Exp nr 67/2011, Länstidningen Östersund, 2011-09-06
Trots flera publiceringar vare sig friade tidningen en komminister från felaktiga beskyllningar om bl a förskingring eller lät honom komma till tals och kommentera anklagelserna.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Länstidningen Östersund för att ha brutit mot god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 14 april 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en komminister till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Onsdagen den 25 augusti 2010 publicerade Länstidningen Östersund en artikel med rubriken Två präster anklagas för förskingring – avgår. På förstasidan fanns rubriken Präster avgår – anklagas för förskingring. Artikeln handlar om de omständigheter som fått en komminister och en kyrkoherde i länet att säga upp sig.
I ingressen berättas att bakgrunden till att de två valt att lämna sina tjänster är att de anklagats för ekonomiska oegentligheter i storleksordningen en halv miljon kronor.
Av huvudtexten framgår att komministern sagt upp sig för en vecka sedan medan kyrkoherden gjorde det först på måndagskvällen. Kyrkoherden hade varit chef för två pastorat och komministern hade tjänstgjort i ett av dem.
Kyrkorådsordföranden i ett av pastoraten uttalar sig anonymt:
– Det sätt som de här personerna har skött församlingsarbetet på har varit under all kritik. Det finns ingen återvändo för dem. De har handskats med ägodelar som de inte äger. Det som de gjort låter som skrönor, men är verklighet och jag vill klassa en del av deras agerande som stöld.
Artikeln berättar vidare att de två prästerna gjort en rad inköp och arrangerat flera resor för sig och delar av församlingarnas personal. Detta kommenterar kyrkorådsordföranden så här:
– Jag har gått tillbaka i de senaste årens handlingar i både kyrkoråd och fullmäktige och där har jag inte hittat något enda beslut om varken spektakulära inköp eller så här dyrbara utlandsresor.
Kyrkofullmäktige i ett av pastoraten hade sammanträtt under tisdagskvällen och informerats om läget, men ingen polisanmälan var inlämnad. Kyrkorådsordföranden konstaterar att de två tagit konsekvenserna av sitt handlande och sagt upp sig. Artikeln avslutas med uppgiften att tidningen förgäves sökt kyrkoherden för en kommentar.
I en uppföljande artikel den 27 augusti 2010 rapporterar tidningen att kyrkorådsordföranden, som uttalat sig i onsdagens tidning, redan samma dag med omedelbar verkan lämnat sitt uppdrag i samband med ett extrainsatt möte med kyrkorådet. Artikeln har rubriken Kyrkorådsordföranden avgår: Hon saknade tillräcklig insikt.
Av artikeln framgår att ordföranden för kyrkorådet i den andra av kyrkoherdens två församlingar ansåg att ordförandekollegan som uttalat sig i tidningen inte varit insatt i ärendet. Att ekonomiska oegentligheter skulle vara anledningen till att prästerna fick lämna sina uppdrag var, när det gäller kyrkoherden, utan verklighetsförankring. Detta fick stöd av två ledamöter i kyrkorådet som tidningen talat med.
Enligt dem hade kyrkorådsordföranden som uttalat sig för tidningen inte varit närvarande vid förhandlingen som ledde till att kyrkoherden sade upp sig. Enligt den kritiske kyrkorådsordföranden gällde anklagelserna om oegentligt handlande främst komministern. När det gällde kyrkoherden låg orsaken i en djup oenighet kring en förestående sammanslagning av de två pastoraten.
Anmälan
Komministern, med kyrkoherden som ombud, anmälde artiklarna och anförde att Länstidningen Östersund helt utan grund publicerat mycket grova anklagelser mot honom, vilket lett till att hans anseende som präst och privatperson blivit helt ödelagt i den bygd där han bor.
Anmälaren framhöll att namn och ort inte angivits, men menade att det var oerhört lätt för alla i bygden att förstå vem det handlade om. Det berodde på att samma journalist vid ett flertal tillfällen skrivit om en inköpsresa han deltagit i för kyrkans räkning.
Tidningens yttrande
Länstidningens redaktion hade den aktuella dagen fått två av varandra oberoende tips som angav att kyrkorådet i de aktuella församlingarna saknade förtroende för komministern. Tipsen sa också att komministern lämnat sin befattning med omedelbar verkan efter ett möte med kyrkorådet.
Reportern kontaktade ordföranden i kyrkorådet, som bekräftade uppgifterna och även bekräftade att det handlade om ekonomiska oegentligheter. Även ledamöter av kyrkorådet bekräftade uppgifterna.
Utgivaren beslöt att artiklarna skulle publiceras utan att ange prästernas namn eller tala om vad församlingarna heter. Eftersom det finns 63 prästtjänster i Jämtlands län, fördelade på 44 församlingar, ansåg han att det var mycket svårt att identifiera de berörda.
Under eftermiddagen, kvällen och dagen därpå gjorde reportern upprepade försök att nå de utpekade prästerna.
Någon dag senare kontaktades tidningen av kyrkorådets ordförande som berättade att hon beskyllts för att ha brutit en överenskommelse om att inte berätta förmedia om de verkliga orsakerna bakom att prästerna sa upp sig. Vilket var orsaken till att hon lämnat sitt uppdrag.
Att tidningen tidigare publicerat artiklar om en inköpsresa till London, som komministern deltagit i för att inhandla textilier till kyrkan, saknade relevans för de nuvarande publiceringarna. De artiklarna publicerades i november 2009.
Anmälarens kommentar
Anmälaren framhöll att han inte förhandlat med kyrkorådet, utan två enskilda ledamöter. Inget protokoll fördes.
Utgivarens uppgifter om att artiklarna om inköpsresan till London publicerats i november 2009 stämde inte. Det var en rad artiklar som publicerats ända fram till augusti 2010. Beskrivningen av “förskingringen” och resorna lämnade mot den bakgrunden inget tvivel om vem eller vad som avsågs i artikeln från 25:e augusti.
När det gäller tidningens försök att nå de berörda prästerna var utgivarens uppgifter vilseledande eftersom de båda varit tillgängliga på telefon såväl dag som kväll och nästföljande dag. Hade tidningen velat nå dem hade den lyckats.
Påståendena om förskingring och ekonomiska oegentligheter för en halv miljon kronor hade tidningen dementerat i en uppföljande artikel när det gällde kyrkoherden. Men inte när det gällde komministern. Därför stod denna anklagelse kvar inför allmänheten.
PO:s bedömning
Omständigheter som berör kyrkans inre angelägenheter har ett stort allmänintresse, inte minst mot bakgrund att en stor del av befolkningen är medlemmar av Svenska kyrkan och att denna har en folkvald ledning i form av politiker i kyrkoråden.
Artikeln i Länstidningen Östersund den 25 augusti innehöll emellertid flera påståenden som visat sig inte vara korrekta.
Det påstås i rubriken på förstasidan och rubriken på insidan att det rör sig om anklagelser om förskingring. Förskingring är ett brott som innebär att man personligen tillgodogör sig pengar som man är satt att förvalta. I det här fallet var ärendet inte ens polisanmält när tidningen valde att använda termen. Ordet förskingring används för övrigt inte i artikeln.
Det stämmer inte heller att kyrkoherden misstänktes för ekonomiska oegentligheter i halvmiljonklassen.
Dessa felaktigheter har emellertid korrigerats genom artikeln den 27 augusti i och med att det framgår att de påstådda oegentligheterna inte gäller kyrkoherden. Däremot korrigerar tidningen inte uppgifterna när det gäller komministern.
Snarare framstår hans skuld som mer uppenbar i artikeln från 27 augusti eftersom just kyrkoherden här rentvås från beskyllningarna. Intrycket förstärks också av att två anonyma kyrkorådsledamöter säger att anklagelserna om oegentligheter främst handlade om komministern.
Trots detta har komministern inte heller i den uppföljande artikeln fått kommentera anklagelserna.
Den avgörande pressetiska frågan är om anmälaren kan identifieras trots att han inte namnges. Det anges flera detaljer som kan bidra till det:
Det handlar om en komminister som arbetar för en kyrkoherde med ansvar för två pastorat.
- Uppgiften att det handlar om “spektakulära inköp” och “dyrbara utlandsresor” kan för läsare i de berörda pastoraten föra tankarna till artiklarna som handlade om resan till London för att handla textilier till kyrkan.
Till det kommer att präster är väl kända i de församlingar de har ansvar för. När en komminister och en kyrkoherde samtidigt slutar lär det inte vara svårt för församlingsmedlemmarna att koppla deras namn till uppgifterna i Länstidningens artikel.
Ur pressetisk synvinkel är det besvärande att tidningen inte väntat med publiceringen tills den fått en kommentar av de berörda prästerna. I frågan om tidningen sökt kommentar står ord mot ord.
Min uppfattning är att anmälaren går att identifiera för en större krets i bygden utifrån uppgifterna i tidningen. För den pressetiska bedömningen är det även av betydelse att tidningen trots flera publiceringar vare sig friar anmälaren från beskyllningar om förskingring eller låter honom komma till tals och kommentera anklagelserna.
Länstidningen i Östersund har brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl anmälaren som tidningen har yttrat sig till nämnden och här anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.