Aftonbladet klandras för att ha pekat ut politiker som ”aktiv nazist”

Aftonbladet, dnr. 22519, exp.nr. 35/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 28 april 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Rebecca Ädel har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot artikeln Varför styr Centern ihop med en nazist? publicerad på aftonbladet.se den 28 oktober 2022.

Vad mediet publicerade

Artikeln var en ledartext. Den löd i sin helhet:

”Högstadieläraren Rebecca Ädel valdes in i Nynäshamns kommunfullmäktige som representant för Sverigedemokraterna. Hennes kampanj handlade om skolan, och hon fick flest personkryss av alla lokala SD-kandidater. Det hela slutade med att hon efter ett handslag med C, L, M och KD fick en plats i kommunstyrelsen.

Det fanns bara en liten hake.

Rebecca Ädel råkar vara aktiv nazist.

Expressen och Expo avslöjar i dag att Ädel har varit aktiv högerextremist sedan början av 10-talet. Hon inledde genom att skriva på rörelsens nätforum, fortsatte sedan som korrekturläsare på den nazistiska propagandasajten Nordfront och började till slut publicera sina egna texter.

I texterna och inläggen kallar Ädel sig själv nationalsocialist, oroar sig för ”rasblandningens ofrånkomliga defekter” och har skrivit att hon fick ett ”leende på läpparna” när en annan känd nazist tyckte att det behövs en ny Adolf Hitler. Hon uppmanar också liktänkande att börja träna för att förbereda sig för den nazistiska kampen.

När det nu var dags för Rebecca Ädels första möte i kommunfullmäktige möttes hon av Expressens reportrar. Det hela slutade med att Ädel låste in sig på en toalett för att undvika reporterns frågor.

Men innan dess hann Ädel väljas in i Nynäshamns kommunstyrelse.

Sverigedemokraterna har ingått i ett lokalt samarbete med Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den 18 oktober förklarade sig de lokala centerpartistiska företrädarna för väljarna genom en insändare i Nynäshamnsposten.

’Avtalet mellan Alliansen och Sverigedemokraterna kommer inte att påverka Centerpartiets politiska arbete vad gäller värdegrund och politisk ideologi’, skrev de ledande partiföreträdarna. Nu har de alltså valt in en ledande nazist i kommunstyrelsen.

Sverigedemokraterna har ’påbörjat en process’ hos partiets medlemsutskott för att utreda hur man ska hantera Rebecca Ädels nazism. Centerpartiets kommunalråd Maria Gard Günster har sagt att man diskuterar med de andra Allianspartierna vad man ska göra om Ädel inte utesluts.

Frågan är också vad Centerpartiet tänker göra med de partiföreträdare som fattade beslutet att styra kommunen tillsammans med en aktiv nazist. Nog för att kommunalpolitiker ska kunna göra självständiga val, men någonstans måste gränsen gå.

Centerpartiet gick till val på löftet att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Menar Annie Lööf allvar är det dags att agera.

’Vi visste inte om det’ är ingen bra ursäkt.”

Anmälan

Artikelförfattaren hävdade vid upprepade tillfällen att anmälaren, Rebecca Ädel, var nazist och hon använde ord som ”ledande” och ”aktiv” när detta fördes fram, dessutom med namn och bild till. Dessutom uppgav artikelförfattaren att anmälaren skulle ha varit ”aktiv högerextremist sedan början av 00-talet” och att hon då ”inledde genom att skriva på rörelsens nätforum”. Därefter nämnde hon den nazistiska propagandasajten Nordfront. Hon menade alltså att anmälaren som tio-, elvaåring aktivt skulle ha skrivit på Nordfronts nätforum. Detta var inte bara helt orimligt utan saknade också helt sanningshalt.

Anmälaren var inte nazist! Det var ren lögn. Och hon hade inte som barn skrivit på Nordfronts nätforum. Artikelförfattaren hade heller inte sökt anmälaren för att kunna dementera påståendena.

Genom att ha spridit dessa osanningar där man kallade Rebecca Ädel nazist hade hon, hennes två småbarn och man satts i fara då hot riktats mot hela familjen. Hoten riktades även mot anmälarens arbetsplats, makens arbetsplats samt hans kollegor. Detta resulterade i att familjen till slut fick lämna kommunen och flytta till ett annat boende som den inte kunde bli kopplad till. När drevet lugnade ner sig flyttade familjen tillbaka till kommunen, dock kunde inte barnen (fem och åtta år) komma tillbaka till skola och förskola förrän kommunen gjort upp en plan för att kunna garantera deras säkerhet.

Detta hade också skapat lidande för barnen som hade missat tid i skola/förskola, som haft specialrutiner med förkortade dagar, punktmarkering och rutin för lämning/hämtning och som inte kunnat umgås med kompisar, vilket hade inskränkt deras sociala liv.

På grund av att inte heller anmälaren hade kunnat garanteras säkerhet på sin arbetsplats blev hon tjänstebefriad, därefter avstängd för att till slut bli avskedad då man i medier felaktigt påstått att hon var nazist, en bild som artikelförfattaren i fråga alltså fortsatte att sprida.

I praktiken innebar detta att anmälaren aldrig mer skulle kunna utföra sitt arbete.

Mediets svar

Aftonbladet svarade genom Eric Rosén:

I en opinionsartikel på Aftonbladets ledarsida skrev skribenten att anmälaren är nazist. I texten kritiserade skribenten Centerpartiet för att de, i Nynäshamn, valt att göra upp med Sverigedemokraterna. Det olämpliga i denna uppgörelse blev väldigt tydlig när en av sverigedemokraterna, anmälaren, själv är en högerextremist, menade Aftonbladets skribent.

När en ledarsida skrev om makthavare och folkvalda – individer som sökte allmänhetens förtroende och sedan fattade beslut som påverkade medborgarna på det mandat de fått – måste det finnas ett stort utrymme att vara explicit och att framföra hård kritik.

Ledarsidorna var en röst i den fria åsiktsbildningen, vilket också motröster var, men av tradition inte på samma plattform. Därför inhämtades sällan samtida bemötanden, att alltid i förväg kontakta de folkvalda som kritiserades hårt hade gjort ledarsidesjournalistiken omöjlig. Politiker borde få finna sig i att kommenteras av opinionsjournalister och ledarskribenter, det ingick i rollen.

Vad gäller anmälarens kritik mot begreppet nazist var det en självklar slutsats för den som tog del av den omfattande granskning som Expressen tillsammans med Expo hade gjort. En välbelagd genomgång där anmälarens uttalanden och agerande hade nagelfarits av skickliga reportrar. I både Expressens och Expos artiklar fanns tydliga länkar till Aftonbladets artikel, i inledningen av det andra stycket.

Som en del av avslöjandet framgick att anmälaren drömde om ”en ny Hitler” och att anmälaren varit knuten till, och publicerat sig på, nazistiska Svenska motståndsrörelsens propagandaplattform Nordfront. På Nordfront beskrev sig anmälaren som nationalsocialist (alltså nazist) och uttryckte en förhoppning om att fler kvinnor likt henne skulle ta steget och leva “ett nationalsocialistiskt liv”. Samtida svenska nazister hyllades av anmälaren som också skrev att någon borde “skjuta skallen av” en känd författare som efterlyste ett mer etniskt blandat Sverige. För att nämna några exempel.

Vad gällde anmälarens påpekande om formuleringen om ”sedan början av 00-talet” var detta ett skriv- och korrekturfel som hade åtgärdats i samband med att Aftonbladet uppmärksammats på felet i och med anmälan till Medieombudsmannen. Rätt formulering var ”sedan början av 10-talet”.

Anmälaren hade inte tagit avstånd från nazismen eller gjort offentlig avbön. Någonting som kunde liknas vid ett avståndstagande kom först efter avslöjandet, efter att anmälaren inledningsvis helt avfärdat Expressens uppgifter.

Var man folkvald i en majoritet i en svensk kommun, för Sveriges just nu mest framgångsrika parti, måste man rimligen kunna fortsätta beskrivas som nazist allra minst tills man själv förklarat sig och tagit avstånd från sina tidigare nazistiska ståndpunkter.

Anmälarens kommentar

Även i yttrandet fortsatte Aftonbladets skribent att kalla anmälaren för ”högerextremist” samt ”nazist”. Man lutade sig mot Expressen och Expos ”granskning” där man kom med uppgifter som var över ett decennium gamla och där delar också varit kända sedan tidigare. Man menade dessutom att den som var politiker skulle kunna granskas hårdare än andra.

Så var givetvis fallet (att man skulle kunna granskas hårdare), men problematiken låg fortsatt i att skribenten kallade anmälaren för nazist, vilket hade påverkat henne och hennes familj oproportionerligt mycket. Hon var INTE nazist. Hon var inte en ”ledande nazist”, hon var inte en ”aktiv nazist” och hon hade heller aldrig varit en sådan, vilket skribenten påstod.

Att hävda att man på grund av att man var Sverigedemokrat också var nazist var lekstugefasoner som inte hörde hemma i svensk journalistik. Journalistiken hade en viktig roll i samhället just för att kunna granska makthavare och för att kunna lyfta fram orättvisor som skedde i det fördolda. Därför var det också viktigt att journalister höll sig till de riktlinjer som fanns och framförde korrekta nyheter utan att dölja, undanhålla, eller i det här fallet, ljuga, för läsarna. Hade journalisten gjort sitt jobb så som det kunde förväntas av denne hade skribenten vetat att anmälaren långt tidigare gjort avkall på allt som hade med nazism och högerextremism att göra och att hon inte på något vis sympatiserade med den typen av åsikter. Då inte enbart genom att som ung kvinna lämna en patriarkal och våldsbejakande organisation helt på egen hand trots de eventuella risker som medföljde. Endast detta borde vara ett avståndstagande som var värt att nämna.

Under hela valrörelsen 2022 hade anmälaren till väljare framfört att nazism och högerextremism inte hörde hemma i Sverigedemokraterna och därmed aktivt tagit avstånd från högerextremism flertalet gånger. Redan då anmälaren gick med i Sverigedemokraterna berättade hon för den dåvarande gruppledaren att hon haft samröre med högerextrema men att hon sedan flera år tagit avstånd från detta. Anmälaren hade också aktivt gått ut i lokal media och diskuterat vikten av skolans värdegrund och att denna efterlevdes. Under otaliga intervjuer den senaste tiden, då även i anmälarens första offentliga brev som hon gick ut med, hade hon poängterat att hon inte var nazist eller hyste några som helst sympatier med högerextremister.

I arbetet som lärare hade anmälaren mer eller mindre varje dag arbetat aktivt mot nazism. 2018, under ett möte med en representant från Nynäshamns kommuns skolledning, gjorde hon även avkall från nazism, högerextremism samt mot hela Svenska motståndsrörelsen (nu Nordiska motståndsrörelsen) och förklarade att hon lämnat den organisationen för många år sedan.

Trots att anmälaren vid flera tillfällen, i flera olika sammanhang, tagit avstånd från högerextremism och nazism hade skribenten valt att hävda att Rebecca Ädel är just nazist; dessutom en ”aktiv” och ”ledande” sådan. Detta var rena lögner som skribenten medvetet använde sig av för att vilseleda läsaren.

Man kunde fråga sig vad journalisten och Aftonbladet ansåg var ett tillräckligt stort avståndstagande för att detta skulle vara giltigt? Var fanns de riktlinjer och de regler som påvisade detta? Anmälaren visste inte hur hon mer skulle kunna ta avstånd från tidigare misstag hon gjort.

Ytterligare skriftväxling

Aftonbladet framhöll, via Eric Rosén, att varken då tidningens ledarsida publicerade den anmälda opinionsartikeln eller senare så hade det funnits skäl att ifrågasätta giltigheten i Expressens och Expos granskning.

Anmälaren satte granskning inom citationstecken, men anförde inga argument varför den inte skulle vara vederhäftig. Det var också det som där lyftes fram som låg till grund för de uppfattningar som i Aftonbladet formulerades om anmälaren.

En person som skrev den typ av inlägg, som återgavs i Aftonbladets första svar till MO, för tidningen Nordfront, var en ledande och aktiv röst för nazism. Nordfront var rörelsens nationella ledande organ i Sverige, det krävdes inga medlemskort för det.

Såvitt det var känt för Aftonbladet fanns vid publiceringstillfället inga exempel på hur anmälaren gjort upp med sina tidigare åsikter.

Hennes sätt att bemöta de reportrar som ställde frågor till henne i samband med granskningen vittnade inte heller om någon vilja att ta ansvar för detta. I stället avfärdades uppgifterna som lögner och anmälaren undvek att svara på frågor och förklara sig.

Trots att detta hade varit ett exempel på tillfälle att ta avstånd från eller att göra upp med tidigare uppfattning. Särskilt eftersom anmälaren var folkvald. Att anmälaren fullgjorde i sitt arbete som lärare sin del i skolans demokratiska uppdrag friskrev inte anmälaren som politiker och politisk debattör från ansvar i andra sammanhang.

En publicering där skarp kritik uttrycktes mot en person kunde naturligtvis innebära publicitetsskada – utan att för den sakens skull vara oförsvarlig. Anmälaren borde alltså, givet sin roll, sitt uppdrag och sina tidigare uttalanden och ställningstaganden, tåla den typ av opinionsjournalistisk kritik som formulerades av Aftonbladets ledarsida.

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannen ska pröva om anmälaren drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i vissa frågor, mot ett eventuellt intrång i den personliga integriteten.

Inledningsvis konstaterar jag att det sakfel gällande årtal som fanns i den ursprungliga versionen av artikeln har korrigerats av mediet, vilket är bra. Denna sak är av underordnad betydelse i den fortsatta bedömningen av ärendet.

Granskningen som utförts av Expressen och Expo, vilken refererades och kommenteras på Aftonbladets ledarsida, har ett stort allmänintresse. Anmälaren är folkvald politiker och får tåla att nagelfaras för saker som kan påverka förtroendet för henne. Det gäller i det aktuella fallet även saker som ligger långt tillbaka i tiden. Att ha deltagit på forum som är kopplade till högerextremism eller nazism, vilket beläggs i granskningen, är ingen liten sak. MO har således inget att invända mot att Aftonbladets ledarsida har skrivit om och kommenterat granskningen, och att tidningen namngivit anmälaren i sammanhanget.

Den medieetiska frågeställningen handlar i stället om huruvida det varit rätt av Aftonbladet att påstå att anmälaren är ”aktiv” nazist. Även om det är illa nog att alls ha varit nazist är det stor skillnad på publicitetsskadan som uppstår om man påstås ha torgfört nazistiska åsikter för många år sedan eller om man aktivt gör det i dag. För ett sådant påstående krävs starka belägg – även för en ledarsida där medieetiken medger att det ska vara högt i tak för skribenter att bedriva opinion och använda ett tillspetsat språk för att kommentera politik och samhällsfrågor.

Såvitt MO uppfattat saken upphörde anmälaren att delta på extremistiska forum efter 2013. Därefter råder det delade meningar huruvida hon tagit avstånd från nazism/högerextremism eller inte. Anmälaren påstår att hon har det, medan Aftonbladet inte har kunnat se att något sådant skett i offentligheten eller i de intervjuer som Expo/Expressen initialt gjort med henne.

Oavsett vilket är det problematiskt att Aftonbladet använt ordet ”aktiv”. Det implicerar att anmälaren är verksam, engagerad, sysselsatt med och främjar/sprider ideologin i dag, vilket det saknas belägg för i publiceringen. Att hon i samma artikel kallas ”ledande” gör inte saken bättre.

MO:s slutsats är att även en person som utsätts för en relevant granskning, på grund av ett i högsta grad problematiskt förflutet, måste behandlas på ett medieetiskt korrekt vis när granskningen kommenteras. Att skriva att Rebecca Ädel är aktiv nazist är inte korrekt och det utsätter henne för en skada som inte kan försvaras.

För detta bör Aftonbladet klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Såväl anmälaren som tidningen har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Tidningen

Anmälaren har inte i offentligheten tagit avstånd från vad hon tidigare uttryckt och att sedan ljuga om detta när man konfronteras av granskande journalister, vittnar tillräckligt tydligt om att anmälaren inte har gjort upp tillräckligt med nazismen. Särskilt sedan granskningen visat att anmälaren vid publiceringstillfället fortfarande hade ”flera tongivande nazister – både ledare och profilerade propagandister” i sin umgängeskrets. Då bör man också kunna beskrivas som aktiv. För hur ofta behöver ens politiska åskådning styrkas för att man ska betraktas som aktiv? Anses ens tidigare aktivitet med automatik överspelad om den gått under radarn under några år?

Att beskriva anmälaren som aktiv nazist i det läge då texten publicerades innebär naturligtvis en skada. Men en försvarlig sådan. Inskränkta möjligheter att i opinionstexter kritisera nazismen och de som för ut denna i offentligheten vore ett större problem för pressetiken.

Anmälaren

Aftonbladet skriver att jag ”inte har gjort upp tillräckligt med nazismen” pga att jag ska ha ljugit för den granskande journalisten när denne ifrågasatte mitt ”nazistiska engagemang”.

För mig fanns till en början inte en tanke på mitt förflutna eller mitt tidigare liv. På samma sätt som Aftonbladet fortsätter göra, trodde jag det var en journalist som likställde SD med nazism innan det gick upp för mig vad han pratade om.

Jag kallar det ”tidigare liv” eftersom jag under så många år försökt glömma och läka samtidigt som jag försökt ”ge tillbaka” för all dumhet jag uttryckt när jag var yngre. Att som ung kvinna på egen hand ta sig ur och lämna den typen av organisation är en bedrift som för många avhoppare kräver år av oro och rädsla varpå majoriteten inte går ut i media och kritiserar organisationen som sådan. Att jag motarbetat nazism kan dock varenda kollega jag arbetat med understryka.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Göran Ellung, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Filippa Bergin, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Arash Sanari och Laura Hartman, representerande allmänheten.

Därutöver närvarade Anders Forkman, representerande allmänheten.