Kerpner hade sagt i inslaget:

”Det som kommer fram är ju då som du säger närmare 40 personer som be­skriver ett teaterhus där det råder ren skräck, man är rädd för sin chef. Han har på olika sätt gjort medarbetarnas vardagsliv väldigt jobbigt, han har till exempel pressat fram att en kvinnlig skådespelerska begick abort, för att kunna få spela en roll, han har sagt till medarbetare som inte har velat spela i en pjäs som var väldigt sexuellt frispråkig att ’kan du inte tänka dig att göra det så kan du bli frilans istället’ och han har själv gjort sexuella trakasserier mot personal, till exempel berättar en kvinna om hur han lagt sina händer på hennes lår och pratat om hur sexig hon var.”

Om påståendet att tidningen inte återkommit till skådespelare Leif Andrée när denne varit positiv till Benny Fredriksson

Han hade dock själv återkommit kvällen den 17 mars i år till centralredaktionen. Vad han sagt ville utgivaren inte återge av respekt för Andrée.

Av hänsyn till källskyddet kunde tidningen inte redovisa vilka andra anställda och före detta anställda den talat med.

Angående kvinnan som fick rådet att göra abort

Enligt artikeln fick hon rådet av Fredriksson, gjorde abort och fick rollen. Så upplevde hon situationen. Fredriksson sa, enligt anmälarna, att kvinnan talat med andra personer på teatern om saken. Enligt en tredje person, en produktions­ledare, hjälpte Fredriksson själv kvinnan.

Det fanns således tre olika versioner. Däremot rådde det enighet om hur det sluta­de, att kvinnan gjorde abort.

Uppgiften om att Fredriksson sagt att ”På den här teatern skvallrar vi inte” när en manlig skådespelare tagit strypgrepp på en kvinnlig kollega

Det var korrekt att en uppgift som reportern tagit del av aldrig publicerades efter­som han fick veta att den inte stämde. Det nådde emellertid inte ledarredaktionen, som tagit del av artikeln innan den var klar.

Om innehållet i Stockholms stads beställda konsultutredning

Det kunde ha förekommit sexuella trakasserier, trots att några sådana inte lyfts fram i rapporten. Utredningen hade nämligen som metod att endast redovisa den information eller den åsikt som återgivits av flera personer.

Om ordet ”pressade”

Det var en adekvat tolkning av hur kvinnan upplevde situationen.

Om Åsa Linderborgs krönika på webbplatsen den 5 december 2017

Åsa Linderborg hade refererat innehållet på löpsedeln felaktigt. Artikeln var där­för försedd med fotnoten:

”I den här artikeln återges innehållet i en löpsedel på ett missvisande sätt. For­muleringen på löpsedeln var följande: Teaterchef pressade skådespelare till abort för en roll.”

Anmälarens kommentar

Att hänvisa till tidigare kritik mot Kulturhuset Stadsteatern var inte relevant. Detta handlade inte om teaterns verksamhet utan om påståendena om Benny Fredrikssons agerande.

Av uppgifterna från Lars Engman (se sid 10 i detta beslut. PO:s anm.) framgår att Benny Fredriksson varken rått, pressat eller tvingat skådespelaren att göra abort.

När det gällde den kvinnliga skådespelaren som utsatts för ett strypgrepp (se sid 10-11) visade hennes berättelse att ledartextens påstående om Benny Fredrikssons agerande var felaktigt. Nu medgav tidningen att uppgiften var fel och att det var därför den ströks i nyhetsartikeln. Ledarredaktionen hade emeller­tid tagit del av en ofärdig version av artikeln där uppgiften fanns med.

Det förklarade emellertid inte hur den felaktiga uppgiften i ledartexten kunde ligga kvar på webbplatsen från den 5 december 2017 till åtminstone den 11 juni 2018, då anmälarens ombud skrivit ut den.

Att låta den felaktiga och grovt kränkande uppgiften ligga kvar i mer än sex månader efter att tidningen fått kännedom om felet var synnerligen klandervärt ur pressetisk synpunkt.

Ombudet hade varit i kontakt med 13 personer, varav 12 fortfarande arbetade på teatern. Endast Leif Andrée hade blivit kontaktad av Aftonbladet. Ingen hade hört talas om att någon annan blivit kontaktad heller. Särskilt anmärkningsvärt var att tidningen publicerat uppgifter från A, som endast arbetat 18 månader för 13 år sedan på teatern.

I fotnoten till Åsa Linderborgs krönika anger tidningen att krönikan återger inne­hållet i en löpsedel på ett missvisande sätt. Det kunde inte förstås på annat sätt än att löpsedeln varit färdig före klockan 17:24 den 5 december 2017 och att Åsa Linderborg utgick från löpsedelns påstående om frampressad abort när hon skrev ordet ”tvingat”.

Detta var inte troligt. Övervägande skäl talade för att löpsedeln tillkommit efter det att Åsa Linderborgs krönika publicerats.

När det gällde Benny Fredrikssons möjligheter att komma till tals bifogade om­budet en redogörelse från Kulturhuset Stadsteaterns pressekreterare. Av bilagan framgick att mejlet med frågorna till Benny Fredriksson skickades in klockan 20:44 den 4 december. I mejlet begärde reportern svar senast klockan 14 näst­kommande dag.

Eftersom pressekreteraren lämnat sitt arbete klockan 20:30 hade hon inte sett mejlet förrän cirka klockan 10:00 dagen därpå. Då hade det dessutom kommit ett mejl med kompletterande frågor klockan 06:42. Frågeställningarna var omfattan­de och när pressekreteraren tog del av dem var det bara fyra timmar kvar tills tid­ningen ville ha svar.

Klockan 14:16 hade hon mejlat reportern och hänvisat honom till koncernled­ningen för Stockholms Stadshus AB.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen svarade att den skådespelare som kände sig pressad att göra abort var anonym i tidningen. Lena Mellin hade inte kännedom om vem det var, det hade bara reportern. Lars Engmans uppgifter handlade uppenbarligen om någon annan kvinna än den Aftonbladet talat med.

Den felaktiga uppgiften i ledartexten var inte känd av utgivaren eller reportern förrän anmälan till PO kom till tidningens kännedom. Då ströks den felaktiga uppgiften ur ledaren.

Åsa Linderborg nämnde inte någon löpsedel i sin krönika, eftersom när hon skrev den fanns ingen löpsedel gjord. Löpsedeln gjordes först runt midnatt. Att Lena Mellin nämnt löpsedeln i sin fotnot berodde på att Åsa Linderborg senare, i olika sammanhang, tagit upp löpsedeln och då inte citerat den korrekt. Lena Mellin höll med om att det var lite förvirrande.

Anmälarens ombud vidhöll att Lars Engman haft tidig kontakt med den gravida skådespelaren och att han deltagit i de samtal Benny Fredriksson hade med kvinnan.

Tidningen svarade att Aftonbladet tagit del av de uppgifter som återgavs i artikeln. Vilka uppgifter Lars Engman tagit del av var en annan sak. Tidningen hade inte intervjuat honom.

Parterna diskuterade även vilka kontakter som varit mellan reportern och teaterns pressansvariga.

PO:s övriga åtgärder

De anmälda artiklarna publicerades mellan den 5 och den 7 december 2017. Benny Fredriksson tog sitt liv den 17 mars 2018. Den 17 maj 2018 kom anmälan till PO från Benny Fredrikssons närmaste anhöriga.

Det hade således gått mer än tre månader mellan publiceringarna och hans död och ytterligare två månader till anmälan. Den så kallade tremånadersregeln åter­finns i § 5c i instruktionen till Allmänhetens Pressombudsman. Där står:

”Anmälan till PO kan upptagas till prövning endast om den avser artikel eller internetpublicering som publicerats inom tre månader före dagen då anmälan inkom, såvida icke särskilda skäl föreligger.”

PO beslutade att omständigheterna i detta fall uppfyllde kraven för särskilda skäl och inledde prövningen.

PO:s bedömning

Som vd för Kulturhuset Stadsteatern var Benny Fredriksson en makthavare, som får acceptera en hårdare granskning än vad privatpersoner i allmänhet kan bli föremål för. Skälet till det är det stora ansvar han hade, för såväl ekonomi som personal och arbetsmiljö.

Det finns således inget att invända mot att Aftonbladet valde att granska Benny Fredrikssons verksamhet.

Att makthavare får tåla granskning innebär emellertid inte att en tidning kan på­stå vad som helst med vilka formuleringar som helst. Nedan följer en genomgång av de centrala pressetiska frågorna i ärendet.

Beläggens styrka

En avgörande faktor är att det finns rimliga belägg för tidningens påståenden. Tidningen skriver i den inledande artikeln att:

”Aftonbladet har tagit del av närmare 40 berättelser om Benny Fredrikssons ledarstil, från tidigare och nuvarande personal.”

Att ha 40 berättelser förefaller som ett stabilt underlag för en publicering, men här föreligger flera frågetecken.

Framför allt av tidningens internetpublicering den 5 december 2017 framgår att tidningen tillsammans med berättelserna fått ett upprop. Av det framgick att upp­ropets uttalade syfte var att få bort Benny Fredriksson. Tidningen citerade:

” Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Det etiska problemet med berättelser från ett upprop, med denna uttalade agenda, är att det är omöjligt för läsaren att bedöma uppgifternas trovärdighet. Har berät­telsen fått den utformning den har för att det tjänar saken, eller för att det är en rimlig, journalistiskt säkerställd version av det som inträffat?

Denna svårighet förstärks av att alla berättelser utom en är anonyma.

Att citera anonyma källor är en vedertagen journalistisk metod. Svagheten är att uppgifterna som lämnas får karaktären av andrahandsuppgifter, eftersom läsaren inte får veta vem som ligger bakom. Styrkan är att makthavare kan granskas, trots att enskilda inte vågar framträda.

Att använda anonyma vittnesmål som grund för att publicera nedsättande uppgif­ter om en enskild person ställer betydande krav på tidningen. Till exempel att, genom andra källor eller anonyma intervjuer med uppgiftslämnarna, ställa rele­vanta motfrågor och genom journalistisk metod stärka sin granskning.

I det här fallet redovisas inte ett sådant arbetssätt. Berättelserna och anklagelserna presenteras reservationslöst av tidningen. Det går inte som läsare att avgöra om tidningen talat med personerna som står bakom berättelserna, eller om uttrycket ”Aftonbladet har tagit del av…” betyder att tidningen bara läst anonyma berättel­ser kopplade till uppropet. Vi får således inte veta om tidningen ens känner till identiteten på alla dem, vars berättelser den vidarebefordrar.

Det betyder inte att berättelserna behöver vara vinklade eller falska, bara att osäkerheten kring dem är betydande.

Ett annat frågetecken runt de 40 berättelserna (varav bara en del redovisas) är att läsaren inte förstår när de ska ha inträffat. Nyligen eller för länge sedan? En sådan uppgift har betydelse för berättelsens relevans.

Den enda kontrollerbara historien gäller Benny Fredrikssons krav på en skåde­spelare att repetera naken. Den ska ha inträffat under hans tid på Scenskolan. Där gick Benny Fredriksson 1979–1982. Om den återgivna berättelsen syftar på hans tid som elev vid Scenskolan, är den mer än 35 år gammal.

Den ende som träder fram i reportaget är Fredrikssons tidigare sekreterare vid teatern. Som läsare får vi emellertid inte veta att det är 13 år sedan han slutade. Ändå låter tidningen honom framföra bland annat att ”Benny Fredriksson förgör människor”.

Två berättelser står ut vid läsningen: aborten och strypgreppet.

Tidningen beskriver Benny Fredrikssons roll när det gäller aborten på tre sätt: att han rått kvinnan att göra abort, att han pressat henne och – i nätversionen av Åsa Linderborgs krönika – att han tvingat henne. För att påstå något sådant krävs så­väl mycket starka belägg som en rimlig möjlighet till samtidigt bemötande av den utpekade personen.

De uppgifter som anmälarens ombud redogör för efter samtal med Benny Fredriksson (den 8 december 2017) och Lars Engman öppnar för att inget av tidningens tre ord för att beskriva Benny Fredrikssons roll behöver vara korrekt.

När det gäller strypgreppet utsattes en kvinnlig skådespelare för det av en manlig kollega. Enligt Aftonbladets ledarsida var Fredriksson snabbt på plats och sa ”På den här teatern skvallrar vi inte.”.

Båda parter är överens om att uppgiften är felaktig. Aftonbladet uppmärksamma­des på detta inför publiceringen och tog bort berättelsen ur nyhetstexten. Den publicerades emellertid på ledarsidan i en artikel, som låg kvar oförändrad i ett drygt halvår.

Sextrakasserierna

Tidningen hävdar vid flera tillfällen i sina publiceringar att Benny Fredriksson sextrakasserat personal. I ingressen till nyhetsartikeln den 5 december 2017 (i den tryckta versionen dagen efter) står till exempel:

”Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga spelare begå övergrepp.”

I texterna fördjupas inte vad tidningen avser med att Fredriksson sextrakasserat personal. Men i en intervju med artikelns författare i Aftonbladet TV sa denne (enligt Lena Mellins yttrande):

”… han har själv gjort sexuella trakasserier mot personal, till exempel berättar en kvinna om hur han lagt sina händer på hennes lår och pratat om hur sexig hon var.”

I tidningen citerades kvinnan på följande sätt:

” – Sedan lutar han sig över mig med ett fast tag om mina lår och säger att ’sådana sexiga och lösaktiga kvinnor som dig vill jag däremot ha på min teater, det är fritt fram för dig’, skriver hon.”

Uttrycket ”skriver hon” väcker åter frågor om tidningen själv talat med henne, eller ens känner till hennes identitet. Har hon blivit intervjuad av reportern och till exempel fått frågan om det fanns vittnen till händelsen, som tidningen kunde tala med? Och när ska detta ha inträffat?

Andra berättelser som styrker påståendena om att Benny Fredriksson sextrakas­serat sin personal finns inte i artiklarna. Därmed får beläggen för att upprepade gånger påstå detta anses svaga.

Svepande formuleringar som är svåra att försvara sig mot

Det kan vara pressetiskt problematiskt att använda starkt laddade uttryck, svepan­de beskrivningar och begrepp, som inte beskriver den utpekades verksamhet utan handlar om dennes personliga egenskaper.

I Aftonbladets rapportering finns en rad ord och uttryck som är starkt nedsättande och mycket svåra för den berörde att försvara sig emot:

• Terror.
• Skräckvälde.
• Oberäknelig diktator.
• Alla vittnar om en känslolös person som ägnat sig åt pennalism.
• Han hämnas.
• Han höjer upp individer ena dagen, sänker ned den andra och njuter av det.

Samtidigt bemötande

När en tidning publicerar känsliga och nedsättande uppgifter om en utpekad person har denne i allmänhet rätt till ett samtidigt bemötande, en möjlighet att förklara vad som inträffat i hans eller hennes ögon.

Samtidigt kan en granskad person inte undvika publicitet i frågor av allmän­intresse genom att hålla sig undan.

I detta fall var anklagelserna mycket allvarliga och Benny Fredriksson hade en stark rätt att få komma till tals. Av brevväxlingen framgår att pressavdelningen i praktiken hade fyra timmar på sig till den tidsgräns Aftonbladet satt. Anklagelsernas allvar och frågornas komplexitet talar för att detta var en allt för snäv tidsgräns för att i praktiken ge Fredriksson en möjlighet att svara.

I brevväxlingen framför tidningen att Fredriksson inte begärt förlängd betänketid – och att han skulle ha fått det om han begärt det. Här noterar jag att ansvaret för att publicera materialet utan bemötande från Benny Fredriksson helt faller på tid­ningen.

Slutsats

Genom allvarliga anklagelser med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar har Aftonbladet tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publici­tetsskada.

Av särskild betydelse för denna bedömning är:

• Påståendet att han tvingat en kvinna till abort.
• Att det felaktiga påståendet om hans agerande vid strypgreppet på en kvinn­lig skådespelare publicerades på ledarplats.
• Att detta felaktiga påstående fick ligga kvar på webbplatsen i mer än ett halvår.
• Påståenden om hans karaktär som människa, som att han var en känslolös person som ägnat sig åt pennalism, att han hämnades och njöt av att behandla vissa medarbetare illa.
• Avsaknaden av rimlig möjlighet till samtidigt bemötande.

För detta bör Aftonbladet klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinions­nämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Endast tidningen har yttrat sig i sak i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Den som är chef för en betydande kulturinstitution är en makthavare som måste acceptera en hård och ingående granskning av det ansvar som följer med chefskapet.

Aftonbladets publiceringar består till övervägande del av en rad anklagelser mot Benny Fredriksson avseende enskilda händelser samt svepande och kränkande be­skrivningar av honom som person.

Flera av de anklagelser som riktas mot Benny Fredriksson är mycket allvarliga. En grundläggande förutsättning för att det ska vara förenligt med god publicistisk sed att publicera sådana anklagelser är att det finns belägg för dem.

Som PO har angett brister publiceringen i flera avseenden. Berättelserna, som presen­teras reservationslöst av Aftonbladet, är med ett undantag anonyma och det framstår som om de är en del av ett upprop. Det anges inte, förutom i ett fall, när händelserna ska ha inträffat och det framgår inte om tidningen har varit i kontakt med uppgifts­lämnarna. Dessa omständigheter visar att Aftonbladet inte har gjort tillräckligt för att undersöka uppgifterna och tidningen har därmed inte haft grund för att publicera så allvarliga anklagelser.

Förutom anklagelserna innehåller publiceringarna ett flertal starkt laddade yttryck samt djupt nedsättande och kränkande omdömen om Benny Fredriksson som det är mycket svårt att försvara sig mot.

Till detta kommer att Aftonbladet har agerat på ett sätt som innebar att Benny Fredriksson inte fick en rimlig möjlighet till bemötande.

Pressens Opinionsnämnd delar således PO:s bedömning att Aftonbladet har tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada. Det är fråga om ett allvarligt press­etiskt övertramp som dessutom förstärks av att publiceringen har skett på bred front och omfattat inte bara nyhetsdelen utan även ledar- och kultursidorna.

Sammanfattningsvis innebär detta att Aftonbladet har grovt brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit Stefan Johansson, ordförande, Karin Sjöberg, utsedd av Publicistklubben, Ann Norrby, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anders Nilsson, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Ann Marie Bergström, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anitra Steen, Tomas Brytting och Dilsa Demirbag-Sten representerande allmänheten.

Dessutom har Christina Jutterström, utsedd av Publicistklubben, Per Melander, utsedd av Sveriges Tidskrifter, och Carina Raak Olsson, nämndsekreterare, varit närvarande vid ärendets behandling.