Dagens Nyheter Exp nr 79/2003
Tidningen skrev om ekobrottsmisstankar mot en känd Stockholmskrog men talade inte om att Ekobrottsmyndigheten avskrivit ärendet. Restaurangägaren tillfogades en omotiverad publicitetsskada.
Den 18 juli 2002 innehöll Dagens Nyheters löpsedel följande text: Stockholm hjälper lyxkrog misstänkt för skattebrott. På förstasidan fanns en artikel med rubriken Fifflande krog får fortsätta. Enligt artikeln hade Stockholms stad lejt privata revisorer för att granska skattemyndighetens bedömning av en restaurang i Gamla Stan. Restaurangen namngavs. Skattemyndighetenansåg att restaurangen hade undanhållit 11,5 miljoner kr i skatt för de senaste tre åren och bl a betalat ut över 14 miljoner kr i svarta löner. Länsstyrelsen hade krävt att Stockholms stad skulle stänga restaurangen på grund av stora brister i bokföringen men istället hade kommunen anlitat en privat revisorsfirma som skulle granska om skattemyndigheten räknat rätt. Detta ifrågasattes av en företrädare för länsstyrelsen
I artikeln inne i tidningen upprepades uppgifterna från första sidan. Det sades att den utredning som kommunen beställt kunde hjälpa restaurangen att rädda sitt hotade serveringstillstånd. I artikeln uppgavs vidare att brister i bokföringen påtalats samt att enligt vad tidningen erfarit en polisanmälan hade gjorts till Ekobrottsmyndigheten under ärendets gång. Enligt Stockholms stads tillståndsenhet räckte detta dock inte för att styrka att restaurangen bröt mot alkohollagens regler om ekonomisk skötsamhet. Artikeln illustrerades med ett foto av restaurangen.
Restaurangens ägare uttalade sig i artikeln. Han utgick ifrån att restaurangen inte var hotad. Han ansåg att skattemyndighetens påståenden var helt fel och att det var bra att kommunen gjorde en egen granskning.
Restaurangägaren anmälde genom ombud Dagens Nyheter till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Anmälaren hade namngivits och utpekats som misstänkt för allvarlig ekonomisk brottslighet. I själva verket var det så att åklagaren beslutat att inte inleda förundersökning om misstänkt skattebrott åtta månader före Dagens Nyheters publicering. En förundersökning om grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll hade lagts ner fem månader före publiceringen. Att publicera brottsmisstankar avseende en namngiven person baserat på en polisanmälan mer än ett halvår efter det att åklagaren fattat beslut om att inte inleda förundersökning respektive att lägga ned förundersökningen var ett flagrant brott mot god publicistisk sed. Att publicera en uppgift om en polisanmälan utan att samtidigt redovisa att åklagaren skrivit av alla brottsmisstankar måste därtill anses vara ett brott mot regeln om att utgången av en skildrad rättssak skall redovisas. Särskilt graverande var att det av en enkel faktakontroll hade framgått att inga brottsmisstankar förelåg vid tiden för publiceringen. Anmälaren hade lidit allvarliga publicitetsskador.
Dagens Nyheter anförde i yttrande till PO att det avgörande för publiceringen var kommunens beslut att låta en konsult granska skattemyndighetens utredning. Det var en unik åtgärd som kunde betraktas som en särbehandling av krogen ifråga. Publiceringen hade följaktligen ett stort allmänintresse. Det var företagets verksamhet som hade granskats och ifrågasatts. Ingenstans hade påståtts att restaurangägaren skulle vara ansvarig för de påtalade bristerna. Uppgifterna om fiffel och svarta pengar grundade sig på skattemyndighetens granskning. Att det inte blivit åtal var en annan sak. Skattemyndighet och ekobrottsmyndighet hade olika krav på bevisning. Den som prickades av skattemyndigheten var inte nödvändigtvis misstänkt för brott. Uppgiften om polisanmälan gällde inte någon enskild person utan företaget. Däremot hade DN brustit i faktakontroll genom att inte redovisa att åklagaren avskrivit alla brottsmisstankar, vilket beklagades. Det hade dock nämnts i ett uttalande av ett ombud för anmälaren i en artikel den 28 september. Dock hade ingen företrädare för restaurangen kontaktat DN med begäran om rättelse. En sådan hade i så fall införts. Erbjudandet kvarstod. Även formuleringen på löpsedeln saknade täckning i texten, vilket tidningen beklagade.
Anmälaren påpekade att tidningens invändning att polisanmälan och brottsmisstankarna gällde företaget och inte riktades mot någon fysisk person framstod som märkligt eftersom de flesta torde ha klart för sig att polisanmälningar och brottsmisstankar inte riktas mot företag utan mot fysiska personer. Detvar helt klart att den som äger och driver en viss verksamhet är den som blir utpekad. Ägaren var dessutom namngiven i artikeln. DN hade också genom två olika ombud för restaurangägaren redan den 18 juli upplysts om att alla brottsmisstankar var avskrivna men publicerat detta först den 28 september.
Ytterligare skriftväxling förekom mellan parterna.
PO anförde i beslut den 13 mars 2003 bl a följande:
Som ägare till en känd Stockholmskrog med illustert klientel får restaurangägaren tåla att få inte bara sitt gastronomiska utan också sitt ekonomiska fögderi granskat i medierna. Han får även tåla att i samband därmed bli namngiven.
Tidningens hantering av uppgiften om polisanmälan och förundersökning mot restaurangen och restaurangägaren lämnar mycket i övrigt att önska, både pressetiskt och journalistiskt. Att DN endast bristfälligt eller inte alls tagit till sig den dubbla informationen den 18 juli om avskrivna brottsmisstankar är ett professionellt tillkortakommande, som tillfogat anmälaren en publicitetsskada. Tidningen hade f ö fullgoda skäl att redan före publiceringen självständigt kontrollera vad som hänt med den nämnda polisanmälan och med brottsmisstankarna.
Emellertid framgår det tydligt att DN:s huvudintresse gäller skattemyndighetens och kommunens inställning samt frågan om restaurangen skulle få behålla serveringstillståndet. De upplysningar som tidningen lämnat i den saken har ett allmänintresse som uppväger publicitetsskadan för anmälaren. De ofullständiga uppgifterna om brottsmisstankar förvärrar inte publicitetsskadan nämnvärt.
Anmälaren har tillgång till sammanlagt tre ombud. Han får således anses befinna sig i en ytterst gynnsam position vad gäller förmågan att tillvarata sina intressen ifråga om publiceringar i pressen som han uppfattar som felaktiga och skadliga. Dessa resurser för kompetent assistans och rådgivning har inte utnyttjats för att begära en rättelse i DN.
Trots uppenbara och allvarliga brister i den anmälda publiceringen är min bedömning att det inte finns tillräckligt starka skäl för att rikta pressetiskt klander mot Dagens Nyheter.
Anmälaren har överklagat ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anfört bl a följande: Han har tillfogats en mycket kännbar publicitetsskada genom den i fetstil på löpsedeln uppslagna uppgiften om brottsmisstanke. Vidare kan en underlåtenhet att begära rättelse inte frita tidningen från ett i sig välgrundat pressetiskt klander oavsett om vederbörande är företrädd av ombud eller ej. Tidningen borde självmant ha rättat uppgifterna när den samma dag som artikeln var införd informerades om att de inte var korrekta.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Nämnden instämmer i att det finns ett stort allmänintresse i det ämne som artikeln i första hand rör, nämligen hur restauranger med tillstånd att servera alkohol uppfyller gällande krav på ekonomisk skötsamhet. Artikeln var inriktad på skattemyndighetens granskning och kommunens agerande i ärendet. Frågan om det som påstods om den utpekade restaurangen var brottsligt eller ej intog inte – med undantag för löpsedeln – någon framskjuten plats. Alla sakuppgifter måste dock kontrolleras. Nämnden finner att tidningen genom att dels på löpsedeln uppge att restaurangen var misstänkt för skattebrott, dels i artikeln underlåta att upplysa om att ärendet numera var avskrivet hos Ekobrottsmyndigheten orsakat restaurangägaren en publicitetsskada. Denna skada botas inte av den förfördelades möjlighet att få en rättelse införd. Tidningen skall därför klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed.