Dagens Nyheter klandras för kränkande omdöme utan bemötande

april 5 2023


Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed, detta efter att i en nyhetstext i kulturdelen ha låtit en person oemotsagd formulera sig grovt om en annan person.

Dagens Nyheter, dnr. 22446, exp. nr. 16/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Tidigare Allmänhetens Mediaombudsman Ola Sigvardsson har på uppdrag av Medieetikens förvaltningsorgan, Mefo, beslutat ärendet.

Genom beslut den 3 februari 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens Nyheter.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Den 1 september 2022 publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken Därför stormar det på tidningen Arbetaren igen. Av ingressen framgick att tillsättandet av Kajsa Ekis Ekman som chefredaktör väckt skarp intern kritik. En medarbetare citerades:

” – Det kom som en chock, säger Mika Kastner, som sade upp sig i protest.”

Inledningsvis behandlade texten den syndikalistiska tidningens hundraåriga historia. Därefter beskrevs den pågående konflikten.

I januari 2020 sade tidningens dåvarande chefredaktör upp sig och Annie Hellquist klev in som tillförordnad chefredaktör. När hon blev sjukskriven behövdes en ersättare och samtalen inleddes våren 2022. I maj presenterade styrelsen och Thomas Karlsson, vd för det SAC-ägda bolaget (SAC betyder Sveriges Arbetares Centralorganisation. OS anmärkning) som ger ut Arbetaren, ett par förslag på vikarier. Ett av förslagen var skribenten och debattören Kajsa Ekis Ekman. Redaktionen reagerade kraftigt, enligt Mika Kastner. Hon citerades:

” – Vi reagerade direkt på att det var en person som saknade den chefserfarenhet som behövdes, men också att det skulle vara en dålig image och inriktning för tidningen. Det handlade dels om hennes ställningstaganden utrikespolitiskt och hennes relativiserande av Russia Today. Dels om hennes roll som frontfigur i den nya transfobiska rörelsen.”

Mika Kastner meddelade att hon skulle sluta om Ekis Ekman utsågs till chefredaktör. I stället kom beskedet att Nathan Hamelberg, som tidigare skrivit för tidningen, utsetts till tillförordnad chefredaktör. Han stannade emellertid bara över sommaren, eftersom han, enligt Thomas Karlsson, fått ett annat jobb. Han valde i det här läget att på eget bevåg – och i strid med redaktionens och styrelsens vilja – ge vikariatet till Kajsa Ekis Ekman.

Protesterna lät inte vänta på sig. Två personer sade upp sig och tre varnades om avsked efter att de kritiserat utnämningen.

Tillsammans med kollegor i redaktionen försökte Mika Kastner ta reda på vad som egentligen hänt. De bestämde sig också för att själva ta kontakt med Ekis Ekman:

” – Vi kände att det var rättvist att meddela henne att en majoritet av styrelsen och hela redaktionen var emot tillsättningen. Hon svarade att hon inte meddelats om det, och att det var olyckligt, men att kontraktet redan skrivits under och att hon skulle göra sitt bästa för att motbevisa oss.”

Strax därefter valde samtliga styrelsemedlemmar i det SAC-ägda bolaget att lämna sina poster. Nästa steg blev att SAC:s centralkommitté skilde vd Thomas Karlsson från hans jobb. Dessutom beslutade den att häva Ekis Ekmans kontrakt och att påbörja en extern utredning.

Kajsa Ekis Ekman menade å sin sida att hennes anställning inte kunde hävas, med hänvisning till lagen om anställningsskydd. Hon citerades:

” – Ska de häva kontraktet får de ta det vidare till domstol.”

I ett mejl till Dagens Nyheter hade hon skrivit:

”Jag har inte fått något besked om avsked från någon. Jag har läst det i tidningarna, men ingen från Arbetaren Tidnings AB har kommunicerat till mig.”

Mika Kastner uppgav att hon skulle dra tillbaka sin uppsägning om Kajsa Ekis Ekman slutade.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av Kajsa Ekis Ekman. Hon tog mycket illa upp av formuleringen ”frontfigur i den nya transfobiska rörelsen”, då det inte stämde. Hon var inte med i någon transfobisk rörelse. Hon var författare och feminist och hade arbetat som journalist i 20 år.

Tidningen hade inte ställt några följdfrågor eller kontrollfrågor och hon hade inte fått kommentera påståendet.

I artikeln stod också att hon skulle ha gjort ”utrikespolitiska ställningstaganden” och ”relativiserande av Russia Today”. Detta påstods utan kontext och utan kommentarer från henne, vilket fått henne att framstå som en misshaglig och suspekt person. Det specificerades inte vilka ställningstaganden det skulle vara, vilket gjorde det svårt för läsarna att bilda sig en uppfattning.

Hon underströk att hon inte arbetar med att göra ställningstaganden, utan med att göra analyser.

Hon vände sig även mot påståendet att en medarbetare på tidningen skulle ha sagt upp sig på grund av att anmälaren tillsatts som chefredaktör. Det stämde inte. Den berörda personen hade begärt och fått två års tjänstledighet för studier utomlands och var redan ersatt av en vikarie. Detta hade hänt innan hon blev utsedd till chefredaktör.

Dagens Nyheters svar

Dagens Nyheter svarade genom redaktionschef Anna Åberg. Inledningsvis framförde hon att det påstådda faktafelet saknade medieetisk betydelse och att det inte heller verkade finnas någon verklig motsägelse mellan vad Kajsa Ekis Ekman påstod och vad DN rapporterat.

Kajsa Ekis Ekman var en framträdande debattör med en gedigen journalistisk bakgrund. Hennes bok Om könets existens, liksom en debattartikel för några år sedan (Könet i knoppen) hade ifrågasatts både i sak och till ståndpunkt. Transpersoner, men även RFSL, hade vänt sig mot Kajsa Ekis Ekmans underkännande av begreppet könsidentitet. I debatten hade framförts att Kajsa Ekis Ekman spädde på eller bidrog till transfobi.

Kajsa Ekis Ekman hade själv aktivt deltagit i den efterföljande debatten. Hon hade hävdat sin position med full insikt om att andra betraktade hennes positionering som transfobisk. Hon citerades ur en DN-intervju från april 2021:

” – Det finns separata delar i detta. Det handlar om vården, om ungdomarna, om könsroller, om damsport, om skolan, om ordet kvinna. Man behöver inte tycka samma i alla frågor, men jag hoppas att tiden då man kan avfärda samtliga diskussioner med ett ’oh, transfobi!’ är över.”

Ett annat område där anmälaren kritiserats gällde den ryska propagandakanalen Russia Today. Även där hade hennes uttalanden och omdömen utlöst kraftfulla invändningar.

Kritiken när hon utsågs till vikarierande tillförordnad chefredaktör handlade just om dessa ställningstaganden kring kön och mot könsidentitet. DN uppfattade att det var denna kritik och debatt som Mika Kastner, själv transperson, syftar på i den anmälda artikeln.

Inför publiceringen kontaktades Kajsa Ekis Ekman av DN. Hon ville inte bli intervjuad under samtalet. I stället bad hon att tidningen skulle mejla sina frågor.

DN skickade därför ett mejl till henne med ett antal frågor, bland annat hur hon såg på sin arbetssituation i ljuset av den kritik som redaktionen framfört mot henne och som hon kände till innehållet i. Tidningen bad henne ringa, men anmälaren återkom inte på telefon. Istället skickade hon kortfattade svar på vissa av frågorna. Svaren återgavs i den anmälda artikeln.

Kajsa Ekis Ekman fick med andra ord tillfälle att ge sin bild. DN hade också, utan framgång, sökt henne för kommentarer i anslutning till såväl senare som tidigare publiceringar i samma ämne. Tidningen försäkrade att den generöst skulle ha prövat önskemål från hennes sida att i efterhand komma till tals.

Kajsa Ekis Ekman var sedan länge införstådd med debattens villkor och de invändningar som riktats mot henne för hennes bok och debattinlägg. Mot den bakgrunden tedde det sig lite ansträngt att, efter närmare två månader, uppröras över att en för henne bekant person på tidigare kända grunder uppfattat henne som en del av en transfobisk rörelse i den allmänna debatten.

Anmälarens kommentar

Anmälaren redovisade mejlkonversationen med tidningen inför publiceringen. Mejlet från reportern skickades på eftermiddagen dagen innan publiceringen. Frågorna som ställdes till anmälaren var följande:

”Har du fått några nya besked ang. din tjänst som tf chefredaktör på Arbetaren, sedan SAC:s centralkommitté meddelade att de avser att häva ditt kontrakt?

Jag har förstått att du avser att arbeta kvar året ut, hur går du vidare i processen mot dem?

Hur känns det/vad tänker du om att arbeta på en arbetsplats vars ägarorganisation vill häva ditt kontrakt och där delar av redaktionen varit kritisk till att du utsetts till chefredaktör?

Jobbar du från redaktionen? Vad jobbar du med just nu?”

Anmälaren hade svarat kortfattat:

”Ja, jag sitter på redaktionen och ser fram emot att börja arbeta.

Jag har inte fått något besked om avsked från någon.

Jag har läst det i tidningarna, men ingen från Arbetaren Tidnings AB har kommunicerat till mig.”

Som svar hade hon fått ”Tack, Kajsa”, utan några följdfrågor.

Av DN:s mejl framgick inte att tidningen intervjuat den tidigare marknadsansvariga, som påstod att hon sagt upp sig på grund av att anmälaren fått jobbet som tf chefredaktör. Inte heller framgick det av mejlet att samma person sagt att anmälaren var frontfigur för en ny transfobisk rörelse. Hade DN-reportern talat om det skulle anmälaren haft invändningar mot det, eftersom det inte stämde. Hon skulle ha upplyst tidningen om att hon inte var någon transfob och inte heller ledare för någon transfobisk rörelse.

Transfob var ett skällsord och ingen politisk ideologi som någon bekände sig till. Begreppet var jämförbart med homofob, fascist och kvinnohatare.

DN hävdade i sitt svar till MO att anmälaren borde ha haft ”full insikt om att andra betraktade hennes positionering i debatten som transfobisk”. Det var ett häpnadsväckande påstående. Menade Dagens Nyheter att det räckte med att någon riktat ett skällsord mot en själv tidigare, och att man hört detta, för att man för all framtid ska behöva acceptera det som sant?

I sin bok Om könets existens – tankar om den nya synen på kön analyserade anmälaren den nya synen på kön som en känsla snarare än en biologisk och materiell verklighet, just utifrån de konsekvenser den har för bland annat kvinnor, homosexuella och transpersoner. Hon skrev i boken hur transpersoner utsatts för medicinska ingrepp som saknat tillräcklig vetenskaplig evidens. Hon hade intervjuat och citerat flera transpersoner som beskrivit hur de drabbats av benskörhet, förlorad känsel och andra biverkningar.

DN påstod att ”transpersoner men också RFSL, vände sig mot Ekis Ekmans underkännande av begreppet könsidentitet”. Hon hade emellertid inte underkänt begreppet könsidentitet. Hon hade analyserat vilka konsekvenser det fick att i lag ersätta juridiskt kön med självidentifikation. Flera transpersoner i Sverige hade gjort samma analys och försvarat rätten att diskutera dessa frågor, däribland Aleksa Lundberg och Fredrik Marisol Ekelund.

DN skrev vidare i sitt yttrande att ”Ett annat område där Kajsa Ekis Ekman har kritiserats gäller den ryska propagandakanalen Russia Today. Även där har hennes uttalanden och omdömen utlöst kraftfulla invändningar”.

DN hade inte redogjort för vilka uttalanden och omdömen som åsyftades, men möjligen gällde det en sedan länge borttagen tråd på Instagram där forskaren Tobias Hübinette på sitt privata konto fördömde Jimmie Åkesson för att han gjort en intervju med Russia Today. Anmälaren hade då svarat att hon inte ansåg att det var särskilt graverande, utan att det som borde kritiseras var vad han sa i intervjun. Intervjun hade för övrigt gjorts långt före kriget. Anmälaren hade således inte gjort någon analys av Russia Today i sin helhet eller skrivit någon artikel i frågan.

Sammantaget framställdes anmälaren som en misshaglig person med obehagliga åsikter i artikeln.

Ytterligare skriftväxling

Dagens Nyheter:

Kajsa Ekis Ekman var medveten om att hennes debattinlägg hade betraktats som transfobiska och, när det gällde propagandakanalen Russia Today, relativiserande. Hon visste att den uppfattningen fanns hos delar av redaktionen på Arbetaren. Hon visste att det var anledningen bakom turbulensen på tidningen under hösten.

DN hade gett Kajsa Ekis Ekman fullt adekvata möjligheter att komma till tals, särskilt med beaktande av hennes insyn i bakgrundsförhållandena, hennes omfattande medievana och hennes position i offentligheten.

Anmälaren:

Kajsa Ekis Ekman svarade att hon inte givits tillfälle att svara på kritiken. Hon hade svarat på de frågor som skickats till henne från DN, men ingen av dem hade berört påståendena om henne i artikeln.

Anmälaren menade att man måste skilja på debattartiklar och nyhetsartiklar. I en nyhetsartikel bör grova utsagor om en person vägas upp av andra röster eller motfrågor. Hade påståendena om henne framförts i en debattartikel hade det varit en annan sak.

Tidigare Medieombudsmannens bedömning

Att skildra konflikten runt tillsättandet av tillförordnad vikarierande chefredaktör på Tidningen Arbetaren hade ett betydande allmänintresse. Tidningen har en lång historia och är det viktigaste organet för syndikalisternas fackförening. Till det kommer det ovanliga förhållandet att delar av redaktionen valde att säga upp sig när det blev känt att Kajsa Ekis Ekman skulle få ta över.

Större delen av den anmälda artikeln är pressetiskt oproblematisk, till exempel beskrivningen av tidningens historia och bakgrunden till konflikten.

Till den oproblematiska delen rapporteringen hör även den källa som framträder och berättar att hon meddelat ledningen att hon skulle sluta om Ekis Ekman tillträdde. Enligt anmälaren hade hon två års tjänstledighet för att studera utomlands, hade lämnat tidningen vid tidpunkten för publiceringen och ersatts av en vikarie. Oavsett vad som är sakligt korrekt tillfogar detta inte anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada och kan därför inte kritiseras medieetiskt.

Det är emellertid ett uttalande av samma källa som motiverar en medieetisk prövning:

” – Det handlade dels om hennes ställningstaganden utrikespolitiskt och hennes relativiserande av Russia Today. Dels om hennes roll som frontfigur i den nya transfobiska rörelsen.”

Kajsa Ekis Ekman är en mycket van debattör och har agerat i många frågor på den offentliga arenan i decennier. Hon får därför acceptera att andra framför kritik mot hennes åsikter utan att hon ges möjlighet till samtidigt bemötande. Det är en del av offentlig politisk debatt. I det ljuset får hon acceptera att personen som uttalade sig för DN framförde en kritisk hållning till Ekis Ekmans offentligt framförda åsikter om lämpligheten av att låta sig intervjuas av Russia Today.

Mer problematiskt är att hon beskrivs som en ”frontfigur i den nya transfobiska rörelsen”.

Att Kajsa Ekis Ekman diskuterat frågor om kön och transsexualitet i såväl böcker som artiklar är väl känt. Hon får därmed acceptera att hennes analyser kritiseras, men i det här fallet går kritiken från sak till person.

En fobi är en omotiverad eller överdriven rädsla för något, en egenskap eller del av en persons karaktär, snarare än ett ställningstagande. Det finns en omfattande förståelse för den som har fobier för till exempel kräldjur eller spindlar. Däremot är fobier i politiserade sammanhang att anses som något negativt; islamofobi, homofobi eller till exempel transfobi.

Att utmålas som en person med en sådan hållning är nedsättande. Det är en person vars argument anses saknar tyngd, någon man inte behöver lyssna till eller ta på allvar. Med att utmåla någon med en sådan fobi följer ett önskemål om att personen ska uteslutas från diskussionen, ”cancelleras” är ett begrepp som ofta används i dagens debatt.

I den medieetiska bedömningen finns även skäl att notera att påståendet om transfobi inte förts fram i en debattartikel, utan i en nyhetsartikel, med anspråk på att berätta om sakförhållandena så korrekt som möjligt.

Sammanfattningsvis har DN, i en nyhetsartikel, låtit en person reservationslöst peka ut Kajsa Ekis Ekman för transfobi. Tidningen har inte erbjudit henne att kommentera just detta påstående och tidningen har inte låtit andra röster komma till tals i frågan. Att Kajsa Ekis Ekman i andra sammanhang beskrivits med denna term minskar inte Dagens Nyheters ansvar för användningen av ordet.

Mot den bakgrunden har DN förorsakat Kajsa Ekis Ekman en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör kritiseras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Dagens Nyheter och anmälaren har yttrat sig i nämnden och anfört i huvudsak följande.

Dagens Nyheter:

DN framför följande i punktform.

  • Anmälaren har gett sig ut på en offentlig debattarena och får tåla att bli föremål för andras kritik och omdömen, även spetsiga.
  • Uppgiften i fråga är lämnad av en anställd som anmälaren varit chef för.
  • Anmälaren hade möjlighet att ge sin bild när DN kontaktade henne, det gjorde hon inte.
  • Anmälaren hade möjlighet att begära genmäle – hon hörde aldrig av sig.

Även om publiceringen är en nyhetsartikel har DN inte publicerat en nyhetstext som rapporterar sakförhållandet att anmälaren skulle vara transfob. DN har rapporterat att den finns anställda på tidningen Arbetaren som hyser uppfattningen att anmälaren är en del av en rörelse som medarbetare betecknar som ”transfobisk”. Den uppgiften är sann och allmänintressant.

“Anmälaren är en profilerad debattör. Hon har drivit många frågor på den offentliga arenan i decennier”, som MO konstaterar. “Hon får därför acceptera att andra framför kritik mot hennes åsikter utan att hon ges möjlighet till samtidigt bedömande. Det är en del av offentlig politisk debatt”.

DN delar den uppfattningen. Desto svårare är att förstå hur MO därefter kommer fram till rakt motsatt slutsats. Det kan inte vara något från den nyss nämnda frågan artskilt att en av anmälarens underställda, som av allt att döma vet vad hon talar om, uttrycker sin åsikt om anmälaren position i den transpolitiska debatten. Minst lika tvivelaktigt är det att anmälaren skulle kunna utöva ett veto mot hur hon uppfattas efter kontroversiella ställningstaganden i frågor om kön och transsexualitet. Denna MO:s argumentationslinje hamnar alldeles tokigt när MO, närmast exegetiskt, anser sig kunna utröna att DN:s publicering syftar till att anmälaren ska “cancelleras”.

Det är en uppseendeväckande tolkning utan grund. Anmälaren har varit inbjuden till publika debatter och kunnat torgföra sina åsikter både före och efter DN:s publicering. I själva verket gör MO medieetiken en otjänst när kritik – om än skarp sådan – ska diskvalificeras från publicitet i vår tids brännande frågor. Citatet i DN:s artikel kan svårligen hamna utanför ramen av vad anmälaren måste kunna tåla, även som passiv mottagare. DN har flera gånger inför MO påpekat att anmälaren haft möjlighet att bemöta kritiken i form av ett genmäle, vilket vore det rimliga. Vi menar att det är en fullt godtagbar avvägning mot anmälaren intressen.

Anmälaren visste vad kritiken mot henne grundades i. Hon uppvaktades både med telefonsamtal och uppföljande mejl där hon fick tillfälle att ge sin bild av kritiken och förhållandena på arbetsplatsen. Om hon haft synpunkter på enskilda ordval eller formuleringar hade hon dessutom tillfälle att kommentera vad helst hon uppfattade som felaktigt eller opåkallat i ett genmäle. Det, menar DN, är vad pressetiken kräver.

MO förstorar ett kritiskt omdöme med efterledet “-fobi” till något som det inte är och analyserar uttrycket fritt från sitt sammanhang. MO menar tydligen att DN hade behövt “låta andra röster komma till tals i frågan” och följaktligen ge plats för personer som anser att anmälaren i själva verket inte hyser transfobiska uppfattningar. Hela resonemanget är motsägelsefullt och kan svårligen vara grundat på den utgångspunkt om en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften som medieetiken vilar på.

Anmälaren har intagit en utpräglat polemisk roll i debatten. Enkelt uttryckt får det sägas ingå i spelets regler att hon, i ljuset av en självvald position i debatten, kan bli föremål kritiska omdömen av det slag som DN:s artikel innehåller.

Sammanfattningsvis har DN rapporterat om bakgrunden till konflikten på tidningen Arbetaren – vilket i och för sig har inneburit att läsarna fått veta vilken kritik som riktats mot anmälaren från redaktionsgolvet. Kritiken har inte kommit som en nyhet för anmälaren, och hon har fått tillfälle att själv ge sin bild av den konflikt som DN rapporterat om. Anmälarens intresse av att få invända och argumentera mot enskilda värdeomdömen har varit skäligen tillgodosett genom möjligheten till genmäle.

Anmälaren:

  • Frågan om att jag gett mig ut på en offentlig debattarena och får tåla att bli föremål för kritik.

Kritik är ingen nyhet för mig. Jag har arbetat som journalist och författare i många år. Kritik är del i en levande debatt. Jag har heller aldrig tidigare gjort en anmälan till MO, trots hundratalet kritiska debattartiklar emot mig genom åren. Som skribent låter man vanligtvis saken bero, eller bemöter i en egen debattartikel. Reportaget har rubriken ”Därför stormar det på tidningen Arbetaren.” Det är en artikel som gör anspråk på att reda ut och förklara, och läsaren förväntar sig en objektiv redogörelse. Osanna påståenden om mig framförs där oemotsagda. Hade reportern balanserat detta med invändningar, andra röster eller genom att jag fått bemöta dem hade jag naturligtvis inte gjort någon anmälan. Hade mina analyser i kvinnofrågan redovisats sakligt med efterföljande kritik hade jag inte heller anmält. Men påståendet att jag är frontfigur för en transfobisk rörelse är inte ”kritik”, det är ett påstående om ett sakförhållande som inte stämmer. Jag är inte medlem i någon transfobisk rörelse. Jag vet inte ens om det finns någon rörelse som själv kallar sig ”transfobisk” – ordet är snarare ett skällsord, avsett att smutskasta. När detta sägs utan invändningar eller motfrågor får läsaren uppfattningen att det är sant. MO talar i sitt yttrande om cancellering, och det är något jag i högsta grad har fått erfara. Under hösten 2022 har jag fått ett flertal planerade uppdrag avbokade med hänvisning till uppgifter som förekommer i DN:s artikel. Jag menar självklart inte att avbokningarna enbart går att härleda till den här artikeln, men att artiklar som dessa påverkat, tror jag mig kunna märka.

  • Frågan om att uppgiften i fråga är lämnad av en anställd som jag varit chef för.


Detta stämmer inte. Jag har aldrig träffat personen som intervjuas i artikeln och inte heller varit chef för henne, då hon ansökte om tvåårig tjänstledighet före sommaren 2022 för att studera i Holland, och jag tillträdde på ett ettårigt vikariat i slutet av augusti 2022.

  • Frågan om att anmälaren hade möjlighet att lämna sin bild när DN kontaktade henne, det gjorde hon inte.

DN fortsätter att påstå detta trots att jag tidigare skickat in mailväxling som underlag, vilken visar att jag aldrig tillfrågades om att bemöta artikelns huvudpoänger. Mailet från DN:s Matilda Källén den 31 augusti 2022 innehöll endast korta frågor om sakupplysningar. Jag svarade skyndsamt på mailet och fick inga följdfrågor. Det i sig är anmärkningsvärt då man ska göra ett helt uppslag om en person samt bildsätta med ett stort porträtt av henne. Artikeln handlade ju om mig och innehöll grova påståenden om mig – men jag inbjöds inte att ge min bild. Varför frågade inte DN: ”Det påstås att du är frontfigur för en transfobisk rörelse, vad har du att säga om det?” Nu påstår DN även att jag ”uppvaktades med telefonsamtal och uppföljande mail där hon fick tillfälle att ge sin bild av kritiken”. Det stämmer inte. Som jag tidigare anfört, har jag endast fått två förfrågningar av DN. Denna gång, samt söndagen den 28 augusti av Johanna Sundbeck, som jag ringde upp och blev intervjuad av. Den intervjun berörde inte några politiska anklagelser utan enbart arbetssituationen. Några ytterligare förfrågningar har jag inte fått. Inga telefonsamtal eller uppföljande mail.

  • Frågan om att anmälaren hade möjlighet att begära genmäle, men hörde aldrig av sig.

Det är ett underligt försvar för en artikel som smutskastar någon – att den som smutskastats bör höra av sig i efterhand, och gör hon inte det har man rätt att skriva vad som helst. Det är DN som har ansvar för sina publikationer, inte jag. Nu är det så att jag faktiskt hörde av mig till en reporter på DN. Jag fick aldrig något svar från henne. Jag fick i stället senare ett erbjudande från om att bli intervjuad om mina ”erfarenheter kring Arbetet (sic)” Men det är en helt annan sak – en ”tala ut”-artikel som kommer månader senare kan inte uppväga att man publicerat felaktigheter i en artikel.

Vidare tycks DN nu ha letat i min bok för att hitta några citat ur den som skulle kunna rättfärdiga att jag utmålas som transfob. Inget av citaten nämner transpersoner eller kan betecknas som fobiskt eller hatiskt på något sätt. De är löst ryckta från ett kapitel som handlar om den oroväckande tendensen att många ungdomar som ansöker om könsbyte har visat sig egentligen vara homosexuella.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit Stefan Johansson ordförande, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Carina Löfkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Magnus Ramberg och Arash Sanari representerande allmänheten.