Anmälaren fick inte möjlighet till bemötande

december 7 2010


En läsarfråga handlade om en person som för 20 år sedan omplacerats från sin tjänst. Innehållet var sådant att anmälaren borde ha fått möjlighet att bemöta vad som sagts i svaret till läsarfrågan. Tidningen klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Exp nr 149/2010 Anmälan mot GT, 2010-12-07

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar GT för att ha brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 16 september 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från S till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Under rubriken Ännu en museichef i bråk publicerade GT den 15 oktober 2009 en läsarfråga till kulturredaktionen som behandlade den danske arkeologen S. Frågan, som var undertecknad med frågeställarens namn, hade följande lydelse:

”Den danska arkeologen S är aktuell med en nätbok om kannibalism. Var han inte en gång chef på Göteborgs arkeologiska museum (GAM)? Om så, när var det och varför slutade han? Har för mig att det var ytterligare en av alla museiskandaler i Göteborg.”

GT:s expert svarade:

”Jo, visst stämmer det. S var chef för museet från 1985. 1988 inleddes en process som slutade med att han två år senare omplacerades till museilektor. Anledningen var enligt den förvaltningschef som tog beslutet att han hade samarbetsproblem med övrig personal. När processen var klar stämde S Göteborgs kommun i tingsrätten. I förhandlingarna kom flera uppgifter fram om vad samarbetsproblemen kan ha bestått av.

Mats Sjölin jobbade på GAM vid den tiden och är numera förste intendent på Göteborgs stadsmuseum. – Min minnesbild är att det var en historia om både trakasserier och egna problem. Det var ganska synd om honom egentligen.

Men tingsrätten höll med kommunen, S var olämplig som chef och fick stanna som lektor eller avskedas och få skadestånd. Kommunen valde det senare.”

Anmälan

GT:s publicering anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO)av S.

Anmälaren framhöll att han hade fått kännedom om tidningens publicering sent på grund av att han är bosatt i Danmark. När han den 14 november 2009 hade fått reda på vad som hade stått om honom i GT sände han omedelbart ett genmäle till tidningen.

I genmälet hade anmälaren framhållit att alla sakuppgifter i GT:s artikel var fel. De allvarligaste felen rörde historien om uppsägningen från Göteborgs kommun. Göteborgs tingsrätt hade slagit fast att den var olaglig. Som grund för uppsägningen hade kommunen hävdat bl.a. olämpligt uppträdande mot kvinnor. Denna motivering hade av tingsrätten underkänts som djupt kränkande för anmälaren. Anmälaren hade tilldömts det skadestånd han hade yrkat på. Göteborgs kommun hade använt sig av den lucka i lagen som gör det möjligt att säga upp en person utan giltig grund ifall arbetsgivaren betalade den uppsagde en väl tilltagen summa i ersättning.

I genmälet hade anmälaren påpekat att boken ”Tror kannibaler på ett liv efter döden.En modern kulturhistoria” gick att hämta hem gratis från en given nätadress. Boken handlade inte om kannibaler utan bl.a. om uppsägningen från GAM. GT hade inte kontaktat anmälaren för en kommentar och inte heller lagt ut nätadressen så att vem som helst kunde kontrollera händelseförloppet i den för alla tillgängliga boken.

(Genmälet bifogades anmälan.)

Anmälaren hade inte fått genmälet publicerat och GT hade inte heller hört av sig. Av den anledningen bestämde han sig för att anmäla tidningens publicering till PO.

I sin anmälan till PO framförde anmälaren samma argument mot GT:s publicering som han hade redovisat i genmälet. Anmälaren avslutade med att retoriskt fråga om pressen hade rätt att hänga ut honom med namn och bild samt avkunna en helt egen dom över honom, en dom som var oriktig, vilseledande och bristfällig jämförd med den dom som faktiskt avkunnades i Göteborgs tingsrätt den 28 februari 1990?

Tidningens yttrande

GT yttrade sig och anförde bl.a. följande:

Anmälaren hade arbetat som chef för Göteborgs Arkeologiska Museum (GAM) men omplacerats till museilektor för att sedan helt sägas upp. Grunden för såväl omplaceringen som uppsägningen var enligt kommunen olämpligt uppträdande mot kvinnliga medarbetare. Anmälaren stämde då Göteborgs kommun för att få uppsägningen ogiltigförklarad.

Händelserna som låg tjugo år tillbaka i tiden fick när det begav sig stor uppmärksamhet i nyhetsmedierna. Anmälaren omtalades med namn och bild och det förekom flera olika uppgifter om vilka orsaker som skulle ha legat bakom omplaceringen och uppsägningen.

Anmälarens namn hade nu åter blivit aktuellt i samband med en bok och då hade en läsare ställt en fråga som gällde hans eventuella förflutna som chef på GAM.

GT:s publicering innehöll inga allvarligt oriktiga, vilseledande eller bristfälliga påståenden, framhöll tidningen. Man hade skrivit att anmälaren omplacerats och sagts upp på grund av samarbetsproblem därför att man av hänsyn till denne inte ville lämna ut den riktiga orsaken.

GT hade kort redogjort för att anmälaren efter uppsägningen valt att föra talan mot Göteborgs kommun och att tingsrätten i sin dom kommit fram till att kommunen fick välja mellan att låta anmälaren arbeta kvar som lektor eller betala skadestånd eftersom uppsägningen ansågs som ogiltig. Kommunen hade valt att betala skadestånd. Allt detta kom tydligt fram i GT:s artikel.

GT ansåg sammanfattningsvis att den händelse som refererades i tidningens frågespalt i sig ägde ett sådant allmänintresse att den kunde omtalas flera år senare. Anmälaren hade dessutom själv på nytt aktualiserat sitt namn genom den bok han hade skrivit.

Några felaktigheter av betydelse för anmälarens kritik fanns inte i GT:s publicering. Därtill skulle den pressetiska bedömningen beakta att anmälaren inte var bosatt i Sverige varför den eventuella olägenhet han upplevde av vad som hade stått i tidningen inte kan anses ha vållat honom någon oförsvarlig publicitetsskada.

Ytterligare skriftväxling

Anmälaren vände sig bl.a. mot GT:s argument att den anmälda publiceringen knappast kan ha vållat denne någon oförsvarlig publicitetsskada emedan han inte var bosatt i Sverige. Det var närmare mellan Göteborg och den ort fjorton kilometer norr om Köpenhamn på vilken han bodde än det var mellan Göteborg och Stockholm, för att inte tala om Umeå. Då saken hade varit aktuell för tjugo år sedan hade det stått en hel del om det inträffade i dansk press. Ryktena om anmälaren som hade spritts av Göteborgs kommun hade återgivits men man hade inte talat om att kommunen hade blivit dömd för de kränkanderyktena.

Anmälaren vidhöll att GT:s påstående om att hans nya bok var en nätbok om kannibalism var oriktigt. På sidorna 140-142 i boken återgavs konflikten med Göteborgs kommun. Genom att referera till de sidorna hade GT kunnat ge korrekt information om händelseförloppet.

De aktuella sidorna i nätboken och domen i Göteborgs tingsrätt bilades yttrandet.

GT svarade att det i läsarfrågan som tidningen hade publicerat hade stått att anmälaren var aktuell med en ”nätbok om kannibalism”. Anmälaren ville göra gällande att detta påstående var både oriktig och vilseledande.

Sanningen var den, framhöll tidningen, att boken ifråga hade titeln ”Netbogen: Tror kannibaler på ett liv efter döden?” Oavsett om tidningens påstående var riktigt eller inte, kunde det med hänsyn till bokens titel inte anses vara kränkande för anmälaren på ett sätt som kunde förorsaka pressetiskt klander.

PO:s bedömning

En GT-läsare undrade i en fråga till kultursidans frågespalt om anmälaren hade varit chef på Göteborgs Arkeologiska Museum (GAM) och i den egenskapen varit invecklad i ytterligare en museichefsskandal. I GT:s svar stod bl.a. följande:

”När processen (omplaceringen av anmälaren; PO:s anm.) var klar stämde S Göteborgs kommun i tingsrätten. I förhandlingarna kom flera uppgifter fram om vad samarbetsproblemen kan ha bestått i…” ”Men tingsrätten höll med kommunen, S var olämplig som chef och fick stanna som lektor eller avskedas och få skadestånd. Kommunen valde det senare.”

Det kan i princip ifrågasättas om en tjugo år gammal anställningskonflikt mellan anmälaren och Göteborgs kommun längre ägde ett sådant allmänintresse att det var motiverat av GT att återkalla den i minnet. Publiciteten var ägnad att vålla huvudpersonen ett obehag han efter så lång tid och i det föreliggande sammanhanget inte behövde tåla.

Likväl kan man hävda att anmälaren i sin nätbok med titeln ”Tror kannibaler på ett liv efter döden?” själv hade aktualiserat den gamla uppsägningen och därmed gjort den till föremål för ett nytt, legitimt offentligt intresse. Handlingarna i ärendet tyder på att GT inte var medvetet om en sådan ny aktualitet men ger också vid handen att anmälaren inte hade motsatt sig att uppsägningen omskrevs på nytt ifall det hade skett på ett korrekt sätt.

GT säger i sitt svar på läsarfrågan att Göteborgs tingsrätt höll med kommunen i tvisten med anmälaren och förklarade denne olämplig som chef. Därefter kommer den korrekta men i sammanhanget något förbryllande uppgiften att tingsrätten lät kommunen välja mellan att omplacera anmälaren eller avskeda honom med skadestånd. Varför skadestånd om kommunen hade rätt?

Av handlingarna i ärendet framgår att tingsrätten gick på anmälarens linje. Rätten slog fast att den grund för avskedande som Göteborgs kommun hade åberopat var kränkande för anmälaren. Uppsägningen var olaglig. Vad kommunen hade att välja emellan var att återta uppsägningen och låta anmälaren vara kvar som lektor eller att låta uppsägningen stå fast och betala det begärda skadeståndet.

GT:s svar på läsarfrågan är i sak oklart och förmedlar det bestående intrycket att anmälaren förlorade sin sak mot Göteborgs kommun. När tidningen efter tjugo år återkopplar till en kontroversiell händelse, som på olika sätt vållat anmälaren obehag, är det tidningens skyldighet att se till att fakta i målet blir rätt och att den omskrivne inte vållas nytt obehag genom otydligheter i återgivningen.

Danskt och sydsvenskt offentligt liv lever i väsentlig utsträckning inflätade i varandra. Att anmälaren är bosatt i Danmark utesluter inte att han drabbas av en oförsvarlig publicitetsskada av något som skrivs om honom i Sverige.

Mot ovanstående bakgrund anser jag att GT bör klandras.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl S som tidningen har yttrat sig till nämnden. De har i huvudsak anfört samma omständigheter som hos PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Svaret i tidningen ger onekligen, som PO anför, intrycket att kommunen fått rätt i målet mot S, vilket i vart fall är en ofullständig beskrivning av utgången. I domen slogs fast att det var riktigt att omplacera S. Frågan om uppsägning grundades dock i väsentlig mån på påståenden om kränkande behandling från S sida gentemot kvinnliga medarbetare. I denna del bedömde tingsrätten att kommunen inte styrkt sina påståenden. Tingsrätten fann tvärtom att kommunen genom sin uppsägning på denna grund allvarligt kränkt S och denna kränkning synes ha varit avgörande för skadeståndets storlek.

Även om det omstridda svaret inte innehåller något allvarligt sakfel kan det således konstateras att det ger ett i viss mån missledande intryck av vad målet handlade om. Viss kritik kan därför riktas mot tidningens publicering.

Under alla förhållanden var innehållet sådant att anmälaren borde ha fått möjlighet att i tidningen bemöta vad som sagts i svaret på läsarfrågan. Någon sådan möjlighet förefaller tidningen emellertid inte ha erbjudit anmälaren. Tidningen kan därför inte undgå klander för att ha brutit mot god publicistisk sed.