Aftonbladet klandras för att publicerat integritetskänsliga detaljer om en minderårig flicka
februari 10 2022
Aftonbladet, exp.nr. 5/2022 dnr. 21148
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 12 oktober 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN [namn angivet] har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Aftonbladet som den 27 mars 2021 publicerade en artikel med rubriken Här flyr våldsdömde tränaren våra frågor på tidningens webbplats, aftonbladet.se.
Vad Aftonbladet publicerade
Ingressen
Vad skulle stoppa privattränaren Josef, han som hade en historik av våldsdomar mot unga kvinnor, från att ha nära kontakt med barn? Det var en mamma som undrade. En som av hela sitt hjärta ångrat att hon anlitat X-åringen [ålder angiven] åt sin dotter.
Artikeltexten
Barnen värmde upp i tystnad längs sidlinjen på en konstgräsplan i Stockholmsområdet. De tillhörde olika föreningar och bar omaka träningsoveraller, men hit kom de varje vecka för extralektioner med Josef. Solen sjönk och kylan tilltog.
Sportbladet väntade en bit bort för att ställa frågor om fotbollstränarens förflutna och den kommande rättegången. Kände föräldrarna till vad han gjort? Ansåg han sig lämplig att ha nära kontakt med unga tjejer?
När Josef anlände presenterade tidningen sig, men hann knappt berätta om sin granskning av privattränare innan han kastade sig in i bilen och körde därifrån. Tidningen ringde och skickade sms men fick inga svar. Snart gick barnen hem utan att ha tränat.
I september 2017 hade Josef fällts för misshandel, fem fall av olaga hot och tre fall av ofredande. Han hade slagit och släpat en ung kvinna i håret. Han hade kastat vin och spottat i hennes ansikte, hotat med våld om hon berättade för någon och sparkat över käkbenet så att offret inte kunnat stänga munnen. Josef hade också hotat med att lägga ut nakenbilder på tre tjejer och att spräcka skallen på en fjärde.
I domen beskrev en ung kvinna hur hon efter misshandel och dödshot slog larm till en kompis. Josef tog då hennes mobiltelefon och skrev till vännen att “hon bara skojade och att hon lekte sanning eller konsekvens”. Han dömdes att betala skadestånd till de fem offren och fick villkorlig dom med samhällstjänst i 120 timmar.
Året därpå startade han Soccerfriends. Från början var det bara ett Instagram-konto med okänd avsändare men självsäker ton: Josef beskrev sig som “vi” och hävdade att företaget hade kopplingar till Allsvenskan, men också till Italien, USA och Frankrike. Det dök upp filmer på spelarna han tränade, varvat med inspirerande ord som “du är viktig, du är framtiden”.
Branschen med individuella tränare var på uppgång i Sverige, särskilt i storstäderna där de sågs som komplement till föreningsfotbollen. Stockholms Fotbollsförbund hade nyligen räknat till 55 aktörer bara i sitt område. Många saknade utbildning och egen anläggning, de hade i princip bara en bollpåse, en trave med koner och ett sociala medier-konto späckat med barnbilder och översvallande omdömen.
Josef var en av dem. Som spelare tycktes han inte ha nått längre än en storklubbs juniorlag, men att döma av barnen som dök upp på kontot verkade kundbasen växa. En x-åring [ålder angiven] sågs dribbla runt i en tom sporthall. Han beskrevs på Instagram som “kung” och på klippet hördes Josefs peppande ja-ja-ja-ja. En x-årig [ålder angiven] presenterades med “vi har en stjärna ibland oss”.
Tjänsterna kostade 1 600 kronor i månaden och år 2019 omsatte Soccerfriends 410 000 kronor, vilket pekade på ett tjugotal adepter. Men Josef ville mer än att lära ut bredsidor och mottagningar. X-åringen tryckte upp tröjor med Soccerfriends logga och skrev att “vi är mer än bara fotboll, vi är en familj”.
Sommaren 2019 anslöt x-åriga [ålder angiven] Elisa. Josef beskrev henne som en kommande landslagsspelare, som en ny Ronaldo. Flickans mamma berättade:
” – Han lockar med utländsk fotboll, att han ger något annat än vad man får i svenska föreningar. Jag tittade på träningen och tyckte att den verkade bra. Han är engagerad, uppeldad och begeistrad.”
Utöver medlemsavgiften i Elisas klubb tillkom nu 19 200 kronor för ett år med Josef. Mamman betalade och märkte snart att det i avgiften ingick mer än veckoliga träningspass. Hon sa:
” – När Elisa fyllde år ringde han ihop några av hennes kompisar och kom hit och gratulerade henne. Han hade en tårta med Soccerfriends logga och gav henne en present. Allt filmades och lades upp på kontot.”
Riksidrottsförbundet hade de senaste åren utbildat och höjt kraven på landets idrottsföreningar för att minska risken för övergrepp. En klubb ansvarade för sina ledare och skulle kontrollera deras belastningsregister. I anvisningarna för barn- och ungdomsidrott stod att det minst skulle finnas två närvarande vuxna per lag vid varje tränings- och tävlingstillfälle, vilket också var en säkerhet för ledarna. För privattränare gällde inget av detta. Den som anlitade extrahjälp måste själv trygga miljön för sina barn.
Elisas mamma försökte ta det ansvaret. Hon hade anat oråd när Josef bjudit ut Elisa på en sen middag. Hon hade läst dotterns sms med den vuxne mannen. Han hade uttryckt sig flörtigt och intimt. Gränslöst. Hon hade hittat domen från 2017, satt Elisa i kontakt med offren och kontaktat föräldrar till andra barn i Soccerfriends. Elisa hade förbjudits att träffa Josef mer. Ett par föräldrar gjorde likadant. Mamman sa:
” – Men många ville inte lyssna utan fortsatte anlita honom. Det kändes sektliknande. Men jag trodde ändå att det var slutet för honom som tränare.”
Hösten 2020 anmälde en ny kvinna Josef för misshandel. Hon hävdade att han slagit henne tre gånger i bröstet, tagit ett grepp runt hennes hals och kastat henne så att huvudet slagit i väggen. Åtal väcktes.
Det var i samma veva som Elisas mamma märkte att dottern inte alls slutat träna med Josef. Hon hade fortsatt, trots att föräldrarna inte längre betalade. Mamman sa:
” – Jag visste var han brukade hålla till och åkte dit. Det pågick en internmatch och jag gick rakt ut på planen för att hämta min dotter. Tränaren skällde ut mig och fick andra föräldrar med sig. Det slutade med att någon orosanmälde mig till socialen.”
Elisa flyttade in hos Josef. Hon spelade inte längre i någon förening men hårdsatsade genom Soccerfriends. Mamman var orolig och visste inte hur hon skulle få hem sin dotter. Mamman berättade:
” – I februari 2021 ringde hon till sina vänner och grät och sa att han har misshandlat henne i bilen. Hon slog larm och hade slagit på karttjänsten på Snapchat. Vännerna ringde polisen som hittade henne och skjutsade hit. Hon hade tappat hår och hade ont i nacken.”
Förhöret filmades och en polisanmälan upprättades.
Elisa, som nu var X år [ålder angiven], berättade att Josef dragit henne i håret, spottat henne i ansiktet tjugo gånger och hotat att döda henne om hon inte gav ifrån sig sin mobiltelefon och låste upp den. Han “har också i samband med denna situation tvingat henne att ringa polisen och ange pappan samt mamman som misstänkta”, stod i förhöret.
” – Elisa hade sagt att han fick vansinnesutbrott om inte bollar var pumpade. Han var ofta rasande. Men det här var något annat”, sa mamman.
Ett par dagar senare drog Elisa tillbaka sitt vittnesmål. Anmälan lades ner. Hon flyttade hemifrån igen och mamman fick långa sms med en grammatik hon inte kände igen som sin dotters. Det stod att Josef aldrig gjort henne något illa – men att föräldrarna krossade hennes drömmar.
På Soccerfriends Instagram-konto poserade hon med ett par skor hon fått i present av Josef. “Du är för mig Queen of football. Du får mig att älska fotboll mer än vad jag redan gör. Låt ingen knäcka dig, låt inte avundsjuka personer komma åt dig. Du kommer gå långt i livet”, skrev tränaren.
Socialtjänsten var nu inkopplad. Stockholms Fotbollsförbund intresserade sig för fallet och undersökte vad deras personal kunde göra. Trots pandemin tycktes Soccerfriends vara ekonomiskt välmående och nya inlägg publicerades närapå dagligen. Elisa var ofta med.
Gällande misshandeln var inget datum satt för huvudförhandlingen än. Kvinnans jurist hade vittnesmål, fotografier och rättsintyg som styrkte uppgifterna, men ville inte kommentera saken mer till Sportbladet.
Privattränaren nekade till att ha slagit henne i bröstet och tagit ett grepp runt halsen. Sportbladet hade varit i kontakt med honom, men han ville inte ge några kommentarer utöver att “många saker som sagts inte stämmer”.
” – Det tycks inte spela någon roll hur det går. Han har till och med berättat för andra föräldrar om sin tidigare dom, men de tycks ha köpt att han är förändrad. Att han är den enda vägen för deras barn att lyckas med sin fotboll”, sa Elisas mamma.
Josefs, Elisas och företagets namn var fingerade.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av “Elisa”. Anmälaren menade att en stor del av det som framkom i artikeln inte stämde.
Av artikeln framgick att hon bott hos sin tränare när hon i själva verket haft boende genom socialtjänsten och skyddat boende från sina föräldrar. Hon hade inte blivit misshandlad av sin tränare och han hade inte dödshotat henne. Det stämde inte heller att tränaren hotat henne till att göra en polisanmälan mot hennes föräldrar. Den enda som skadat henne var hennes mamma.
Hon hade inte slutat spela fotboll. Hennes mamma hade vägrat att betala medlemsavgiften och sagt att hon skulle förstöra för henne om hon började spela igen.
Det fanns vittnen till hur hennes mamma betett sig och skrikit mot tränaren när hon gått ut på fotbollsplanen. Hon hade då blivit livrädd för sin mamma, vilket andra föräldrar som var närvarande hade sett och då anmält till socialtjänsten.
Alla kunde förstå att artikeln handlade om henne. Personer som hon inte kände hade kontaktat henne efter publiceringen. Hon kände sig kränkt och livrädd på grund av artikeln. Hennes föräldrar var kapabla till vad som helst.
Hon hade redan förlorat så mycket och nu hade allt blivit värre. Hon vågade inte längre gå ut eftersom hon var rädd att folk skulle känna igen henne. Hon hade blivit paranoid. Hon kunde inte gå till skolan för hon var rädd att folk skulle prata om det. Hon kände många som spelade fotboll och som säkert hade läst artikeln.
Tidningens svar
Aftonbladet svarade genom Erik Rosén, biträdande kulturchef.
Aftonbladet hade granskat aktörer på den snabbt växande och helt okontrollerade privattränarmarknaden. Den anmälda artikeln var en artikel i den granskningen.
I artikeln beskrevs tränaren och hans företag. Artikeln beskrev även händelser kopplade till “Elisa”, det vill säga anmälaren.
Tidningen kommenterade det som anmälaren påstod var felaktiga uppgifter:
Uppgiften om att anmälaren i ett skede flyttat in hos tränaren baserades på uppgifter från tre olika personer med insyn i händelseförloppet och hade av Aftonbladet bedömts som trovärdiga. Däremot hade Aftonbladet inte påstått att anmälaren permanent bosatt sig hos tränaren, tvärtom framgick senare i artikeln att hon så småningom flyttade hemifrån igen, den gången inte till tränaren.
Uppgiften om att en polisanmälan om misshandel upptagits var korrekt.
Aftonbladet hade dessutom tagit del av dokumentation där anmälaren själv beskrev det våld och hot samt den förnedring hon utsatts för av tränaren. Berättelsen återgavs i artikeln. Ingenstans påstods att det fanns en fällande dom eller motsvarande relaterat till just detta. Det framgick också att tränaren förnekat att han misshandlat anmälaren.
Vad gällde invändningen om att tränaren skulle ha hotat anmälaren till att polisanmäla hennes föräldrar tolkade tidningen det som att det var följande formulering i artikeln som åsyftades: “Han har också i samband med denna situation tvingat henne att ringa polisen och ange pappan samt mamman som misstänkta’ står i förhöret.” Det angivna var en korrekt återgivning av vad som stod i förhöret.
Uppgiften om att anmälaren slutat spela fotboll i en förening hade verifierats i den utsträckning som var möjligt via, bland annat, aktuella fotbollsföreningar. Tränaren hade ofta synts runt träningarna och ordnat provspel för anmälaren. Eftersom målsmans underskrift krävdes och inte gått att ordna hade det inte blivit mer än provspel.
Aftonbladet hade noggrant anonymiserat anmälaren, tränaren och företaget.
Allmänintresset var stort, vilket också var anledningen till att tidningen granskat och kommenterat branschen i ett antal artiklar. Det var en växande marknad, kunskapen om att den var okontrollerad och oreglerad var mycket begränsad, och både föräldrar och fotbollsföreningar var mycket oroade över utvecklingen eftersom aktörer som “Soccerfriends” framgångsrikt profiterade på området.
Tidningen hade bedömt berättelserna som den återgav som mycket trovärdiga och dessutom säkerställt att avgörande uppgifter hade stöd i bland annat offentliga uppgifter, poster på sociala medier, video- och/eller ljuddokumentation samt vittnesmål från flera olika personer som gav samma bild.
Anmälaren var omyndig och hennes alternativa beskrivning hade inte bedömts som tillförlitlig, eftersom hennes uppgifter gick tvärtemot uppgifterna som tidningen verifierat eller på annat sätt bedömt som trovärdiga. Något som också stämde med bilden som förmedlades av hur tränaren tidigare påverkat och, även i MO-anmälan, påverkade anmälaren.
Reportern hade diskuterat artikeln med anmälaren i två långa samtal inför publiceringen.
Medieombudsmannens bedömning
MO prövar om anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada på grund av artikeln. Vid bedömningen vägs allmänintresset mot intrånget i den enskildes privatliv.
Det finns ett stort allmänintresse av att berätta om marknaden för privata tränare inom ungdomsfotbollen, särskilt eftersom marknaden är oreglerad och synes vara snabbt växande. Det är även av stor vikt att tidningen skriver om och belyser problematik som kan uppstå i en sådan bransch.
Artikeln handlar om privattränaren “Josef” som i sitt företag “Soccerfriends” varit tränare åt bland andra “Elisa”. I artikeln berättar Elisas mamma om sina upplevelser av privattränaren och hans företag, och hur han påverkade hennes dotter. Mamman har rätt att få berätta om sina upplevelser, men det får inte ske på bekostnad av att andra personer pekas ut och tillfogas oförsvarliga publicitetsskador.
I artikeln framkommer uppgifter av mycket integritetskänslig natur för anmälaren, Elisa, som är minderårig. Hit räknas uppgifterna om vad hon påstås ha blivit utsatt för av Josef och vilka konsekvenser det fick, oenigheterna hon haft med sin mamma samt socialtjänstens inblandning. Tidningen måste därför vara mycket försiktig vid sin rapportering, så att Elisas verkliga identitet inte avslöjas.
När det gäller utpekandefrågan konstaterar MO att tidningen vidtagit en rad åtgärder för att anonymisera anmälaren, hennes tränare och hans företag – till exempel genom att ha använt sig av fingerade namn och att tidningen avstått från detaljerade uppgifter om den geografiska plats där privattränaren varit verksam. Trots dessa åtgärder är det en viss krets, sannolikt ganska liten men för anmälaren väldigt betydelsefull, som måste ha förstått att artikeln handlat om anmälaren. Uppgiften om att mamman ringt runt till föräldrar i Soccerfriends när hon fick vetskap om att tränaren var dömd för brott samt att hon stormat in på planen under en pågående match, är information som gör att Elisas lagkamrater och deras föräldrar uppfattat att publiceringen handlat om just henne.
Med tanke på att anmälaren är ett barn, att uppgifterna som publicerats om henne är mycket integritetskänsliga och att hon i anmälan tydligt givit uttryck för hur hårt hon drabbats av att personer i hennes omgivning förstått att artikeln gällt henne, anser MO att den lilla kretsen är tillräckligt stor för att hon i medieetisk mening är utpekad.
Sammanfattning: Allmänintresset av att granska privattränarbranschens baksidor är stort och granskningen är viktig, men det har inte varit motiverat att publicera integritetskänsliga detaljer om den minderåriga anmälaren i ett sammanhang där hon, om än för en liten krets, gått att identifiera.
Mot denna bakgrund är publicitetsskadan som anmälaren utsatts för oförsvarlig, och för det bör Aftonbladet klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
____________________________________________________________________
I beslutet har deltagit Kristina Svahn Starrsjö, ordförande, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anders Nilsson, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Rolf Stengård, utsedd av Sveriges Radio, Jan Axelsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Magnus Ramberg, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Göran Collste representerande allmänheten.