Exp 28/2009 Bohusläningen
Elever hade känt sig hotade av en störande skolelev. Uppgifterna i artikeln om skolan och klassen var tillräckliga för att en vid krets på skolan skulle kunna räkna ut vem den omskrivne eleven var. Allvarliga anklagelser mot eleven fick stå oemotsagda i artikeln. Tidningen hade inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Publiceringen
Den 4 februari 2008 fanns på Bohusläningens förstasida en artikel med rubriken Lång väntan på åtgärd mot störande elev. Under två och ett halvt år levde en klass, mest flickor, på en namngiven skola under hot uppgav de flesta av de 11 (från början 20) eleverna som hade startat på utbildningen för snart tre år sedan. De hade sökt hjälp hos skolledningen för att få bort en elev som skrämde och hotade. Först någon vecka före publiceringen hade rektorn flyttat bort eleven sedan denne hotat två flickor i klassen till livet. Hur kunde det dröja så länge och hur hade det påverkat studierna undrade tidningen. Rektorn försökte ge svaret.
Inne i tidningen var rubriken Elever har känt sig hotade av skolelev med underrubriken “Vi har ibland inte ens vågat gå till undervisningen”. I artikeln utvecklades uppgifterna. Den manlige skoleleven hade terroriserat dem, hävdade flera av de nio flickor tidningen hade mött utanför skolan. De uppgav att de hotats och att de många gånger hade vänt sig till skolledningen med detta som de upplevde som obehagligt och farligt. Men mycket litet hade gjorts för att åstadkomma en dräglig studiemiljö. – När killen slutligen hotade oss till livet för några dagar sedan, blev det för mycket. Vi gick till rektorn och meddelade att vi inte stod ut längre, berättade en av flickorna. De hade talat om för rektorn att de nu skulle polisanmäla saken.
En annan av flickorna sade att deras betyg och utbildningsfärdigheter hade påverkats negativt eftersom de ibland inte ens vågat gå till undervisningen. Av de ursprungligen 20 eleverna i den här avgångsklassen fanns det 11 kvar. Flickorna menade att skolan visat en total oförmåga att skydda dem från trakasserier och hot, en uppfattning som dock inte delades av rektorn. Han sade att killen hade varit ett bekymmer men skolan hade betalat för en skolassistent som följt honom. Även flickorna hade del i skulden till att det blivit som det blivit, menade rektorn.
Rektorn sade att frågan var vad man skulle göra i en sådan här situation. Det fanns inga regler för det. Killen mådde inte bra. Han var smart, men uppträdde inte alltid som andra. Skolan hade “lyft bort honom ibland” och han hade kommit tillbaka till klassen och fungerat bra en tid. Att avhoppen skulle bero på honom visste man egentligen ingenting om, fortsatte rektorn. Tidningen ställde även frågan “om det nu också handlar om mordhot” måste det väl finnas föräldrar som reagerade. Rektorn svarade att åtgärder hade vidtagits. I en anslutande artikel uttalade rektorn sig om att det skulle behövas bättre kontakter mellan skolan och socialtjänsten.
Artikeltexten illustrerades av ett foto där fyra flickor syntes bakifrån när de gick mot skolbyggnaden.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den omskrivne pojken genom ombud. Tidningen hade kränkt pojkens integritet eftersom han blev lätt att identifiera på skolan och orten genom uppgifterna i artikeln. Vidare hade tidningen utmålat en bild av en farlig person som terroriserat andra elever i flera år, baserad enbart på ena partens beskrivning. Anmälaren frågade sig också om inte tidningen också borde ha hört den andra parten. Tidningens rubrik på förstasidan var också missvisande. Skolan hade gjort insatser under de aktuella åren.
Tidningens yttrande
Bohusläningen bestred att den hade kränkt pojkens integritet. Publiceringen hade inte gjort det möjligt att identifiera pojken utanför den interna krets på skolan där förhållandena sannolikt var kända redan före publiciteten. På den aktuella skolan gick 1650 elever fördelade på nio huvudprogram. 509 av dessa elever gick i avgångsklasser. I artikeln preciserades inte vilken typ av klass det handlade om.
Tidningen hade inte byggt artikeln på uppgifter från ena parten utan hade låtit rektorn reda ut sakförhållandena. Tidningen ansåg sig därmed ha gjort en saklig och nyanserad redogörelse som beskrev både flickornas och pojkens situation.
Förstasidans rubrik var inte missvisande. Den avsåg den långa tidsutdräkten från det att problem identifierades till dess eleven flyttades från klassen.
Bohusläningen ansåg att allmänintresset motiverade publiceringen.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att publiceringen hade lett till ett utpekade. Efter publiceringen hade eleven fått utstå kommentarer och blivit utpekad för hela skolan, vilket inte var fallet före artikeln. Elevens situation på skolan hade därmed försvårats ytterligare. Det var anmärkningsvärt att tidningen inte hade förhållit sig mer kritisk till flickornas berättelse. Vari låg allmänintresset i att publicera en snaskig historia där tidningen inte ens förstod att man hade givit röst åt ena parten i en mångbottnad konflikt? Det var mycket tungt att som enskild individ bli utpekad i en tidning.
PO:s bedömning
I beslut den 26 november 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Ämnet för publiceringen, konfliktsituationen mellan elever på en skola och hur den påverkade skolmiljön, var av allmänintresse. Något sådant intresse som motiverade ett utpekande av den omskrivne pojken i sammanhanget förelåg dock inte.
Jag har inte anledning att ifrågasätta uppgiften från anmälarens ombud om att uppgifterna i artikeln om skolan och klassen/eleverna var tillräckliga för att en vid krets på skolan skulle kunna räkna ut vem den omskrivne pojken var. Även om en del personer i denna krets redan hade viss inblick i konflikten torde dock inte motsättningarna i deras helhet och/eller pojkens inställning till uppgifterna vara kända för alla.
Flickorna fick tillfälle att med tidningen som plattform framföra sin version med mycket långtgående anklagelser om åratal av hot och trakasserier som mynnade ut i påståendet om att pojken nyligen skulle ha mordhotat flickorna. Det förhållandet att rektorn uttalade sig i publiceringen om bl.a. att flickorna själva hade en del i skulden för den uppkomna situationen, kan inte kompensera pojken för den publicitetsskada han tillfogades genom utpekandet i kombination med de allvarliga anklagelserna.
Tidningens spegling av saken var av den arten att den tillfogade pojken en oförsvarlig publicitetsskada. Artikeln var således inte förenlig med en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Bohusläningen bör därför klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anser att den inte pekat ut eleven. Publiceringen har inte gett möjlighet för någon utanför den krets på skolan där sakförhållandena redan var kända att identifiera den omskrivne eleven. Rektorn fick reda ut sakförhållandena, vilket skapade balans och innebar att beskrivningen blev saklig och nyanserad.
Anmälaren har påpekat att bilden av flickorna togs framför skolans huvudbyggnad, vilket gav en vägledning om viket slags program eleven gick på. Det uppgavs vidare att man gått tillsammans i två och ett halvt år och att den anklagade eleven var den enda manliga eleven i klassen. Det var därmed lätt att räkna ut vem det var fråga om.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och anser att tidningen genom publiceringen brutit mot god publicistisk sed.