Tidningen Ridsport, exp. nr: 1/2015, dnr: 102/2014

Tidningen Ridsport skrev om en rättegång mot en ridlärare och rekapitulerade i samband med det en 23 år gammal sexbrottsdom. Tidningen fälls för att ha kränkt anmälarens integritet då det nya åtalet varken rörde sexualbrottslighet eller hade med hans yrkesverksamhet att göra.

Sammanträdesdatum 2015-01-20

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Tidningen Ridsport för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________

Genom beslut den 24 september 2014 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från N till Pressens Opinionsnämnd.

Vad tidningen skrev

Den 25 april 2013 publicerade Ridsport en artikel med rubriken Ridlärare åtalas för våldsbrott. Den hade underrubriken Nekar. Säger att barnens berättelser är efterhandskonstruktioner.

Artikeln berättade att en ridlärare i Z-området (stad angavs) var åtalad för flera brott, bland annat misshandel av två av sina barn och olaga hot. I en faktaruta återgavs att mannen i början av 1990-talet dömts till två och ett halvt års fängelse för sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av minderårig samt sexuellt ofredande.

Den 29 januari 2014 publicerade Ridsports webbplats en artikel med rubriken X-årige (åldern angavs) ridläraren kan dömas för misshandel.

Rättegången mot ridläraren var nu över. Åklagaren yrkade på villkorlig dom och hans försvarare på att mannen helt skulle frias. Ridlärarens fem barn hade varit med på den tre dagar långa rättegången och två av dem hade vittnat mot sin far och berättat hur han slagit dem.

Försvaret hade hävdat att det möjligen kunde röra sig om ringa misshandel, men att brottet då var preskriberat, eftersom det låg mer än två år tillbaka i tiden. Ridläraren och mamman till fyra av barnen var skilda, men bodde i samma by där också den ridskola låg som de drivit tillsammans.

Utöver misshandel av barnen var mannen åtalad för att ha hotat en granne med att ”döda hela byn”. Ett hot som grannen tagit på allvar.

Artikeln avslutades med en passus om att x-åringen under 1990-talet avtjänat två och ett halvt års fängelse för sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av minderårig och sexuellt ofredande.

Den 13 februari 2014 publicerade Ridsports tryckta version en artikel med rubriken Ridlärare åtalad för misshandel och hot. Underrubriken löd Tidigare dömd – Utnyttjade barn sexuellt.

Åter berättades om åtalet och rättegången mot ridläraren från Z-trakten. Ingressen inleddes med att återge att mannen på 1990-talet dömts till fängelse för sexbrott mot barn. Även i texten berördes detta, då åklagaren i sin slutplädering påpekat att domen från början av 1990-talet inte skulle påverka utfallet denna gång, men ofrånkomligen fanns med i ridlärarens bakgrund.

Ridsportförbundets ordförande kommenterade saken. Han menade att det nu aktuella åtalet var av privat karaktär, men ändå relevant i en diskussion om mannens lämplighet och roll i en verksamhet som involverade barn. Under rättegången vittnade ordföranden för den ridklubb som var verksam vid det ridhus mannen drev, om att det rådde en god stämning på gården.

Den 17 februari 2014 publicerade Ridsports webbplats en artikel med rubriken

Ridlärare dömd för hot.

Mannen var nu dömd för olaga hot till 60 dagsböter. Det gällde uppgiften från en granne att mannen hotat att ”döda hela byn”.

Mannen hade också varit åtalad för att ha slagit sina barn. Här hade tingsrätten konstaterat att ord stod mot ord och valt att ogilla åtalspunkterna. Rätten menade att det var klarlagt att det rådde en konflikt mellan ridläraren och barnens mamma, främst när det gällde pengar, och att denna konflikt låg bakom polisanmälan om misshandel.

Rätten menade vidare att det ena barnets vittnesmål framstod som överdrivet och att det fanns dokumentation som visade att någon eller några var ute för att sprida ofördelaktig information om ridläraren.

När det gällde hotet, hade personen som fått det via telefon inte varit i skyddslös ställning och hotet hade varit vagt. Därför stannade straffet vid böter.

Rätten hade varit oenig. Två nämndemän hade velat se mannen dömd för misshandel i det ena fallet. En nämndeman menade att mannen inte borde dömas för olaga hot.

Den 27 februari 2014 publicerade Ridsports tryckta version en artikel om domen med rubriken Ridläraren dömd för olaga hot. Den var något annorlunda formulerad, men innehöll i allt väsentligt samma sakuppgifter.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av ridläraren. Bakgrunden var att tidningen Ridsport bedrivit en kampanj mot honom i början av 1990-talet, då han anklagades för att ha utfört sexuellt övergrepp/ofredande mot fem av ridskolans elever. Tidningen hade fortfarande samma utgivare som då.

Medan han avtjänade sitt straff gjorde SVT en dokumentär om hans fall. Den innehöll kritik av hur förundersökningen bedrivits.

Han vände sig mot att tidningen beskrev honom som ”ridläraren” eftersom det var en benämning som många i branschen förknippade med honom sedan det tidigare rättsfallet. Det var därigenom utpekande för både honom och hans barn.

Mot den bakgrunden vände han sig mot att hans barn nämnts vid tre tillfällen innan domen fallit och att de beskrivits som brottsoffer.

Han ville särskilt understryka att de påstådda brotten inte hade något med hans yrkesutövning som ridlärare att göra.

Även efter att anmälaren blivit friad på de flesta punkter, publicerade tidningen en starkt vinklad och negativ artikel. Den tog fasta på att han dömts för olaga hot, inte på att han friats från misstankarna för att ha misshandlat sina barn.

Inte vid någon avde anmälda publiceringarna hade han beretts möjlighet att kommentera påståendena.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom advokat Mats Müllern, styrelseledamot i Tidnings AB Ridsport. Han tillbakavisade anmälarens påståenden om kränkning av de pressetiska reglerna och underströk särskilt att tidningen inte bedrivit någon kampanj mot honom. Ridsport hade objektivt och korrekt skildrat vad som faktiskt förevarit.

Ridskolor drar till sig många ungdomar, företrädesvis flickor. Ridläraren är en central ledare i en ridskola och skall vara en förebild för ungdomarna. Eftersom anmälaren avvek från detta, var det klart att såväl hans förhållande till ridskolans elever som hans personliga förhållanden, hade allmänintresse. Detta allmänintresse hade företräde framför den personliga integriteten hos anmälaren mot bakgrund av den utsatta position som framför allt de kvinnliga eleverna hade.

Anmälaren dömdes på 1990-talet för brott som idag åtminstone delvis skulle ha rubricerats som våldtäkt mot barn. Av domen, liksom av de uppgifter anmälaren själv lämnat om sina relationer till sambo och barn, kunde man lugnt dra slutsatsen att han inte var den förebild som en ridlärare bör vara.

Tidningens företrädare förde fram att återfallsfrekvensen i sexualbrott är särskilt hög. Han menade också att det till och med troligen hade varit försvarligt att namnge anmälaren.

Enligt tidningen överdrev anmälaren att artiklarna kunde medföra ett utpekande av honom. Uppgifterna om hans personliga förhållanden var allmänt hållna. Att kopplingen till hans dom på 1990-talet skulle leda till identifiering var att överdriva sin egen betydelse. Han skrev vidare:

”Skall man fullgöra sin journalistiska skyldighet att påtala missförhållanden måste man ofrånkomligen lämna sådana sakuppgifter som en begränsad krets människor kan använda för identifiering.”

Anmälarens kommentar

Anmälaren menade att det var rimligt att tidningen granskade faktiska missförhållanden på ridskolor och ridläger. Problemet med tidningens resonemang var att det inte förekom några missförhållanden på den här ridskolan. Tvärtom hade skolan ett stort antal elever, en väl fungerande lägerverksamhet, nöjd personal och en djurhållning som länsstyrelsen inte funnit anledning att kritisera.

Anmälaren reagerade starkt mot att tidningen upprepade gånger hänvisat till en 23 år gammal dom. Liksom mot att tidningen i sitt yttrande påstått att de brott han dömts för skulle ha kallats för våldtäkt idag. Det var grovt felaktigt och han vände sig mot att tidningen gjort sig till domare över en gammal dom.

Anmälaren påtalade dessutom flera uppgifter i artiklarna somhan ansåg vara sakfel. Det gällde till exempel antalet av hans barn som deltagit vid rättegången och hur länge han suttit i fängelse på 1990-talet. Det var dessutom endast ett barn som vittnat mot honom rätten. När det gällde hans dotter hade man spelat upp ett videoinspelat polisförhör med henne. De uppgifter hon framfört hade inte vunnit tilltro i rätten.

Anmälaren framförde också att det var fel att beskriva honom som ledande i ridskolans verksamhet, då han periodvis varit sjukskriven de senaste åren. Under den perioden och tills vidare hade ridcentret en tillförordnad ridskolechef som ledde verksamheten och hade det operativa ansvaret.

Tidningens artiklar hade fått stor uppmärksamhet och spridning även lokalt. De hade använts för att påverka boende runt ridskolan i negativ riktning. Tidningen hade försökt krossa honom som person och därigenom ridanläggningen.

PO:s bedömning

Artikeln den 25 april 2013 anmäldes till PO mer än tre månader efter publiceringen. Enligt det pressetiska regelverket prövas artiklar äldre en tre månader endast om särskilda skäl föreligger. Så är inte fallet, vilket innebär att artikeln inte tas med i denna bedömning.

Inte heller webbpubliceringarna från den 29 januari och den 17 februari kan prövas. Det beror på att Ridsport inte är representerad i det pressetiska systemets huvudman, Pressens samarbetsnämnd och inte heller frivilligt anslutit sin webbplats till systemet.

De artiklar som kan prövas, och därmed ligger till grund för denna bedömning, är papperspubliceringarna från den 13 och den 27 februari 2014.

Missförhållanden på ridskolor kan ha ett allmänintresse. Det beror på att ridskolor vänder sig till allmänheten och erbjuder tjänster för ungdomar.

I det här fallet rör artiklarna inte den ridklubb som har sin verksamhet i ridhuset. Och själva ridhuset berörs endast indirekt, som en av orsakerna till konflikten mellan anmälaren och hans före detta sambo. Av såväl artiklarna, tingsrättens dom, som de yttranden som anmälaren lämnat framgår att detta handlar om en konflikt inom familjen utan yrkesmässig koppling.

Därmed framstår det av tidningen påstådda allmänintresset som svagt. Det står naturligtvis tidningen fritt att ändå återge omständigheterna runt ett åtal som berör en person som har sin yrkesmässiga verksamhet i den bransch tidningen bevakar. Men då allmänintresset är svagt kräver pressetisk praxis stor försiktighet med de uppgifter som lämnas. Här brister Ridsport. Det gäller särskilt publiceringen den 13 februari.

Genom att ange att anmälaren är verksam i Z-trakten, peka ut honom som ridlärare, berätta att hans verksamhet är kopplad till en ridklubb, redovisa att ordföranden för ridklubben vittnade i rätten och berätta om sexdomen från 90-talet, är anmälaren utpekad i en omfattande krets. Den består både av personer engagerade i hästvärlden och närboende till ridskolan.

Redovisningen av åtalet är i allt väsentligt korrekt, liksom redovisningen av domen. De sakfel anmälaren påtalat är av underordnad betydelse. Att tidningen valt att vinkla på att anmälaren döms för olaga hot istället för att han friats från misstankarna om misshandel är inte tillräcklig grund för klander.

Däremot är det ytterst integritetskränkande att berätta att anmälaren dömts för sexualbrott för 23 år sedan. Det beror dels på att 23 år är mycket lång tid, under vilken inga återfall rapporterats. Till det kommer att det nya åtalet inte berör anmälarens yrkesverksamhet – eller sexualbrottslighet. Under dessa omständigheter var det inte motiverat att redogöra för den gamla domen om sexualbrott i ett sammanhang där mannen blev utpekad.

Med rapporteringen har Ridsport på ett oförsvarligt sätt kränkt anmälarens integritet och därmed brutit mot god publicistisk sed.

 Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har i huvudsak anfört samma omständigheter som hos PO. Anmälaren har anfört att också artikeln den 25 april 2013 bör prövas av nämnden, eftersom han, bl.a. på grund av artikeln, då mådde psykiskt dåligt och inte förmådde ta tag i den kampanj som drevs mot honom

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden delar PO:s bedömning att artikeln den 25 april 2013 bör falla utanför prövningen. Nämnden delar också PO:s bedömning av frågan om klander mot tidningen. Utöver det som PO anfört finner nämnden att tidningen lämnat detaljerade uppgifter om den anmäldes barn som inte var motiverade av ett allmänintresse. Tidningen ska mot denna bakgrund klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

                                                                                    


Ledamoten Olle Fors var av skiljaktig mening och anförde följande.

Det är av stort allmänintresse att en ridskolelärare som har dömts till fängelse för sexövergrepp mot ridskoleelever kan återuppta sin skolverksamhet efter avtjänat straff. Även om övergreppen begicks för länge sedan beskriver tidningen en pågående brist när det gäller tillsynen av verksamhet som vänder sig till barn och ungdomar. Allmänintresset överväger därför den integritetskränkning som ridskoleläraren har drabbats av. Tidningen bör inte klandras för publiceringen.

Suppleanten ClasBarkman, som inte deltog i beslutet, anslöt sig till denna skiljaktiga mening.  

Gamla övergrepp blev nya i rubrik
Anklagades för dålig psykosocial arbetsmiljö