Aftonbladet klandras för övervakningsfilm från fängelse

februari 25 2021


Mediernas Etiknämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed när tidningen publicerade en övervakningsfilm där en kriminalvårdare tas som gisslan på ett fängelse. Publiceringen har inneburit en långtgående exponering av anmälaren som brottsutsatt och har gått utöver vad som kan försvaras med hänvisning till allmänintresset.

Aftonbladet, exp. nr. 2/2021, dnr. 20297

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

____________

Genom beslut den 1 december 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Vad Aftonbladet publicerade

Den 30 augusti 2020 publicerades en artikel med rubriken Här tas personalen som gisslan – efter godnatt hälsning på tidningens webbplats, aftonbladet.se. Artikeln hade nedryckaren Se den dramatiska övervakningsfilmen.

I ingressen stod att kriminalvårdaren skulle säga godnatt till en fånge på [anstalten]. Då fick hon en pistolattrapp tryckt mot sig – något som blev början på en nästan fem timmar lång förhandling. ”- Jag vill inte skada er, men vill att ni ska öppna dörren”, sade fången.

I artikeltexten beskrevs händelseförloppet, vad kriminalvårdaren som var målsägande och vittnen uppgett i utredningen och vad fången hade dömts till innan han placerades på [anstalten]. Mannen var nu åtalad för grovt hot mot tjänsteman.

Till artikeln publicerades en övervakningsfilm från händelsen. Klippet var knappt två minuter långt. Tidningen hade maskat personerna som förekom på filmen.

På övervakningsfilmen syntes kriminalvårdaren röra sig i lokalerna. En av de intagna männen riktade ett pistolliknande föremål mot hennes rygg och föste henne framför sig. Det syntes även hur mannen beordrade henne att gå framåt i lokalerna. Händelsen visades ur tre vinklar och den centrala delen av händelseförloppet, när han först riktade vapnet mot henne, spelades upp fem gånger.

Tidningen hade försett filmen med beskrivande text. Av texten framgick i huvudsak följande.

Att polisen nu släppt en övervakningsfilm på vilken tittaren kunde se hur en kriminalvårdare blev tagen som gisslan under ett rymningsförsök. Händelsen hade inträffat i samband med kvällsinlåsningen den 15 april på klass 1-anstalten i [ort angiven]. När hon höll på att låsa en av de intagnas rum sade han att han bara skulle gå till köket för att hämta socker. Hon tänkte inte mer på det utan fortsatte att låsa och säga godnatt.

Mannen som tidigare var dömd för bland annat mordförsök återvände sedan till sitt rum. När kriminalvårdaren kom tillbaka för att låsa in mannen pressades hans dörr upp och hon fick ett pistolliknande föremål tryckt mot ryggen. Mannen hotade henne och sade att hon var tvungen att lyda honom, sedan fördes hon mot avdelningens utgång.

Trots den hotfulla situationen behöll kriminalvårdaren lugnet och i smyg tryckte hon på sitt överfallslarm. Två kollegor på andra sidan glaset vid ingången såg vad som skedde och försökte hjälpa henne. Detta blev början på en fem timmar lång förhandling där mannen aggressivt kämpade emot. Efter flera timmar stormade polisen avdelningen och kunde därefter gripa mannen.

Mannens vapen visade sig vara en attrapp som han hade skapat själv utifrån material på avdelningen.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av NN [namn angivet].

Hon var kvinnan på filmen. Tidningen hade inte tillfrågat eller förvarnat henne inför publiceringen. Kort efter att filmen hade publicerats fick hon en massa sms eftersom folk känt igen henne. Trots att hennes ansikte var suddat hade många kunnat identifiera henne. Hon kände sig naken och ofredad av detta. Dessutom hade hon börjat bearbeta händelsen på nytt vilket påverkade hennes vardag.

Hon hade fått rådet av sin arbetsgivare att inte titta på filmen inför rättegången som skulle vara i november. Det var dels för att det kunde påverka hennes upplevelse av situationen, dels för att inte skapa ytterligare trauma än vad händelsen redan orsakat.

Hon upplevde publiceringen som kränkande och traumatisk. Hon hade svårt att sova och svårt att gå till sitt arbete på avdelningen. Hon önskade att Aftonbladet avpublicerade filmen och att hon fick ersättning för sveda och värk.

Aftonbladets svar

Tidningen svarade genom biträdande redaktören Eric Rosén.

De rörliga bilderna visade ett dramatiskt händelseförlopp på en säkerhetsanstalt och det var för tidningen en självklarhet att rapportera om incidenten. Innehållet som anmälaren reagerade på kom från en utredning som omfattades av offentlighetsprincipen och som kunde begäras ut av vem som helst efter att polisen gjort sin sekretessbedömning.

Av hänsyn till de inblandade maskades ansikten i videomaterialet inför publicering. När anmälaren kontaktade tidningen efter publicering maskades anmälaren ytterligare, så att inte bara ansiktet utan också anmälarens kropp omfattades av maskningen. Varken den första eller den andra maskningen visade anmälarens ansikte på ett sådant sätt att det kunde identifieras.

Tidningen hade i samband med publiceringen vägt allmänintresse och nyhetsvärde mot respekten för den personliga integriteten. Myndighetspersonal riskerade alltid i sin tjänsteutövning att exponeras i medier. Trots det hade extra åtgärder vidtagits efter att anmälaren hade kontaktat tidningen.

Medieombudsmannens bedömning

Anmälaren har i sin anmälan uppgett att hon vill ha skadestånd för sveda och värk. Detta är frågor som prövas av allmän domstol. Det ligger alltså utanför Medieombudsmannens uppdrag att ta ställning till en sådan begäran.

Det finns ett allmänintresse av att rapportera om allvarlig brottslighet, som grovt hot mot tjänsteman. Det finns därför ingenting att invända mot att tidningen rapporterade om det aktuella rymningsförsöket.

Medieombudsmannen har till uppdrag att pröva om publiceringen har orsakat en utpekad person en oförsvarlig publicitetsskada. Det måste således föreligga både ett utpekande och ett kränkande påstående som inte kan anses försvarligt. Vid denna prövning vägs allmänintresset mot den enskildes rätt till personlig integritet.

Vid den medieetiska prövningen saknar juridiska frågor kring offentlighets- och sekretesslagstiftningen betydelse. Att den anmälda publiceringen kan begäras ut från myndigheter påverkar alltså inte bedömningen av om anmälaren orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Det är i stället tidningen som bär ansvaret för de uppgifter den väljer att publicera.

Tidningen publicerade inte namn, ålder eller liknande identifierande uppgifter om anmälaren. Däremot framgick vilken anstalt som händelsen inträffat på och att det var en kvinnlig kriminalvårdare. Dessutom syntes anmälaren i videoklippet. Trots att hennes ansikte maskades, och efter uppdatering även hennes kropp, har en krets kring henne som inte haft närmare insikt om gärningen fått del av hela händelseförloppet i detalj. Anmälaren är därmed utpekad i medieetisk mening.

Att granska hur det allmänna utför sina uppdrag är ett av massmedias centrala uppdrag. Därigenom får myndighetsanställda ofta tåla en mer ingående granskning av sitt professionella agerande än privatpersoner i allmänhet. Detta är emellertid beroende av vilket allmänintresse det finns i det enskilda fallet. I detta fall är den centrala uppgiften att en fånge försökt rymma, och som ett led i detta tagit anmälaren som gisslan. Anmälaren är alltså i detta sammanhang i första hand ett brottsoffer.

En medieetisk utgångspunkt är att en tidning alltid bör visa brottsoffer största möjliga hänsyn.

Uppgifterna på övervakningsfilmen är mycket känsliga för anmälaren. Det framgår tydligt vilken utsatt situation hon befann sig i vid tidpunkten. Händelsen visades dessutom ur tre olika vinklar, och momentet när pistolattrappen riktades mot henne spelades upp fem gånger.

Allmänintresset av att rapportera om händelsen har inte motiverat den skada som anmälaren lidit genom att tidningen publicerade övervakningsfilmen. Anmälaren har lidit en oförsvarlig publicitetsskada. För den bör Aftonbladet klandras.

Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast tidningen har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis framfört att den inte delar MO:s bedömning att en identifiering i mycket begränsade kretsar som redan känner till händelsen innebär en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen framhåller också att om nämnden skulle dela MO:s syn så försvårar det nyhetsarbetet i framtiden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Det finns, som MO har framhållit, ett tydligt allmänintresse av att rapportera om brottslighet av detta slag. Och det är viktigt att kriminalvårdens verksamhet och de förhållanden som där gäller uppmärksammas. Nämnden instämmer därtill i MO:s bedömning att anmälaren i medieetisk mening får anses utpekad.

När det gäller frågan om anmälaren har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada vill nämnden särskilt framhålla följande.

Som MO pekar på får anmälaren i egenskap av myndighetsanställd inom kriminalvården i viss utsträckning vara beredd på att hennes agerande granskas. I detta fall är det emellertid hennes situation som brottsoffer i ett mycket hotfullt läge som tydligt kommer i förgrunden. Som framgår av de medieetiska reglerna är det viktigt att brottsoffer och deras anhöriga visas största möjliga hänsyn.

Den information som övervakningsfilmen förmedlar är mycket känslig för anmälaren och visar henne, ur olika vinklar och upprepade gånger, som brottsutsatt i ett pågående händelseförlopp. Publiceringen har inneburit en långtgående exponering av henne som brottsutsatt och har gått utöver vad som kan försvaras med hänvisning till allmänintresset.

Sammantaget har publiceringen enligt nämndens mening inneburit att hon har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Nämnden delar således MO:s uppfattning att tidningen ska klandras.

__________


Ledamoten Anders Nilsson var av skiljaktig mening och ansåg att tidningen inte skulle klandras.

Ett gisslandrama på en säkerhetsklassad kriminalvårdsanstalt i Sverige har ett mycket högt allmänintresse. Människor har rätt att få veta vad som hände och varför. Brottsoffrets ansikte var maskerat i filmen. Namn och ålder var heller inte angivna. Därför kan bara en liten krets veta vem det handlade om. Allmänintresset väger därför tyngre än den hänsyn som ska visas mot brottsoffret. Det fanns därför skäl att visa övervakningsfilmen.