Bilder kräver varsam hantering samt den gyllene regeln om bemötande

september 29 2009


Exp nr 83/2009 Haparandabladet



Haparandabladet har under flera år rapporterat om grannfientligheter i en by i tidningens utgivningsområde. I förevarande fall publicerades en bild på en av familjemedlemmarna. I samband med rapporteringen åsidosattes även de pressetiska reglerna om bemötande. PON klandrade tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.


Publiceringen

Den 10 oktober 2008 publicerade Haparandabladet en artikel med rubriken En sjätte familjemedlem häktad. I ingressen stod att pappan i X (en ort angavs)-familjen hade häktats misstänkt för medhjälp till försök till mord. Samtidigt hade två personer som suttit häktade misstänkta för skyddande av brottsling släppts fria. Av artikeln framgick att tre bröder i familjen nu var häktade misstänkta för inblandning i mordförsöket på en 47-årig man. En syster, 40 år, satt häktad för skyddande av brottsling. 47-åringen hade överfallits på den gård han tidigare hyrt av en namngiven präst och hade troligen blivit slagen med en yxa. Artikeln illustrerades av ett foto med bildtexten En 73-årig man häktades i torsdags misstänkt för medhjälp till försök till mord. Infälld i bilden fanns också texten Två är släppta på fri fot. I förgrunden stod en kvinna med ryggen mot kameran. Bakom henne på bilden fanns den 73-årige pappan med pixlat ansikte. Ovanför hans axel syntes ansiktet på en kvinna.

Den 12 september 2008 fanns en artikel med rubriken Hävdar att rädsla är orsak till att fejden kan fortsätta. Grannfejden hade pågått i över 20 år och belysts i medierna många gånger. I Uppdrag granskning hade det varit dags igen då en utsänd reporter ”försökte förstå”. Men varken haneller tittarna fick svar på hur trakasserier och andra övergrepp kunde fortgå i åratal utan att myndigheterna fick stopp på bråket.

Under åren hade hundratals polisanmälningar gjorts av inblandade parter. De flesta anmälningar hade lagts ned eftersom brott inte hade kunnat styrkas. Ett kommunalråd sade att kommunen inte kunde göra något eftersom det handlade om brott.

Uppdrag granskning hade frågat hur ett par medlemmar i en av de inblandade familjerna kunde vara anställda av kommunen som personliga assistenter åt sina syskon, då de själva var fällda för brott och hade hetsat dem att utföra brott. Kommunalrådet svarade att kommunen var skyldig att hålla med personliga assistenter, som brukarna hade rätt att välja själva.

De inblandade parterna i fallet ville enligt artikeln inte kommentera händelserna.

Anmälan

Publiceringen från den 10 oktober anmäldes den 21 oktober av A vars ansikte syntes på bilden till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon var den omnämnda 40-åriga kvinnan som häktats misstänkt för skyddande av brottsling.

Anmälaren kände sig djupt kränkt av att på detta sätt bli utpekad i tidningen. Bilden var tagen när hon fördes till häktningsförhandlingen. Genom bildtexten blev hon också sammankopplad med misstankarna om mordförsök. Genom sitt arbete som bud för ett privat företag i Y, träffade hon många människor i Y och Z. Hon studerade även på deltid på en skola. Tidningen hade sett till att personer som anmälaren träffade genom sitt jobb och sina studier fick upplysningar om att hon suttit häktad och att saken gällde misstankar om mordförsök. Detta hade skadat henne allvarligt.

Den 11 november inkom anmälaren med klagomål mot artikeln den 12 september. Hon anförde att artikeln innehöll grova lögner om henne och hennes syster. Tidningen hade inte kontaktat dem för kommentar.

Det korrekta förhållandet var att det bara var hennes syster som hade en halvtidsanställning som personlig assistent för en handikappad syster. Uppgiften om att en personlig assistent skulle ha hetsat ett syskon att utföra brott var en mycket kränkande lögn som tidningen borde klandras för. Tidningen försökte komma undan sitt ansvar genom att intervjua en utomstående person om saken.

Anmälaren ansåg sammanfattningsvis att tidningen hade brustit i sin skyldighet att kontrollera sakförhållandena tillräckligt inför publiceringen. Artikeln hade skadat henne på ett oförsvarligt sätt.

Tidningens yttrande

Haparandabladet anförde genom sin ansvarige utgivare att det var av misstag som tidningen inte hade maskerat ansiktet på A i publiceringen den 10 oktober. Enligt tidningen var dock anmälaren inte så framträdande på bilden att hon kunde tas för en av de misstänkta. Hon var till största delen skymd av andra personer och uppmärksamheten togs upp av den äldre mannen som var maskerad. Av rubrik och text framgick vidare tydligt att det rörde sig om misstankar och inte om styrkta brott.

När man skulle ta ställning till om familjemedlemmarna var kända eller inte och om skada tillfogats A, måste man vara medveten om att saken gällde en grannfejd med inslag av brott och allvarliga trakasserier som pågått i över 20 år och som uppmärksammats i medierna upprepade gånger.

Händelserna i byn ägde stort allmänintresse och Haparandabladet hade återkommande rapporterat om händelser i anslutning till familjen. Den aktuella rättegången gällde ett allvarligt våldsdåd där grannen fått motta flera slag mot huvudet med ettyxliknande föremål. Totalt väntade sex familjemedlemmar på dom från tingsrätten, fyra av dem var misstänkta för mordförsök.

Uppgiften i artikeln den 12 september, om att de inblandade inte önskade kommentera, grundade sig på tidningens tidigare erfarenheter av kontakter med familjen, där anmälarens syster hade agerat som taleskvinna. Bl.a. hade den ansvarige utgivaren vid en telefonkontakt efter ett tidigare PO-ärende mötts av en mängd okvädningsord och samtalet hade enligt Haparandabladet gett klara besked om att familjen inte önskade lämna några kommentarer till tidningen. Tidningen bedömde det som lönlöst att söka efter kommentarer eller bemötanden.

Haparandabladet hade beslutat att i stället kontakta advokater eller andra externa företrädare för familjen när det var möjligt. Vad gällde artikeln den 12 september fanns ingen sådan av tidningen känd extern företrädare för familjen.

Tidningen menade också att de felaktigheter som A pekat på i publiceringen den 12 september var mindre betydelsefulla i sammanhanget och att Haparandabladet skulle ha rättat dem samt tagit in bemötanden om familjen hade hört av sig. Den enda kontakt tidningen hade haft med familjen under de senaste åren hade skett den 13 oktober 2008, då en medlem i familjen ringt och sagt att Haparandabladet inte fick publicera bilder på familjen och att tidningen skulle bli PO-anmäld. Om familjen vid det tillfället hade framfört krav på rättelse eller bemötande skulle tidningen ha publicerat en uppföljning.

Sammanfattningsvis ansåg tidningen att A inte vållats någon skada av den missade maskeringen av bilden. Vidare var det, enligt Haparandabladet, hennes skyldighet att kontakta tidningen om hon önskade rättelse/genmäle då familjen så tydligt avsagt sig alla möjligheter till kommentar och bemötande.

Anmälarens kommentar

A anförde att tidningen borde ha sökt familjen för kommentar inför artikeln den 12 september där kränkande och falska uppgifter hade publicerats.

Vidare hade Haparandabladet medgett att man borde ha maskerat henne på bilden. Tidningen nådde ut till både svensk- och finskspråkiga läsare i Y och X. Anmälaren var en utåtriktad och aktiv person som många gränsbor kände igen. Genom bild-publiceringen hade hon utpekats och kopplats ihop med brottsmisstankar inför en stor krets. Detta hade tillfogat henne en oförsvarlig publicitetsskada.

Det förhållandet att hon tillhörde den aktuella familjen kunde inte motivera utpekandet.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen vidhöll vad den tidigare anfört och ingav samtidigt tingsrättens dom. Även anmälaren kom in med en ytterligare skrivelse där hon vidhöll sin talan.

PO:s bedömning

I beslut den 11 maj 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.

Grannfientligheterna i byn har under årens lopp rönt stor uppmärksamhet. Den fortsatta utvecklingen av motsättningarna har ett allmänintresse. Tidningen bör dock eftersträva att skriva om händelserna på ett sådant sätt att hela familjen inte skuldbeläggs, även om tidningen anser att det finns skäl att rapportera om uppgifter av negativt slag vad gäller en eller flera av familjens medlemmar.

I artikeln den 10 oktober rapporterade tidningen om rättegången avseende det allvarliga våldsdådet mot familjens granne. Publiceringen av anmälarens bild skedde av misstag. Även om tidigare uppmärksamhet kring den utdragna grannkonflikten lett till att många personer hade viss kännedom om den omskrivna familjen, innebar fotot på anmälaren ett särskilt utpekande av henne för personer hon möter i sitt arbete och genom sina studier. Denna krets kunde på grund av publiceringen koppla samman henne med brottsligheten, vilket tillfogade henne en publicitetsskada. Utpekandet av anmälaren, som var misstänkt för skyddande av brottsling, var inte motiverat av allmänintresset på ett sådant sätt att det kan uppväga publicitetsskadan.

Publiceringen den 12 september anknöt till tv-programmet Uppdrag granskning. I artikeln framkom allvarlig kritik mot att flera medlemmar i familjen hade fungerat som personliga assistenter åt sina syskon. Kritiken gällde bl.a. att de skulle ha hetsat syskonen att utföra brott. Anmälaren har invänt mot uppgifterna och anfört att tidningen inte sökt de berördas kommentar. Haparandabladet har försvarat sig med att man tidigare förgäves har försökt få kommentarer från familjen. Enligt min mening innebär det dock inte att tidningen kan underlåta att göra nya försök när det är påkallat från pressetisk synpunkt.

Sammanfattningsvis: Rapporteringen kring de fortgående grannfientligheterna i byn har ett allmänintresse. Publiceringen av anmälarens bild har dock lett till en oacceptabel publicitetsskada för henne. Tidningen har även åsidosatt de pressetiska reglerna om bemötande. Haparandabladet har således inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och bör därför klandras.

Skriftväxlingen i Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har inkommit med ett flertal skrivelser till Pressens Opinionsnämnd.

Haparandabladet uppger bl.a. följande. En företrädare för tidningen tog under 2006/2007 kontakt med anmälarens syster, som fungerat som taleskvinna för familjen, i syfte att söka efter kommentar vid publiceringar som då var aktuella. Han möttes av okvädingsord och beskedet att ”telefonen finns inte för att du ska ringa”. Detta uttalande ansåg tidningen vara giltigt även vid den nu anmälda publiceringen. Att kontakta familjemedlemmar direkt har visat sig vara en omöjlig väg att gå. I stället har ombud eller advokater kontaktats så snart de varit kända för tidningen. Tidningen har aldrig nekat någon av familjemedlemmarna att komma till tals men de har själva valt att ställa sig utanför möjligheten att kommentera förhållandena. Tidningen kan inte hålla med om att anmälaren drabbats av en publicitetsskada. Anmälaren är en i tidningens spridningsområde välkänd person. Omständigheterna gör att en vidare bedömning av eventuell publicitetsskada måste göras.

Anmälaren vidhåller det hon tidigare framfört och anför bl.a. följande. Tidningen var inte varit intresserad av en allsidig redovisning. Den borde ha tagit kontakt med familjen innan artikeln publicerades. Det är graverande att en lokal tidning i egenskap av opinionsbildare har en partisk inställning mot en enskild familj. Bildpubliceringen har inneburit att hon numera är stämplad som brottsling.

Pressens Opionsnämnds beslut

Nämnden finner på av PO anförda skäl att Haparandabladet ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.