Expressen Exp nr 74/2003
Tidningen kritiseras för en konstruerad bild av ett styckmordsoffer som Dracula.
Den 3 januari 2003 hade Expressen och två andra kvällstidningar en omfattande publicering om ett styckmord på A i Halmstad. Expressens första sida hade rubriken Styckmordet 22-åriga mordoffret A:s (förnamn angivet) sista roll: Dracula i vampyrspelet.
På sidan fanns också en bild på A iförd kavaj och slips samt ett rekonstruktionsfoto föreställande Dracula. A:s fullständiga namn angavs. Inne i tidningen fanns ett uppslag med överrubriken Dracula var sista rollen. Den vänstra sidan i uppslaget dominerades av samma färgbild av A som på förstasidan. På den högra sidan fanns en bild föreställande Dracula i slängkappa med rött sidenfoder, vit smokingskjorta och svart fluga, vitsminkat ansikte och utstickande, långa, vassa hörntänder. I bildtexten sades att Dracula var A:s sista roll samt att bilden var en rekonstruktion.
I ett flertal artiklar beskrevs rollspel från olika utgångspunkter och A:s medverkan i sådana spel.
A:s far anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Fadern vände sig mot att sonen beskrivits som en hängiven aktör i rollspel med makabra inslag. Han hade förvisso spelat roller i vampyrspel men det var inte sant att han spelat Dracula. Det rörde sig om en teaterliknande lek. Genom spekulationer och felaktiga slutsatser hade läsarna getts intrycket att A var en udda, avvikande och satanistisk person vilket eventuellt hade med mordet att göra. Tidningen hade gjort en medveten spekulativ framställning som avsiktligt manipulerade den vanliga läsaren att uppfatta artiklarna på ett felaktigt sätt. A var en helt vanlig person som råkat ut för ett fasansfullt öde. Hans kropp hade skändats. Nu skändade sensationspressen hans minne. Att måla ut ett brottsoffer som djävulen själv var att skända både offret och anhöriga. Familjen och andra anhöriga kände sig djupt kränkta.
Expressen uppgav att det för tidningen varit självklart att rapportera om och förmedla nyheten. Ursprungligen lämnades avidentifierade uppgifter om fynden av likdelar i Nissans is i Halmstad. Alltfler frågor om mördarens bevekelsegrunder formades. Polisen hade undersökt A:s engagemang i rollspel. Det var naturligt att tidningarna hade ägnat uppmärksamhet åt detta. Det hade varit direkt felaktigt att inte rapportera att A spelat Dracula. Tidningen tillbakavisade att A framställts som udda, avvikande eller satanistisk. Vad som beskrivits var den roll han spelat. Han hade inte utmålats som djävulen själv. Tvärtom hade tidningen lagt stor vikt vid att beskriva rollspel allsidigt och korrekt och låta spelare komma till tals. Det framgick att vampyrspel inte innehöll våld. När det en kort tid senare visade sig att mordet inte hade någon koppling till rollspel hade tidningen utförligt redovisat detta.
Anmälaren drog slutsatsen att tidningen vidhöll att A spelat Dracula. Det var lögn. Han hade inte i något sammanhang haft den rollen. Det hade tidningen inte ens försökt bemöta. Även om A verkligen hade gestaltat Dracula i något rollspel så hade det sätt som tidningen framfört det på varit lika kränkande.
Tidningen vidhöll att uppgifterna om att A spelat Dracula var korrekta. Enligt uppgifter från flera källor hade A i sitt sista vampyrspel gestaltat en karaktär som tillhörde klanen Dracula.
PO – som avgav ett gemensamt yttrande för alla tre tidningarna – hänsköt ärendet till Pressens Opinionsnämnd den 15 maj 2003 med bl a följande motivering:
Det låter sig i efterhand sägas att det utrymme som de tre tidningarna gett åt den eventuella kopplingen mellan A:s död och hans intresse för rollspel var överdrivet och att polisens kontakter med rollspelsföreningen gavs en alltför dramatisk innebörd. Trots överdrifterna har jag förståelse för att tidningarna vid den aktuella tidpunkten uppmärksammade rollspelsaspekten. De har samtidigt speglat brottsutredningen mångsidigt. Rollspel som fenomen har fått en grundlig och balanserad beskrivning. Jag ser inte skäl att rikta pressetisk kritik mot artikeltexterna.
Om bilden av A som Dracula har jag en annan uppfattning. Genom att presentera brottsoffret som vampyr i klassisk Draculautstyrsel har de tre tidningarna skänkt ett mytiskt sken åt ett reellt och upprörande dödsfall. Vare sig A spelat Dracula i ett rollspel eller inte ger det konstruerade fotot ingen information om försöken att utreda hans död. Det utgör blott en bild av de tre tidningarnas samlade fantasi och inbillningsförmåga. Gränsen mellan myt och vad som faktiskt skedde i Halmstad har suddats ut med hjälp av skicklig bildmanipulering. A:s död har fiktionaliserats.
Expressen har – givetvis utan avsikt – demonstrerat en känslomässig sidvördnad för den dödes anhöriga och därmed kränkt dem och minnet av den bortgångne. Den konstruerade bilden uttrycker en oansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften som förtjänar pressetiskt klander.
Expressen har kommenterat PO:s yttrande till nämnden ochframhållit att tidningen inte i något sammanhang uttryckt att bilden föreställde A. Bilden föreställde karaktären Dracula och alltså inte A eller A som Dracula. Med uppgiften att bilden var ett rekonstruktionsfoto hade Expressen klargjort att bilden illustrerade hur en person som gestaltar Dracula i ett vampyrspel kan se ut. Det var således inte fråga om någon bildmanipulering eller något fotomontage. A:s porträtt hade inte använts vid framtagandet av bilden. Det hade inte heller funnits någon avsikt från Expressens sida att Draculafiguren skulle likna eller påminna om A.
Anmälaren har mot detta invänt att oavsett förfaringssätt har slutresultatet blivit detsamma. Tidningen har ansträngt sig för att konstruera en bild som påfallande efterliknar A:s porträtt, vilket är graverande. Helheten med konstruktionen av bild, rubriksättning och layout är medvetet gjord för att skapa sensation med spekulation som utgångspunkt utan hänsynstagande till en avliden och dennes anhöriga samt alla dem som seriöst ägnar sig åt rollspel.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Nämnden ifrågasätter inte Expressens uppgift att bilden av Dracula förställer en annan person än A. Avgörande är dock vilken uppfattning läsarna bibringas när de ser bilden. Även om ett studium av de två bilderna ger vid handen att de föreställer två olika personer är detta inte det första intrycket. Porträttlikheten, den gemensamma rubriken över båda bilderna “Dracula var sista rollen” samt texten under “Draculabilden” som lyder “Dracula. A:s sista roll var Dracula. Bilden är en rekonstruktion” samverkar så att läsaren ges uppfattningen att det verkligen är A som finns på bilden men att “attributen” har rekonstruerats. Nämnden finner att Expressen genom förfarandet inte visat den döde och hans anhöriga tillräcklig respekt och genom publiceringen av bilden kränkt privatlivets helgd. Tidningen skall därför klandras för att den brutit mot god publicistisk sed.