Byggnadsarbetaren klandras för att ha pekat ut person i negativa sammanhang

NN har anmält en artikel av Byggnadsarbetaren, publicerad på tidningens hemsida, byggnadsarbetaren.se, den 2 maj 2022. Artikeln hade rubriken Skyddsombud polisanmält för olaga intrång – ”Min plikt att agera”.

Vad mediet publicerade

Ingressen

Regionala skyddsombudet hade upptäckt farliga fel på bygget. Byggherrens svar: en anmälan till polisen för olaga intrång. Frågan skulle nu utredas av åklagare.

Innehållet i artikeln

Det var i slutet på mars som det regionala skyddsombudet Anders Karlsson, Byggnads väst, befann sig på en ort i X-ort (ort angiven) och besökte ett bygge. Då upptäckte han risker på ett villabygge i närheten.

– På håll ser jag en ensam arbetare på berget som jobbar utan skydd mot att falla. Hade han tappat fotfästet så hade han trillat flera meter. Jag såg det som min plikt att agera, sa han.

Han gick dit för att varna för riskerna och prata med ansvariga. Ingen person befann sig utomhus när han kom dit, där fanns heller inga kontaktuppgifter. Men det fanns en personalvagn och när Anders gick in träffade han en arbetare och fick veta att byggföretaget på plats hade kollektivavtal med Byggnads. Alltså hade han tillträde till arbetsplatsen, resonerade han.

– Arbetaren var ju uppe på berget utan skydd och han jobbade dessutom ensam. Jag tog kontakt med hans arbetsledare och sa att det inte var lämpligt. Om han trillar kan han falla ner i makadamen och bli liggande där utan minsta hjälp, sa Anders Karlsson.

Arbetsmiljöverket var på plats några dagar senare och såg flera allvarliga brister. Myndigheten hade omedelbart lagt ett förbud mot farligt arbete vid berget där det var en spricka som var cirka en meter bred och tre meter djup.

– Arbetaren höll att bygga en gjutform men där saknades helt skydd, sa arbetsmiljöinspektör Rasmus Behrens.

Samma dag blev Anders Karlsson polisanmäld för olaga intrång.

Tidningen frågade: Hur reagerar du på anmälan?

– Egentligen bara ”jaha nu har man varit med om det också”. Jag känner mig säker på min rätt att vara där, men har jag fel får jag väl ta den för min organisation, sa han.

Polisanmälan hade gjorts av NN, vd för företaget Y, men som i detta fall byggde privat. Hen hade hänvisat till en skylt om att hela området var en arbetsplats och att obehöriga inte ägde tillträde.

– Om jag spärrat av en arbetsplats med skyltar och rep och allting, ska jag ju inte behöva stå och vakta. Han kan ju gå in och skada sig på vad som helst. Han får väl avtala om han har för avsikt att komma in och fråga om någon av personerna har avtal med Byggnads, sa NN.

Varför var det så allvarliga brister?

– Det är mellan oss och Arbetsmiljöverket. Jag delar inte din uppfattning att det var allvarliga brister.

Vilken är din uppfattning om hur arbetsmiljön var?

– Vi är två privatpersoner som själva bygger. Vi har ett väldigt komplicerat bygge, tre våningar i etage på ett berg. Det kräver att man bygger om ställningar nästan varje dag. De som jobbade där stod och jobbade på ett ställe som var helt säkrat, sa hen.

Hen var upprörd över att Byggnadsarbetaren ställde frågor om händelsen.

– Vad tror du jag har för intresse av att hjälpa dig i ditt jobb till att skriva för era muppmedlemmar. Jag skiter fullständigt i det, du får skriva vad du vill.

Anders Karlsson sa sig inte ha sett någon skylt och inte heller några fysiska avspärrningar. Anmälan om olaga intrång skulle nu prövas för åtal.

– Vi känner oss lite osäkra på bedömningarna och tar därför hjälp av de som är mer juridiskt kunniga, alltså åklagarmyndigheten, sa Ola Söderström, polisens förundersökningsledare.

Ulf Kvarnström som var arbetsmiljöombudsman på Byggnads centralt konstaterade att lagstiftningen om skyddsombud framför allt berörde förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare.

– Det finns ingen reglering av byggherrens ansvar här och det finns ingen prövning gjord i domstol vad jag vet. De fall som har kommit upp har blivit nedlagda.

När Byggnadsarbetaren kontaktade jurister inom arbetsmiljörätt blev de förvånade. Ingen hade hört om något liknande fall.

Arbetsrättsjuristen Bo Ericson hade jobbat i 46 år på LO-TCO:s rättsskydd.

– Enligt arbetsmiljölagens mening handlar det om att skydda någon från att bli skadad och att det skulle vara ett brottsbalksbrott, olaga intrång, det tror jag inte ett ögonblick på. Jag tror inte detta kommer att leda till någonting.

Arbetsmiljörättsjuristen Maria Steinberg var också specialiserad på skyddsombud.

– Det här kommer jag att följa med spänning. Det är ju ovanligt eftersom det handlar om en anmälan om olaga intrång på en privat fastighet. Det är ofta inte helt lätt för de regionala skyddsombuden och jag kan konstatera att lagstiftningen inte gått in på alla detaljfrågor som kan uppstå.

Bild

Artikeltexten illustrerades av en bild på bygget.

Anmälan

NN anförde att tidningen inte hade kontrollerat sakuppgifterna tillräckligt noga med följd att informationen i artikeln blivit felaktig. Detta hade hen påtalat för tidningen.

Tidningen hade kunnat publicera artikeln utan att namnge hen. Situationen gällde hen som privatperson och det var också som privatperson hen hade polisanmält det inträffade. Tidningen publicerade hens yrke och även hens företags namn, fast saken inte hade något med hens yrkesverksamhet att göra.

Hens företag var anslutet till Byggnads och det innebar problem att företaget blev utpekat på det här sättet. Publiceringen gagnade i stället tidningen och den person som blivit polisanmäld. 

Hen hade gjort polisanmälan då hen ansåg sig ha blivit utsatt för ett brott. För detta hade hen blivit utpekad av Byggnads tidning. Den polisanmälde representerade också denna organisation. Detta var inte journalistik, det var utpressning.

Det hade inte på något sätt varit motiverat att ange hens namn i sammanhanget.

Mediets svar

Tidningen svarade genom Isabella Iverus, ansvarig utgivare:

I papperstidningen, nr 5/2022, hade det funnits en liten notis om saken. Men där stod inget om vd:n eller bygget i fråga utan notisen handlade bara om den ombudsman som agerat i frågan. Den aktuella notisen ingavs till MO.

Innehållet i den anmälda nätartikeln var korrekt. Anmälaren hade getts tillfälle till kommentar och uttalanden från hen hade publicerats. Som oberoende tidning ville Byggnadsarbetaren redovisa båda parternas (NN:s och skyddsombudets) versioner av händelsen. Nyheten utgick från den polisanmälan som anmälaren gjort och som var en allmän handling.

Givetvis hade tidningen kontrollerat sakuppgifterna. Vilka sakuppgifter syftade anmälaren på? Bygget hade blivit belagt med skyddsstopp av Arbetsmiljöverket efter att artikeln publicerats, vilket stödde skyddsombudets uppgifter om felen. I texten framgick tydligt vad som var citat och vad som inte var det. Det var endast de intervjuade som hade åsikter. Det här var en nyhetsartikel. Reportrarna tyckte ingenting i dessa sammanhang utan förhöll sig neutrala.

Byggnadsarbetaren var en arbetsmarknadstidning med speciellt fokus på byggbranschen. Tidningen bevakade det som hände i branschen, särskilt om det fanns en facklig anknytning. Det var så klart extra intressant att det här gällde en vd för ett bolag i branschen som dessutom hade avtal med Byggnads, och att anmälaren gjorde det här privat. Anmälarens position skulle tåla både granskningar och namngivning av intresse för läsarna.

Byggnadsarbetaren ägdes visserligen av Byggnads men var en oberoende tidning. Anmälaren blandade ihop organisationen och tidningen. Tidningen utövade ingen utpressning utan bevakade som sagt byggbranschen i vilken anmälaren befann sig och där hen agerat på ett för tidningen och läsarna klart intressant sätt.

Att ett skyddsombud som gjorde sitt jobb blev polisanmält för olaga intrång var en nyhet. Anmälaren var inte utsatt på ett sådant sätt att hen behövde skyddas. Särskilt utsatt var snarare den byggnadsarbetare som riskerat sitt liv på det bygge där anmälaren var byggherre och hade arbetsmiljöansvar.

Anmälarens yrke och position var därför av väsentligt intresse i sammanhangen även fast hen byggde privat. Som vd och med avtal hos Byggnads borde hen ha känt till vilka regler som gällde.

Den ansvariga utgivaren hade gjort bedömningen att det var av intresse att namnge och att anmälaren hade en sådan position att hen skulle klara av det samt att det inte orsakade anmälaren skador. Det kunde däremot byggnadsarbetaren fått. Hen var inte nämnd i artikeln. Anmälaren hade själv gjort polisanmälan, så hens namn fanns i den offentliga handling som låg till grund för artikeln

Anmälarens kommentar

Anmälaren anförde i en kommentar:

Hen hade blivit uppringd av reportern klockan 12.50 innan hen skulle gå in på ett möte 13.00. Hen upplevde att reportern varit väldigt hetsig och anklagande och att denne kom med en massa påståenden som inte stämde. Reportern frågade om hen kunde ställa upp på en intervju och hen sa att hen skulle fundera på det. Men att en förutsättning för en intervju var att reportern tog reda på fakta först, framför allt gällande de saker som anmälaren påtalade att reportern inte förstått. Anmälaren bad att få återkomma efter mötet men reportern betedde sig mycket otrevligt.

Reportern skickade ett meddelande till hen och ville ställa fler frågor. Efter mötet insåg anmälaren att, som denna journalist betedde sig när hen ringde, så fanns inte förutsättningar för en korrekt återgivning av händelseförloppet och anmälarens motivering till polisanmälan. Anmälaren hade därför skickat ett meddelande till tidningen om att hen inte ville bli intervjuad. Då hittade journalisten på en artikel: felciterade anmälaren och hängde ut hen som privatperson.

Bygget hade inte fått skyddsstopp av Arbetsmiljöverket. Byggställningen runt huset hade visserligen, trots att den var så kallat ”grönmarkerad” av firman, blivit belagd med skyddsstopp, men arbetet hade inte skett på ställningen den aktuella dagen utan på platt mark, så det stämde inte som det beskrevs i artikeln. Detta hade anmälaren påtalat. Det var bara ett exempel på fel i artikeln och på uppgifter som journalisten fått om bakfoten. Som sagt, anmälaren hade avböjt intervju bland annat då journalisten inte hade förstått skillnaden.

Anmälaren hade en person anställd och företaget sysslade mest med gräsklippning och trapphusstädning. Det kunde kanske låta ”flashigt” med titeln vd men verkligheten var inte sådan. Hen byggde ett hus privat, hens företag byggde inga hus. Hen hade haft stora problem med att nyfikna personer sprang in på tomten som var väldigt kuperad och farlig på sina ställen, varför hen spärrat av hela tomten och gjort skyltar.

Hen hade helt enkelt blivit förbannad då Byggnads klev in på hens privata tomt och fotograferade. Det var inte okej att tidningen på det här sättet skulle rapportera om saken. Skyddsombudet hade i ett samtal med hen medgivit att han varit ute på en annan arbetsplats, sett hens bygge och blivit ”nyfiken”. Skulle han därför få lov att kliva över avspärrningar och strunta i skyltar? Och skulle hen, för att hen lyfte denna fråga, behöva bli utpekad, felciterad och även hotad av tidningens läsare på grund av hur artikeln var skriven?

Hens företag hade inget med detta att göra och hen som privatperson skulle inte behöva bli bombarderad med kommentarer på sociala medier för att hen gjorde en polisanmälan, även om polisanmälan var en allmän handling.

Hen hade riktat kritik mot journalisten då denne ringt och attackerat hen med felaktiga uppgifter. Artikeln var en hämnd, med felaktiga citat från hen, för att hen hade ifrågasatt journalisten – som arbetade för en icke oberoende tidning – och då hen inte ville bli intervjuad.

Det var i och för sig inga problem med att objektivt rapportera om en polisanmälan. Men när det som nu skedde med den missvisande vinklingen att hen var en girig vd som inte brydde sig om säkerhet, så hade det inneburit en oförsvarlig publicitetsskada. Artikeln hade lett till hot, anklagelser och en massa dumma kommentarer på Facebook

Hens företag hade ett hängavtal med Byggnads och hen var förtrogen med avtalet och de regler som gällde.

Hen byggde ett hus privat och var trött på att nyfikna människor sprang in på tomten med risk för att skada sig själva, något som hen ansvarade för. Att måla upp ett David mot Goliat-scenario med en rik vd mot ett stackars skyddsombud som tog ”en för laget” var bara skrattretande och i allra högsta grad missvisande.

Om den ansvariga utgivaren inte hade förstått skillnaden mellan en offentlig polisanmälan och en vinklad artikel där man hängde ut och felciterade en privatperson som inte ville vara med på intervju, så hoppades hen att Medieombudsmannen skulle klargöra detta.

Var det nyheten i sig man varit ute efter så kunde man utelämnat hens namn och företagsnamnet. Tidningen hade uppenbarligen varit ute efter något annat.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om utpekade enskilda har utsatts för oförsvarliga publicitetsskador genom det som faktiskt publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. Journalisters arbetsmetoder faller utanför prövningen.

Vid prövningen vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet. Av betydelse för bedömningen är bland annat vilken position anmälaren har i samhället, uppgifternas karaktär och om tidningen har haft ett tillräckligt underlag för att publicera uppgifterna. MO prövar också om en kritiserad person har fått tillfälle till bemötande.

Byggnads skriver om byggbranschen, särskilt med fokus på frågor med facklig anknytning. Uppgifter om påstådda brister i säkerheten på en byggarbetsplats är av intresse för tidningens läsekrets. Ett sådant intresse har också att ett skyddsombud polisanmälts för olaga intrång på en privat byggarbetsplats där han påtalat missförhållanden.

Det förekommer vissa oklarheter om vad skyddsstoppet omfattade. Anmälaren har dock getts tillfälle till bemötande. Hen har vidare anfört att tidningen felciterat hen, men det framgår inte närmare på vilket sätt citaten skulle vara felaktiga. MO anser inte att det som framkommit i ärendet ger tillräckliga skäl för att kritisera tidningen för att den inte skulle ha haft belägg för publiceringen.

Den medieetiska knäckfrågan i detta fall gäller i stället om det var försvarligt att peka ut anmälaren i sammanhanget. Hen blir tydligt utpekad genom att hens namn anges, hens företags namn framgår och då det även finns en bild på bygget i publiceringen.

Anmälaren har anfört att hen driver ett företag, där hen är vd och det bara finns en person till anställd. Enligt anmälaren bygger företaget inga hus, det aktuella bygget är hens privata, och företaget sysslar huvudsakligen med gräsklippning och trappstädning. Mot den bakgrunden konstaterar MO att hens position i byggbranschen inte är sådan att den talar för att hen får tåla att namnges i sammanhanget. Även om det finns ett allmänintresse är det inte i sig sådant att det krävde namngivning.

Uppgifterna om påtalade missförhållanden vid byggarbetsplatsen samt hens polisanmälan av skyddsombudet var negativa för hen. Dessutom påstods hen genom ett återgivet citat ha uttryckt sig nedvärderande om tidningens målgrupp.

Vid en samlad bedömning anser MO att allmänintresset inte motiverade utpekandet av anmälaren med de negativa uppgifterna. Hen har därför tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada och artikeln på byggnadsarbetaren.se bör medföra klander.

Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd.