Exp nr 121/2006 Expressen
Allvarlig brottslighet motiverade inte bildpublicering. Brottet var begånget inom familjen av en tidigare ostraffad person.
Publiceringen
Rubriken på Expressens första sida den 18 mars 2006 löd “Den leende STYCKMÖRDAREN”. Rubriken illustrerades av ett stort foto på den misstänkte mannen med texten “Jan, 31, häktad – berättar om mordet på sambon”.
Inne i tidningen fanns över två sidor rubriken “HAN LER I RÄTTEN”. Under rubriken återkom fotot från första sidan men i större format. Av bildtexten framgick att mannen log flera gånger under häktningsförhandlingen och att han ännu inte hade visat någon ånger efter styckmordet. Försvarsadvokaten sade att det nog var en skyddsreaktion och att hans klient säkert hade haft svårt att ta in det som hänt.
Artikeltexten i tidningen hade rubriken Jan,31 oberörd när han häktades för styckmordet. I ingressen stod att den 31-årige småbarnspappan häktades med ett leende på läpparna och att han ännu inte visat någon ånger. I förhör hade han sagt att sambon tänkte separera och ta barnen med sig till Finland; då hade han inget annat alternativ än att mörda henne. I artikeln lämnades detaljerade uppgifter om hur brottet gått till.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den omskrivne mannen genom ombud. Klagomålen riktades mot de stort uppslagna bilderna tillsammans med rubriken “Den leende styckmördaren” samt ytterligare rubriker och bildtext om att han log mot fotograferna, verkade oberörd och inte visade ånger.
Den gärning som mannen var misstänkt för var en familjetragedi som hade drabbat offrets och hans anhöriga svårt. Bildpubliceringen hade utsatt anhöriga och honom själv för onödigt lidande. Den hade inte haft ett uppenbart allmänintresse och hade skett innan hans skuld blivit rättsligt prövad. Rubriker och bildtexter var kränkande för honom.
Tidningens yttrande
Vid tidpunkten för publiceringen var anmälaren häktad, på sannolika skäl misstänkt för mord. Han hade erkänt att han dödat och styckat sambon. Förutom att Expressen rapporterade om händelseförloppet och erkännandet publicerade tidningen uppgifter om att anmälaren föreföll oberörd och närmast glad när han ställdes inför domstolen i samband med häktningsförhandlingen. Just detta förmedlade den publicerade bilden.
När så sällsynta företeelser inträffar finns ett tydligt allmänintresse. Allmänintresset knöt sig inte bara till gärningen utan också till personen bakom gärningen och hur han reagerade inför domstolen. Om andra i anmälarens närhet tagit illa vid sig av publiceringen är det olyckligt även för Expressen, men det var inget skäl att avstå från publicering i det här enskilda fallet.
PO:s bedömning
I beslut den 1 september 2006 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Vid tidpunkten för publiceringen hade anmälaren häktats, misstänkt för att ha mördat och styckat sin sambo. Han hade också erkänt att han dödat och styckat henne. Allmänintresset för rapporteringen om det mycket allvarliga brottet innebar att anmälaren i detta skede även fick tåla ett visst utpekande.
I detta fall har dock bilderna på honom från häktningsförhandlingen varit mycket stort uppslagna och han har på tidningens förstasida benämnts “Den leende styckmördaren”. Inne i tidningen har den stora bilden åtföljts av framskjutna uppgifter i rubriker och bildtext om att han log inför rätten och inte visade ånger.
Utpekandet genom denna kraftfulla och påträngande bildjournalistik tillsammans med de framlyfta uppgifterna i rubriker och bildtext om hans agerande i rätten var inte försvarligt med hänvisning till allmänintresset för brottet. Särskilt benämningen av honom som “Den leende styckmördaren” tillsammans med den stora bilden var enligt min mening helt oförenligt med en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Skriftväxlingen hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anför att det utifrån PO:s motivering synes ha varit acceptabelt att antingen publicera bilden på anmälaren eller att publicera texten där det framgick att han log under förhandlingen. Tidningen har svårt att förstå logiken. Antingen är det acceptabelt att publicera en uppgift om att någon ler och är oberörd efter att ha begått ett så allvarligt brott mot en nära anhörig eller också är det inte acceptabelt.
Pressens Opinionsnämnds beslut
En tidning skall enligt de pressetiska reglerna avstå från publicitet som kan kränka privatlivets helgd om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Publiceringen rörde ett i och för sig mycket allvarligt brott begånget inom familjen av en tidigareostraffad person. Publiceringen av bilderna på mannen har medfört att denne kunde identifieras vilket har inneburit en allvarlig integritetskränkning för honom. Nämnden anser inte att något uppenbart allmänintresse uppväger publicitetsskadan. Tidningen skall därför klandras för att den brutit mot god publicistisk sed.
Skiljaktig mening
Ledamoten Norbert Andersson var av skiljaktig mening och anförde:
Tidningen har redogjort för anmälarens beteende i samband med häktningsförhandlingen. Huvudrubriken kan visserligen uppfattas som nedlåtande, men i huvudsak har tidningen sakligt redogjort för anmälarens uppträdande samt tänkbara anledningar till detta.
De stort uppslagna bilderna på anmälaren i rättssalen innebär att han kan identifieras av en större krets. Men bilderna utgör också en verkningsfull dokumentering av anmälarens agerande. Detta agerande är så pass uppseendeväckande, mot bakgrund av det mycket allvarliga brott som han har begått, att det har ett uppenbart allmänintresse. Sammantaget ser jag därför inte att den publicitetsskada som anmälaren har lidit är tillräckligt stor för att tidningen skall klandras.