Dagens Nyheter, exp. nr. 91/2018, dnr. 17497
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 4 april 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Dagens Nyheter till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 31 oktober 2017 publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken Martin Timell polisanmäld för våldtäkt.
TV4-profilen Martin Timell hade polisanmälts för våldtäkt av kvinnan som blivit ofredad på en personalfest. Festen hölls 2008 med Äntligen hemma-redaktionen. Martin Timell, som sparkats från TV4, skulle ha förgripit sig sexuellt på en då 24-årig assistent i en badtunna.
TV4-ledningen hade tidigare meddelat att den inte tänkte vidta ytterligare åtgärder. Med anledning av det hade kvinnan valt att själv lämna in en polisanmälan. I en kommentar till tidningen uttryckte hon besvikelse över att TV4-ledningen inte agerat, trots att hon påtalat händelsen vid flera tillfällen.
Kvinnan företräddes av AA [namn angivet]. I ett SMS till DN skrev hon:
“Polisen ska få utreda detta och min bedömning är att det finns stödbevisning.”
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Martin Timell som bland annat förde fram att han sedan den 15 oktober blivit hudflängd i pressen för saker som han varken gjort eller blivit dömd för. Han var en tv-snickare, inte kungamördare eller terrorist. Både han och hans familj hade lidit enorm skada av publiceringarna.
Då anmälan inte angav vilka artiklar han anmälde bad PO om en precisering. Av den framgick att han ville få de artiklar prövade där han förknippades med våldtäkt.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Peter Wolodarski. Han framförde bland annat att när Martin Timell beskrev sig själv som tv-snickare bortsåg han från den plats han intagit i svenskt samhällsliv sedan många år. Hans popularitet hos en bred allmänhet matchades av ett ytterst fåtal i vår tid. Han hade begärt tittarnas förtroende och varit framgångsrik i det hänseendet. Han hade inte varit främmande för att kommersialisera sitt namn med det värde som representerats av ett allmänt gillande av hans person.
Dagens Nyheter insåg att det inte var oproblematiskt att förmedla uppgifter om polisanmälningar. Välkända personer kunde bli måltavla för angivelser till polisen och andra myndigheter.
När redaktionen nåddes av uppgiften om anmälan beslutade den att utföra ett eget arbete. Två reportrar fick i uppdrag att granska uppgifterna närmare. Bland annat kontaktades kvinnan som lämnat in polisanmälan för en intervju. Slutsatsen var att hennes berättelse var sammanhängande och att hon gav ett sakligt intryck. Till saken hörde att hon påtalat det inträffade för chefer på TV4 vid flera tillfällen, blivit utlovad att åtgärder skulle vidtas, men inget hade hänt.
Till underlaget för publiceringsbeslutet hörde även Timells exceptionella plats i svensk offentlighet. Den som söker människors förtroende i offentligheten får finna sig i att ljuset kan falla från ett håll som inte smickrar.
Vid tiden för publiceringen hade han varit avstängd från sitt arbete från TV4 i tio dagar. Orsaken var, enligt TV4, flera allvarliga kränkningar som hade anknytning till hans arbete för kanalen.
TV4 hade utsett en advokatbyrå att göra en internutredning. Veterligen omtalades Martin Timell med namn i den rapporteringen i alla ledande svenska nyhetsmedier.
Utgivaren påminde om att anklagelserna om sexbrott varit kända redan sedan det första skedet, det vill säga tiden runt den 20 oktober, även om någon polisanmälan inte var inlämnad då. Martin Timell hade valt att inte kommentera uppgifterna om sexbrott, men konstaterat att han uppträtt illa.
DN hade en generös genmälespolicy, men Timell hade inte begärt att få komma till tals i tidningen.
Anmälarens kommentar
Martin Timell svarade att bara för att det stormade, i detta Sveriges största mediedrev genom tiderna, kunde man inte frångå de regler som gällde. Han hade inte haft någon samhällsbärande funktion. Detta handlade bara om antalet klick och därmed pengar.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen svarade att den inte någonstans använt ordet samhällsbärare för att beskriva honom.
PO:s bedömning
Frågor som rör sextrakasserier och sexuellt våld är en viktig samhällsfråga, som kommit i fokus genom uppropen som följt på #metoo. Det finns inget att invända mot att tidningen valt att lyfta dessa frågor.
Att en frågeställning är viktig innebär emellertid inte att tidningens pressetiska ansvar upphör. I det här fallet är frågan hur allvarlig den publicitetsskada är, som Dagens Nyheters publicering har tillfogat Martin Timell.
Tidningen menar att Martin Timell kan namnges i detta sammanhang. Två argument lyfts fram:
- Att han under lång tid uppträtt i olika tv-produktioner, vilket gjort honom till en mycket populär tv-personlighet.
- Att han inte varit främmande för att kommersialisera sitt namn.
Det finns inte några fasta regler om vem som är en offentlig person och därför måste tåla en mer närgången granskning i medierna. Det får avgöras från gång till gång, beroende på såväl omständigheter som personens roll i samhället. Däremot finns det en pressetisk praxis som pekar ut vissa huvudlinjer.
Den som på ett eller annat sätt har en betydande roll i samhället kan räknas till gruppen av offentliga personer. Dit hör till exempel politiker, ledande tjänstemän, domare och höga militärer. Vi har ett ansvar att utkräva av dem om de missköter sitt uppdrag. Det genererar ett allmänintresse, som kan motivera såväl en mera närgången granskning som namngivning.
Kändisar hör i allmänhet inte till denna grupp. Runt dem kan det finnas ett stort intresse från allmänheten, nyfikenhet. Men som medborgare har vi inget ansvar att utkräva av dem om de missköter sig. Misslyckandet är deras eget att bära. Allmänintresset är därför i allmänhet svagt.
I det här fallet är allmänintresset kring Martin Timell begränsat. Han är inte betydande ur ett samhällsperspektiv. Det gäller även om man väger in att han lett många tv-program och uppträtt i kommersiella sammanhang.
Att någon är namngiven i ett nedsättande sammanhang är en omständighet som normalt påkallar viss återhållsamhet från tidningens sida och ställer extra höga krav på korrekt rapportering.
Av rubriken framgår att Martin Timell är polisanmäld för våldtäkt. Det är en korrekt uppgift.
En anmälan säger emellertid inget om skuldfrågan. Vem som helst kan anmäla vad som helst om vem som helst. Det är orsaken till att pressetisk praxis säger att tidningar bör vara återhållsamma i rapporteringen av anmälningar.
Dagens Nyheters rapportering har inslag av sådan återhållsamhet. Tidningen går inte i god för att de uppgifter som kvinnan lämnat är korrekta. I artikeln skriver tidningen att “Martin Timell, som sparkats från TV4, ska ha förgripit sig sexuellt…”. Uttrycket “ska ha” är ett sätt att distansera sig från kvinnans berättelse, att understryka att det är ett påstående, som inte är belagt.
Martin Timell är emellertid inte en offentlig person av det slag som får finna sig i integritetskränkande rapportering. Därtill är hans vikt i offentligheten allt för låg.
Tidningen skriver, med namns nämnande, att Martin Timell är polisanmäld för våldtäkt, en anklagelse som är synnerligen misskrediterande. Enbart påståendet innebär en allvarlig skada för en utpekad person.
Även om den påstådda händelsen ligger nästan tio år tillbaka i tiden publiceras artikeln i ett mycket tidigt skede av rättsprocessen. Det föreligger ingen förundersökning, Timell har inte delgivits misstanke om brott och inget åtal är väckt.
Pressetiskt ska tidningsuppgifter bedömas utifrån kunskapsläget vid tiden för publiceringen. Att Timell senare åtalats, misstänkt för våldtäkt, saknar således betydelse för bedömningen av den anmälda texten.
Tidningen framhäver att den gjort ett eget arbete innan publiceringen. Det som nämns i skriftväxlingen är att kvinnan intervjuats och givit ett sakligt intryck.
Vare sig av artikeltexten eller skriftväxlingen framgår att Dagens Nyheter gjort något försök att kontakta Martin Timell för att be om hans kommentar till polisanmälan. Då påståendet om våldtäkt är gravt misskrediterande är möjligheten till ett samtidigt bemötande av betydande pressetiskt värde.
Mot bakgrund av Martin Timells roll, allvaret i anklagelsen och det tidiga skedet i rättsprocessen finner jag att tidningens publicering, trots viss återhållsamhet i rapporteringen, har förorsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada. Även om ett samtidigt bemötande endast i begränsad omfattning skulle ha kunnat reparera skadan av publiceringen, borde Martin Timell ha erbjudits denna möjlighet.
Därför bör Dagens Nyheter klandras. Ärendet lämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Endast tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.
När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.
Martin Timell är främst känd som programledare för underhållningsprogram, men har också haft publika uppdrag i andra sammanhang. Han har därmed en ställning som medför att han kan behöva tåla en mer ingående granskning av förhållanden som har koppling till hans yrkesverksamhet.
Den framförda våldtäktsanklagelsen är mycket allvarlig och den påstådda händelsen ligger långt tillbaka. Det kan vid tiden för publiceringen inte anses ha funnits ett uppenbart allmänintresse som krävde en offentlig belysning av uppgifterna. Det framgår inte heller av artikeln att tidningen hade gjort flera försök att kontakta Martin Timell för samtidigt bemötande. Även med beaktande av att tidningen visat viss återhållsamhet finner därför nämnden att tidningen inte kan undgå att klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.