Blankspot frias för granskning av gruppresa till Azerbajdzjan

mars 5 2024


Anmälaren har klivit ut på en offentlig arena där han får acceptera att med namn och bild bli granskad i det aktuella sammanhanget.

Blankspot.se, dnr. 23311, exp. nr. 8/2024

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Blankspot.

Genom beslut den 14 november 2023 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Blankspot.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) inkommit med en anmälan mot artikeln Anrik svensk reseklubb deltar i diktaturens propaganda,som den 17 maj 2023 publicerades på reportagesajten Blankspot, blankspot.se.

Vad mediet publicerade

Ingress

”Svenska resesällskapet XYZ-klubben (namn angivet) bjöds nyligen på en gratisresa till det krigsdrabbade Nagorno-Karabach. Efter att deltagarna provkört militärens stridsvagnar och ställt upp på otaliga intervjuer kritiserar nu föreningens ordförande resan.”

Artikeltext, i sammanfattning

Mellan den 10 till 14 maj pågick en resa till Azerbajdzjan och de delar av Nagorno-Karabach som Azerbajdzjan kontrollerade sedan kriget 2020. Resan som företogs av runt 25 medlemmar i svenska XYZ-klubben bekostades av azerbajdzjanska staten.

Samtidigt som gruppen befann sig i regionen angrep Azerbajdzjan sitt grannland Armenien. 120 000 armenier som bodde i de delar av Nagorno-Karabach, som armenier fortfarande kontrollerade efter ett blodigt krig i samband med Sovjetunions fall, kunde inte ta sig in eller ut ur regionen. Den humanitära korridoren, Latjinkorridoren, som förband Armenien med Nagorno-Karabach, var blockerad av Azerbajdzjan sedan den 12 december.

Det var med andra ord en politiskt känslig region i en känslig tid som XYZ-klubben organiserat en gratisresa till.

Resan var väldokumenterad av diktaturen. Dagen efter att de landade i huvudstaden Baku twittrade Azerbajdzjans ambassadör i Sverige ut en artikel från statliga Azertag och turistgruppen intervjuades löpande av statliga medier. Totalt fanns ett tjugotal klipp bara från den statliga televisionen uppladdade på Youtube och lika många artiklar fanns att hitta.

Resan arrangerades av en azerbajdzjansk medborgare som var en van resenär från reserörelsen NomadMania, där många av medlemmarna i XYZ-klubben också var aktiva. Arrangören hade tidigare anordnat liknande resor då Azerbajdzjan började bjuda in utländska representanter till Nagorno-Karabach. Då var det främst journalister, forskare och politiker.

Blankspot hade talat med flera medlemmar i XYZ-klubben som deltog på resan. De flesta hänvisade till reseledaren NN. När mediet vände sig till honom för en kommentar om hur han resonerade kring etiska aspekter runt resan svarade han inte på frågan. Däremot skrev han att ”klubben aldrig har dikterat vart man får resa utan det är helt och hållet individuella beslut som tas”. Han avslutade mejlet med att skriva att han avböjde ytterligare medverkan.

Blankspot upprepade frågan och förtydligade att den inte handlade om valet av land, utan omständigheten att den blivit bekostad av regimen och använts i propagandasyfte. Det kom inget svar. Ingen annan deltagare ville heller uttala sig offentligt när tidningen kontaktade dem, trots att stora delar av gruppen varit pratglada inför medier i Azerbajdzjan.

På Facebook hade flera av deltagarna lagt upp bilder och okritiska inlägg där de redogjorde för goda middagar på exklusiva restauranger, provkörningar av stridsvagnar och övernattningar i militärläger.

I februari uppmanades Azerbajdzjan av Internationella domstolen i Haag att upphöra blockaden av Latjinkorridoren. Blockaden kritiserades även av EU, USA och flera internationella människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch. Dessutom hade det välrenommerade folkmordsbevakningsrådet, International Association of Genocide Scholars, varnat för en eskalerande situation som kunde leda till etnisk rensning eller folkmord.

Det var inte första gången Blankspot skrev om bjudresor till Azerbajdzjan. Hösten 2021 rapporterades om två resor för journalister. Då vållade avslöjandena en omfattande pressetisk debatt i Sverige. Efter det hade azerbajdzjanska utrikesministeriet rapporterat om att 200 pressresor skett bara under 2022. Syftet beskrevs vara en del av arbetet med att ”förmedla sanningen” om kriget.

Reportrar utan gränser hade med Azerbajdzjan på listan över ett av de 30 länder i världen där pressfrihet så gott som saknades. Med andra ord kunde knappast det azerbajdzjanska utrikesministeriets relation till medier ses som altruistiskt.

Vad som stack ut denna gång var att resan riktats till turister.

Av Freedom House rankades Azerbajdzjan som en värre auktoritär regim än både Iran och Ryssland. Enligt den azerbajdzjanska regimkontrollerade tidningen Azerbaycan24 var den svenska gruppen den sjätte resegruppen i ordningen. Tidningen skrev även att resan var mycket viktig för att främja Azerbajdzjans frigivna territorier inom ramen för turism.

Ordföranden för XYZ-klubben var NA, som inte själv deltagit på resan. Han sa till Blankspot att han på förhand reserverat sig mot beslutet att tillåta en resa till Nagorno-Karabach under XYZ-klubbens namn och svarade skriftligt på kritiken. I sitt svar skrev han att styrelsen vid sitt sammanträde i juni skulle diskutera kritiken.

– Jag förväntar mig att styrelsen tar avstånd från sådana här resor sponsrade av en totalitär regim som till råga på allt genomförs i ett krigsområde där krutröken nästan inte lagt sig. Alla medlemmar får åka precis vart de vill som privatpersoner men gör man en resa i klubbens namn måste man vara försiktig och inte låta sig utnyttjas i propagandasyfte.

NA skrev också att det inte fanns några länder klubben inte reste till och att gruppen planerade att resa till Nordkorea framöver och att alla deltagare då skulle betala för vistelsen ”för att inte hamna i en beroendeställning”. Det problematiska förutom intervjuerna var att föreningen även fick allting betalt, menade ordföranden.

– Uppenbarligen måste vi arbeta med det etiska framöver. Vissa saker som är självklara för en del är inte självklara för andra. Sedan om det är på grund av den mänskliga faktorn eller ren naivitet eller annat vet jag inte. Om det blir några repressalier kan jag inte som ordförande uttala mig om. Det får bli en diskussion i styrelsen. Att styrelsen kommer kräva in mer fakta innan en planerad klubbresa ser jag som ett måste för styrelsen framöver. För det är just det här med betalda resor och vad man gör i XYZ-klubbens namn. Som privatperson har man en helt annan frihet.

På fråga om hur det kom sig att NA reserverat sig mot resan svarade han:

– Det stämmer att jag som ordförande i XYZ-klubben var skeptisk just till att gruppen skulle åka till Nagorno-Karabach, men inte Azerbajdzjan i sig. För det var exakt ett sådant här scenario jag såg framför mig [red. att journalister granskar resan]. Dock tänkte jag att det är vuxna kloka personer som åker så de lär väl ändå inte sätta sig i alltför olämpliga situationer.

Anmälan

NN anförde huvudsakligen följande.

Anmälaren var inte en offentlig person. Ändå pekades han ut i detta negativa sammanhang med ensidiga fakta, direkta felaktigheter och tveksamma bildmontage.

Alla i klubben avböjde medverkan, vilket också nämndes i artikeln. Trots det vädrades besvikelse över att ingen av resenärerna var villig att diskutera ”etiska aspekter” av resan. Resenärerna i XYZ-klubben såg ingen som helst anledning att diskutera detta med en person som de inte kände och som hade en uttalad agenda att belysa dem i en negativ dager. Det betydde dock inte att klubben inte diskuterat eller tänkt i dessa termer. Det kunde också nämnas att XYZ-klubben inte var en juridisk person eller ens en ideell förening.

Tidningen hade tagit fyra bilder från privata Facebook-konton utan tillåtelse. Förutom att tidningen haft en aggressiv ton i sina kontakter med anmälaren och övriga som sökts för intervju, hade inte mindre än tre olika personer (anonymt i vissa fall) på Armeniens eller armeniers vägnar hört av sig och krävt en ”förklaring eller en ursäkt” från anmälaren/övriga resande/klubben. Av tidigare publicerat material framgick att Blankspot i princip var ett enfrågemedium och alltid publicerade vinklat och aggressivt.

Anmälaren bifogade en mejlväxling med en journalist från Blankspot.

Mediets svar

Mediet, genom Martin Schibbye, ansvarig utgivare, svarade huvudsakligen följande.

Blankspot hade länge bevakat regionen Nagorno-Karabach och var ledande i Sverige på att rapportera från Armenien och Azerbajdzjan. Sedan en tid hade Azerbajdzjan bjudit både politiker och journalister på bjudresor. Av artikeln framgick att gruppresan som NN ledde skett till en politiskt känslig region, i en extremt känslig tid.

Blankspot fick kännedom om resan genom att gruppen med NN i spetsen intervjuades löpande av statliga medier. Bevakningen var omfattande och under den 11–13 maj intervjuades NN i minst 16 olika tidningar, där bilder på honom och gruppen publicerades.

I intervjuerna gav NN, med bild och namn, uttryck för stöd till Azerbajdzjans sida i kriget. NN presenterades som ansvarig för resan och reseledare.

Förutom i traditionella tryckta och digitala medier förekom NN också flitigt i sociala medier, såsom Tiktok och Instagram, under de här dagarna. Även en rad tv-kanaler intervjuade NN som ledare för gruppen.

Gruppen reste alltså inte som vanliga turister utan bjöds runt och visades upp i krigspropagandan. Det var därför mediet hörde av sig till NN redan den första dagen på resan som snabbt utvecklades till en medieturné. I ett mejl som NN själv lämnat in till MO, skickat den 11 maj, framgick att reportern sökt honom med anledning av regimens rapportering och ville veta hur han resonerade med tanke på den pågående konflikten.

Medan svar dröjde fick Blankspot kontakt med flera medlemmar i XYZ-klubben. Flera av dem var deltagare på resan, men hänvisade till reseledaren NN för uttalanden.

Reportern vände sig till NN igen för en kommentar om hur han resonerade kring etiska aspekter av att resa i detta krigsområde. Det framgick tydligt att resan skulle komma att omskrivas i en planerad artikel. Journalisten skrev att artikeln skulle vara ”ett exempel på hur den azerbajdzjanska regimen arbetar. Jag vill vara tydlig med det och efterfrågar en kommentar enligt den frågeställning som jag skickade häromdagen”.

Dagen därpå svarade NN på reporterns mejl. Han skickade ett skriftligt citat som en kommentar till frågorna och skrev under med sitt namn och sitt medlemskap i XYZ-klubben. Han avböjde också ”vidare medverkan”. Citatet svarade inte på de frågor han fått och därför skickades en fråga återigen samt ett förtydligade om att publicering närmade sig och att tidningen ville ha en kommentar kring den ”etiska frågan om att gruppen låter sig användas i propagandasyfte”. Blankspot ville ge honom ytterligare en chans att kommentera detta. Även detta framgick av de mejl som NN själv lämnat in. Tidningen fick inga fler svar, varför artikeln publicerades med röster från de olika sidorna.

I artikeln var både kritiken från föreningens ordförande och relevanta delar av det svar sajten fått av NN med. Svar som han skickat till Blankspots reporter för publicering. På Facebook hade flera av deltagarna lagt upp bilder och okritiska inlägg. För att berätta om detta gjordes ett kollage med en del av de bilderna. Detta montage publicerades med så små bilder som möjligt och tillräckligt låg kvalité för att det inte skulle gå att känna igen deltagarna på dem. Sajten publicerade bilderna i form av just ett montage för att illustrera resans natur och inte som bilder per se. Det gällde även gruppbilden där kvalitén drogs ner för att ingen av de övriga skulle kunna kännas igen.

Bilderna var viktiga, för av dem framgick det att NN:s grupp fick tillgång till områden där blockaden av Latjinkorridoren ägde rum och att gruppen fick lov att provåka stridsvagnar. Inte heller det en vanlig aktivitet för ”turister”. Enligt den azerbajdzjanska regimkontrollerade tidningen Azerbaycan24 var den svenska gruppen den sjätte resegruppen i ordningen. Tidningen skrev även att resan var ”mycket viktig för att främja Azerbajdzjans frigivna territorier”.

NN hade fått frågor i god tid före publiceringen, han hade valt att kommentera valda delar i ett skriftligt svar till reportern. Ett svar som tagits med i publiceringen. Han intervjuades i egenskap av reseledare. Journalistik fungerade inte så att det gick att ”avböja medverkan” för att undvika granskning.

Många av klubbens medlemmar hade reagerat och det fanns ett allmänintresse kring hur föreningar, organisationer och stater hanterade umgänget med diktaturer. Allmänintresset av att en anrik svensk reseklubb lät sig utnyttjas var stort och behövde belysas.

Uppgifterna var inte av sådan natur att de kränkte NN:s privatliv. Blankspot gick långt i arbetet med att vilja ge den granskade klubben och reseledaren möjlighet att bemöta kritiken. I upprepade mejl under flera dagar försökte sajten få mer utförliga svar. Att medier i Azerbajdzjan publicerade NN:s namn i rubriker och i intervjuer var en av utgångspunkterna för artikeln. Det var så sajten fick veta att resan ägde rum. Blankspot övervägde konsekvenserna av en namnpublicering men i och med att han själv hade varit offentlig med sin resa på Facebook, i ett femtiotal andra medier och i det skriftliga svaret till tidningen, valde sajten att ta med hans citat. Varken rubrik, ingress eller toppbild fokuserade på reseledaren. NN var med kortfattat i mitten av artikeln med sitt eget uttalande som han skickat till mediet för publicering.

Mediet hänvisade till flertalet länkar.

Anmälarens kommentar

NN:s svar löd sammanfattningsvis enligt följande.

Den anmälda artikeln hade inte uppmärksammats av något annat massmedium, i synnerhet inte något av de etablerade. Det stärkte bilden av att det som förmedlades om honom i artikeln och XYZ-klubben inte hade något nyhetsvärde att tala om.

Direkta felaktigheter förekom i den anmälda artikeln:

  1. Anmälaren utpekades som styrelseledamot i XYZ-klubben. Detta stämde inte alls. Han var inte styrelseledamot, inte heller vid tiden för resan. Det framgick av klubbens hemsida vid tiden för publiceringen och borde ha framgått av intervjun med klubbens före detta ordförande NA.
  2. Det effektfulla men underliga bildmontaget i artikelns inledning med en gruppbild och Azerbajdzjans president, hyttandes med näven inklippt bakom gruppen, var inte från Nagorno-Karabach utan från en ö i Kaspiska havet (Neft Daslari), som inte hade något med konflikten i Nagorno-Karabach att göra.
  3. Resan finansierades inte av staten Azerbajdzjan, utan med privata medel.
  4. XYZ-klubben var inte en ”anrik reseklubb”, utan en rätt lös organisation utan både organisationsnummer och bankkonton. Medlemmarna var dock livaktiga och glada i sin strävan att upptäcka världen och själva bilda sig en uppfattning om länderna de besökte.
  5. Det förtegs i artikeln att XYZ-klubben även rest till ett stort antal andra länder än Azerbajdzjan, vars demokratinivå, mänskliga rättigheter och/eller pressfrihet internationellt kritiserats.
  6. Blankspot hävdade att före detta ordförande NA var emot resan. Det var inte sant. Styrelsen godkände i förväg och enhälligt klubbresan och visste att den var kostnadsfri, utom flyg och visum, vilket framkom av en Messenger-konversation.
  7. Under resan gick klubben aldrig på någon exklusiv restaurang. Den vanligaste måltiden var matlåda eller kebab on the go. Resans första och sista dag gick gruppen på en enklare bufférestaurang.

Blankspots negativa beskrivning skulle för alltid vara sökbar på internet och han hade fått flera obehagliga påstötningar från personer med armenisk bakgrund eller kopplingar, flera av dessa var anonyma.

Det stod i Blankspots svar till MO att anmälaren gav sitt fulla stöd till Azerbajdzjans syn på konflikten med Armenien och med separatisterna i Nagorno-Karabachs kärna kring Stepanakert/Khankhendi. Detta var helt fel och inte i en enda intervju valde han sida. Han fällde kommentarer som att det var tragiskt att vackra byggnader och bostadshus ödelagts (specifikt brödmuseet i Agdam) samt att liv skördats av de omfattande mineringarna i de områden som klubben besökte. Det kunde knappast vara kontroversiellt och medförde inte implicit att förstörelse av infrastruktur, hem eller förlust av liv på motpartens sida var mindre tragisk. Han nämnde också att bergsmiljön på höglandet liknade det som han såg vid sina årliga fjällvandringar.

De medier i Azerbajdzjan som intervjuade deltagarna på resan var artiga och respekterade de individer som inte ville intervjuas. Ingen som var med på resan hade anmärkt på att de felciterats. Det kontrasterade med Blankspot som helt struntat i att gruppen inte önskade medverka, tagit privata bilder från deltagares Facebook-konton (fyra bilder där en av deltagarna stod på eller satt i ett militärt fordon) samt fyllt nyhetsinnehållet med direkta felaktigheter som passat narrativet.

Mediet hade inför MO medgivit att det struntade i att gruppen inte ville medverka vilket hade att göra med mediets framtoning och journalistens aggressiva approach. Hade kvalitetsmedia med etablerade och uppburna journalister kontaktat er, kunde svaret blivit ett annat.

Blankspot menade att tidningen inte riktade in sig på anmälaren som person, men sköt sig samtidigt i foten genom att medge att övriga bilder där deltagare fanns med – gruppbilden och bilderna med militärfordon – hade pixlats.

Mediets svar på anmälarens kommentar

Azerbajdzjan hade under hösten genomfört en militär offensiv mot Nagorno-Karabach med över 100 000 flyktingar som följd. Det officiella Nagorno-Karabach hade efter anfallet upphört att existera och forskare talade om en pågående etnisk rensning.

Det var av stort allmänintresse att en svensk reseklubb lät sig bjudas in av diktaturen och att reseledaren sedan deltog i diktaturens propaganda, bara månader före detta senaste krig. Det språk NN använde för att beskriva konflikten var fortsatt i linje med diktaturens officiella retorik, då han talade om ”separatistledare”.

Under intervjuerna på plats, som anmälaren ansåg var okontroversiella, citerade han själv allt i sina svar utom det centrala – att han pratade om ”befriade områden”. Utifrån ett folkrättsligt perspektiv, med hänvisning till de FN-stödda fredsförhandlingar som pågått sedan 1990-talet, kunde det uppfattas som ett politiserat språkbruk.

“Territories like Karabakh are not very accessible for visiting, we are glad that we came here. The nature in the liberated territories is very beautiful and picturesque, in some places the mountains of Karabakh remind me of Sweden,” he said.

Några av anmälarens påståenden skulle bemötas nedan:

  • Sajten hade i den publicerade artikeln inte pekat ut NN som styrelseledamot.
  • Montaget var till för att illustrera föreningen och de resor som genomfördes. Bilden var från den aktuella resan.
  • NN skrev själv att resan var ”kostnadsfri, förutom flyg och visum”, det vill säga att Azerbajdzjan som värdar stod för kostnaderna och finansierade gruppresan. Dessutom uppgav ordföranden för XYZ-klubben i artikeln att resan var betald och det var vad sakpåståendet i artikeln byggde på.
  • Begreppet ”anrik” hade inget med det formella att göra utan syftade till den kultur och de traditioner som klubben upprätthöll.
  • Det framgick i artikeln att ordföranden inte var emot en resa till Azerbajdzjan, men emot att deltagarna även besökte Nagorno-Karabach. Han sa i artikeln att han var skeptiskt och att han reserverat sig mot detta.
  • Sakuppgiften att ”de aldrig gått på någon exklusiv restaurang” motsades av de bilder som sajten tittat på inför publiceringen. Det handlade om sammanhanget.

Sammanfattningsvis ansåg sajten det fortsatt vara en nyhet av stort allmänintresse att diktaturen Azerbajdzjan bjöd in journalister och nu också turister på rundresor i områden som landet militärt tagit kontrollen över, framför allt när dessa turister valde att aktivt delta i regimens propaganda både under den illegala blockaden och inför kriget. Det senaste kriget och det folkrättsbrott som följt i dess spår förstärkte behovet av att granska Azerbajdzjan. Allmänintresset var större än det obehag och den publicitetsskada som NN och föreningen upplevde.

Medieombudsmannens bedömning

Inledning

MO ska pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada i och med publiceringen. För att avgöra det vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i vissa frågor, mot det eventuella intrånget i den personliga integriteten.

Det är den ansvarige utgivaren som ansvarar för vad som publiceras och vilken vinkel en artikel ska ha, varför det i regel är denne som representerar mediet i en skriftväxling hos MO. Att granska enskilda journalisters agerande ligger utanför MO:s uppdrag, men kan i vissa fall prövas av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN). MO prövar inte heller upphovsrättsliga frågor, till exempel om mediet har rätt att använda de bilder som publicerats.

MO:s prövning

Konflikten i Nagorno-Karabach har pågått under lång tid. Mot bakgrund av denna konflikt och att den resa som XYZ-klubben gjorde hade både praktiska och ekonomiska kopplingar till Azerbajdzjan, den ena sidan av konflikten, samt att resan fick stor uppmärksamhet genom samma stats medier och bland annat genom en av dess ambassadörer, har resan ett allmänintresse. Att XYZ-klubben inte är en juridisk person eller har fasta organisatoriska former medför inte någon annan bedömning.

Anmälaren är i sig inte någon offentlig person, men har varit den som i förhållande till utländska medier varit gruppens frontperson och låtit sig fotograferas. I de många utländska artiklar som han framträder i presenteras han som den som leder resan för XYZ-klubben och i vissa fall uttalar han sig. Av något medium presenteras anmälaren som styrelsemedlem (”board member”) i XYZ-klubben. Det måste också noteras att andra från XYZ-klubben har hänvisat till anmälaren när Blankspot tagit kontakt med dem. Sammantaget medför detta att anmälaren, trots att han i grunden inte är en makthavare som ska tåla tuff granskning, klivit ut på en offentlig arena där han får acceptera att med namn och bild bli granskad i det aktuella sammanhanget.

Det är inte upp till MO att avgöra vad som är sant eller falskt i en publicering, utan om mediet haft ett tillräckligt underlag, eller belägg, för det som publicerats.

Situationen i Nagorno-Karabach är konfliktfylld. MO konstaterar att Blankspot hänvisar till flera källor – till exempel Internationella domstolen i Haag, International Association of Genocide Scholars samt Reportrar utan gränser – när den beskriver situationen i landet.

Blankspot hävdar att den azerbajdzjanska staten finansierat resan. Anmälaren uppger att deltagarnas flyg och visum har finansierats av dem själva och resten av privata medel. Även om det råder oklarhet kring den exakta finansieringen står det klart att deltagarna inte bekostat hela resan själva. Ordföranden för XYZ-klubben citeras i artikeln med att säga att resan sponsras av en totalitär regim. Därutöver redogör mediet för resans arrangör, en azerbajdzjansk medborgare, de områden som resedeltagarna fick besöka och azerbajdzjanska mediers bevakning av resan. Sammantaget medför detta att det i vart fall funnits stöd för att resan haft starka kopplingar till staten Azerbajdzjan.

Det är upp till var och en om man vill låta sig intervjuas i en tidning eller inte. Väljer man att avstå, utgör det som regel inget hinder för mediet att gå vidare med sin publicering.

Tidningen har vid flera tillfällen vänt sig till anmälaren för att ge honom tillfälle att bemöta frågeställningarna kring resan, som inte gällde landet i sig utan arrangemangets koppling till staten Azerbajdzjan. I det sammanhanget hade anmälaren kunnat kommentera till exempel finansieringen. Han har dock avböjt medverkan förutom ett kort svar, som mediet har publicerat. Anmälaren har givits tillfälle till bemötande.

Sammanfattningsvis: Det sammanhang som anmälaren skildras i är negativt och tillfogar honom en publicitetsskada. På grund av resans starka kopplingar till Azerbajdzjan och anmälarens frekventa förekomst i statliga medier väger allmänintresset i detta fall tyngre än den hänsyn som bör tas till anmälarens integritet. De omständigheter som anmälaren invänt mot är inte av annan art än att han hade kunnat bemöta dem.

Det har alltså inte framkommit tillräckliga skäl att rikta klander mot Blankspot.

Ärendet skrivs av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast anmälaren har yttrat sig i sak i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Som reseledare har jag fått klä skott för den ensidigt negativa, spektakulärt formulerade, på avgörande punkter felaktiga och starkt vinklade artikeln i Blankspot.

Blankspot publicerade utan mitt tillstånd text från ett email jag skrev. Man tog dessutom bara med delar av min text. Dessutom har mediet utan lov publicerat fyra fotografier från Facebook där en av resans deltagare ses på bild med ett militärt fordon och dito personal.

Vi som reste med XYZ-klubben till Nagorno-Karabakh valde samfällt att tacka nej till att medverka i Blankspot. Detta då man på den redaktionen i stor utsträckning bortser från fakta vilket hos oss skapade en oro för att vår medverkan i en intervju inte nödvändigtvis skulle resultera i en rättvis och balanserad presentation av verkligheten.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Blankspot.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Arash Sanari och Laura Hartman, representerande allmänheten.

Dessutom har Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, varit närvarande vid ärendets behandling.