Exp nr 27/2005 Länstidningen Östersund
Anmälaren friades i mål om misshandel. Tidningens rapportering om domen klandrades. Artikeln innehöll anklagelser som inte hade stöd i domen och anmälaren fick inte möjlighet till ett samtidigt bemötande.
Publiceringen
Den 27 april 2004 löd rubriken högst upp på förstasidan i Länstidningen Östersund “Misshandelsdom revs upp i hovrätten”. På insidan var rubriken till en av de båda artiklarna “Dömd för hustrumisshandel friades – går inte att överklaga”. Publicering skedde också i nätupplagan.
Enligt artikeltexten handlade det om en kampsportsinstruktör (A) som dömts till fängelse av tingsrätten för att ha misshandlat sin hustru framför ögonen på deras barn. Hovrätten hade nu friat mannen. Hustrun kände sig kränkt. Hon trodde inte på möjligheten att överklaga till Högsta domstolen.
Hustrun ansåg sitt liv slaget i spillror. Värst av allt var att hon vid återkommande tillfällen var tvungen att lämna barnen till pappan, en pappa som slagit henne framför ögonen på barnen. I texten återgavs uppgifter som hon lämnat i polisanmälan och i tingsrätten och vad hon berättat för tidningen om makarnas förhållande och de hot och trakasserier som hon sade sig ha levt under i många år.
Anmälan
A anmälde tidningen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Tidningen hade inte gett honom möjlighet att bemöta påståendena. Det fanns sakfel i det som tidningen publicerat. Han själv och barnen hade kränkts och hänsyn hade inte tagits till att han friats av hovrätten. Bekanta till A hade reagerat kraftigt på publiceringen.
Yttranden till PO
Tidningen medgav att den gjort vissa felaktiga bedömningar. Artiklarna var anonymiserade med starkt förvrängda fakta men A:s version borde ändå ha kommit fram tydligare från början. Det framgick emellertid på fyra ställen i huvudartikeln att A friats från anklagelserna. Tidningen hade gjort vad den kunnat för att tillgodose A:s olika önskemål; en redogörelse lämnades för de diskussioner tidningen fört med A om en uppföljande publicering där han skulle få komma till tals. Parterna hade dock inte kunnat enas om villkoren. Med tanke på anonymiseringen hade ingen blivit kränkt. Det saknades grund för pressetiskt klander.
Enligt A hade tidningen förmedlat en ensidig berättelse full av förtal, lögner och fel. Det var A som kontaktat tidningen när publiceringen skett. Även A redogjorde för de resultatlösa diskussioner som förekommit mellan honom och tidningen.
PO:s beslut
I beslut den 18 augusti 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Anmälaren har trots anonymiseringen i viss utsträckning blivit utpekad. De läsare som kan identifiera honom torde vara sådana som redan på annat sätt känt till rättssaken. Det begränsade utpekandet är godtagbart. Vad PO har att värdera är uppgifterna som därvid publicerats.
Tidningen har gjort det journalistiska valet att spegla misshandels-fallet helt och hållet ur den målsägandes synvinkel. Ett sådant redaktionellt beslut ställer två stränga krav: Ärendet måste redovisas på ett sant och relevant sätt och motparten måste ges en möjlighet att samtidigt bemöta eventuella anklagelser. Tidningen har brustit i båda avseendena.
Som LT själv påpekat framgår det av den anmälda publiceringen att anmälaren blivit frikänd. I artikeln kallar emellertid LT anmälaren för “en pappa som slagit” … (barnens) … “mamma framför barnens ögon.” Däremot redovisas inte att hovrätten inte sätter någon tilltro till den utsagan. Hovrätten skriver att mammans “berättelse om hur hennes skador uppkommit framstår tvärtom med hänsyn till vad hon uppgett … inte som sannolik i sig”. Hovrätten anser således inte att det som är en kärnpunkt i LT:s redovisning av misshandelsfallet överhuvudtaget har ägt rum. Följden är att läsarna fått en journalistiskt otillfredsställande redovisning av en vanlig rutinnyhet, samt att anmälaren genom denna brist tillfogats en publicitetsskada.
Jag vill inte lägga LT till last att tidningen misslyckades att bli ense med anmälaren om en uppföljande publicering. Jag har förståelse för att den ansåg det omöjligt att möta hans långtgående krav ifråga om innehåll och form.
Min kritik gäller frånvaron av samtidigt bemötande av de mycket allvarliga och – i varje fall i juridiskt hänseende ogrundade – anklagelser som framfördes mot honom i den anmälda artikeln. Denna frånvaro vållade en publicitetsskada som var omedelbar, omfattande och inte i efterhand kan göras ogjord. För det bör Länstidningen Östersund få pressetiskt klander.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen höll med PO om att den borde ha berett A plats för ett samtidigt bemötande av anklagelserna. I kontakterna med A hade tidningen verkligen ansträngt sig för att tillmötesgå A. Enligt tidningen var publicitetsskadan synnerligen begränsad.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden ansluter sig till PO:s bedömning och finner att Länstidningen Östersund genom den anmälda publiceringen brutit mot god publicistisk sed.