Exp nr 80/2009 Lokaltidningen Mitt i Söderort/Skärholmen
En minderårig pojke framträdde med namn och bild och berättade att han vittnat i en rättegång. PON underströk att barn och ungdomar är en särskilt skyddsvärd grupp. I detta fall ansågs tidningen ha brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Publiceringen
Den 14 oktober 2008 var en av rubrikerna på förstasidani Lokaltidningen Mitt i Söderort/Skärholmen (Mitt i Söderort) A (förnamnet angavs) vågade vittna. Ovanför rubriken publicerades en ansiktsbild på A och hans fullständiga namn. A sade att det först hade känts olustigt att kallas som vittne, men i efterhand ångrade han inte att han vittnat. Inne i tidningen utvecklades historien under rubriken A en av få som vågar vittna. En stor ansiktsbild på 14-årige A visades återigen. Enligt ingressen till artikeln var det allt färre ungdomar som ville vittna. A hade emellertid vittnat i en rättegång och uttalade att det är jätteviktigt så att de som begår brott blir dömda.
Upprinnelsen till A:s vittnesmål var ett sms som han fått från sin kusin en kväll. Kusinen hade meddelat att hon var hemma hos sin pojkvän och såg på film. Dagen efter hade kusinen haft rivmärken i ansiktet och svullna ögon. Hon hade berättat att pojkvännen under kvällen blivit rasande arg och misshandlat henne. Pojkvännen nekade till alla anklagelser, men tingsrätten ansåg att han var överbevisad och fällde honom för misshandel.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av A:s mamma till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon framförde att hon var mycket arg över publiceringen och att hon kände stark rädsla för att sonen skulle komma till skada på grund av artikeln. I artikeln publicerades A:s namn och ålder samt en stor, tydlig bild på honom; det gick inte att ta miste på vem det var. Hon hade inte vetat om att hennes son skulle medverka i tidningen. A var bara 14 år och hon kunde inte förstå att tidningen publicerat artikeln utan föräldrarnas tillåtelse. Om A for illa till följd av publiceringen var det han själv och hon som mamma som fick ta konsekvenserna.
Tidningens yttrande
Tidningen svarade att det var ett stort problem att endast ett fåtal personer vågade vittna. Mitt i Söderort/Skärholmen skrev relativt ofta om brott, vilket förmedlade en mörk och delvis missvisande bild av stadsdelen. Det var viktigt att nyansera bilden av förorten och även lyfta fram de positiva krafter som fanns. A var ett exempel på det och i artikeln framhölls han som ett föredöme.
Tidningen insåg i efterhand att den borde ha kontaktat A:s mamma innan artikeln publicerades. Mitt i Söderort beklagade att anmälaren upplevde det som att tidningen gått bakom hennes rygg. Tidningen var noga med att låta föräldrar bedöma konsekvenserna av att deras barn medverkade i tidningen. Naturligtvis gjorde tidningen även egna bedömningar om huruvida det var lämpligt att exponera barn i vissa sammanhang. Vidare hade A:s gudmor, som han bodde hos, medgivit att A medverkade i publiceringen.
Avslutningsvis konstaterade Mitt i Söderort att A redan var känd för gärningsmannen eftersom de hade mötts i rättegången.
PO:s bedömning
I beslut den 6 maj 2009 överlämnade PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd (PON) med följande motivering.
Problemet med att ett fåtal ungdomar vågar vittna är en fråga som äger allmänintresse. Mitt i Söderort har i samband med rapportering härom tagit A som exempel på motsatsen – en ung person som vågat vittna mot en annan ungdom. I publiceringen namngavs A samtidigt som hans ålder (14 år) uppgavs och foton på honom visades.
Enligt pressetisk praxis bör tidningarna iaktta försiktighet vid publiceringar som gäller barn.
Anmälaren och Mitt i Söderort har olika uppfattningar om huruvida tidningen fått medgivande till A:s medverkan i publiceringen. Oavsett hur det förhåller sig med den saken innebär ett medgivande av barnet självt och dennes föräldrar dock inte att tidningen är befriad från sitt pressetiska ansvar vad gäller bedömningen av om en publicering kan vålla en person skada.
I detta fall har A klart pekats ut i artikeln. Genom publiceringen fick en bred krets vetskap om att A vittnat mot en annan ung person, som senare kunde dömas för misshandel. Uppgifter lämnades vidare om hur misshandeln av A:s kusin gått till. Således innehöll artikeln känsliga upplysningar. Enligt min mening var namn- och bildpubliceringen inte nödvändig i sammanhanget.
Mot denna bakgrund anser jag att Lokaltidnigen Mitt i Söderort/Skärholmen brustit i fråga om ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anför bl.a. att tidningens praxis är att vara väldigt försiktig i publiceringar som berör barn. A framställs som en god kraft i artikeln och ingen har påstått att han skulle ha lidit skada av publiceringen. Det är inte exponeringen för en bred krets utan den smala kretsen av anhöriga och vänner, som han redan mött i tingsrätten, som skulle kunna vara ett problem. I en artikel som har som utgångspunkt att det är viktigt att barn vågar träda fram och stå för något, trots att det innebär risker och är obehagligt, var det självklart att också låta A göra det i tidningen. Att i artikeln anonymisera A skulle ge en helt annan bild och helt andra signaler till läsarna.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Ämnet i artikeln är angeläget och A framställs i positiva ordalag. Barn och ungdomar är emellertid en särskilt skyddsvärd grupp. Publicering av bilder och uppgifter som kan identifiera barn måste godkännas av vårdnadshavare. Även när sådant godkännande har inhämtats måste tidningen göra en självständig bedömning av det lämpliga i en publicering.
Efter vad som framkommit har Mitt i Söderort inte inhämtat något godkännande av A:s föräldrar inför publiceringen av artikeln. Pojkens gudmor, hos vilken denne bodde, har gett publiceringstillstånd till artikeln men av ärendet framgår inte huruvida gudmodern också var pojkens vårdnadshavare. Mitt i Söderort har inte försäkrat sig om att inhämta korrekt publiceringstillstånd av vårdnadshavare innan tidningen publicerade artikeln om A. Därmed har Mitt i Söderort brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och kan inte undgå att klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.