Exp nr 39/2013, Gefle Dagblad, 2013-09-17
Tidningen berättade om en kvinna som fått besök av djurskyddshandläggare. I en av de två artiklarna visades en bild på en gris som befann sig i kvinnans hem kombinerat med svepande anklagelser. Uppgifterna gjorde henne identifierbar för en viss krets och medförde en oförsvarlig publicitetsskada.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Gefle Dagblad för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 25 april 2013 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en kvinna i Gävletrakten till Pressens Opinionsnämnd.
Vad tidningen skrev
Den 31 januari 2013 publicerade Gefle Dagblad på sin hemsida en artikel med rubriken Minigris bodde i vardagsrummet.
Artikeln berättade om åtgärder som nyligen utförts av polisen och länsveterinärenheten.
”För några veckor sedan fick polisen tips om djurplågeri i Gävletrakten och gjorde ett besök i den misstänkta kvinnans lägenhet. Förutom amfetaminpåverkade ungdomar gjordes andra upptäckter.”
Man hade hittat en avmagrad hund, som utfört sina behov på golvet då den inte rastats. På toaletten var en papegoja inlåst, för att den hungriga hunden inte skulle äta upp den.
Papegojan ägdes av en annan kvinna. I hennes lägenhet hade man funnit en stor gris, som luktade hemskt. Kvinnan hade tagit emot den i tro att det var en minigris, men sedan hade den vuxit till sig ordentligt.
I hennes badrum fanns ett tiotal råttor som rörde sig fritt. Hon hade även en leguan på 120 centimeter. Artikeln avslutades med en kommentar av Lars Bondesson, chef för länsveterinärenheten:
”Jag vet inte varför folk samlar på sig djur när de har personliga förhållanden som är problematiska. Men vårt uppdrag är att skydda djuren från dålig skötsel.
Artikeln illustrerades med en bild på en gris som rörde sig fritt i ett stökigt rum i en bostad. Lösa föremål, möbler och mattor låg huller om buller.
Den 5 februari 2013 publicerade Gefle Dagblads hemsida en artikel med rubriken Grisen tog över köket. I artikeln återgavs de centrala uppgifterna från den första artikeln, men kompletterades med fler detaljer och en intervju med kvinnan som bodde i lägenheten där grisen funnits.
När hon fått besök av djurskyddshandläggare från länsstyrelsen fanns grisen kvar. Den hade precis tuggat i sig en flyttkartong och gjort remsor av en filt den fått att böka i.
Kvinnan berättade att hon tagit hand om grisen för att dess förre ägare avsett att avliva den. Hon hade bara tänkt ha den ett par dagar. Hon citerades:
”En dag hade den käkat upp mitt täcke, det låg dun i hela lägenheten. Grisen smackade högt när den åt, men den luktade inte illa. Bland annat åt den kokt potatis med smör. Det var en riktig smaskegris. Men den var jättecharmig.”
Djurskyddshandläggarna hade anmärkt på att grisen inte hade tillgång till hö, halm eller torv och att det inte fanns fri tillgång till vatten.
”Men inga djur var misskötta och jag fick inget djurförbud”, sa kvinnan.
Grisen hade lämnats till en man som skjutit den.
Anmälan
Artikeln anmäldes av kvinnan som hållit grisen i sin lägenhet. Hon ansåg att artiklarna innehöll sakfel. Pappren som hon fått efter inspektionen stämde inte med vad som stått i tidningen. Hon hade råkat ut för trakasserier på grund av den felaktiga artikeln. Hon ville inte ens gå utanför sin dörr just nu.
Tidningens svar
Gefle Dagblad svarade genom sin utgivare att dagen efter att den första artikeln publicerats hade tidningen kontaktats av anmälaren. Hon hade påtalat felaktigheter och haft synpunkter på att artikeln över huvud taget publicerats.
Man kom överens med kvinnan att hon skulle träffa en reporter dagen därpå och att artikeln under tiden skulle avpubliceras.
I samband med intervjun dagen efter bad anmälaren att tidningen inte skulle publicera bilden på grisen igen, eftersom hon kunde identifieras genom den. Det hade tidningen valt att tillmötesgå.
Sakuppgifterna i artiklarna byggde på den rapport djurskyddshandläggarna lämnat.
Tidningen ansåg att de gått anmälaren till mötes genom att avpublicera den första artikeln och avstå från bild till den andra. Här hade hon fått stort utrymme att ge sin syn på saken. Inga identifierande uppgifter om anmälaren hade publicerats, vare sig ålder eller var hon bodde i Gävle.
PO:s övriga åtgärder
Eftersom anmälan delvis var otydlig valde jag att ringa upp anmälaren.
Hon kände sig uthängd av uppmärksamheten. Hon nämnde såväl att den första artikeln innehöll direkta felaktigheter, som att många i hennes bostadsområde identifierat henne utifrån uppgifterna i tidningen. Hon tyckte det var mycket obehagligt.
Jag har även varit i kontakt med chefen för länsveterinärenheten och tagit del av enhetens rapporter. De bifogas akten. Jag vill rikta särskild uppmärksamhet mot sidan två av kontrollrapporten daterad 2012-12-28. Där framgår att ”Grisen rastas i koppel utanför huset”.
PO:s bedömning
Frågor om myndighetsingripande vid brister i djurhållning kan ha ett allmänintresse. Att tidningen valt att redovisa utfallet av länsstyrelsens kontroller föranleder således inte någon kritik.
När så sker är det tidningens ansvar att det sker på ett sätt som inte förorsakar enskilda människor oförsvarlig publicitetsskada, till exempel genom att intrång i det som är deras privata sfär.
I det här fallet har tidningen inte namngivit anmälaren och inte lämnat uppgift om hennes ålder. Men man har talat om att hon är kvinna, att hon bor i en lägenhet i Gävletrakten och håller en stor gris i lägenheten.
Mot bakgrund av detta finns det inte skäl att misstro anmälarens uppgift att hon blivit igenkänd av grannar i sitt bostadsområde. Det understryks av länsstyrelsens kontrollrapport där det framgår att hon rastat grisen i koppel utanför huset. Hon är med andra ord identifierad i en betydligt större grupp än enbart familj och vänner.
Det gör att tidningen måste vara extra försiktig med uppgifter av integritetskänslig natur. Tidningen misslyckas på tre punkter:
- Bilden inifrån anmälarens hem ger dem som vet vem det handlar om känslig information om förhållandena i lägenheten.
- Antydningen om narkotikamissbruk, som inte beläggs eller följs upp.
- Det svepande påståendet av länsveterinären att mängden av djur ska ses i ljuset av personliga problem hos djurhållaren: ”Jag vet inte varför folk samlar på sig djur när de har personliga förhållanden som är problematiska”.
Det är bra att tidningen avpublicerat bilden, liksom den första artikeln. Det är också en rimlig åtgärd att försöka minska skadan för anmälaren genom en uppföljande artikel. Men uppföljande åtgärder av detta slag kan inte alltid reparera en uppkommen publicitetsskada.
Vid en samlad bedömning finner jag att tidningens intrång i anmälarens privata sfär, kombinerad med uppgifterna som gör henne identifierbar för en viss krets, medfört en oförsvarlig publicitetsskada.
För det bör tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har hos nämnden anfört bl.a. att antydningarna om narkotikamissbruk inte rör anmälaren eftersom det var i en annan kvinnas lägenhet upptäckten gjordes. I övrigt har tidningen anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.
Anmälaren har förklarat att hon inte har något ytterligare att anföra
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Som tidningen påpekat rör uppgifterna om narkotikapåverkade ungdomar inte anmälaren. I övrigt instämmer nämnden i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.