DN frias för rapportering om en djurparksägares handel med skyddade arter

Dagens Nyheter, dnr. 23182, exp. nr. 4/2024

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Dagens Nyheter.

Genom beslut den 20 oktober 2023 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens Nyheter. Robert Olsson har på uppdrag av Medieetikens Förvaltningsorgan, Mefo, beslutat i ärendet.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artiklar publicerade i Dagens Nyheter den 24, 25 och 26 januari 2023 samt ett avsnitt av DN:s podcast Spotlight från den 14 mars 2023. De anmälda artiklarna och poddavsnittet hade följande rubriker:

• På förstasidan: Djurparken B:s ägare tjänade pengar på rödlistade djurarter med underrubriken DN granskar. NN sålde samma djur som skulle skyddas,och inne i tidningen: NN bedrev privat handel med hotade arter, den 24 januari (Publicering 1)

• Djur från Djurparken B dök upp i djurbutiker, den 25 januari (Publicering 2)

• Tre år efter krokodilattacken: ”Fantomsmärtor plågar mig”, den 26 januari (Publicering 3)

• Poddavsnittet: NN:s gränslösa värld och krokodilattacken, den 14 mars (Publicering 4)

Vad mediet publicerade

Publicering 1

Förstasidan: Ingen svensk person var mer förknippad med djurparker än NN. Han intervjuades i medierna när något allvarligt hänt, som när de förrymda schimpanserna nyligen sköts ihjäl i Djurparken D. NN försvarade alltid branschen och lyfte fram djurparkernas betydelse för att bevara hotade arter. Men NN hade också under årens lopp tjänat pengar på handel med samma arter som han haft i uppdrag att skydda. Hans företag hade en unik uppgörelse med staten som tillät honom att bedriva avel hemma på sin gård. Där hade han bland annat fött upp den sällsynta papegojaarten hyacintara. Inkomsterna hade gått till företaget, eller till honom själv privat.

– Jag måste leva och betala fast anställda, svarade han på frågan om varför han valt att tjäna pengar på utrotningshotade djur.

Artikeln inne i tidningen:

Ingressen

När förrymda schimpanser skjutits ihjäl på Djurparken D trädde NN fram som branschens främsta försvarare. Djurparkerna behövdes för att bevara sällsynta djur, sa han. DN hade granskat NN:s privata handel med utrotningshotade arter. Han hade sålt samma djur som djurparkerna skulle skydda.

Artikeltexten, i sammanfattning

Artikeln inleddes med en beskrivning av ett inslag i SVT:s Aktuellt där NN medverkat med anledning av de dödade schimpanserna vid Djurparken D i Gävle:

”Programledaren bad NN kommentera den växande kritiken: De som tycker att det är dags för er djurparksägare att lägga ner nu, vad säger du till dem? Han svarade med en fråga:

– Vart ska vi då göra av alla de fridlysta djuren som djurparkerna föder upp i dag?

NN lyfte fram djurparkernas betydelse för utbildning och bevarandet av utrotningshotade djur. Hans ord väger tungt. Ingen svensk är mer förknippad med djurparker än NN.”

Orden ”granskning, granskar och avslöjar” förekom i artikeln och läsaren fick också en detaljerad beskrivning av reportrarnas nedlagda arbete: ”Granskningen bygger på drygt 1 000 offentliga handlingar från de senaste 25 åren och intervjuer med ett 30-tal källor. Myndigheter i flera europeiska länder har slagit larm om NN:s affärer. Vad händer med NN:s djur?”

I artikeln redogjordes för resultatet av reportrarnas arbete: ”DN kan i dag avslöja hur NN har utnyttjat sin position som djurparksägare och själv handlat med utrotningshotade djur.”

I artikeln lyftes också NN:s karriär från 1970-tal och framåt och hans offentliga roll som en folkkär expert när det handlade om exotiska djur och hans stora betydelse för Djurparken A planterades tidigt i artikeln.

NN:s relation till Djurparken A beskrevs som ”unik” – likaså hans relation till ”staten” med hänvisning till ett tillstånd från länsstyrelsen som gav honom rätt att ha en del ”av Djurparken B hemma hos sig själv, på gården Y utanför X-ort”.

Ett uttryck för detta var att NN hade rätt att ha ”lemurer hemma, något som annars är förbjudet för privatpersoner”, en uppgift som NN gavs möjlighet att kommentera:

– Egentligen ska ju alla djurparker vara inhägnade, men Jordbruksverket har sett mellan fingrarna. Länsstyrelsen har inte haft något emot det, sa han.

I artikeln beskrevs relationen mellan Djurparken B och NN som ”suddig” och det hänvisades bland annat till avel av papegojor som han genom gåvobrev skänkt till sig själv, rätten genom tillstånd att sälja till såväl privatpersoner som djurparker och att samtidigt ha varit del av ett bevarandeprogram i sin roll på Djurparken B.

NN sa själv i artikeln att han uppskattade att han sålt ett 40-tal papegojor:
– Tanken var att avla på de här som en extra inkomst och som hobby. En del av pengarna har gått in i akvariet, en del har jag tagit privat.

I artikeln refererades till att en tjänsteman på Jordbruksverket redan för tio år sedan gav uttryck för uppfattningen att NN ”använder djurparken som importföretag”. En av DN:s källor sa också:

– Som tjänsteman har det varit väldigt svårt att granska det här. Man vet inte riktigt vart Djurparken B slutar och vart NN:s egen business börjar.

Påståendet hade NN förståelse för, vilket redovisades i artikeln:

– Det finns inga vattentäta skott direkt, sa han.

I ett avsnitt av artikeln behandlades NN:s ekonomi, i huvudsak kopplat till försäljning av papegojor och DN hade identifierat försäljningar som rörde avkomman till djurparksdjur. Uppgifterna kommenterades av en enhetschef på länsstyrelsen med tillsynsansvar över Djurparken B:

– Det är olämpligt. Det är inte förenligt med djurparkernas syfte, även om det inte är olagligt. Vi ser också en risk att detta främjar en handel som inte är lämplig, som i värsta fall kan vara i strid med djurskyddsbestämmelser.

NN gavs i artikeln möjlighet att kommentera reportrarnas ifrågasättande av såväl försäljningen av utrotningshotade papegojor, den möjliga konflikten i att via Djurparken B vara del av ett bevarandeprogram samt varför han ”valt att tjäna pengar på utrotningshotade djur”? Han sa:

 – Därför att jag måste leva och betala fast anställda. Om jag hade åkt ner till Brasilien och fångat dem i djungeln så hade det varit helt fel. Men nu fanns ju många av djuren i Sverige.

Det fanns ett avsnitt i artikeln som beskrev den misstanke som funnits hos såväl Jordbruksverket som länsstyrelsen i X-ort att NN lämnat felaktiga uppgifter om papegojorna på gården Y. Bland annat hade det uppdagats felaktigheter kring chipmärkningen av papegojorna vilket NN enligt DN förklarat med att ”han har råkat skriva fel i handlingarna” och under intervjun sa han att ”Ingen är ofelbar”.

NN:s internationella engagemang uppmärksammades i artikeln. Det skrevs att affärerna med papegojorna ”flera gånger hamnat på utländska myndigheters radar, bland annat i Danmark, Schweiz, Norge och Italien.” Det refererades till oklarheter vad gällde dokumentationen och myndighetspersoner från Danmark och Schweiz fick kommentera respektive ärende, men utan att rikta specifika anklagelser mot NN som gavs möjlighet att bemöta sin roll i de här båda fallen. NN minns inte men när han får se dokumentation med sin namnteckning påminner han sig: ”Jag ville hjälpa en gammal vän, jag kände inte till säljaren”.

I den avslutande delen av artikeln redogör författarna för NN:s goda kontakter i medierna och i de myndigheter som ”på olika sätt granskat akvariet, han är exempelvis nära vän med Naturvårdsverkets tidigare generaldirektör.”

En Facebook-uppdatering på Djurparken B:s konto i samband med länsstyrelsens senaste inspektion, där inspektörerna poserar med aporna, beskrivs med ömsinta och positiva ord. ”Förhoppningsvis charmades de trevliga inspektörerna så mycket av våra söta apor så att vi kan få tillstånd att fortsätta vår verksamhet.”

Två månader senare fick Djurparken B ett förnyat djurparkstillstånd, men med två nytillkomna villkor:

• Handel med djurparksdjur, eller delar från dessa, får inte bedrivas av Djurparken B AB i annat syfte än bevarandet av arter.

• Djur, eller delar från dessa, som ingår i verksamheten får inte skänkas till privatpersoner eller andra verksamheter annat än till tillståndsgivna djurparker.

Den tidigare nämnda enhetschefen på länsstyrelsen fick genom att svara på två frågor avsluta artikeln:

Varför lade ni in dessa villkor?

 – På förekommen anledning. Det är olämpligt att en djurpark överlåter djur till privatpersoner eller verksamheter som inte är djurparker.

Varför agerar ni först nu?

– Man kan se saker i ett nytt ljus. Det har vi nu gjort och lagt in de här villkoren.

Publicering 2

Ingress
Flera utrotningshotade djur från Djurparken B har dykt upp i djuraffärer. Två dvärgsilkesapor såldes till en butik utanför X-ort som ville avla på dem och locka kunder och besökare.

Artikeltexten, i sammanfattning
Strax efter ingressen rekapitulerade DN delar från den första artikeln: 

”Tidigare har DN avslöjat hur NN tjänat pengar på att avla och sälja sällsynta och värdefulla papegojor, djur som djurparken arbetar för att skydda.  DN:s granskning visar att fler djur, bland annat just dvärgsilkesapor, har dykt upp på oväntade ställen.”

I artikeln exemplifierades tre tillfällen där djur från Djurparken B hamnat ”på oväntade ställen”, hos två djuraffärer och hos en privatperson. I det ena fallet handlade det om en djuraffär som beskrev sig själv som ett ”Lill-A”, en ”filial” till Djurparken A. Ägaren köpte två dvärgsilkesapor för 10 000 kr styck som i efterhand förökade sig till som flest tio apor i affären.

NN förnekade i artikeln att djuraffären hade status av ett ”Lill-A” men då Djurparken B hade för många apor såg han inte något anmärkningsvärt med att sälja ett par av aporna till djuraffären. Av artikeln framgick också att djuraffären hade tillstånd av länsstyrelsen att visa upp djuren men också att det när affären inspekterades för tre år sedan upptäcktes uppenbara brister i djurhållningen.

När djuraffären nyligen gick i konkurs skickades aporna tillbaka till Djurparken B.

I ett annat exempel där djur från Djurparken B påträffats i djuraffär handlade det om en pytonorm som upptäcktes vid ett tillsynsbesök av länsstyrelsen hos en djuraffär i Z-ort. I en plastlåda på lagret, bakom ett tygskynke, upptäcktes ormen.

NN förnekade i artikeln först att han skulle gett en orm till djuraffären men när han fick se ett dokument från länsstyrelsen, undertecknat av honom själv, som bekräftade att så skett ändrade han sig:

– Fel av mig. Jag mindes fel.

Det tredje exemplet handlade om att ”Djurparken B hade överlåtit 37 dvärgflygpungmöss till en privatperson som tidigare har arbetat för NN och som nu arbetar hos en djuraffär i centrala X-ort.”

NN bemötte DN-reportrarnas fråga om varför djur från Djurparken B i flera fall hamnat hos djuraffärer eller hos privatpersoner:

– Därför att djuraffären fick ett djurparkstillstånd och då var det sak samma som om vi hade skickat dem till Djurparken C. Och dvärgflygpungmössen, ja de finns då och då i zooaffärerna helt legalt.

Artikeln återknöt i sin avslutande del till den första artikeln genom att upprepa och utveckla att länsstyrelsen i sitt senaste tillståndsbeslut adderade ett särskilt villkor ”som förbjuder Djurparken B att sälja eller skänka djur.”

Enhetschefen vid länsstyrelsen i X-ort motiverade det särskilda villkoret: ”Det är olämpligt att djurparker överlåter djur till privatpersoner eller till verksamheter som inte är djurparker. Det är inte olagligt, men vi ser det inte alls som särskilt lämpligt.”

Hon sa också att länsstyrelsen hade agerat utifrån gällande lagstiftning: ”Men nu har vi gjort bedömningen att vi har utrymme att göra en lämplighetsbedömning. Det är därför vi nu har valt att lägga in ett villkor i Djurparken B:s tillstånd att de inte längre får sälja eller överlåta djur.”

Publicering 3

Ingress
När Djurparken B:s krokodil slet sönder NA:s arm höll han skenet uppe och sa att händelsen hade ”berikat” hans liv. Det var inte sant.

Artikeln, i sammanfattning
Artikeln fokuserade på en kräftskiva på Djurparken B där NA attackerades av en krokodil så illa att han förlorade sin vänstra arm. Det beskrevs att NN ordnat ett nytt säkerhetsarrangemang kring krokodilerna och att oroliga besökare hört av sig med frågor om krokodilerna skulle avlivas. ”Det kommer vi inte att göra. De har betett sig fullständigt normalt”, hade NN sagt.

Artikeln uppehöll sig i huvudsak om det som kom att bli den offentliga diskussionen efter olyckan; att NA tog hela saken med ”en klackspark” – en bild som NA själv bidrog till men där DN visade att det inte var en med sanningen rättvis bild. Till polisen hade han sagt något annat, enligt förundersökningen: ”NA berättar att han har visat ett glatt ansikte i tv och press, men innerst inne är han upprörd och besviken.” 

Därpå följde ett längre stycke om hur livet förändrats för NA och som landade i hur ansvaret för olyckan skulle fördelas.

– Det är mitt fel att det har hänt – det är ju jag som byggt och designat krokodilanläggningen. Allt på Djurparken B är på mitt ansvar, sa NN.

Artikeln tog också upp den diskrepans som fanns mellan det polisen uppfattade när de kom till olycksplatsen och vad NN och NA uppgav. Poliser på plats uppfattade berusningsgraden som hög, en uppfattning som inte delades av vare sig NN eller NA.

Polisen inledde en förundersökning om misstänkt vållande till kroppsskada, men den lades ner i februari 2020 och som skäl till detta angavs i artikeln:

”Åklagaren Lucas Eriksson skrev att en viss oaktsamhet visserligen låg Djurparken B till last, men att olyckan aldrig hade inträffat om inte målsägaren, alltså NA, hade klivit upp på avsatsen vid krokodilernas hägn”.

Publicering 4

Den aktuella podcastens form är att en programledare samtalar med en av reportrarna som gjort granskningen, med ljudklipp, av äldre slag såväl som nyinspelat, inskjutet i berättelsen. Avsnittet publicerades en och halv månad efter artikelserien.

Huvudfokus låg på den man som förlorade en arm under en herrmiddag på Djurparken B och varför han omedelbart efter olyckshändelsen i mediekommentarer var förhållandevis positiv. Nu med ständig påminnelse av händelsen genom de fantomsmärtor som påverkade hans liv gav han en annan och mörkare bild än vad han gjort omedelbart efter olyckan.

De delar i podden som inte handlade om ”krokodilattacken” var till stora delar en upprepning av vad som framkom i de publicerade artiklarna. På en fråga från programledaren om bakgrunden till granskningen sa reportern att ”vi tyckte att han aldrig fått några riktiga motfrågor eller kritiska frågor”, och något senare: ”…finns en hel del frågetecken kring NN och vi ville framför allt prata om hans sidoverksamhet”. Exemplen som gavs var i urval desamma som tidigare publicerats i artikelform.

Till exempel vad gällde oklarheter kring rollfördelningen mellan Djurparken B och NN:s privata intressen: Att han ”kunnat bygga upp en hel gård på sitt lantställe som formellt är en del av Djurparken B, med hundratals djur, och där har han till exempel haft lemurer, trots att det är normalt sett förbjudet för privatpersoner att ha det hemma, men han har också haft sällsynta papegojor och dom har han sålt till privatpersoner.”

Och att ”hans gård har fungerat som ett avelscenter för hyacintara, det är världens största papegoja som kan kosta 100 000 kronor på marknaden” och att reportrarna i offentliga handlingar hittat djur ”som kommit till zooaffärer, eller djurbutiker runt om i X-ort”.

På programledarens fråga om det var Djurparken B eller NN privat som agerat blev svaret:

Reportern: ”Det fanns inga vattentäta skott direkt, det berodde på vilken tjänstemannen på jordbruksdepartementet man talade med hur han utfärdade tillstånd, så det flöt liksom ihop”.

I podcasten berättade reportern att NN ”uppskattar själv att han har sålt ett 40-tal utrotningshotade papegojor, privat, till företag och privatpersoner.”
Programledaren formulerade ett påstående, en fråga: Ni har hittat spår efter liknande utomlands?

Reportern: ”Precis – det här är ju en ganska reglerad marknad, och enligt våra uppgifter utreder till exempel danska myndigheter konstigheter kring hyacintara som NN har lånat ut på livstid till fågelhandlare utanför Köpenhamn. Hans namn dyker också upp i en smuggelhärva i Schweiz.

Programledaren: NN måste haft tillstånd att bedriva den här verksamheten?

Reportern: ”Det har han haft, det diskussionen snarare handlar om är om han handlat på ett etiskt korrekt sätt, till exempel då så har han i sin roll som djurparksägare fått ta emot dyrbara papegojor från andra djurparker, dom kan vi se i handlingarna att han skänkt till sig själv genom gåvobrev och avlat på och sen tjänat pengar privat. Det är det som många i djurparksvärlden nu reagerar väldigt starkt på.”

Programledaren: Och har ni frågat NN om dom här sakerna och vad säger han då i så fall?

Reportern: ”NN menar att han inte gjort något olagligt och det har han heller inte säger länsstyrelsen. Han säger att det här har varit viktigt för att han ska kunna betala ut löner till anställda och peta in pengar i bolaget helt enkelt. Men han poängterar också att han lagt ner den här avelsverksamheten nu.

Det vi kan se är att länsstyrelsen också gjort ett nytt villkor i NN:s tillstånd som innebär att han inte får hålla på med handel av djur.”

Anmälan

NN ansåg att Dagens Nyheters publiceringar liknade ren förföljelse och hade orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.

Anmälaren gav sin bild av miljön i vilken intervjun med DN:s reporter ägde rum. Han hade inte kunnat ana att tidningens enda syfte var att misstänkliggöra honom och hans verksamhet. I tre timmar pågick en sorts intervju (enligt anmälaren mer lik en inkvisition) utan avbrott. Allt dokumenterat av en rullande filmkamera, riktad rakt in i ansiktet på honom. Han begrep ju inte först att han satt i ett smattrande förhör av anklagelser om förbrytelser som skulle ha begåtts för 10 och 20 år sedan.

Ställd inför reportrarnas frågor, som byggde på en omfattande dokumentation och sträckte sig över lång tid, förklarade NN i anmälan sitt eget agerande:

”De ställde en fråga. Jag sa nej, det tror jag inte. Jo, det har du visst det, sa de och hänvisade till ett 11 år gammalt, av mig själv skrivet papper till myndigheten i fråga, som hade gett mig tillstånd att placera en av ett konkursbo beslagtagen boaorm för visning i en zooaffär. Jag bad om ursäkt, hade tyvärr glömt. I tidningen och i podden blir sen resultatet av dessa 1000 genomgångna dokumentanklagelser om att jag flera gånger sålt, tjänat pengar på och lämnat ut utrotningshotade djur till zooaffärer. I själva verket handlar det om två gånger… Med tillstånd!!!!”

NN menade att Dagens Nyheters exemplifiering av ”två helt lagliga, med myndigheternas godkännande, placeringar av två dvärgsilkesapor och en beslagtagen boaorm i två olika zooaffärer (23 respektive 11 år sen) kan fylla upp en hel tidningssida med anklagelser om att mina djur flera gånger har hamnat i zooaffärer är klart ohederlig, insinuant och tendentiös journalistik inte värdig en så stor tidning som Dagens Nyheter.”

Anmälaren hade i och för sig förståelse att han med sin bakgrund och mångåriga exponering utsattes för granskning. Han förstod att det var frestande att ge sig på honom, som populär djurfigur i media. Det tålde han.

NN menade dock att det rimliga hade varit att DN med sin research gett sig på myndigheterna och ställt dem till svars för alla godkännanden. Han ansåg att Dagens Nyheter i sina publiceringar i såväl tidningen som DN:s podd spred antydningar, ofta genom anonyma källor, och gav exempel på sådana: ”det jag gjort är ”olämpligt”, att det inte var så ”etiskt rätt”, att ”man ser ändå allvarligt på saken”, att ”det är en del konstigheter”, ”det är många i djurparksvälden som reagerat starkt”, ”sällsynta djur dyker upp på lite olika otippade ställen” osv.”

Anmälaren hänvisade avslutningsvis dels till en egen debattartikel i Expressen den 7 februari 2023 där han förklarade hur hans avel av sällsynta papegojor gått till, dels till en krönika av Johan Hakelius i samma tidning den 28 januari i år, med rubriken ”DN:s märkliga kampanj mot NN”.

Mediets svar

Dagens Nyheter yttrade sig genom Anna Åberg, redaktionschef, som i huvudsak anförde följande.

 
DN hade utförligt i samtliga publiceringar gett utrymme åt NN:s svar, förklaringar och inställning.

Tidningen menade att NN hade en framskjuten position i offentligheten och att det var hans yrkesverksamhet som granskats. DN ansåg därmed att de uppgifter som publicerats var såväl av allmänintresse som relevanta.

I yttrandet hänvisades till de två delar som Dagens Nyheter uppfattade var NN:s huvudsakliga invändningar mot publiceringarna: NN hävdade att han inte gjort något olagligt, dels att DN:s granskning blåste upp ”detaljer” och ”struntsaker”.

Mediet höll med NN i den första delen, Dagens Nyheter hade inte påstått att det pågått olagligheter, ”i strid med gällande lagstiftning”, men framhöll att granskningen bland annat motiverades av att NN:s position var unik i sitt slag, och en konsekvens av hans särställning i både offentligheten och i djurparksvärlden.

När det gällde ”detaljer” och ”struntsaker” menade mediet att NN och Djurparken B hanterade utrotningshotade djur, såväl som rovdjur som kan vara direkt farliga för människor. Alla uppgifter hade koppling till NN:s yrkesutövning och roll i offentligheten.

Mediet hävdade också att NN getts generösa möjligheter att kommentera, komplettera och bemöta DN:s uppgifter före publicering.

Anmälarens kommentar

NN kommenterade att det var en fräck efterhandskonstruktion att som Dagens Nyheter hävda att artiklarna skulle kasta ljus på tillsynsmyndigheternas arbete och tillståndsgivning.

Han såg DN:s argument som ohederliga och som ett sätt att blanda bort korten efter hans anmälan. Hans slutsats var:

”Avsikten med DN:s granskning var att misstänkliggöra och skada mig och min verksamhet. Inte att anklaga myndigheter för fel beslut.”

NN tog i sin kommentar inledningsvis upp DN:s uppgifter om att han hade Djurparken B:s djur hemma på lantstället. Han hänvisade till tre beslut (med medskickade diarienummer) från länsstyrelsen i X-ort som sträckte sig från 1997 till 2022 och som styrkte hans rätt att få bedriva verksamhet enligt den ordning som han gjorde. Han framhöll att han alltså hade haft tillstånd att ha fåglar och lemurer hemma hos sig på landet. Lantstället var klassat som ”djurpark”.

Han vände sig också mot uppgifterna som handlade om hans internationella engagemang; ”Ett stort nummer görs också av att jag skulle ha ´hamnat på utländska myndigheters radar´ genom kontakt med djurhandlare, som flera år senare anklagas för oegentligheter.”

När det gällde möjligheten till bemötande, var det en ren lögn att han getts sådana möjligheter före publicering. Han hade fått spridda enstaka citat upplästa eller mejlade till sig före publicering, men han hade inte sett eller fått hela bilden.

Podcasten ”NN gränslösa värld och krokodilattacken” såg han som ett hopkok och snaskigt återbruk av DN:s då nästan 50 dagar gamla artiklar. Han vände sig mot det han uppfattade som nedsättande antydningar, till exempel att hans ”namn dyker upp i en smuggelhärva i Schweiz”, lögner och osakliga påståenden som enligt honom närmade sig rent förtal.

Ytterligare skrivelse från tidningen

Dagens Nyheter poängterade åter att tidningen aldrig hade påstått att det saknats relevanta tillstånd eller att brott hade begåtts. Det gällde både artiklarna och podden.

Tidningen redogjorde också för kontakterna med NN:

• NN intervjuades vid två skilda tillfällen: dels i slutet av november 2022, dels i mitten av januari 2023 – båda gångerna på plats på Djurparken B. Han fick då utförligt redogöra för sin bild och bemöta de uppgifter som DN hade.

• Dagen efter den andra intervjun fick NN ett mejl med nio uppföljande faktafrågor från DN, som han besvarade muntligen.

• Några dagar senare, den 19 januari, skickade DN ett nytt mejl till NN. I mejlet återgavs de citat från honom som skulle ingå i den första och andra artikeln. Citaten var försedda med kontext och sammanhanget framgick tydligt.

• NN återkom muntligen med sju synpunkter på citaten och utdragen ur artikeltexterna. DN antecknade dessa synpunkter.

• Den 20 januari, det vill säga dagen därpå, skickade DN ett nytt mejl till NN där tidningen bekräftade att hans synpunkter hanterats och han fick en redogörelse för justeringarna i artikeltexterna. NN informerades dessutom om två tillkommande citat, för kännedom.

Därefter förflöt ytterligare tre dagar innan den första artikeln publicerades.

Dagens Nyheter vände sig mot NN:s utsaga om att han endast fått ”spridda enstaka citat”. Han hade getts tillfälle att kommentera på samtliga citat flera dagar före den första och andra publiceringen och DN hade tagit hänsyn till NN:s kommentarer och påpekanden.

De felaktiga eller osakliga uppgifterna i podcasten som NN hänvisade till i sitt yttrande bemötte Dagens Nyheter och redogjorde för källorna till utsagorna om att: ”hans namn dyker upp i en smuggelhärva i Schweiz”, ”smugglade sällsynt krabba” och ”direktlina in till myndigheters tjänstemän”.

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannen uppgift är att utreda om någon utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.

För att landa i en slutsats bedöms allmänintresset av det som publicerats, den ställning som den granskade personen har, om mediet kan belägga de publicerade uppgifterna och om mediet har gett personen rätt till ett adekvat bemötande.

NN är en central person sedan decennier tillbaka i frågor som handlar om djurparker, djurhållning och bevarande av djurarter. Han har i kraft av sin personlighet, kompetens och professionella bas via Djurparken B fått en medial scen som han agerar på. NN:s position i den offentliga debatten innebär att det är högst rimligt att han granskas.

Därtill finns det ett betydande allmänintresse; NN verkar inom ett område som omgärdas av både nationella och internationella regelverk. Det finns ett pågående latent nyhetsvärde vad gäller till exempel bevarandeprogram för vissa djurarter och djurparkernas roll i det svenska samhället. Djurparken B har genom NN:s arbete också blivit en publik attraktion som varje år lockar tusentals besökare.

I närtid till Dagens Nyheters publicering fanns ett starkt nyhetsläge med anledning av händelsen vid Djurparken D där fem schimpanser rymde från sitt hägn varav fyra sköts ihjäl. NN hade en aktiv roll i den debatt som följde av denna händelse.

Medieombudsmannen prövar inte vad som är sant eller falskt, utan om mediet har haft ett tillräckligt underlag för publiceringen. Dagens Nyheter redogör för sin arbetsprocess, antalet offentliga handlingar de gått igenom och hur många källor i övrigt som legat till grund för granskningen. En del av dessa dokument och källor har resulterat i konkreta uppgifter som publicerats i artiklarna och i podcasten. DN har visat tillräckligt stöd för de publicerade uppgifterna.

En granskad och kritiserad person ska alltid få möjlighet att bemöta och nyansera det som läggs hen till last – det är en medieetisk grundprincip.

NN ges möjligheter till bemötande. I artiklarna löpande och i podden genom att reportern upprepar vad som uttryckts i artiklarna, men också via ljudklipp.

Formen för bemötande kan skifta mellan olika medier och olika tillfällen. Att löpande låta, i det här fallet NN, bemöta enskildheter i vad som riktas mot honom ger läsaren möjligheter att i sitt sammanhang förhålla sig till granskningens olika moment.

Det är fullt förståeligt att NN reagerat kraftfullt på mediets granskning. Exponeringen är omfattande med förstasida och stort upplagda artiklar på insidorna. Ton och ordval bär bitvis ett försåtligt drag, i podcasten används generaliserande och åtminstone på gränsen till nedlåtande uttryck. Dagens Nyheters publiceringar har därför inneburit skada för NN som kan komma att påverka hans externa relationer.

I podcasten lyfts det etiska perspektivet i NN:s verksamhet till något av granskningens huvudfokus, något som möjligen kan utläsas av artiklarna, men som i skrift inte uttrycks med samma tydlighet i ordval. Samtidigt betonas det i såväl artiklar som podcast att NN inte gjort sig skyldig till något olagligt. Mediets granskning har inte resulterat i att NN beskylls för att agerat brottsligt eller mot de tillstånd eller de regler som gällde vid tiden för de handlingar som uppmärksammas i granskningen.

Det i sig behöver inte ta udden av granskningen – det är fullt möjligt att journalistiskt utföra en relevant granskning utan att slutmålet är att visa på brottslig verksamhet.

Sammanfattande bedömning

Rapporteringen har ett allmänintresse och anmälarens ställning är sådan att han får tåla granskning. Han har också getts tillfälle till bemötande.

Trots de invändningar i tonalitet och ordval som kan göras utifrån ett medieetiskt perspektiv anser MO att mediet inte har passerat gränsen för vad som medieetiskt kan accepteras. Med andra ord är den publicitetsskada som anmälaren orsakats inte oförsvarlig.

Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har sammanfattningsvis anfört följande.

Anmälaren:

Mediets artiklar är ett klassiskt ohederligt mediedrev. Gamla anklagelser om ärenden med djur slogs upp med stora rubriker trots att allt var lagligt och godkänt av myndigheter. Han har inte fått möjlighet att före publicering bemöta påståendena i sin kontext eller som helhet. Tidningen har heller inte tagit någon större hänsyn till hans synpunkter.

Mediet:

Att anmälaren är en person som har att tåla publicitet och granskning framstår som givet. Anmälaren fick också fullgoda möjligheter att komma till tals och ge sin syn på de uppgifter som publicerades. Det har funnits allvarliga frågetecken när det gäller etiken kring anmälarens professionella verksamhet. Tidningen har inte på något sätt uttryckt att anmälaren uppträtt kriminellt.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Dagens Nyheter.

I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Hermine Coyet Ohlén utsedd av Sveriges Tidskrifter, Eva Burman, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Göran Collste, Anders Forkman och Karin Johannesson representerande allmänheten.

Dessutom har Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio och Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid behandlingen av ärendet.