Norrbottens-Kuriren klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Tidningen borde inte ha beskrivit bakgrunden till en dom för sexuellt utnyttjande av barn så detaljerat. Brottsoffret blev utpekat genom artikeln.
Norrbottens-Kuriren, exp. nr: 15/2016, dnr: 75/2015
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrbottens-Kuriren för att brutit mot god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 19 januari 2016 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från barnets vårdnadshavare via ombud till Pressens Opinionsnämnd.
Vad tidningen skrev
Den 24 juni 2015 publicerade Norrbottens-Kuriren en artikel med rubriken Fängelse för sexuellt utnyttjande av barn.
En 62-årig Gällivarebo hade dömts till sex månaders fängelse för sexuellt utnyttjande av barn. Händelsen hade inträffat i ett garage hösten 2014.
Mannen hade erkänt gärningen, men sagt att han saknade uppsåt då han inte visste att brottsoffret var under 15 år och att han saknat anledning att misstänka det.
Så här beskriver tidningen det som inträffat:
“Efter en sms-konversation träffades pojken och Gällivarebon i mannens garage där de hade oralt och analt samlag med varandra.”
Pojken hade uppgivit att mannen frågat om hans ålder före samlag och att han sagt att han var 13 år. Gällivarebon hade uppgivit att han fick veta åldern först efter att de haft samlag.
Rätten anförde att mannen haft skäl att anta pojken kunde vara yngre än 15 år och att han varit uppenbart likgiltig för att pojken kunde vara minderårig. Därför kunde han inte undgå ansvar för att ha haft samlag med ett barn under 15 år.
I en bildtext angavs pojkens ålder till 13 år.
Samma artikel publicerades även på tidningens webbplats.
Anmälan
Artikeln anmäldes av barnets vårdnadshavare via ombud. Ombudet framförde att tidningen agerat hänsynslöst mot ett brottsoffer, som inte hade möjlighet att försvara sig eller hantera situationen som en vuxen människa.
Tidningen hade beskrivit det inträffade som att offer och förövare var jämlikar i detta. Till det kom att tidningen valt att publicera detaljer från själva övergreppet genom att “de hade oralt och analt samlag med varandra”.
Barnet var identifierat på orten på grund av omständigheterna när saken uppdagades och han led mycket av det som hänt. Till råga på allt fick han nu hantera dessa uppgifter.
Samma kväll som artikeln publicerats på nätet hade ombudet ringt den tillförordnade utgivaren för Norrbottens-Kuriren och bett henne att ta bort detaljerna om övergreppet. Utgivaren hade valt att låta uppgifterna stå kvar.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare att barnet varit anonymiserat och endast beskrivits med sin ålder.
Den brottsliga gärningen hade beskrivits mycket kortfattat och endast i informativt syfte. Det fanns inget hänsynslöst i beskrivningen, även om utgivaren förstod att artiklar om ett så allvarligt brott rev upp sår hos den drabbade familjen.
Brottet hade ett stort allmänintresse och om inte den brottsliga gärningen beskrevs på något sätt skulle varken artikeln eller allvaret i gärningen bli begripligt. Utgivaren kunde inte se hur den aktuella artikeln ökade kretsen av människor som kände till offrets identitet.
Formuleringen “samlag” var direkt hämtad ur domen och betydde inte att tidningen beskrivit brottsoffret och gärningsmannen som jämlikar. I artikeln framgick det tydligt att det var 62-åringen som begått ett brott och straffats för det.
Anmälarens kommentar
Anmälaren återkom till att hon på kvällen den 23 juni underrättat den tillförordnade utgivaren om att barnet var identifierat på orten och skulle ta skada om uppgifterna från den nätpublicerade artikeln även publicerades i pappersartikeln dagen därpå. Trots kännedom om invändningen hade Norrbottens-Kuriren publicerat uppgifterna även i papperstidningen och låtit bli att ta bort dem från nätpubliceringen.
Uttrycket “de hade oralt och analt samlag med varandra” innebar att de framställdes som jämbördiga parter i det inträffade – något som förminskade betydelsen av brottet. Anmälaren skrev:
“Barnet konfronteras genom tidningens grova publicering också av allmänheten med detaljerna om övergreppet och ska med ett barns förmåga kunna hantera detta. Det är ett barn som ska försöka ta del av undervisningen på skolan, ta sig dit och tillbaka och gå till affären och handla själv men som får göra detta under trakasserier och hån. Ett barn som fått livsutrymmet begränsat. Det är nästan som att barnet nu utsatts för ännu ett brott.”
Ytterligare skriftväxling
Utgivaren vidhöll att uppgifterna varken varit graverande, grova eller hänsynslösa. Att handlingen i domen beskrevs som ett samlag och inte en våldtäkt hade betydelse för rättens bedömning av påföljden och var därmed en relevant och nödvändig uppgift.
PO:s bedömning
Våldtäkt som företeelse – inte minst misstänkt våldtäkt av barn – har ett betydande allmänintresse. Allmänintresset gäller emellertid sällan det enskilda fallet. Övergrepp är i första hand en sak för de inblandade och deras närmast anhöriga. Och för rättsväsendet.
Att allmänheten kan vara intresserad av, nyfiken på, detaljerade beskrivningar och vem som är förövare och vem som är offer ökar inte allmänintresset av ett enskilt fall.
Den som blivit offer för ett sexuellt övergrepp befinner sig i en mycket utsatt situation. Om hans eller hennes identitet blir känd, även för en relativt begränsad skara, kan en allvarlig publicitetsskada uppstå.
Det finns därför starka skäl för en utgivare att vara försiktig med såväl utpekande uppgifter som detaljer om det inträffade.
Tidningens utgivare menar att uppgifterna i artikeln inte pekat ut barnet för en större krets. Men att inför en krets som redan känner till identiteten redovisa integritetskänsliga uppgifter kan också medföra en oförsvarlig publicitetsskada.
För pressetiskt klander krävs såväl kränkande uppgifter som ett utpekande. I det här fallet pekas barnet ut av följande uppgifter:
- Ort
- Kön
- Ålder
Dessa uppgifter tillsammans talar för att en krets som är större än hans närstående förstod vem artikeln handlade om.
De kränkande och utlämnande uppgifterna är:
- Att han som 13-åring blivit utsatt för brottet “sexuellt utnyttjande av barn”.
- Att han och förövaren haft både oralt och analt samlag.
- Att den misstänkte förövaren var en äldre man.
- Att tidningen genomgående skriver “samlag”, könsumgänge som förutsätter samtycke.
- Att det skett i ett garage.
- Att de kommit överens om att träffas i garaget efter en sms-konversation.
Jag har ingen anledning att betvivla anmälarens uppgift att barnets identitet blivit känd och att han får röra sig på orten “under trakasserier och hån”. Inte heller att detaljerna som tidningen publicerat orsakat honom mer lidande.
Hade de utlämnande detaljerna redovisats i artiklar som inte haft ledtrådar till offrets identitet, hade de kunnat accepteras. Det gäller även uppgifter som antyder att det skulle ha rört sig om samtycke.
Kombinationen av utpekande uppgifter och utlämnande detaljer har förorsakat barnet och hans närmast anhöriga en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör Norrbottens-Kuriren kritiseras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har yttrat sig i nämnden. Tidningen har sammanfattningsvis anfört att PO:s beslut är ologiskt. Enligt PO har tidningen inte pekat ut offret i en större krets än den som känner till dennes identitet och den kretsen har med största sannolikhet redan kännedom om detaljerna i det begångna brottet.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Som PO anger är offer för ett sexuellt övergrepp i en mycket utsatt position. Det gäller särskilt när offret är minderårigt. Även om det kan finnas ett allmänintresse av att beskriva ett sådant fall måste betydande ansträngningar göras så att offret inte onödigt skadas av en publicering.
Enligt nämndens mening hade tidningen kunnat göra ytterligare för att undvika ett utpekande.
Inte minst i den belysningen är också beskrivningen av händelsen onödigt detaljerad, på ett sätt som måste anses utlämnande och kränkande för det utsatta barnet.
Nämnden instämmer i PO:s bedömning att barnet och dess närmast anhöriga härigenom drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.