Exp nr 25/2010 Kristianstadsbladet, beslutsdatum 100420
Tidningen skrev att en avhoppad nazist inte hade betalat en skuld. Det var flera år sedan A hade varit en offentlig person genom sitt agerande i och emot en nazistisk organisation. Att A nu inte betalade sina skulder ägde inte något större allmänintresse som motiverade namnpublicering. Att A hade en god man med dokumenterad bakgrund inom nazismen var inte heller ett godtagbart skäl att namnge A.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
_________
Genom beslut den 15 december 2009 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Kristianstadsbladet till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följandelydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 29 augusti 2009 löd en av de mindre rubrikerna på Kristianstadsbladets förstasida Tidigare nazist jagas. I puffen stod att ett företag aldrig hade fått betalt för ett jobb som utförts i en villa. Beställaren, den förre nazistledaren A (namngavs), jagades nu.
Över ett uppslag inne i tidningen utvecklades historien under huvud-rubriken Exnazist jagas för skulder. För ungefär ett år sedan hade A beställt installation av bl a en kamin till ett värde av 53 000 kronor, men endast betalat 10 000 kronor. Därefter hade det inte gått att nå A. Till slut hade företagets personal åkt ut till fastigheten. Personalen hade då fått veta att det inte var A som ägde huset, utan dennes styvfar. Eftersom styvfadern hade skyddade personuppgifter kunde företaget dock inte få reda på vem ägaren var. Varken polisen eller kronofogdemyndigheten hade kunnat hjälpa till. När företaget sökt uppgifter om A på nätet hade det framkommit att han var avhoppad ledare för det nazistiska partiet Nationalsocialistisk front.
I en faktaruta stod att 33-årige A år 1994 hade bildat det nazistiska partiet Nationalsocialistisk front och varit partiets förste ledare. 1999 hade han hoppat av rörelsen och försökt finna en plats i samhället. Tillsammans med en socialdemokratisk politiker hade han föreläst om nazistiska rörelser i Sverige och om hur man motarbetade sådana. A hade senare varit verksam inom Exit, en organisation som hjälpte ungdomar att lämna högerextrema organisationer. Efter att ha misstänkts och dömts för ett antal lindrigare brott hade A lämnat organisationen och år 2006 flyttat till Kristianstad. I mars 2008 hade han folkbokfört sig på en adress i Stockholm.
En profilbild av A publicerades på uppslaget.
I en artikel med rubriken Svårt att få fram uppgifter om ägaren beskrevs att det i stort sett var omöjligt att få fram namnet på ägaren till den fastighet dit A:s beställningar gjorts, eftersom ägaren hade skyddade personuppgifter. Lantmäteriet hade dock meddelat att den icke namngivne personen ägde ytterligare fem fastigheter i Stockholmstrakten. De flesta av fastigheterna hade ägts av X-bolaget (namngavs), ett bolag som varit B:s (namngavs). I slutet av 1990-talet hade A varit styrelseledamot i samma bolag.
B var en miljonär som under många år varit aktiv inom en rad nazistiska organisationer. Han hade upplåtit en av sina fastigheter till unga nazister. Det var bl a där polisen sökt efter Tony Olsson efter polismorden i Malexander, mord som Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson senare dömdes för. Även dessa personer hade varit organiserade i nazistiska sammanslutningar.
Personen med skyddade uppgifter hade tidigare ägt en bostadsrätt i Stockholm, där A varit folkbokförd. Sedan juni 2009 var B god man åt A och de två delade postbox.
I en kortare artikel med rubriken “De ska få pengarna” intervjuades B. Denne sade att olyckliga omständigheter låg bakom att A inte hade betalat sin skuld till företaget. – Han var nog lite överoptimistisk. Han var gift, de hade skaplig inkomst och hade tänkt bosätta sig i huset. Men så blev det skilsmässa och han fick inget jobb, sade B. Det var inget bedrägeri och meningen hade nog varit att han skulle betala, trodde B. B ville inte bekräfta huruvida han var ägare av den aktuella fastigheten, det var dock inte fastighetsägaren som beställt jobben. Vidare berättade B att han skulle agera så att företaget fick sina pengar. – De ska få betalt för sina varor. Jag ska prata med företaget och kronofogdemyndigheten och försöka prioritera den här skulden.
Anmälan
A anmälde Kristianstadsbladet till Allmänhetens Pressombudsman (PO), via ombudet B.
Ombudet anförde att A hade lämnat Nationalsocialistisk front för över tio år sedan och att anmälaren tagit avstånd från partiet sedan fem år tillbaka. Det saknade relevans att rapportera om anmälarens bakgrund i ett sammanhang där tidningen redogjorde för en civilrättslig tvist. Ombudet undrade hur länge anmälarens förflutna skulle läggas honom till last. Anmälaren var inte längre någon offentlig person och dennes anhöriga hade lidit stor skada av publiceringen.
Tidningens yttrande
Kristianstadsbladet svarade att ämnet för rapporteringen ägde stort allmänintresse. Reportaget handlade om de problem som kunde uppstå för företagare när köpare underlät att betala för sig. Det var även av allmänintresse att en avhoppad nazist hade fått en nazistsympatisör som god man.
Tidningen konstaterade att anmälaren inte pekat på några faktafel i artikeln.
Det var befogat att namnge anmälaren i reportaget. Anmälaren hade startat och varit ledare för den nazistiska organisationen Nationalsocialistisk front. Efter att ha lämnat organisationen 1999 hade han blivit frontfigur för avhoppare. Vidare hade han deltagit i debatter och hållit föredrag. 2001 deltog han i galan “Artister mot nazister”. Anmälaren hade sedermera varit engagerad som ledare för Exit i två städer, en förening som hjälpte unga personer som lämnat nazistiska organisationer. År 2003 hade föreningen fått 300 000 kronor i stipendium av “Artister mot nazister”. Anmälaren hade även belönats med ett hederspris under Gaygalan. Under nämnda period hade anmälaren omskrivits i pressen och bilden av honom som en offentlig person stärktes. Under senare år hade anmälaren varit engagerad inom Socialdemokraterna samt Moderaterna.
Tidningen hade sökt både anmälaren samt dennes gode man för kommentarer inför publicering. B hade tagit på sig att företräda A och kommenterade händelsen i artikeln. B hade varit väl medveten om att han blev intervjuad och att uppgifterna skulle publiceras.
Kristianstadsbladet bilade en lista från tidningen Expo där det bl a stod att B varit medlem i Nationaldemokraterna och deltagit i Hitlerfirande. Till yttrandet bifogades även kopior på brev och mejl som tidningen anförde var skrivna av B.
Anmälarens kommentarer
Anmälarens ombud inkom med ytterligare skrivelser till PO. Han anförde att det inte fanns något uppenbart allmänintresse att publicera anmälarens namn. Det var underligt att tidningen valt att fokusera på nazismen vid rapportering om företagares svårigheter att få betalt. Vidare var det fel av tidningen att publicera sekretessbelagda uppgifter. Ombudet ansåg inte att Expo var en källa som tidningen kunde förlita sig på.
A hade tagit stor skada av tidningens rapportering och hade blivit utsatt för överfall.
PO:s bedömning
Vad PO prövar är om enskilda tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen.
Det äger stort allmänintresse att belysa frågor om nazism. I många fall har det även stort allmänintresse att skriva om personer som lämnat organisationer med sådana sympatier.
Den anmälda artikeln handlar emellertid om att anmälaren som privatperson beställt varor från ett företag för runt 50 000 kronor, men endast betalat en del av beloppet. Rapporteringen om anmälarens skuld, som inte rörde något anmärkningsvärt högt belopp, ägde enligt min mening ett mycket begränsat allmänintresse. Jag noterar även att anmälarens gode man uttalade sig och sade att företaget skulle få betalt för beställningen.
Anmälaren är genom sina politiska aktiviteter en förhållandevis offentlig person. Likväl ska han inte behöva tåla att hans privatekonomiska problem slås upp stort i en publicering som därtill, utan synbar anledning, nämner tidigare brottslighet samt rekapitulerar hans politiska förflutna som han själv öppet tagit avstånd från.
Kristianstadsbladet har med sin publicering vållat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada och bör klandras.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren och tidningen har i huvudsak vidhållit vad de anfört hos PO.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Opinionsnämnden anser liksom PO att det är av stort allmänintresse att belysa frågor som rör nazism.
Den anmälda artikeln handlade emellertid om att A beställt varor och arbeten för drygt 50 000 kr och endast betalat 10 000 kr. Sedd för sig har en uppgift om att en person inte betalat en skuld om ca 40 000 kr ett mycket begränsat allmänintresse. A hade visserligen tidigare varit en offentlig person genom sitt agerande såväl i som mot en nazistisk organisation. Såvitt framgår var detta dock flera år före artikeln och det kan inte anses att det förhållandet att A nu inte betalade sina skulder var av något större allmänintresse.
Tidningen har anfört att det var av intresse att belysa dels vilka problem som kan uppstå för en företagare när en köpare inte gör rätt för sig, dels problemet med skyddade personuppgifter i samband med ekonomiska transaktioner. Dessa problem hade tidningen kunnat beskriva och belysa utan att namnge A. Tidningen har även gjort gällande att det var av intresse att skriva om att en avhoppad nazist fått en person med dokumenterad bakgrund i den nazistiska rörelsen som god man. Enligt nämndens uppfattning kan detta inte ur pressetisk synpunkt godtas som skäl för att namnge A och beskriva hans bakgrund i en artikel som huvudsakligen handlade om att A inte gjort rätt för sig ekonomiskt.
Sammantaget anser nämnden att den publicitetsskada som det innebar för A att pekas ut med namn i den anmälda artikeln inte motiverades av ett uppenbart allmänintresse. Tidningen ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.