Aftonbladet frias för granskning av litteraturprofil

Aftonbladet, dnr. 23207, exp. nr. 15/2024

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Aftonbladet.

Genom beslut den 16 november 2023 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har, genom ombud, riktat kritik mot Aftonbladet för en artikel med rubriken David Lagercrantz om litteraturprofilen: Många vet – men blundar som publicerades på aftonbladet.se den 13 maj 2023.

Vad tidningen publicerade (i urval)

Ingressen

Med bara några veckor kvar till publicering hade SVT:s ”Uppdrag granskning” valt att pausa programmet om en känd litteraturprofil.

Författaren David Lagercrantz var en av dem som medverkat i granskningen.

– Människor har farit illa medan människor med inflytande och makt har känt till det, men tittat åt ett annat håll, sa han.

Artikeltexten (i sammanfattning)

Det hade varit Aftonbladet som först kunnat avslöja SVT:s beslut om att stoppa granskningen. Beslutet hade fattats efter att profilen kopplat in toppadvokaten Johan Eriksson, som i ett dokument om 75 punkter påtalade att det kunde handla om en förtalssituation.

Anledningen hade enligt ansvarig utgivare varit att man inte fullt ut kunnat garantera att de medverkande kunde skyddas.

Redan före publicering hade granskningen varit omtalad och sades ha potential att skaka om den svenska litteraturbranschen, då den påverkade flera av våra största och mest omtyckta författare.

Aftonbladet hade pratat med flera personer som medverkat i granskningen. En av dem var författaren David Lagercrantz. Han var kritisk till att programmet stoppades.

– Jag förstår att det är många svåra övervägande för redaktionen. Men det är inte bra för branschen, och det är olyckligt att de som är utsatta – och som befinner sig i helt annan ekonomisk situation än litteraturprofilen – inte blir lyssnade till. Jag är rädd att det legitimerar handlingarna.

Lagercrantz uppgav att han själv avslutat samarbeten knutna till profilen efter att denne dömts för ett brott för ett antal år sedan.

– Eftersom jag själv varit utsatt för honom, och farit illa av det, har saken engagerat mig. Jag har gjort vad jag kunnat för att verifiera och förstå. Och så känner jag väl i största allmänhet att om man hör något som är fel, bör man försöka göra något åt det.

– Jag har gång på gång under åren påpekat det jag vet, och också berättat vad jag själv blivit utsatt för.

Han sa att litteraturprofilens verksamhet haft stora framgångar.

– Han var en ny sorts kraft när han dök upp och många i branschen blev lite förtrollade. Han hade en ny slags aggressivitet i sina förhandlingar som uppenbart var effektiv. Men det fanns en baksida. Det som gör mig särskilt upprörd är att så många stora aktörer har vetat om det, men valt att blunda eftersom det gynnat dem ekonomiskt, berättade David Lagercrantz.

Vad tänkte han kring att programmet kunde bli förtalsanmält?

– Advokaten gör väl sitt jobb – framgångsrikt. Men det oroar mig att jag hör att flera av kvinnorna som valt att berätta sina historier för UG, är rädda. Jag tror det är viktigt att historien kommer ut, även om jag givetvis förstår att publicitetsskadan för den utpekade blir stor.

På frågan hur han såg på litteraturprofilens makt inom Litteratursverige sa David Lagercrantz att den var betydande.

– Han är en oerhört central gestalt. Men framför allt – och det gör att den här historien har allmänintresse – har han byggt upp sin verksamhet med hjälp av stora svenska förlag och mediapersonligheter. Det har brutaliserat branschen.

Tyckte han att det funnits en undfallenhet bland författare när det gällde att markera mot eventuella oegentligheter?

– Många har säkert inte vetat, de har bara haft professionella kontakter med honom eller hans anställda. Men andra… ja, herregud. Och det är väl egentligen det som är grejen, människor har farit illa medan människor med inflytande och makt har känt till det, men tittat åt ett annat håll.

Ytterligare en person som också medverkade i granskningen sa att hen upplevt ett starkt obehag efter ett inslag i ”Medierna i P1”. Litteraturprofilen hade konsekvent vägrat att prata med ”Uppdrag granskning”, men uttalade sig i inslaget anonymt.

Där sa litteraturprofilen bland annat att Uppdrag granskning ”förstört hans liv” i samband med att de gjort research inför programmet.

– Jag blev jättechockad och illa till mods av intervjun och den fick mig som vittne att känna mig väldigt ifrågasatt. Jag upplever att det undermedvetet framstod som att det inte finns några offer i detta utan att det i stället är litteraturprofilen som är offret då han helt anonymt fick svara på olika anklagelser, sa personen som medverkat i det nu pausade programmet.

– Anklagelser som vi egentligen inte känner till då programmet ännu inte har sänts. Det tycker jag är högst märkligt.

Vidare hade personen reagerat på situationen som uppstått i efterhand, där Uppdrag granskning anmält ”Medierna” för jäv.

– Det är jävligt påfrestande med den här mediesoppan som uppstått nu, där det framställs som att SVT och Medierna bråkar med varandra. Det känns som att alla missar den viktiga aspekten här, att ingen just nu vet vad den här granskningen har kommit fram till, och att vi som medverkar sitter här och ser på och känner oss ifrågasatta.

– Det känns väldigt jobbigt att vi som är med i programmet kände att vi skulle få upprättelse, att våra berättelser skulle få komma fram och nu är det i stället som att litteraturprofilen får upprättelse för något där vi inte ens fått komma till tals.

En annan person som medverkat menade att många av de inblandade var rädda för repressalier.

– Vi har gjort detta för att bryta tystnadskulturen och med förvissningen om att UG har muskler nog att ge de inblandade det skydd som behövs. Att man nu behövt pausa programmet känns väldigt allvarligt.

– Att ställa upp och våga berätta om det som varit har inte varit ett lätt beslut för många av oss. Det har skett efter väldigt noggrant övervägande. För det är inte självklart att vilja gräva upp och rota i gamla sår, som dessutom har läkt. För många av oss kändes det som att man kanske skulle kunna sätta punkt efter detta och lägga det helt bakom sig när programmet sänts.

Personen menade att den uppkomna situationen gav ännu mer utrymme för spekulationer om vad som påverkat att programmet ännu inte sänts.

– Jag vet att det pratas otroligt mycket om detta just nu. För mig kom beskedet att det pausas som en blixt från klar himmel. Vi blev totalt överraskade.

Precis som David Lagercrantz riktade personen udden mot författarna som jobbade med litteraturprofilen.

– Detta är en person som fått verka fritt med stora och folkkära författares goda minne. Allmänintresset har försökts spelas ned, men detta handlar om en person som får domdera i en bransch som handlar om det fria ordet och där det finns väldigt starka ekonomiska och anseendemässiga intressen. Vi talar om högt uppburna författare som samarbetar med honom.

Även en tredje person med insyn i granskningen vittnade om att flera personer ur den svenska författareliten hade kommit att skydda litteraturprofilen.

– En person kan göra mycket skada, men det är när denne får stöd som det blir riktigt allvarligt. Det är mycket pengar som står på spel här, och det får människor att göra väldigt märkliga val.

I ett mejl besvarade företagets vd Aftonbladets frågor kring UG:s granskning. Vd:n menade att det inte var förvånande att programmet hade pausats.

”Det är uppenbart att UG utgått från rykten som de inte kunnat belägga, eftersom de i allt väsentligt inte stämmer”.

På frågan hur de såg på anklagelserna om kränkningar och trakasserier sa hen att underlaget var ”kontaminerat med felaktiga uppgifter”.

”Om granskningen har gått rätt till och SVT kan belägga sina uppgifter finns det ingen anledning för SVT att stoppa programmet”.

Att flera personer uppgav att de kände sig rädda och hotade, avisades av vd:n.

”Vi har inte bedrivit några källefterforskningar överhuvudtaget och den utredning som vår advokat tagit fram har enbart delats med SVT, på deras förfrågan. Jag förstår inte var uppgifterna om att vi skulle ha hotat någon kommer ifrån”, sa hen.

Bilder

I artikeln fanns bilder, bland annat på den intervjuade David Lagercrantz.

Bland bildtexterna fanns följande:

”Lagercrantz avslutade samarbeten knutna till profilen efter att denne dömts för ett brott för ett antal år sedan.”

”SVT:s beslut att pausa publiceringen kom efter att litteraturprofilen kopplat in toppadvokaten Johan Eriksson.”

”’Jag tror det är viktigt att historien kommer ut, även om jag givetvis förstår att publicitetsskadan för den utpekade blir stor’, säger David Lagercrantz.”

”Litteraturprofilen har konsekvent vägrat att prata med ”Uppdrag granskning”, men uttalade sig anonymt i Medierna i P1.”

Övrigt

Samma dag publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Litteraturprofilen om anklagelserna: Vilda spekulationer.

Anmälan

NN anförde genom ombud i huvudsak följande.

I artikeln gick författaren David Lagercrantz till frontalangrepp mot NN, grundare av agenturen Agentur AA. Agentur AA var inte namngiven, anonymisering hade blivit praxis i den löpande bevakningen av den pausade SVT-granskningen som rörde honom och agenturen, men textens många markörer gjorde NN enkel att identifiera. Alla aktörer i Agentur AA:s bransch förstod utan svårighet vem det handlade om.

Lagercrantz var delägare i en konkurrerande agentur, tidigare klient till Agentur AA och gift med SVT:s vice vd som fram till nyligen varit ansvarig för SVT Nyheter som deltog i den redaktionella planeringen av alla UG:s program. Han tilläts utan vidare att gå till hårt angrepp mot Agentur AA utan att Agentur AA eller någon annan företrädare för agenturen erbjudits att kommentera hans aggressiva utspel. I stället hade Aftonbladet klippt in citat från Agentur AA:s vd baserade på andra frågeställningar, ur en annan artikel.

Med tanke på omfattningen och allvaret i Lagercrantz och andras uttalanden i artikeln var det högst anmärkningsvärt att den utpekade inte erbjudits ett bemötande.

Anmälaren ansåg att den anmälda artikeln i olika utsträckning stred mot publicitetsreglerna 3, 13, 14 och 16. Artikeln innehöll en rad mycket svepande och kränkande beskrivningar av NN som person.

Lagercrantz riktade inte bara in sig på NN utan också på Agentur AA:s samarbetspartners. Utan att det blev tydligt vilka handlingar Agentur AA skulle vara skyldig till, klandrades och pressades de till att ta avstånd från honom.

I artikeln fanns allvarliga anklagelser som fick stå helt oemotsagda och utan några konkreta bevis eller transparent redovisade uppgifter som gjorde det möjligt att förstå mer än att NN borde missaktas; det framgick med all önskvärd tydlighet.

Därmed upprepade Aftonbladet ett mönster som tidningen tidigare fått medieetisk kritik för, i samband med tidningens publiceringar om Kulturhuset Stadsteaterns dåvarande chef. De publiceringarna innehöll bland annat uppgifter om att alla anställda var rädda för honom och att missförhållandena och tystnadskulturen på teatern var vida kända. I det tidigare beslutet framhölls att detta var påståenden som var mycket svåra att försvara sig mot.

Fallen hade många likheter. Det handlade om insinuationer och påståenden om någon som satte skräck i människor och skyddades av mäktiga samarbetspartners. Den granskade tecknades i ett endimensionellt porträtt där en uppretad mobb av människor med påtagliga hämndbegär gavs oinskränkt rätt att lämna nedsättande omdömen om ett ensamt objekt. Genmäle erbjöds med mycket kort varsel, i fallet med Stadsteaterns chef, och inte alls i det nu aktuella ärendet.

Det tidigare fallet hade föranletts av ett upprop mot den granskade och i den artikel som nu anmälts visades tydliga kampanjtendenser också upp, som när Lagercrantz uttryckte “Jag har gång på gång under åren påpekat det jag vet, och också berättat vad jag själv blivit utsatt för.”

Som att det vore någon merit att gång på gång tala nedsättande om någon som inte gjort sig skyldig till brott. Lagercrantz hade i varje fall inte polisanmält Agentur AA för något som han blivit utsatt för och vare sig han eller reportern verkade i artikeln vilja uttrycka vad som avsågs rent konkret, utan nöjde sig med att inskärpa det oerhörda allvaret och göra det tydligt att alla de som på något sätt samarbetade med Agentur AA också förtjänade att nedsvärtas.

Att tidningen inte skrev ut NN:s namn begränsade enbart publicitetsskadan marginellt. Att anklagelserna inte gjordes konkreta var inte till Aftonbladets fördel utan gjorde skadan än mer oförsvarlig – och dessutom saken helt omöjlig att försvara sig emot.

I tillägg kunde nämnas att artikeln beskrev följande:

“Lagercrantz uppger att han själv avslutat samarbeten knutna till profilen efter att denne dömts för ett brott för ett antal år sedan.”

Lagercrantz hade ingått samarbetet med Agentur AA först cirka tre år efter att denne dömts för brott. Det nämnda hade begåtts för 23 år sedan. Enligt Svenska Akademiens ordbok betydde ett antal “en obestämd ej synnerligen stor mängd”. Artikeln lämnade därför intrycket att brottet begåtts mer nyligen, vilket kanske gjorts för att det skulle framstå som en relevant sakuppgift att lämna i artikeln.

NN hade polisanmält sig själv för brottet samma kväll som det inträffat och tagit fullt ansvar för sina handlingar. På straffskalan hade straffet bestämts till 70 timmars samhällstjänst. Han hade sonat sitt brott och aldrig gjort om det. Det var sällan medier lyfte fram ett kvarts sekel gamla domar mot människor som aldrig vare sig dömts eller misstänkts för något liknande igen.

I ett anständigt samhälle nagelfors inte människor för gamla oförrätter. Brottet och domen hade diskuterats omfångsrikt i media för snart 20 år sedan. Det var inte rimligt att man som Lagercrantz fick möjlighet att plocka poäng på andras bekostnad genom att berätta om en gammal händelse och därtill vilseleda kring sitt eget agerande i samband med den.

Fem år efter domen, under Lagercrantz tid som klient, hade han skrivit ett mejl till NN och uttryckt sitt stöd efter vad han beskrev som ”XX vansinniga hämndaktion i Expressen”. Detta motbevisade Lagercrantz falska påstående.

Till anmälan hade texten från det aktuella mejlet bifogats.

Mediets svar

Aftonbladet svarade genom Eric Rosén, kulturredaktör. I huvudsak angavs följande.

I artikeln berättades om den omtalade publicering som Uppdrag granskning planerat – för att sedan pausa. David Lagercrantz och ytterligare ett antal personer, som medverkat i den hittills osända granskningen i SVT, intervjuades.

Aftonbladet hade också tidigare skrivit om händelsen och där anonymiserat citerat den så kallade “litteraturprofilen”, NN, när han, efter att ha vägrat

svara på SVT:s frågor, själv hade vänt sig till Sveriges Radio för att göra en intervju med ”Medierna i P1”. I citaten uttryckte Agentur AA sina känslor kring den granskning som SVT gjort men inte publicerat. Agentur AA:s advokat var också citerad i den tidigare artikeln.

Att SVT:s stora granskande program pausade en publicering och att SR:s

mediegranskande program sedan hade anmälts av SVT för inslaget om publiceringen var en nyhet med allmänintresse i sig. Att själva granskningen handlade om en otvetydigt helt central makthavare i såväl Sveriges litteraturvärld som i Sveriges film- och tv-värld, där makthavaren och dennes bolag många gånger var en nyckel till internationellt genomslag för författare, manusförfattare och regissörer, gjorde också allmänintresset betydande.

Det handlade om en av de personer som dikterade vad allmänheten tog del av i offentligheten: vad som lästes och vad som tittades på, vem som fick komma till tals och vilka som fick uppmärksamhet och intäkter. En sådan makthavare behövde finna sig i att omskrivas – och borde i alla händelser svara på kritiska frågor från medier, inte bara i den form NN själv för ögonblicket föredrog. Men värt att notera var att Agentur AA genom sin medverkan i “Medierna” själv gav offentlighet till uppgifterna innan den nu anmälda artikeln kommit på tal.

I anmälan konstaterades att litteraturprofilen NN hade anonymiserats, vilket stämde. Det beslutet hade Aftonbladet fattat självständigt, men det kunde för sakens skull konstateras att det också var i linje med anmälarens uttryckliga önskemål formulerat i ett mejl till tidningen.

Anmälaren skrev att den så kallade litteraturprofilen (han själv) inte fått bemöta

anklagelserna, vilket inte stämde. I en mejlväxling, där mejlet skickades till Agentur AA, besvarades detta av NA, medarbetare på Agentur AA. Hen svarade först att NN inte var anträffbar men att agenturen var beredd att svara i stället. I nästa mejl återkom NB, vd på Agentur AA, med svar på de frågor som Aftonbladet ställt, tillsammans med ett brev från NN som Aftonbladet erbjöds att publicera exklusivt.

Det var uppenbart att NN varit en del i processen att bemöta de uppgifter som Aftonbladet ställt frågor om, annars hade NB inte kunnat erbjuda Aftonbladet exklusiva uttalanden från NN. Ett faktum som också blev tydligt i processen kring anmälan till MO, då NB, som ombud, fört NN:s talan.

Agenturen, där NA, NB och NN alltså samtliga hade varit involverade, fick sedan bemöta frågor om hur NN såg på att pekas ut som en person som hade agerat brottsligt och klandervärt, ägnat sig åt kränkningar och trakasserier samt att vad flera personer uppgett om att de kände sig rädda och hotade.

I brevet från NN till Aftonbladet skrev han att han inte gjort något brottsligt, inte hotat någon med rättsliga åtgärder, inte ägnat sig åt källefterforskningar och inte heller hade kännedom om att några brott hade begåtts av någon annan kopplad till agenturen, men att han “anmält sig själv till Arbetsmiljöverket i hopp om att få till en oberoende myndighetsutvärdering av miljön på vår arbetsplats”, enbart för att gå till botten med Uppdrag granskningsanklagelser. Allt detta bereddes ovanligt stor plats och publicerades i en längre artikel i direkt anslutning till den anmälda artikeln – länkad tydligt i stor fetstil längst ner i den anmälda artikeln och tydligt presenterad på Aftonbladets startsida.

Också NN:s omfattande kritik mot Uppdrag gransknings metoder i allmänhet och att han ansåg den enskilde SVT-reportern i synnerhet vara jävig och olämplig fick stort utrymme i texten. I den anmälda texten uttalade sig NB, också anonymiserad, och beskrev anklagelserna som ”rykten”, uppgifter som ”i allt väsentligt inte stämmer”, och påstod att underlaget var ”kontaminerat med felaktiga uppgifter”. NB avfärdade också uppgifterna om att någon skulle ha hotats eller att källefterforskningar bedrivits.

Sammanfattningsvis innebar detta att både NN och agenturen fick möjlighet till utförligt bemötande och att de hade valt att organisera bemötandet på ett sådant sätt att vd:n i allt väsentligt svarade inte bara som företagsledare utan också för NN, i annat fall hade hen inte kunnat avfärda påståenden om honom med sådan visshet.

Aftonbladet korresponderade ytterligare med vd:n och meddelade att tidningen skulle citera ur NN:s brev snarare än publicera hela den långa texten. Vd:n tackade då för uppdateringen om detta och bad om att få veta vilka citat som skulle publiceras, vilket hen fick. I nästa mejl svarade hen, i NN:s ställe, kring vad hen tyckte borde justeras. En dialog följde där Aftonbladet ändrade helt i linje med de önskemål som framfördes, varpå vd:n inte skickade några nya önskemål om justeringar, vilket fick tas till intäkt för att det inte fanns ytterligare invändningar – samtliga som skickats hade ju tagits hänsyn till.

Att David Lagercrantz och övriga i artikeln fick utrymme för att beskriva sina erfarenheter av och sin syn på Agentur AA, sin oro kring granskningen och samtidigt uttrycka kritik mot andra personer (”folkkära författare”, mediapersonligheter”, etc) än NN eller agenturens medarbetare var naturligt. Detta för att NN var en mycket viktig makthavare med enormt inflytande på kulturutbudet, kulturen och den gemensamma offentligheten.

Anmälaren skrev vidare att detta följde ett mönster där genmäle inte erbjöds eller

erbjöds med mycket kort varsel, en kritik som över huvud taget inte var applicerbar på Aftonbladets kontakter med anmälaren i detta fall. Varken NN eller NB hade hört av sig till tidningen efter publiceringen för att be om att få plats för ytterligare bemötanden. Däremot hade NB mejlat till Aftonbladets reporter för att påpeka vad hen ansåg innebar olika typer av jävsproblematik gällande David Lagercrantz och dennes fru, SVT-chefen Anne Lagercrantz, och uppmuntrat till ytterligare granskning av den senare.

Anmälarens kommentar (i huvudsak)

Som redan konstaterats hade vare sig NN själv eller agenturen fått bemöta det som den anmälda artikeln i huvudsak baserades på. Det rörde sig om sammanlagt 16 olika citat som alla pekade i samma riktning varav många innebar en oförsvarlig publicitetsskada, helt utan belägg.

Att David Lagercrantz, som bedrev en konkurrerande verksamhet och vars oberoende och intentioner av flera skäl kunde ifrågasättas, fick lämna en stor mängd subjektiva och kränkande omdömen om anmälaren, utan att dessa påståenden verifierats eller att motparten, alltså anmälaren, erbjudits bemötande, utgjorde i sig en grov överträdelse av publicitetsreglerna.

Återigen påminde artikeln på flera sätt om Aftonbladets publiceringar om Stadsteaterns dåvarande chef. Att de nedsättande uppgifterna var konturlösa kunde inte innebära att Aftonbladet kunde undgå ansvar. För den utpekade kunde givetvis denna typ av uppgifter leda till en oförsvarlig publicitetsskada.

En stor del av påståendena i artikeln lämnades till läsaren att tolka. Det var svårt att frigöra sig från tanken att bristen på konkretion var förklaringen till att

Aftonbladet inte kontaktat vare sig agenturen eller NN för att bemöta något av påståendena. Det förelåg helt enkelt ingen konkret information att bemöta.

NN hade inte, med undantag för uppståndelsen kring Uppdrag Granskning, deltagit i några intervjuer på många år. Det kunde påpekas att han i den intervjun nämnt just svårigheterna i att bemöta konturlöst skvaller och ryktesspridning.

Att tidningen inte namnpublicerat NN gjorde inte att den kunde undgå publicistiskt ansvar. Krav på en rättvis och nyanserad rapportering gällde alltjämt. I samma utsträckning som det fanns ett allmänintresse för NN fanns också redan en kännedom om vem som avsågs i artikeln.

Om Aftonbladet påstod att NN eller agenturen fått möjlighet att bemöta den rikliga mängd påståenden som David Lagercrantz och andra la fram i den anmälda artikeln ville anmälaren uppmana MO att självständigt undersöka de faktiska sakförhållandena.

Att NN och agenturens vd kände varandra, som Aftonbladet i sitt genmäle spekulerade om, kunde utan omsvep bekräftas. Men hur detta och mycket annat i Aftonbladets svar hade bäring i ärendet förblev oklart.

Anmälaren noterade även att artikeln publicerats på nyhetsplats, alltså där kraven på belägg ska vara som högst. Aftonbladet, som givit uttryck för denna princip i tidigare ärenden, verkade nu ha övergett den principen. Beläggen lyste helt med sin frånvaro i den anmälda artikeln, trots att påhoppen var många.

Ytterligare skriftväxling

Aftonbladet:

Det var för tidningen förbryllande om anmälaren menade att den beskrivning av

mejlväxlingen, det exklusiva brevet och den utförliga kontakten kring justeringar

och förändringar inför publicering, alls inte ägt rum. Alternativet var att det som sagts och skrivits där inte alls skulle ses som ett bemötande, vilket Aftonbladet med självklarhet menade att det skulle.

Aftonbladets beskrivning i föregående yttrande om att ombudet och anmälaren kände varandra, var ett sätt att förmedla att det inte bara var ombudet utan även anmälaren själv som fått tillfälle att bemöta kritik och att de gemensamt hade haft kontakt med Aftonbladet.

Sammanfattningsvis vidhöll Aftonbladet följande. De citat som fanns med från ombudet NB i den anmälda artikeln, det brev från anmälaren som erbjudits Aftonbladet exklusivt och som publicerats i anslutning till den anmälda artikeln – samt den tämligen omfattande korrespondens om justeringar och ändringar i artikeln som Aftonbladet haft med anmälaren, visade tydligt att rapporteringen var hanterad på ett medieetiskt korrekt sätt.

Anmälaren:

Som tidigare beskrivits hade agenturen inte haft någon som helst information om David Lagercrantz många nedsättande uttalanden förrän dessa funnits att läsa på tidningens sajt. Anmälarens brev och det underlag som agenturen delat med Aftonbladet hade inte haft något med den anmälda artikeln att göra utan skrivits tidigare och delats med Aftonbladet som svar på några allmänt hållna frågor från tidningen den 11 maj. Att agenturen i efterhand, efter att ha läst artikeln i tidningen, reagerat på den och på eget initiativ delgivit Aftonbladet sina synpunkter var korrekt, men dessa synpunkter hade ändå inte fått något genomslag i den anmälda publiceringen.

Medieombudsmannens bedömning

Den anmälda artikeln handlar om att SVT valt att pausa en granskning som Uppdrag granskning gjort av anmälaren och dennes agentur. Författaren David Lagercrantz och tre anonyma personer, som medverkat i granskningen, berättar för tidningen om sina tankar inför att den nu pausats och till viss del om den kritik som de i granskningen riktat mot anmälaren.

Medieombudsmannen prövar om anmälaren genom artikeln har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. En sådan skada kräver att anmälaren pekats ut med skadliga uppgifter utan att det kan försvaras. Av betydelse för prövningen är bland annat allmänhetens rätt till insyn i ämnet för publiceringen, inför vilken krets anmälaren har pekats ut, hur skadliga de publicerade uppgifterna är och hur tidningen hanterat anmälarens rätt till bemötande. Det ska understrykas att MO inte prövar vad som är sant eller falskt i en publicering; avgörande i denna del är i stället om tidningen haft ett tillräckligt underlag för de publicerade uppgifterna (belägg).

Vad gäller allmänintresset kan konstateras att ämnet för artikeln – att SVT valt att pausa en stor granskning – rör frågor om avvägningen mellan yttrandefrihet och förtal och vad detta får för konsekvenser för den granskande journalistiken. Det är frågor av stor vikt i ett fritt och demokratiskt samhälle som har ett oavvisligt allmänintresse.

Artikeln rör även ämnet för den pausade granskningen, att anmälaren och dennes agentur på olika sätt ska ha agerat klandervärt. Vad gäller allmänintresset för dessa uppgifter kan konstateras att agenturen är en stor aktör inom förlagsvärlden. Verksamheten omsätter mångmiljonbelopp och bland agenturens författare finns många kända och inflytelserika personer. Som grundare av och delägare i agenturen har anmälaren en framstående position i Boksverige.

MO anser mot denna bakgrund att anmälaren och agenturen får tåla förhållandevis långtgående granskning av sådant som rör verksamheten. Härvid kan också noteras att anmälaren en vecka före publiceringen av den anmälda artikeln valt att framträda, om än anonymt, i radioprogrammet ”Medierna i P1” och berätta om granskningen och de konsekvenser som den fått för honom.

I artikeln riktas anklagelser mot anmälaren och dennes agentur. Även om det inte direkt anges på vilket sätt anmälaren och agenturen ska ha agerat klandervärt förstår läsaren att det handlar om missförhållanden. Bland annat berättar David Lagercrantz att ”människor har farit illa”, att anmälaren dömts för brott och att han själv har blivit utsatt. Han berättar också att det oroar honom att ”flera av kvinnorna som valt att berätta sina historier för UG är rädda” och att Uppdrag gransknings program, om det sändes, skulle leda till en stor publicitetsskada för anmälaren.

De anonyma personer som intervjuats berättar att programmet var ett sätt att få upprättelse, att många av de inblandade var rädda för repressalier och de som valt att berätta gjort det trots att det lett till att gamla sår rivits upp. Anmälarens och agenturens agerade får enligt några av de intervjuade extra allvarliga konsekvenser eftersom mycket pengar står på spel och då inflytelserika författare, trots vetskap om missförhållandena, valt att fortsätta samarbeta med anmälaren. Det är fråga om uppgifter som kan orsaka anmälaren och agenturen skada.

Även om anmälaren är en inflytelserik aktör i branschen kan han inte sägas vara känd för den bredare allmänheten. Eftersom tidningen valt att inte namnge anmälaren eller dennes agentur är det främst de som på olika sätt verkar i bokbranschen som, utifrån uppgifterna i artikeln, skulle kunna förstå vilka artikeln handlar om. Den krets inför vilken anmälaren har pekats ut med skadliga uppgifter är alltså begränsad. Till detta kommer att denna krets redan måste ha haft viss insyn i de förhållanden som granskningen rör, inte minst eftersom granskningen ostridigt varit mycket omtalad i branschen. Detta begränsade utpekande innebär att publicitetsskadan dämpas.

Den som pekas ut med skadliga uppgifter ska i regel ges möjlighet att bemöta kritiken.

Av artikeln framgår att anmälaren med anledning av granskningen väckt frågor om förtal och i slutet av texten återges de svar på kritiken som agenturens vd har lämnat till tidningen. I svaren tillbakavisas uppgifterna och underlaget för granskningen ifrågasätts. Till detta kommer att tidningen, samma dag som den aktuella artikeln publicerades, även publicerade en artikel med rubriken Litteraturprofilen om anklagelserna: Vilda spekulationer, i vilken anmälaren ges stort utrymme att kommentera kritiken som riktats mot honom och agenturen. Även om anmälaren inte, som anförts under skriftväxlingen inför MO:s beslut, fått tillfälle att kommentera de specifika uppgifterna om honom som intervjupersonerna lämnat i den anmälda artikeln, framgår tydligt att han tillbakavisar att det skulle föreligga missförhållanden. Sammantaget anser MO tidningen har tillgodosett anmälarens rätt till bemötande.

I frågan om vilket underlag tidningen haft för de uppgifter om anmälaren som publicerats kan konstateras att det är ostridigt att anmälaren och agenturen varit föremål för en granskning, som sedermera pausats. Vad gäller den kritik som riktas mot anmälaren i artikeln kommer den från fyra personer som tidningen intervjuat, varav en trätt fram med namn. Även om det finns anledning att vara särskilt försiktig vid användande av anonyma källor anser MO att beläggen ur ett medieetiskt perspektiv varit tillräckliga.

Sammantagen bedömning

Det har funnits ett allmänintresse av ämnet för artikeln, både vad gäller uppgiften om att SVT valt att pausa granskningen av anmälaren och i fråga om den kritik som riktas mot honom. Det senare då anmälaren och dennes agentur har en framstående position i förlagsbranschen.

I artikeln riktar flera personer anklagelser om missförhållanden mot anmälaren och agenturen. Publicitetsskadan begränsas dock av det faktum att anmälaren inte namnges och att den krets av personer, som kan förstå att artikeln handlar om anmälaren, i huvudsak utgörs av sådana som tillhör branschen och således redan får antas ha insikt i åtminstone huvuddragen i den kritik som riktats mot anmälaren och agenturen.

Tidningen har, genom de intervjuade personerna, haft tillräckliga belägg för de publicerade uppgifterna. Anmälaren har också, bland annat i en samtidigt publicerad artikel, fått utrymme att tillbakavisa anklagelserna om missförhållanden. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att klandra tidningen.

Ärendet skrivs av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast anmälaren har yttrat sig i sak och angett sammanfattningsvis följande.

Resonemanget i nämndens beslut den 10 oktober 2023, dnr. 23136, är tillämpligt även i detta fall. Uppgifterna i artikeln om anmälaren är just av sådan karaktär som nämnden beskriver i det beslutet och som i princip inte är möjliga att bemöta eller försvara sig emot.

Hur ihålig den nu anmälda artikeln är, bortom påhoppen, blottläggs av MO:s eget beslut. Under rubriken “Medieombudsmannens bedömning” beskriver MO följande: “Även om det inte direkt anges på vilket sätt anmälaren och agenturen ska ha agerat klandervärt förstår läsaren att det handlar om missförhållanden.”

Vad betyder det – och vad är det läsaren genom denna slutsats anses förstå? Konstaterandet att ”det handlar om missförhållanden” är så allmänt hållet att det som sägs bringa förståelse i själva verket blir totalt obegripligt och intetsägande, bortom bullret. Därmed är det också dålig och klandervärd publicistik. Detta har Mediernas Etiknämnd redan konstaterat i fall där bristerna varit av snarlik karaktär.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Aftonbladet.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Ruth Mannelqvist, Göran Collste, Gertrud Åström och Anders Forkman representerande allmänheten.

Dessutom har Karin Johannesson, representerande allmänheten, närvarat vid behandlingen av ärendet.