Östersunds-Posten, exp. nr: 130/2015, dnr: 39/2015
Östersunds-Posten kritiseras för en krönika om det svenska skidlandslaget, som deltog i VM i Cortina 1941. Motiveringen är att formuleringar i texten misstänkliggör en namngiven skidåkare genom att ogrundat antyda att han kan ha haft nazistsympatier. Att den utpekade personen är död har betydelse för det pressetiska övervägandet, skriver PO. En död person kan inte försvara sig, vilket manar till extra försiktighet. Tidningen har skadat hans eftermäle och tillfogat hans döttrar en oförsvarlig publicitetsskada.
Sammanträdesdatum 2015-10-27
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Östersunds-Posten för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 2 juni 2015 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende till Pressens Opinionsnämnd (PON) avseende anmälan mot Östersunds-Posten.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 14 februari 2015 publicerade Östersunds-Posten en krönika med rubriken Aningslös Europaluff ledde till Sveriges första VM-medalj.
Krönikan handlade om det svenska deltagandet i skid-VM i Cortina 1941, mitt under andra världskriget. Sverige hade representerats av en grupp på 18 idrottsmän och kvinnor, utsedda av skidförbundet.
I överlägsen stil hade X (namn angivet) vunnit Sveriges första VM-medalj på skidor när han tog hem 18 kilometersloppet. Några dagar senare hade han fått bronset i sitt livs första femmil. Efter VM fortsatte man till den internationella vintersportveckan i tyska Garmisch-Partenkirchen.
Och krönikören skrev:
“Alltså, nästan två år efter krigsutbrottet, skickar skidförbundet en trupp till Tyskland. Smaka på den.”
Skribenten redogjorde därefter för sina intryck efter att ha sett dokumentären Night Will Fall, som med filmklipp och ögonvittnesskildringar beskrev nazisternas värsta dåd. Filmen hade gjort ett djupt intryck på honom och nu satte han in den svenska skidtruppen i detta större sammanhang. Han citerade löjtnanten och skidledaren Y (namn angivet):
“Det är ingen sinnekur att forsla fram en stor skidfamilj i främmande länder mitt under brinnande krig.”
Citatet av Y kommenterades av krönikören:
“Jag tror honom. Ett år efter att Tyskland invaderat Danmark och Norge väljer de alltså att Europaluffa. Vad kan jag kalla det? Aningslöst, tror jag det får bli. För det är inte precis någon neutral mark de rör sig på. När X stakar iväg på sitt livs lopp är det den tyske rikssportledaren Hans von Tschammer und Osten som flaggar av honom.”
Hans von Tschammer und Osten hade varit chef för sommarspelen i Berlin 1936 och var direkt underställd Hitler, som ledare för Nationalsocialistiska riksförbundet för fysisk träning. När tävlingarna i Tyskland var över fick det svenska laget “Rikssportledaren Hans von Tschammer und Ostens vackra hederspris”.
Krönikören reflekterade över historien:
“Att därmed påstå att Y och X var nazistiska medlöpare är troligen inte rimligt. Men det ger åtminstone mig insikten om att vi människor är, vad ska jag kalla det. Aningslösa, tror jag det får bli.”
Den 19 februari 2015 publicerade tidningen en insändare med rubriken Aningslös journalistik!. Skribenten vände sig mot hur X behandlats i krönikan och skrev bland annat:
“X är ett mycket aktat namn i svensk skidhistoria ochden jämtländska i synnerhet. Detta namn drar du ner i smutsen genom att antyda nazistsympatier.”
Krönikören svarade i anslutning till insändaren att han inte beskyllt X för att ha nazistsympatier och att det måste gå att belysa den okritiska attityd som rådde till Nazisttyskland under andra världskriget.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av X:s döttrar.
De menade att krönikan innehöll formuleringar som klart antydde att man inte kunde utesluta att deras far varit nazistisk medlöpare. Detta var osmakligt, vidrigt och ytterst upprörande.
Det var etiskt oförsvarligt att anklaga en sedan länge avliden person för att ha något med nazismen att göra. Det var grovt förtal.
Tidningens svar
Tidning svarade genom sin utgivare att nynazistiska strömningar tagit en allt större plats i samhället i dag. En utveckling som för de allra flesta varit otänkbar med tanke på de fasansfulla övergrepp som Nazityskland gjort sig skyldigt till.
I det perspektivet var det relevant att lyfta fram och reflektera över den situation som rådde i samhället under krigsåren. Inte minst den omedvetenhet som rådde, till exempel inom idrottsrörelsen. Att uppmärksamma detta hade varit avsikten med krönikan. Att berätta om hur X och flera andra skidåkare av skidförbundet skickats till tävlingar i Italien och Tyskland belyste den okritiska attityd som rådde.
Tidningen hade inte påstått att X hade nazistsympatier, vilket anmälarna gjort gällande. Utgivaren citerade ur krönikan:
“Att därmed påstå att Y och X var nazistiska medlöpare är troligen inte rimligt. Men det ger åtminstone mig insikten om att vi människor är, vad ska jag kalla det. Aningslösa, tror jag det får bli.”
Denna formulering skulle ses i sitt sammanhang, som en del i en personligt resonerande text. Artikeln hade vinjetterats krönika.
ÖP hade även publicerat en kritisk insändare tillsammans med ett kort svar. Därmed hade tidningen gjort vad som var publicistiskt rimligt att begära för att ge läsarna en alternativ bild till den som framställs i den nu anmälda krönikan.
PO:s bedömning
Den ambivalenta svenska hållningen till Tyskland under andra världskriget är väl känd och det är relevant att detta fortsätter att diskuteras i den svenska offentligheten.
Det finns heller inget att invända mot att tidningen riktat kritik mot det svenska skidförbundet för att det skickade en trupp till VM i Italien och sedan vidare till fler tävlingar i Tyskland under pågående krig.
Den pressetiskt betydelsefulla frågan är hur tidningen valt att framställa X.
X, som endast var en av truppens 18 deltagare, får i texten representera den svenska insatsen i skidspåren, eftersom han var så framgångsrik. Samtidigt associerar tidningen honom till olika aspekter av nazismen. Berättelsen om hans insats som idrottsman knyts samman med nazismens brott, illustrerade av filmen Night Will Fall
Han valde att delta i en trupp som skickades till Nazisttyskland för att tävla. När han stakade i väg mot sitt livs lopp var det den tyske rikssportledaren Hans von Tschammer und Osten som flaggade av honom. En man direkt underställd Hitler.
Den mest allvarliga passusen i texten är:
“Att därmed påstå att Y och X var nazistiska medlöpare är troligen inte rimligt. Men det ger åtminstone mig insikten om att vi människor är, vad ska jag kalla det. Aningslösa, tror jag det får bli.”
Tidningen menar att detta inte är ett påstående om medlöperi och nazistsympatier. Min bedömning är emellertid att just dessa meningar väcker frågan om ett eventuellt personligt engagemang för nazismen hos X.
Det avgörande ordet är “troligen”. Detta ord öppnar dörren för möjligheten att X faktiskt var nazistsympatisör. Något som tidningen i övrigt inte för i bevis. Ordet troligen får i detta sammanhang en betydelse som liknar uttrycket “Ingen rök utan eld”.
Då påståenden om nazistsympatier generellt sett är en mycket känslig fråga, bör en tidning vara mycket försiktig med att misstänkliggöra enskilda personer utan att ha belägg för saken.
Att den utpekade personen är död har betydelse för det pressetiska övervägandet. En död person kan inte försvara sig, vilket manar till extra försiktighet.
Om en person emellertid varit död mycket länge, kanske flera hundra år, minskar kravet på försiktighet. Det beror på att alla nära anhöriga, som barn, också är döda och inte kan ta skada.
I det här fallet gäller det en avliden person, som inte kan försvara sig och som har två barn i livet, anmälarna.
Genom att, utan belägg, ha öppnat dörren för att X kan ha varit nazistsympatisör har tidningen skadat hans eftermäle och tillfogat hans döttrar en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör tidningen klandras för brott mot god publicistisk sed.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Östersunds-Posten har yttrat sig till nämnden och bl.a. anfört att uttrycket “troligen”, vid bedömningen av ärendet har lyfts ur sitt sammanhang och att kröniketexten måste läsas som en helhet samt att det då inte råder någon tvekan om att syftet är att spegla den aningslöshet som rådde.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning. Östersunds-Posten ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.