Exp nr 11/2009 Tromb
Tidningens uppgifter innebar ett långtgående ifrågasättande av A. Därför var det av särskild vikt att Agavs tillfälle till samtidigt bemötande. Även om A hade varit svår att nå, borde tidningen utförligare än som skett ha återgett det den fått veta om A:s inställning till anklagelserna.
Publiceringen
I tidningen Tromb som utkom i december 2007 fanns en artikel med rubriken Tromb är död, skriven av tidningens ansvarige utgivare, W. I ingressen stod att “Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad” – Journalistförbundets yrkesetik Trombs medarbetare granskade sin egen förening och fann ett näste av oegentligheter. För detta fick medarbetarna sparken och tidningen indragna bidrag.
Journalistisk granskning handlade om att med moralens vägledning beskriva samhällets alla vrår. Men vad hände när den som granskade samhället själv blev korrupt? Tidningen hade granskat den egna organisationen. Till sin förskräckelse hade den funnit det värsta tänkbara. W hade sett fram mot att få arbeta med grävande journalistik när han började som reporter på Tromb. Han hade sett upp till chefredaktören A (namnet angavs) för dennes rättvisepatos och ambition att stå på de utsattas sida.
Tidningen Tromb drevs av den ideella föreningen Nätverket Tromb. Föreningen hade bildats av bl.a. A för att stärka den yngre generationens samhällsengagemang och politiska medvetenhet. Till en början sköttes föreningen helt ideellt men 2005 hade man fått ett projektstöd från Allmänna Arvsfonden.
Strax före sommaren berättade A att han ville dra sig tillbaka. Efter sommaren lämnade han formellt över redaktörskapet till W och en annan person. De hade bestämt sig för att göra ett temanummer som granskade det svenska medieklimatet och varför en samhällstidning som Tromb inte kunde klara sig på egna ben.
Tromb hade beviljats ett minskat anslag från Allmänna Arvsfonden. A hade förklarat att det innebar att tidningen höll på att förblöda. När de räknade på kostnaderna fick de emellertid inte ihop det. I samband med sommarens utbetalning drogs kassörens fullmakt till bankkontot in på ett för henne oförklarligt vis. De fattade misstankar om att allt inte stod rätt till. När hon väl fick tillbaka fullmakten i september visade det sig att pengarna på kontot var så gott som slut.
Vissa utgifter var begripliga, men de största överföringarna var till ett företag som A ägde. Föreningens styrelse sade sig vara ovetande och beslutade om en revision samt att entlediga A tills revisionen var slutförd. Dagen därpå hade alla medarbetare fått ett mejl från A där de upplystes om att de var uppsagda på grund av arbetsbrist. När de kom till kontoret hade pärmar försvunnit och konton tömts. A hade även skrivit till bidragsgivarna att föreningen skulle upphöra med sin verksamhet och upplösas. A erkände inte att han blivit entledigad. Han kallade granskningen av föreningens ekonomi för en kupp och ville stoppa den kommande tidningen. Det rörde sig i hans värld om onda krafter som ville ta kontroll över föreningen.
Styrelsen stod på sig och ogiltigförklarade uppsägningarna. De bestämde sig för att fortsätta med tidningen och granskningen. När de undersökte bokföringen såg de att A:s bolag hade varit inblandat i verksamheten sedan föreningen startades. Det redogjordes i artikeltexten för mellanhavanden mellan bolaget och föreningen. Av revisionsrapporten framgick att ordföranden förutom lön hade ett bolag som fakturerade föreningen. Det fanns inga specifikationer på dessa fakturor varför beloppen var svåra att bedöma. Ordföranden själv var den som attesterade och betalade dessa fakturor. Några noteringar om att styrelsen varit medveten om detta gick inte att hitta. Fakturorna hade uppgått till betydande belopp, stod det vidare i rapporten. Samtidigt överfördes pengar från föreningen till A:s personkonto.
Trasslet i föreningens ekonomi hade börjat oskyldigt med enstaka krognotor och taxiresor men fram mot 2007 såg föreningenskonto alltmer ut som ett privatkonto. Enstaka tandkrämstuber ersattes med hemköpskvitton på tusentals kronor åt gången. De hemplockade hörlurarna från kontoret svällde till hemelektronik, möbler, spikar, verktyg och inredning för hundratusen kronor. Så sent som någon månad innan revisionen genomfördes, hade elektronik för nära åttatusen kronor levererats till A:s hemadress.
Mot bakgrund av den genomförda revisionen och granskningen var det upp till styrelsen att ta nästa steg. Det blev en rättslig process.
Trots uppmaningar hade A inte inkommit med kommentarer före pressläggning.
Anmälan
A anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO).
I anmälan anfördes att sommaren 2007 fick föreningen och tidskriften Tromb besked om att organisationen skulle få omkring en miljon kronor mindre att röra sig med än beräknat för det närmaste året. Som ordförande m.m. i föreningen fick A ansvara för de nedskärningar som var nödvändiga. En djupgående konflikt inom organisationen uppstod där W fanns på den motsatta sidan.
A menade att artikeln innebar att han grundlöst utpekades för att ha gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Det saknades stöd för påståendena i föreliggande revisionsrapporter, i bokföringen eller i övrigt.
Den revisionsrapport som det hänvisades till i artikeln innehöll noteringar om redovisningsrutiner som styrelsen hade anledning att se närmare på. Detta var dock en kritik som torde vara riktad mot hela styrelsen och kassören och inte särskilt mot A. Rapporten hade däremot inte uttalat sig om A:s ansvar. Utdraget från revisionsrapporten var dessutom lösryckt ur sitt sammanhang.
Anklagelserna var falska och utgjorde ett led i en smutskastningskampanj som hade sin bakgrund i konflikterna i föreningen, enligt anmälaren.
A hade när han fått vetskap om anklagelserna upplyst W om att han ville komma till tals. Han hade då fått beskedet att det inte fanns tid för detta före pressläggning. A menade att det inte stämde eftersom tidningen kom ut långt senare.
Tidningens yttrande
Trombs ansvarige utgivare svarade att artikeln ingick i ett temanummer som behandlade det svenska medieklimatet. Artikeln syftade till att belysa hur en relevant granskning kunde leda till uppsägningar och indragna anslag. Att den anmälda artikeln skulle utgöra ett led i en smutskastningskampanj var givetvis inte sant. Materialet skulle ha blivit obegripligt om man inte hade nämnt A eller dennes position.
Sakuppgifterna i artikeln grundades på bl.a. samtal med berörda parter, bokföring, revisorsutlåtanden, mötesprotokoll, kvitton, brev, myndighetsbeslut och en uppsjö av material som fanns tillgängligt hos åklagaren som höll i den rättsliga frågan i detta ärende.
Vid upprepade tillfällen hade A uppmanats att redovisa hur han ställde sig till sakuppgifternas art. Förutom att beskriva saken som en odemokratisk kupp bestående av onda krafter hade A hitintills inte lämnat besked.
Trots upprepade telefonsamtal och e-post valde A att inte kommentera. Han hade också förklarat att han inte ville tala med artikelförfattaren. För att ändå erbjuda anmälaren bemötande sammanställdes ett brev med frågor som mejlades till anmälaren den 14 november.
A hade haft kontakt med tryckeriet och försökt stoppa tidningen och måste därför varit medveten om när pressläggning skulle ske. För säkerhets skull påtalades detta dock i en förnyad uppmaning den 15 november. Dagen därpå lämnades tidningen till tryckeriet. (Tidningen bifogade de aktuella mejlen.)
Veckan därpå fick redaktionen ett brev från A om att han var villig att ställa upp på en intervju. Redaktionen förklarade då att pressläggningen redan var passerad och att det därför var för sent. Han erbjöds i stället replik.
Anmälarens kommentarer
Anmälaren vidhöll i en kommentar vad som tidigare anförts och utvecklade sina klagomål. Bl.a. anfördes att A:s företag hade tillhört föreningens viktigaste sponsorer och leverantörer och stått för en stor del av tidningens löpande kostnader för maskiner, inventarier, telefoner och distribution samt stöttat verksamheten med kraftigt subventionerade frilanstjänster. Detta hade styrelsen varit medveten om. Det förekom inte några som helst oegentligheter. Tvärtom hade A och hans företag genom åren stöttat verksamheten med hundratusentals kronor, till stor del arbetat helt gratis och arbetat fram stora delar av tidningens finansiering och intäkter.
Under hösten förekom kaotiska möten i föreningen där kritik hade riktats mot A för påstådda ekonomiska oegentligheter. Vissa personer gick vidare med en polisanmälan mot honom. I sammanhanget påpekades att också W var polisanmäld för bl.a. förtal och falsk tillvitelse.
Tidningens ansvarige utgivare försökte ge bilden av att tidningen publicerat en noga faktakontrollerad artikel, men i själva verket handlade det om en partsinlaga i en intern maktkamp.
A anförde att han flera gånger hade kommenterat de frågeställningar som kom upp i artikeln. Det hade skett dels i mejl till föreningens styrelse och medlemmar, dels vid flera möten. (A bifogade mejl och en ekonomisk berättelse som bilagor.) Tidningen hade dock inte redogjort för några av hans ståndpunkter i anslutning till artikeln.
Frågorna inför artikeln hade A fått efter kl 21.00 onsdagen den 14 november, dvs. mycket kort tid före det datum då tidningens ansvarige utgivare påstod att tidningen gick till tryck. Frågorna var inte heller tillräckliga för att erbjuda honom tillfälle till ett adekvat bemötande. Mejlet hade enligt anmälaren nått honom först efter helgen och han svarade på tisdagen den 20 november. Det hade enligt anmälaren fortfarande funnits möjligheter för tidningen att ta in en samtidig kommentar om den så önskat.
Anmälaren inkom vidare med en ytterligare skrivelse till vilken två revisionsrapporter bifogades.
PO:s bedömning
I beslut den 17 november 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
PO prövar klagomål mot periodisk press som inkommit inom tre månader från publiceringen. Det som framkommit i ärendet ger vid handen att Tromb ska betraktas som en periodisk skrift och att anmälan kom in i rätt tid.
Jag konstaterar att en turbulent situation uppstått inom föreningen och tidningen Tromb, något som lett till en öppen konflikt mellan den nya styrelsen med bl.a. den ansvarige utgivaren W å ena sidan och A å den andra. Konflikten ut¬mynnade bl.a. i att den nya styrelsen polisanmälde A för misstänkta ekonomiska oegentligheter.
Saken var av allmänintresse. A har lett den omskrivna verksamheten och innehar dessutom en plats i offentligheten som samhällsgranskande journalist. Han får därför acceptera att bli namngiven i sammanhanget.
I den aktuella artikeln talar dock tidningen i egen sak. Publiceringen förmedlar intrycket att A på ett allvarligt sätt misskött förvaltningen av föreningens medel vilket lett till en rättslig process mot honom angående ekonomiska oegentligheter. Vid en konflikt av det aktuella slaget med allvarliga anklagelser är det av särskild vikt att motparten ges tillfälle till ett adekvat samtidigt bemötande.
Under hösten 2007 hade parterna efter vad som framkommit möten och olika kontakter i anledning av konflikten. När det gäller anmälarens möjlighet till bemötande av den aktuella artikeln är vad som är utrett om kontakterna emellertid följande.
Den 14 november 2007 skickar tidningen ett mejl till anmälaren med vissa frågor och ber om ett snabbt svar. Den 15 november skickar tidningen ytterligare ett mejl där det framgår att datumet för pressläggning är den 16 november. Därefter hör anmälaren av sig och säger att han vill ställa upp på en intervju, men får dåbesked av tidningen att det är för sent för ett bemötande i direkt anslutning till artikeln. Den pressetiska frågan att ta ställning till blir om tidningen har gjort tillräckligt i bemötandefrågan.
Uppgifterna i artikeln som helhet innebar ett långtgående ifrågasättande av A:s agerande och motiv mot bakgrund av en utförlig presentation av olika ekonomiska transaktioner och det måste ha stått klart för tidningen att A inte delade tidningens uppfattningar såsom de förmedlades i artikeln. Min bedömning blir att tidningen, genom att så kort inför pressläggningen vända sig till anmälaren och därvid endast tillställa denne de aktuella frågorna, inte har gjort tillräckligt för att bereda anmälaren tillfälle till ett adekvat samtidigt bemötande.
Mot denna bakgrund är min bedömning att Tromb bör klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har anfört bl.a. följande. Under två veckor före publiceringen försökte Trombs redaktion få kontakt med A för att få kommentarer till de frågor som behandlades i materialet. Under första hälften av november sökte redaktionen A på telefon i snitt två gånger per dag. Det skickades även ett rekommenderat brev till A:s hemadress. Trots uppmaningar från posten hämtades brevet inte ut. Tidningen var då hänvisad till att återge de kommentarer som A lämnat till andra tidningar bl.a. Aftonbladet.
A har bl.a. anfört följande: Trombs påståenden om vad som förevarit före publiceringen stämmer inte med verkligheten. Dessutom hade A flera gånger tidigare och i god tid före publiceringen i detalj klargjort sin inställning och lämnat utförliga redogörelser för sakläget för W och andra i föreningen Tromb. Dessa uppgifter lämnades helt därhän i artikeln.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Som PO uttalat var artikeln av sådant slag att det var av särskild vikt att A gavs tillfälle till samtidigt bemötande. I yttrande till nämnden har tidningen uppgett att redaktionen under två veckors tid hade gjort upprepade försök att komma i kontakt med A, bl.a. genom att skicka ett rekommenderat brev som inte löstes ut. Uppgift står här mot uppgift. För det fall det visade sig omöjligt att inom rimlig tid komma i kontakt med A borde emellertid tidningen ha varit noga med att betydligt utförligare än som skedde återge det man bl.a. genom tidigare e-postmeddelanden från A fått veta om dennes inställning till anklagelserna.
Tromb bör därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.