Östgöta Correspondenten, exp. nr: 34/2015, dnr: 137/2014

Östgöta Correspondenten klandras för en artikel om två män som åtalats för tjuvfiske. Artikeln illustrerades med ett pixlat foto på en av männen. Trots pixlingen var mannen identifierbar och brottsligheten var inte av sådan allvarlig art att det fanns anledning till ett utpekande. PON finner att publiceringen utgjorde ett åsidosättande av god publicistisk sed.

Sammanträdesdatum 2015-03-03

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Östgöta Correspondenten för att ha åsidosatt god publicistik sed.

__________

Genom beslut den 1 december 2014 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan avseende Östgöta Correspondenten till Pressens Opinionsnämnd.

Beslutet hade följande lydelse.

Vad tidningen skrev

Den 2 september 2014 publicerade Östgöta Correspondenten på sin hemsida, corren.se, en artikel med rubriken Civila poliser röjde tjuvfiskare.

Artikeln var ortsdaterad Linköping. I ingressen stod att en polispatrull hade spanat på kräfttjuvar mitt på ljusa dagen vid en kraftstation. Polisen hade upptäckt några misstänkta, två unga män i en roddbåt.

Båten hade legat i strömfåran, cirka femtio meter från klippor vid [en viss angiven plats], och männen hade setts lägga i burar och flöten.

Poliserna hade observerat männen under femton minuter innan de bestämde sig för att ingripa.

Männen, 25 och 26 år gamla, uppgav inledningsvis att de saknade kännedom om att man inte fick lägga båt vid kraftstationen. De sade också att det var första gången de fiskade där.

Då de sammanlagt 27 burarna togs upp och vittjades, hittades minst 600 kräftor som poliserna slängde tillbaka i vattnet.

– Jag fyller år snart så vi tänkte ha en kräftskiva, förklarade 25-åringen i förhör.

Det fanns vid tillfället inga skyltar som förbjöd fiske. Inte heller fanns någon skylt som varnade för strömmande vatten och att det var förenat med livsfara att beträda vattnet vid kraftstationen.

Men det var upp till var och en att veta vilka regler som gäller på platsen. Männen åtalades nu därför för brott mot fiskelagen.

Ovanför artikeltexten fanns en bild på en man som satt med en bur med kräftor framför sig. Mannens ansikte och tröja syntes bakom buren, dock var ansiktet pixlat.

Anmälan

Bildpubliceringen anmäldes av mannen på fotot, som var en av de män polisen ingrep emot.

Han anförde att bilden var undermåligt pixlad och att han därför blivit utpekad för familj, vänner och arbetskontakter genom tidningens publicering. Saken hade spridits vidare på Facebook där det länkats till artikeln. Det fanns inte något allmänintresse som motiverade utpekandet.

Han jobbade åt många personer och företag som inte accepterade brott. Eftersom det inte framgick av artikeln att händelsen inträffat för ett år sedan, hade människor i hans omgivning också trott att polisingripandet skett i nära anslutning till publiceringen. Han hade ett avtal som han skrivit på under det senaste året och som innebar att han skulle hålla sig brottsfri. Det fanns en stor risk att han skulle bli av med olika uppdrag.

Publiceringen hade också ställt till problem i förhållande till den person som han lånat burarna av. Denne hade nu fått reda på att burarna beslagtagits av polisen.

Så fort han sett artikeln hade han tagit kontakt med tidningen och klagat på bilden och artikeln och velat få dessa avpublicerade. Han hade fått vänta länge i telefon men tidningen hade efter hans påpekande tagit bort bilden och därefter, sedan ytterligare en till två timmar passerat, avpublicerat texten. Sammantaget hade publiceringen legat ute på tidningens hemsida i cirka fem timmar.

Publiceringen hade påverkat honom fruktansvärt negativt, han hade mått mycket dåligt.

Tidningens yttrande

Corren yttrade sig genom sin ansvariga utgivare som anförde att artikeln handlade om en dom gällande tjuvfiske. Hon ville, till skillnad från anmälaren, hävda att det inte var möjligt att identifiera mannen utifrån bilden. Hon ansåg att pixlingen av fotot hade anonymiserat anmälaren på ett tillfredsställande sätt. Och även om bilden inte hade varit pixlad över huvud taget, skulle detta per automatik inte ha inneburit att det fanns skäl för pressetiskt klander.

Eftersom anmälaren hade varit bekymrad över bilden och då artikeln inte bedömdes ha ett omistligt publicistiskt värde, hade tidningen valt att avpublicera både bilden och texten. Publiceringen hade bara legat ute på corren.se i några få timmar, och hade därför inte nått en större läsekrets.

Corren hade bemödat sig om att beakta anmälarens invändningar (även om utgivaren tyckte att de sakligt sett inte riktigt höll streck) och verkligen ansträngt sig för att tillmötesgå anmälaren.

Ytterligare skrivelser

Anmälaren återkom till att publiceringen hade legat ute påCorrens hemsida i fem timmar. Först hade bilden tagits bort och sedan hade texten avpublicerats, en till två timmar efter det att bilden försvunnit från tidningens sajt.

Han vidhöll att pixlingen inte var bra gjord, och att han därför blivit utpekad. Tidningen hade kunnat välja en annan bild.

Det hade ingen större betydelse om tidningens publicering endast hade nått en begränsad krets. Av betydelse var i stället vilka personer det var som hade förstått att den handlade om honom.

Oturligt nog hade många bekanta till honom läst artikeln och identifierat honom genom bilden. Även ägaren till burarna hade förstått att han var en av de omskrivna männen. Ägaren hade insett att denne blivit av med burarna, vilket hade påverkat anmälaren mycket negativt.

Han kände till 15-20 personer som hade förstått att det var han som avsågs. Säkert lika många hade lagt ut det på Facebook och länkat till artikeln. Han var fortfarande publicerad med namn och bild på Facebook.

Han hade fortfarande inte fått någon förklaring till att artikeln var skriven i ”nutid”. Som läsare måste man ha uppfattat saken som att det hela inträffat dagen eller dagarna före publiceringen, vilket skadade honom. Han ansåg att det var förtal.

Brottet som han hade begått hade inget som helst allmänintresse, utan det kändes bara som att tidningen ville förstöra för honom eller göra narr av honom.

Corren hänvisade till att anmälaren i sin senaste skrivelse hade bekräftat att tidningen snabbt avpublicerat både texten och bilden. Det hade man gjort för att stilla anmälarens oro.

Tidningen hade således gått anmälaren till mötes.

PO:s bedömning

Det finns ett allmänintresse av att berätta om brottslighet. Att fallet aktualiserades vid publiceringstidpunkten berodde, enligt vad som framkom av artikeln, på att åtal väcktes då.

Den påtalade brottsligheten var dock inte av sådan allvarlig art att det fanns anledning att peka ut de misstänkta männen. Det rörde sig efter vad som framkommit inte om någon upprepad, yrkesmässig eller annars mycket omfattande verksamhet.

Tidningen och anmälaren har olika uppfattningar om mannen blev utpekad eller inte genom bilden. Min bedömning är att det går att skönja mannens anletsdrag trots att bilden är pixlad. Jag kan inte heller bortse ifrån vad anmälaren har anfört om att människor i hans omgivning har känt igen honom på fotot.

Det är en brist att det inte framgick av artikeln att den inträffade händelsen låg ett år tillbaka i tiden. Såsom publiceringen nu var utformad låg det närmast till hands att uppfatta att händelsen inträffat i nära anslutning till publiceringen. Detta kunde exempelvis leda till att människor som känt till det tidigare polisingripandet, trodde att det rörde sig om upprepad brottslighet.

Anmälaren kontaktade Corren och bad tidningen att avpublicera bilden och texten. Det gjorde tidningen, vilket är bra. Emellertid hann bilden, efter vad som framkommit, ligga ute på webben i tre till fyra timmar tillsammans med artikeltexten (som avpublicerades efter fem timmar).

Det är tillräckligt länge för att ett en viss krets av personer ska ha kunnat tillgodogöra sig informationen. Ett sådant antagande stöds av vad anmälaren anfört om att saken spritts på Facebook. Jag vill dock framhålla att publiceringarna på Facebook som sådana inte omfattas av Correns ansvar. Tidningen ansvarar endast för sina egna publiceringar.

Sammanfattningsvis:

Anmälaren blev utpekad inför åtminstone en begränsad krets. Brottets art motiverade inte ett utpekande. Det finns inte anledning att ifrågasätta vad anmälaren har anfört om att publiceringen skadade honom i förhållande till bland andra hans uppdragsgivare.

Det var bra att Corren avpublicerade och tillmötesgick anmälarens önskemål. Med hänsyn till det utpekande som redan skett, är min bedömning dock att tidningen inte kan undgå klander för publiceringen.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Publiceringen av bilden innebar att anmälaren blev utpekad inför åtminstone en begränsad krets. Det aktuella brottet var inte av ett sådant slag att ett utpekande var motiverat. Anmälaren har därmed tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada. Även om skadan begränsats genom att bilden tagits bort efter en kort tid kan tidningen inte undgå klander för publiceringen. Nämnden finner att tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.

Ihopkopplad med sexuella övergrepp
Blev utpekad som mördare