Exp nr 28/2005 Aftonbladet
Felaktiga rubriker i kombination med en bild förmedlade intrycket att en villa, istället för en pir, hade uppförts utan behövligt bygglov. Publicitetsskadan förvärrades av att tidningen inte redovisat att frågan om piren fortfarande var föremål för rättslig prövning. Rättelse infördes inte heller.
Publiceringen
Den 13 juli 2004 löd rubriken på Aftonbladets förstasida “Kungens vän bygger lyxvilla svart vid Solliden “Carl Gustaf har gjort tummen upp för bygget””. Ovanför rubriken fanns en bild på ett pågående husbygge. Inne i tidningen löd rubriken “Kungens vän bygger svart”. Engelsman sätter upp lyxvilla vid Solliden. Samma bild fast i större format illustrerade artikeln. Enligt denna uppförde den brittiske mångmiljonären A (namngiven) en strandvilla för miljoner i närheten av kungafamiljens exklusiva båthus. Länsstyrelsen ville stoppa bygget eftersom det störde landskapsbilden, men A hade överklagat till miljödomstolen och fått rätt. Den brittiske affärsmannen hade utan tillstånd uppfört en betongpir som gick långt ut i vattnet. Sedan en granne anmält svartbygget till länsstyrelsen hade myndigheten beslutat att piren skulle rivas. Om den inte revs skulle A:s tre döttrar, som ägde fastigheten, betala 150 000 kr var i böter. Fallet hade också överlämnats till en åklagare som skulle ta ställning till om något brott hade begåtts. I artikeln redgjordes också för A:s och kungafamiljens kontakter med varandra.
Anmälan
A anmälde genom ombud publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Det var hans döttrar som byggde på fastigheten. Alla tillstånd och bygglov fanns för huset. Det var definitivt inte något svartbygge. Han kände sig personligen kränkt av att han på förstasidan hade utpekas som svartbyggare. Han hade aldrig träffat kungen.
Tidningens yttrande
Artikeln redogjorde på ett korrekt sätt för de beslut som hade fattats rörande byggnationerna. Det var visserligen döttrarna som ägde fastigheten men det var A som hade överklagat länsstyrelsens beslut. Någon hade hur som helst byggt en pir “svart” på familjen A:s tomt. Självklart hade tidningen införpubliceringen sökt A men hade inte lyckats nå honom för en kommentar. Inte heller allt-i-allon B (ombudet i ärendet hos PO) kunde sätta tidningen i kontakt med A. Uppgifterna om A:s kontakter med kungen byggde på en mycket trovärdig källa.
Rubriken på förstasidan var inte korrekt. Det handlade om en pir och inte en lyxvilla. Det hade självklart kunnat rättas till omedelbart och tidningen var fortfarande beredd att göra det om anmälaren så önskade.
Att ge offentlighet åt själva det faktum att A hade gjort sig skyldig till ett svartbygge medförde självfallet en viss publicitetsskada. Däremot påverkades skadan inte nämnvärt av om det var en villa eller en pir som byggts svart. Med hänsyn till den ytterst begränsade tid A tillbringade i Sverige kunde tidningen inte tänka sig att han drabbats speciellt av publiceringen.
Ytterligare korrespondens
A invände att hans ombud redan samma kväll som tidningen kom ut faxat ett meddelande till tidningen och begärt rättelse. En kopia av meddelandet bifogades. Piren var inte heller något svartbygge. Ärendet var under prövning och skulle troligen komma att avgöras först i miljödomstolen. Det hade hans ombud också uppgett vid sina kontakter med journalisten dagen före publiceringen. Journalisten var alltså väl medveten om att det han skrev i artikeln om svartbygge inte var sant. A och hans hustru hade i Marbella läst artikeln redan samma kväll som tidningen kom ut. Den hade väckt mycket besvärande uppmärksamhet bland svenskarna i området.
Enligt tidningen hade det fax som anmälarens ombud sänt till tidningen den 13 juli aldrig kommit den ansvarige utgivaren till del. Det var inget försvar, den felaktiga rubriken på förstasidan borde ha rättats omedelbart och utan något påpekande. Om A önskade var tidningen fortfarande beredd att införa en rättelse. När det gällde piren hade länsstyrelsen konstaterat att det var ett svartbygge. Beslutet var överklagat men i avvaktan på ett avgörande måste den anses vara ett “svartbygge”.
PO:s bedömning
I beslut den 2 november 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Den felaktiga förstasidesrubriken – men också artikelrubriken inne i tidningen i kombination med bilden – ger läsaren uppfattningen att villan var ett svartbygge. Även om artikeltexten därefter i allt väsentligt är en korrekt återgivning av de beslut som fattats av olika myndigheter kvarstår det faktum att det första intrycket ofta är det som biter sig fast hos läsaren. Uppgiften har orsakat anmälaren en publicitetsskada.
Anmälaren har redan samma dag påtalat felet och begärt rättelse. Tidningen har till följd av en intern kommunikationsmiss inte uppmärksammat det. En omedelbar rättelse hade kunnat begränsa publicitetsskadan. Jag har förståelse för att anmälaren inte är intresserad av att saken på nytt uppmärksammas genom en senkommen rättelse.
Aftonbladet har genom den felaktiga och braskande rubriksättningen och underlåtenheten att omedelbart införa en rättelse brutit mot god publicistisk sed. Ärendet skall därför överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Skriftväxlingen hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anför att den har respekt för att PO anser att den publicitetsskada som uppstår om man anklagas för att ha byggt en lyxvilla eller en pir är så stor att det föranleder pressetiskt klander. Däremot är det mycket uppseendeväckande att PO agerar smakdomstol och anser att den “braskande” rubriksättningen är ett brott mot god publicistisk sed. Detta bör varken PO eller nämnden ha några åsikter om.
A:s ombud anför att tidningen förvränger fakta. När journalisten talade med honom dagen före publiceringen talade han om att det var döttrarna som ägde fastigheten och att det var de som byggde. Fadern har sitt fritidshus ca 100 m söderut.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden, som inte finner anledning ifrågasätta ombudets uppgifter om att han dagen före publiceringen för journalisten redogjort för de rätta förhållandena, noterar att tidningen utöver att den i rubrikerna påstod att fastigheten var ett svartbygge, underlåtit att redovisa att frågan om piren fortfarande var föremål för rättslig prövning. A har genom publiceringen lidit en publicitetsskada. Tidningen har själv medgivit att påståendet om att någon begäran om rättelse inte framförts var felaktig. Nämnden anser vidare att det sätt på vilket en felaktig uppgift publiceras mycket väl kan påverka omfattningen av en publicitetsskada. Att publicitetsskadan kan bli större om en felaktig uppgift framställs genom braskande rubriker på första sidan än om den återfinns i en notis på undanskymd plats torde vara en självklarhet. Nämnden finner i likhet med PO att tidningen skall klandras för att den brutit mot god publicistisk sed.