Exp nr 84/2011, Västerbottens Folkblad, 2011-10-04
Tidningen skrev om entvist där en klinik och en person hade förlikts. Personen hade riktat allvarlig kritik mot kliniken för genomförandet av en åderbråcksbehandling. Klinikens ståndpunkt framgick bara av publiceringen i tidningens pappersupplaga. Med hänsyn till den kritik som riktades mot kliniken borde bemötandet också ha publicerats i tidningens nätupplaga.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Västerbottens Folkblad för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 13 maj 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från företaget M till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 19 november 2010 publicerade Västerbottens Folkblad i papperstidningen och på hemsidan en artikel som hade rubriken Stämde privatläkare. I papperstidningen fanns även underrubriken Fick allvarliga biverkningar efter behandling – men ingen hjälp mot åderbråck. I artikeln intervjuades en kvinna som anlitat en privatläkare för att bli av med sina åderbråck.
Kvinnan berättade att hon tagit kontakt med M i Umeå eftersom kliniken uppgivit sig vara ledande inom åderbråckskirurgi i Norrland. Efter ett antal undersökningar sade läkaren att läget var gynnsamt men att en laserbehandling inte var aktuell. I stället skulle hon injiceras med preparatet Aethoxysklerol. Kvinnan övervägde att avstå behandlingen men övertygades av läkaren. Behandlingen skulle inte ge några besvär.
Efter tre behandlingar, fick kvinnan migrän och yrsel. Två månader senare, i januari 2009, gjordes den fjärde behandlingen. Då blev biverkningarna ännu allvarligare. Kvinnan fick en blodpropp och det hade gjort fruktansvärt ont. Sedan fick hon yrsel och hjärtklappning. Dagen därpå tappade hon synen och en morgon var halva ansiktet förlamat. Kvinnan blev rädd att hon fått en hjärnblödning. Synen kom tillbaka men yrseln höll i sig i ett halvår.
Kvinnan vände sig till M och påtalade de allvarliga biverkningarna. Läkaren avfärdade detta och ville inte betala tillbaka några pengar. Kvinnan hade dock undersökt saken och källor visade att injektionerna skulle ges med fyra till sex veckors mellanrum. Hon hade fått tre behandlingar inom loppet av sex dagar. Det var dessutom viktigt att använda tryckförband och stödstrumpor efter injektionerna, något som hon inte fått information om.
Det visade sig också att vissa av biverkningarna var kända, t ex yrsel och synbortfall. Trots det hävdade läkaren att det var kvinnans halsrygg som var orsaken till hennes symptom. Enligt andra specialister var det inte fel på kvinnans nacke.
Under den muntliga förberedelsen i tingsrätten förlikades parterna. Läkaren betalade tillbaka pengarna, cirka 16 000 kronor, och ärendet var därmed avslutat. Ärendet belades också med sekretess. Kvinnan och hennes make var dock öppna om att prata om det som inträffat i tidningen. De sade: – Man känner sig så besviken och det kan ju vara fler som råkat ut för samma sak.
I papperstidningen publicerades samma dag läkarens svar på kvinnans kritik i enlighet med vad som framförts vid förhandlingen: Läkaren förnekar samband. Läkaren förnekade att han gjort något fel. I tingsrätten framförde läkarens ombud att han inte ansåg att det fanns något samband mellan behandlingen och kvinnans biverkningar. Det var riktigt att det skulle göras uppehåll i behandlingen. Kvinnan var dock bosatt på annan ort. Resan till Umeå var lång och hon ville ha behandlingarna i nära anslutning till varandra. Det var inte enligt M:s rekommendationer men i enlighet med kvinnans önskemål. En sjuksköterska vid kliniken hade rekommenderat kvinnan att gå till Apoteket och köpa stödstrumpor. M såg inget samband mellan behandlingen och biverkningarna.
Tidningen hade kontaktat ombudet men han ville inte svara på några frågor. Han lät också meddela att den berörde läkaren inte skulle göra några uttalanden.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av M:s ägare genom ombud (samme advokat som företrätt företaget i tingsrätten, PO:s anm). Följande anfördes:
Dagen före publiceringen hölls en muntlig förberedelse vid Umeå tingsrätt under vilken tidningens reporter närvarade. Trots det hade omständigheterna som ombudet anfört för M:s räkning endast återgivits kortfattat. Kvinnans beskrivning av händelseförloppet hade däremot refererats i detalj. Vidare fanns en rad skrivningar i artikeln varigenom behandlingen hos M pekades ut som orsaken till besvären. Detta förhållande hade dock inte fastslagits i dom och utgjorde heller inte ostridiga omständigheter. I stället hade den ena partens berättelse fått ligga till grund för artikeln.
Tidningen borde inte ha namngivit kliniken. Efter artikeln hade en rad patienter avbokat sina behandlingar hos kliniken. Publiceringen hade lett till skada för kliniken och i förlängningen även för klinikens ägare.
Tidningens yttrande
Västerbottens Folkblad svarade genom sin ansvarige utgivare.
Det var få läkare som utförde åderbråcksoperationer i Umeå och eftersom patienten i fråga valde att framträda med namn och bild valde tidningen att skriva ut klinikens namn. Den ansvarige utgivaren kunde inte se något uppseendeväckande i det publicistiska beslutet. M fick alla möjligheter att svara på kritiken men hade inte tagit chansen. Tidningen återgav då vad advokaten anfört vid den muntliga förberedelsen i tingsrätten. Efter förlikningen ville advokaten inte svara på några frågor och han meddelade också att läkaren, som inte namngavs i artikeln, inte skulle göra några uttalanden.
Anmälarens kommentar
M vidhöll vad som tidigare anförts och utvecklade talan.
Artikeln var inte objektivt skriven. Under den muntliga förberedelsen redogjordes tydligt för de invändningar som fanns mot kärandens påståenden, bl a att kvinnans påståenden var grundlösa. Om detta hade inte tidningen rapporterat.
Vidare riktades särskilt klagomål mot att tidningen beskrivit saken som att det var klarlagt att kvinnan fått allvarliga biverkningar efter behandlingen och att hon inte fått någonhjälp mot åderbråck.
PO:s bedömning
Den anmälda artikeln handlar om en kvinna som behandlats för åderbråck av en läkare på kliniken M. Under behandlingen sade hon sig ha fått vissa biverkningar för vilka hon redogör i publiceringen. Kvinnan stämde M och yrkade att få ersättning för kostnader som uppkommit i samband med behandlingen. Parterna förlikades under den muntliga förberedelsen i målet.
Frågor om rör läkemedelsbiverkningar äger stort allmänintresse.
Jag konstaterar att den behandlande läkaren inte namngavs i publiceringen. Kritiken riktar sig inte heller mot denne personligen. Mot den bakgrunden prövas klagomålen i förhållande till den juridiska personen, M, och endast med avseende på om företaget har rätt till en uppföljande publicering (rättelse eller genmäle).
M:s ombud har anfört att tidningen borde klandras eftersom den inte i tillräcklig omfattning har redovisat företagets inställning till saken.
Ombudet har inte explicit uttryckt en önskan om genmäle. I anmälan påpekas dock att företagets inställning var känd för tidningen och att tidningen borde ha redogjort för den. Enligt min mening var M:s samtidiga bemötande i papperstidningen pressetiskt godtagbart. Av utredningen i ärendet har emellertid framkommit att bemötandet inte publicerades i nättidningen. Med hänsyn till kritiken som riktades mot M borde bemötandet även ha publicerats på hemsidan, åtminstone sedan PO-anmälan blev känd för tidningen.
Eftersom så inte har skett är min bedömning att Västerbottens Folkblad inte kan undgå klander.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har i yttrande till nämnden angivit att det berott på brister i interna rutiner att genmälet inte publicerats också på hemsidan, men hävdat att grund för pressetiskt klander inte föreligger
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning. Tidningen ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.