Allehanda.se klandras – publicerade integritetskänsliga uppgifter med begränsat allmänintresse
december 17 2020
Allehanda.se, exp. nr. 76/2020, dnr. 20164
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Allehanda.se för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 3 september 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Allehanda.se.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Vad Allehanda.se publicerade
Den 10 maj 2020 publicerade allehanda.se en artikel med rubriken DOKUMENT: Dagen som skakade [ort angiven] – 10 år sedan trippelmordet.
Artikeln handlade om en person som för tio år sedan hade mördat två barn, gärningsmannens halvsyskon, och hans tidigare styvfar. Artikeln utgick från en intervju med styvfaderns mamma, också halvsyskonens farmor. Artikeln redogjorde vidare för vad som hänt under morden, den efterföljande utredningen och rättegången, samhällets reaktioner och den dömdes tid inom rättspsykiatrisk vård.
I artikeln namngavs alla tre offer, gärningsmannen och styvfaderns mamma – som också fanns med på bild. Bilder på gärningsmannen publicerades. Så gjordes även fotografier på de avlidnas gravsten och huset där brottet hade begåtts. Av artikeln framgick vidare vilken gata som huset låg på och på vilken kyrkogård offren låg begravda. Artikeln avslutades med kommentaren att de mördade syskonens och gärningsmannens mamma inte ville medverka. Varken hon eller hennes man namngavs i artikeln.
Anmälan
Artikeln anmäldes av NN [namn angivet], mamma till de avlidna syskonen och gärningsmannen.
I artikeln förekom uppgifter i både text och bild som gjorde det möjligt att identifiera brottsoffer. I texten angavs adressen [gatunamn angivet] i [orten] och att huset var [färg angiven]. Huset visades tydligt på bild.
Som brottsoffer kränktes integriteten och rätten till frid i hemmet genom att nyfikna gavs möjlighet att hitta till huset. I en korrespondens med tidningens reporter tackade hon för att hon blev förvarnad om publiceringen, men skrev att hon inte ville eller orkade prata med media. Hon skrev också till tidningen att hon förstod att media rapporterade om den här typen av händelse – men hon tog starkt avstånd från lösnummersförsäljning och enkla klick som byggde på andras katastrofer. Hon ville inte att hennes döda barns namn, hennes eget eller hennes mans namn förekom i artikeln. Hon ville inte heller att bilder på henne skulle användas.
Någon hänsyn togs dock inte till henne som brottsoffer utan tidningen valde att i text publicera hennes döda barns namn och genom en bild på deras gravsten även deras efternamn. Med tanke på bildens genomslagskraft var detta särskilt kränkande. Publiceringen skadade hennes hälsa och medförde sjukskrivning.
Mediets svar
Tidningen yttrade sig genom Oskar Nord, ställföreträdande ansvarig utgivare för Alleanda.se.
Trippelmordet i [orten] för tio år sedan skakade om hela staden. Två barn mördades av sin halvbror och deras pappa mördades av sin styvson. Nyhetshändelsen var exceptionell och många människor i lokalsamhället påverkades. Allmänintresset för händelsen var således enormt stort då och var det även i dag. Det hade nu gått tio år sedan morden och i den anmälda artikeln berättades både om vad som hade hänt och hur flera involverade berörts och gått vidare.
Uppgiften om vilken gata mordet skedde på var tidigare publicerad och uppgiften om var brottet begicks var av stort allmänintresse. Bilden på ljusen utanför huset, där husets färg framgick, hade även den publicerats flera gånger tidigare och bedömningen var att bilden hade stort allmänintresse för att visa den stämning och det engagemang som fanns bland allmänheten i [orten] vid morden. Detsamma gällde för bilden på polisens avspärrning av platsen den aktuella kvällen. Enligt tidningen orsakade det anmälaren inte någon ytterligare skada att även publicera uppgiften om husets färg i textform. Några nya bilder på huset publicerades inte.
De två mördade barnen förekom med förnamn i texten. Barnens namn hade publicerats tidigare och bedömningen var att brottsoffrens namn hade stort allmänintresse. Beslutet att enbart publicera förnamnen på barnen togs efter att anmälaren tagit kontakt via sms, för att tillmötesgå hennes önskemål. Däremot bedömdes att bilden på barnens farmor som satte ner blommor vid graven, där även efternamnen stod med på gravstenen, kunde publiceras utan att orsaka en publicitetsskada, då namnen inte var i fokus eller centrala i bilden.
I det tredje mordoffrets fall hade hans mamma, som medverkade i artikeln, inte invänt mot namnpubliceringen och därför var både hans för- och efternamn publicerade i textform.
Genom dessa åtgärder visade tidningen offren och deras samtliga anhöriga största möjliga hänsyn och vägde detta mot det stora allmänintresset.
Som meddelats både i den publicerade artikeln och i anmälan gavs anmälaren möjlighet att kommentera eller medverka i artikeln. I samband med det gjordes hon uppmärksam på att artikeln skulle publiceras och tidningen gick henne till mötes i de flesta av hennes önskemål om publiceringen. Varken hennes namn eller bild eller hennes makes namn publicerades.
Sammanfattningsvis hade artikeln ett stort allmänintresse och tidningen visade anmälaren, och övriga brottsoffer och deras anhöriga, stor hänsyn. Anmälaren fick möjlighet att medverka i artikeln. Hon pekades inte ut som klandervärd på något sätt och det förekom inga uppgifter i artikeln som gjorde det möjligt att identifiera henne för en större krets.
Anmälarens kommentar
Det som för media var värt att uppmärksamma i omfattningen fem helsidor och löpsedlar, eftersom det var 10 år sedan det hände, var ett bestående trauma för henne som mamma till två döda barn.
Tidningen använde uttrycket stor hänsyn. De avsåg det faktum att de inte publicerade namn och bild på hennes make eller henne. Hennes önskemål att de inte skulle publicera hennes barns namn krävde ett etiskt ställningstagande. Det valde tidningen att avstå från. De hänvisade till att styvfaderns mor inte hade något emot publicering. Vilket fick stå för henne. Hon anmälde inte att tidningen kontaktade andra personer. Men att ställa brottsoffer mot varandra på detta sätt kunde inte betraktas som etiskt.
Att barnens namn inte var i fokus eller centrala i bilden, innebar att bilden hade kunnat tas i en annan vinkel eller med ett annat skärpedjup. På detta sätt hade tidningen kunnat visa hänsyn i enlighet med hennes önskemål.
När namnen på barnen publicerades initialt, fick hon hjälp att kontakta tidningen och efter det togs namnen inte med i publiceringen.
År 2010 var huset ett hem och en brottsplats för ett ouppklarat mord på tre personer. År 2020 var det ett hem för brottsoffer, som vandrat en lång väg av sorg och mödor. Även här hade tidningen kunnat beskära bilden så att de sörjandes uttryck i form av blommor, ljus och nallar hade framgått utan att husets färg och utseende framgick. Att huset stigmatiserades på detta sätt var till stor skada för henne och hennes make. SVT, som också kontaktades i liknande ärende, valde att ta bort sin publicering av hänsyn till de som bodde i huset.
Medieombudsmannens bedömning
Det finns ett allmänintresse i att rapportera om och följa upp effekterna av sådan allvarlig brottslighet som tidningen nu skrivit om. Medieombudsmannen har således inget att invända mot att tidningen rapporterat om ämnet som sådant.
Brottsoffer intar dock en inom medieetiken särskilt skyddad ställning. Rapporteringen bör utformas så att brottsoffer inte lider oförsvarlig skada. Inom kriminaljournalistiken måste därför ett medium ofta överväga vilket intresse som i det enskilda fallet väger tyngre, allmänhetens intresse av att få detaljerad information eller brottsoffers skydd för den privata sfären.
Även i detta fall måste allmänintresset vägas mot anmälarens rätt till privatliv. Det har ett allmänintresse att redogöra för händelseförloppet, att följa upp vad som hänt och rapportera om hur händelsen påverkat samhället. Detta hade dock tidningen kunnat rapportera om samtidigt som den tog hänsyn till anmälarens önskemål. Förnamnen på de två mördade barnen publicerades i text och barnens efternamn framgick tydligt av fotografier av gravstenen.
En viss krets kring barnen såsom anhöriga och personer i barnens skola, kände givetvis redan till namnen. För den bredare allmänheten kan namnen möjligtvis tillfredsställa viss nyfikenhet. Detta är dock inte samma sak som att informationen har ett allmänintresse, att läsarna har rätt att få veta. Något betydande allmänintresse av att, tio år efter händelsen, få veta vad barnen hette finns alltså inte.
Allmänintresset av att ange vilken gata mordet begicks på, tillsammans med bilder på huset, är också mycket begränsat. Genom de detaljerade uppgifterna om var morden skedde görs ett intrång i anmälarens privata sfär. Det är särskilt allvarligt eftersom anmälaren fortfarande bor i huset.
Det faktum att uppgifterna om vilken gata brottet begicks på, fotografierna på huset och de mördade barnens namn publicerats tidigare eller på annat håll, har inte någon avgörande betydelse för den avvägning som måste göras inför varje ny publicering. Nya överväganden behövs göras när lång tid förflutit sedan brottet och platsen förvisso är en brottsplats men också ett hem för en målsägande som drabbats mycket hårt av det inträffade.
De avlidna barnens farmor har givetvis rätt att fritt berätta sin historia. Detta fråntar dock inte Allahanda.se från dess publicistiska ansvar för vilka uppgifter som görs kända genom tidningen. Tidningen har fortfarande ett ansvar att i förhållande till övriga brottsoffer iaktta medieetisk hänsyn.
Tidningen har, mot anmälarens önskemål, publicerat integritetskänsliga uppgifter som endast haft begränsat allmänintresse. Därigenom har Allehanda.se orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Tidningen har yttrat sig i nämnden och framfört bland annat att de anhöriga enligt tidningen hade orsakats en större publicitetsskada om bilden på gravstenen hade manipulerats.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Allehanda.se ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.