Exp nr 40/2012, Bohusläningen, 2012-04-17
En lärare fick inte kommentera påståenden om att hon uppträtt våldsamt i klassrummet. Påståendena var av sådant slag att läraren borde beretts tillfälle till samtidigt bemötande.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Bohusläningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
______________
Genom beslut den 22 februari 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en kvinna till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 17 augusti 2011 var topprubriken på Bohusläningens förstasida Barnen hålls hemma i protest mot läraren.
Puffen berättade att i en fjärdeklass i X (stad angiven) skulle 14 av 17 elever inte komma till skolstarten nästföljande vecka. Föräldrarna hade för avsikt att hålla dem hemma i protest mot den lärare klassen blivit tilldelad. Föräldrarna talade om en historia av våld och kränkande behandling.
Inne i tidningen löd rubriken Håller barnen hemma från skolan med underrubriken Föräldrar kräver att klasslärare ska bytas ut.
Detvar, enligt tidningen, en lång och bitvis tragisk historia som utspelade sig. När föräldrarna i april fått veta vem som skulle bli lärare i klassen hade de förgäves protesterat hos rektor. Skälet var att flera av föräldrarna hade tidigare, mycket dåliga erfarenheter av läraren.
När rektor inte velat ändra sitt beslut hade föräldrarna uppvaktat skolledningen i kommunen.
Läraren hade lång erfarenhet och hade arbetat på skolan i många år. Även tidigare hade det framförts kritik mot henne. En anonym pappa i klassen sa att det fanns föräldrar i klassen som hade äldre barn som haft henne som klassföreståndare. De hade vittnat om fysiskt våld och annan kränkande behandling av eleverna. Ett klagomål gällde att läraren tagit så hårt i eleverna att det lämnat märken. Hon hade också jagat elever genom klassrummet och kallat dem för olika tillmälen.
Trots uppvaktningarna höll kommunens skolchef fast vid att läraren hade kompetens och var lämplig för sitt arbete.
Läraren hade fått ta del av föräldrarnas skrivelse till kommunen. I tidningen svarade hon anonymt att det saknades konkreta anklagelser och att hon därför inte ville bemöta påståendena. Hon kände inte, med ett par undantag, föräldrarna i den nya klassen. Ingen förälder hade kontaktat henne med frågor eller synpunkter.
I en sidoartikel framförde skolchefen att det alltid är elevernas bästa som är viktigast. Men när det tidigare hade förts fram klagomål mot läraren hade de alltid utretts av rektor. Därför stod hon bakom rektorns beslut att låta läraren börja med klassen.
I artikeln redogjordes också för en konflikt 2007 som lett till att läraren skilts från sin roll som klassföreståndare av arbetsmiljöskäl. Enligt skolchefen hade stämningen i den klassen varit sådan att det inte var bra för någondera parten att hon fortsatte som klassföreståndare.
Den 24 augusti publicerades en uppföljande artikel med rubriken Fortsatt dialog i skolkonflikten. Enligt ingressen rådde ett spänt läge mellan föräldrar och kommun, men det skulle skulle kanske bli bättre eftersom en dialog inletts.
Skolchefen hade kvällen innan deltagit i ett möte med föräldrarna och var glad att ha fått tillfälle att skapa förståelse för kommunens agerande. Hon önskade emellertid också få individuell kontakt med föräldrarna för att höra deras tankar om varför de höll barnen hemma.
En representant för föräldrarna, A (namn angivet), framträdde och sa att han var glad åt dialogen som startat, men underströk att så länge problemet inte var löst skulle barnen stanna hemma.
Den 24 augusti publicerade Bohuslänningens hemsida en förhandsmodererad artikelkommentar med följande inledning:
“Många Y-bor (ort angiven) med barn i skolåldern, vet ju att detta hänt förr, om än i mindre skala. I många år har det viskats om denna lärare.”
Anmälan
Bohusläningen anmäldes av läraren. Hon menade att många sakuppgifter var felaktiga och att hon utsatts för förtal.
Särskilt reagerade hon mot beskrivningen att hon utsatt elever för fysiskt våld och annan kränkande behandling. Till exempel påståendet att hon tagit i elever så hårt att det lämnat märken och att hon skulle ha jagat elever genom klassrummet och utsatt dem för olika tillmälen. Det hade aldrig skett.
Hon hade inte heller fått ta del av dessa uppgifter när Bohusläningens reporter tog kontakt med henne. Hon hade med andra ord inte givits någon möjlighet att kommentera dem.
Det stämde inte heller att föräldrar i den nya klassen hade äldre barn som haft henne som klassföreståndare. Den enda kopplingen var att två föräldrar i klassen haft henne som lärarinna för 20 år sedan och under den tiden hade det inte uppstått några konflikter mellan henne och dem.
Bohusläningen hade svalt föräldrarnas historier med hull och hår. Dessa hade uppträtt anonymt och hänvisat till anonyma källor och rykten.
Dessutom var hon utpekad. Y var en liten ort med bara 3 000 invånare. Skolan hade 400 elever, så det var inte många bor på orten som inte hade kopplingar till skolan. Alla anmälaren mötte visste att det var henne det handlade om.
Utpekandet hade blivit ännu tydligare av artikelkommentaren som i klartext talade om att det gällde Y. Till utpekandet bidrog också namnet på föräldern i artikeln från den 24 augusti. Det fanns bara en med det namnet i X – och han bodde på orten Y.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare att man av hänsyn till både elever och lärare valt att inte berätta vilken skola eller vilken lärare det handlade om. Händelsen, att föräldrar hotat att hålla sina barn hemma, var emellertid så ovanlig att den var värd att berätta. När hotet verkställdes ledde det till än mer uppmärksamhet, även i andra medier.
På grund av frågans känsloladdade karaktär hade tidningen valt att inte enbart ägna sig åt själva konflikten, utan åt hur skolledningen valde att hantera den uppkomna situationen. Redan i den första artikeln fick alla berörda komma till tals: skolledning, föräldrar och läraren.
Vid kontakten med läraren valde hon att tacka nej till att ge sin bild. Hon bekräftade emellertid tidigare kontakter med några av föräldrarna. Skolledningen bekräftade att det fanns en tidigare konflikt.
Tidningen såg inget skäl att betvivla elevernas berättelser, även om man fått ta del av dem via föräldrarna. Att intervjua några av barnen hade utgivaren inte ansett pressetiskt försvarbart.
Utgivaren beklagade att en förälder namngivits i en artikel och att en förhandsgranskad artikelkommentar angav orten för konflikten.
Anmälarens kommentar
Med sin make som ombud vidhöll anmälaren att hon inte fått möjlighet att kommentera uppgifterna om våld och kränkningar som publicerats av tidningen. Hon hade bara fått kommentera uppgifterna i föräldrarnas brev till skolan och där fanns bara allmänna påståenden om att hon kränkt elever.
Anmälaren undrade också vilka elever som tidningen valt att inte intervjua. Det fanns helt enkelt inga äldre syskon till barnen i klassen som hade haft anmälaren som klassföreståndare tidigare. Uppgiften var inte korrekt och dessutom enkel för tidningen att kontrollera.
När det gällde tidningens ansträngningar att kontakta henne hade man bara gjort två försök, den 16 augusti inför den första publiceringen och sedan den 10 november inför en då aktuell publicering.
PO:s bedömning
Konflikter i skolan har ett stort allmänintresse. Det beror bland annat på att grundskolan är en obligatorisk skolform som alla föräldrar har en plikt att se till att barnen genomgår. Man kan inte välja bort grundskolan om man som förälder är missnöjd med den.
En mer generell grund för allmänintresse är att en god utbildning är av avgörande betydelse såväl för den enskildes framtid som för samhällets utveckling.
Det betyder att ansvariga inom skolans värld får tåla en omfattande granskning av sin verksamhet. Det gäller såväl skolpolitiker som skolledare och lärare. Samtidigt sätter pressetiken gränser för hur en tidning kan rapportera om konflikter i skolan.
Att en grupp föräldrar planerar att hålla sina barn hemma på grund av den lärare klassen tilldelats har allmänintresse. Att tidningen rapporterade om detta finns det således inte skäl att invända emot.
Den pressetiska bedömningen bör fokuseras på två frågor.
Den första gäller om anmälaren fått tillfälle att kommentera påståendena om hennes agerande i klassrummet. Påståendena om fysiskt våld och kränkande behandling är allvarliga.
Konkreta beskrivningar, som att läraren tagit så hårt i eleverna att det blivit märken, samt att hon jagat elever genom klassrummet och kallat dem för tillmälen, är av det slaget att läraren borde beretts tillfälle att samtidigt kommentera dem. Inte minst eftersom det handlar om andrahandsuppgifter. Det har hon emellertid inte fått. Hon har bara erbjudits att kommentera de mer svepande beskrivningarna ur föräldrarnas brev till skolan.
Den andra frågan gäller om hon blivit utpekad i någon större krets. Själv upplever anmälaren att i den relativt lilla orten Y vet alla vem det handlar om. Till det kommer att tidningen låtit en förälder med ett ovanligt namn framträda och att man i en förhandsmodererad artikelkommentar på nätet upplyst läsarna om ortens namn.
Sammantaget innebär detta att läraren är igenkänd i en större krets, trots att det inte var tidningens avsikt. För detta har Bohusläningen ett pressetiskt ansvar.
Att läraren inte fått kommentera påståendena om hennes våldsamma uppträdande i klassrummet kombinerat med det utpekande hon utsatts för har inneburit en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. Tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON, för beslut.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl anmälaren som Bohuslänningen har yttrat sig till nämnden.
Anmälaren har bl.a. anfört att hon inför publiceringen endast hade ett kort samtal med reportern och att hon inte fick möjlighet att bemöta de konkreta anklagelser som riktas mot henne i artikeln. Hon pekar också på att nästan samtliga föräldrar till barnen i en tidigare klass skrivit en insändare till tidningen med positiva omdömen om hennes lärarinsatser och att tidningen inte publicerade denna.
Tidningen har bl.a. anför att reportern hade ett långt samtal med anmälaren inför publicering men att anmälaren inte ville kommentera saken samt att tidningen valde att inte publicera insändaren utan en TT-text om insändaren och att den därmed hamnade på nyhetsplats.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning. Bohuslänningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.