Tidningens val att publicera utan att beakta pappans synpunkter eller informera närmare om publiceringen, strider mot god publicistisk sed.
Enköpings-Posten, dnr. 23314, exp. nr. 9/2024
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Enköpings-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 27 oktober 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Enköpings-Posten.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Allmänhetens Medieombudsman (MO) har tagit emot en anmälan från NN gällande artikeln AB (förnamn angivet) berättar om livet efter mordet på hennes dotter som publicerades av Enköpings-Posten (EP) den 18 augusti 2023 i både tryck och på tidningens sajt, eposten.se. NN är pappa till den avlidna kvinnan som artikeln handlar om.
Vad mediet publicerade
Av artikeln framkom följande.
Ingress
”Enköping chockades i november av ett tragiskt besked. En ung kvinna hade mördats av en man på ett LSS-boende där hon arbetade.”
Bilder
I artikeln fanns flera bilder på anmälarens dotter. Till artikeln på EP:s sajt fanns även ett filmklipp som huvudsakligen visade den mördade kvinnans mamma och hennes bror i en park, samt bilder på kvinnan och vissa citat från artikeln.
Artikeltext
”Den unga kvinnan hette AA (för- och efternamn angivet) och blev 19 år.
När vi ringer på hemma hos AA:s mamma AB i Enköping ser vi att AA:s namnskylt på dörren sitter kvar. Vi vet att det bor en enorm sorg och saknad på andra sidan. Men när dörren öppnas finns även där en doft av hemtrevnad och kärlek. Vi sätter oss i vardagsrummet med kaffe och tittar på ett inramat fotografi av AA som står på ett litet bord. En av hundarna lägger sig till rätta i soffan. Sen börjar AB berätta om stunden hon fick veta att hennes dotter AA var död.
– Jag slängde mig ut på trottoaren och grät och skrek. Sen är allt ett töcken. Och jag är fortfarande tom inuti, säger AB.
Hon backar till sommaren 2022. Då hade AA tagit studenten från samhällsprogrammet och arbetade inom hemtjänsten. Hennes hjälpsamma och starka personlighet lämnade avtryck både bland hennes många vänner och på jobbet.
Medan AB bläddrar i en tjock fotobok hon fått av AA:s bästa vänner berättar hon att dottern var en vuxen person till sättet och älskade ordning och hemtrevnad. Att städa, diska, laga mat och tvätta var något hon kände glädje för. Och AA tyckte mycket om att krama andra och säga ’jag älskar dig’. Hon var så hjälpsam och mycket älskad av vänner och familj.
– I augusti flyttade AA till sin första lägenhet. Hon var så lycklig. ’När får man börja adventspynta mamma?’ frågade hon.
När oktober kom blev AA glad över frågan om hon ville börja jobba på ett nytt LSS-boende. Och på fritiden trivdes hon med att inreda och göra sig hemmastadd i sin lägenhet.
Men AA får bara bo i sin lägenhet och känna att hela livet ligger framför henne i tre månader, innan hon mördas.
AA berättade för sin mamma att ’Det är det här som jag vill göra i livet’, hjälpa andra.
– Jag frågade AA några veckor innan mordet om hon var rädd på jobbet. Men hon suckade och skrattade åt mig och sa ’Det finns inga farliga där mamma’.
Vi tittar på en film som finns i AA:s mobiltelefon. AA rör sig i köket på boendet där hon arbetade. Vi ser samma kökslådor som mördaren tog kniven från den där dagen i november.
– Och jag är så less på alla rykten som går. De kände inte varandra, hon hade aldrig sett honom. Men hon sa till mig när mördaren flyttade in att det var märkligt att han visste vad hon hette.
AB berättar att AA inte hade någon utbildning inom vårdyrket. Det fanns inga hjälpmedel eller larm. Och hon lämnades ensam en del av arbetspasset.
– Hade det funnits regler hade det här inte behövt hända, säger AB med höjd röst.
AB håller fram sin mobil och visar en bild från AA:s lägenhet. Kvällen innan mordet hade AA hängt upp sin adventsstjärna i köksfönstret och skickat en bild till sin mamma. Bilden visar att den är tänd, även fast det bara är den 16 november.
– Sista gången jag hade kontakt med AA var via Facetime en timme innan hon började arbeta den där dagen. Hon ville önska mig och min sambo lycka till och peppa oss lite, vi var nämligen i Danmark på en begravning. ’Jag älskar dig. Hundarna hälsar’.
På värsta tänkbara sätt fick AB dödsbeskedet några timmar senare. Sittandes på en restaurang efter de varit på begravningen. Polisen sökte henne men de ville inte berätta varför, eftersom AB uppgav på telefonen att hon var i Danmark.
För polisen i Enköping började det bli bråttom att hitta och träffa anhöriga innan mordet var ute i media. AB fick till slut ett samtal från en anhörig som polisen åkt hem till.
– En röst säger att AA är död. Att AA blivit mördad på jobbet. Jag slängde mig ut på trottoaren och bara skrek. I ambulansen som hämtade mig började min mobil plinga från vänner som var oroliga över att det var AA som blivit mördad. Så snabbt gick det innan media skrev om det.
AB blev nerdrogad på sjukhuset och allt blev ett töcken. Men hon var hemma i Enköping igen tidigt morgonen efter med hjälp av en vän som körde. Det enda hon ville var att klockan skulle bli 08:00 så hon kunde börja ringa runt och fråga var AA kropp var, för ingen visste.
– Var är hon? Allt var så overkligt. Varför? Hur? Det tog en dag innan jag fick veta att hon blivit mördad med en kniv. Den tog han från en kökslåda på boendet. Helt obegripligt att något sånt här kan få hända på en arbetsplats? Något måste förändras. Det är därför jag berättar om AA.
AB vet fortfarande inte vem som kommer bära ansvar för att AA:s arbetsplats inte var säker. Men det pågår en polisutredning om misstänkt arbetsmiljöbrott.
– Jag är inte samma människa längre. Det finns en tomhet i huvudet. Trött. Jag orkar inte. Det finns så många frågor. Fick hon lida länge? Var är hon nu? Men trots det väljer jag livet. Det måste jag göra, för AA:s storebror AC finns.
AB visar nallen hon hämtade från AA:s lägenhet dagarna efter mordet. Den hade hon innanför sin tröja i flera dagar efteråt. Sen berättar hon om den enorma tacksamhet hon vill sända ut till alla.
AB är egen företagare och när livet rasade erbjöd många sin tid, hjälp och pengar. En insamling startades av en omtänksam kollega.
– Tack till er alla. Mina kunder har varit fantastiska. Och det finns så fina företag i Enköping som stöttat mig ekonomiskt.
Medan AB klappar den hund som alltid varit ’AA:s hund’ säger hon att den traumabehandling hon fått stöd av, den har hon fått söka upp själv. Och att hon känt att hon inte blev uppfångad av kommunen när AA mördades. Hon stod ensam utan att veta hur hon skulle kunna ta sig framåt.
Hur klarar du av att gå vidare i livet utan AA?
– Det gör jag inte. Jag tar en dag i taget. Det kommer attacker av sorg som är svåra att hantera. Jag kan bara inte förstå att hon är borta, och att jag aldrig mer får se henne. Hon var min bästa vän.
Sista gången någonsin AB fick se sin dotter var hon inte längre i livet. Det gick flera veckor efter mordet innan hon fick sitta intill AA. Och då låg hon i en kista.
– Hon var så fin där hon låg. Men det blev inget avslut. Och begravningen var det inte heller. Sorgen finns där hela tiden, säger AB.
Över 250 personer närvarade på AA:s begravning. Hennes familj, vänner, skolkamrater och lärare kom till kyrkan. Alla sörjde de AA som hade hela livet framför sig.
Vi bläddrar lite till i den tjocka fotoboken med bilder av AA tillsammans med alla sina vänner. AB kan skratta till lite åt AA knasiga miner hon gjorde.
– Jag kan skratta. Men undrar om mina ögon kommer le igen.”
Anmälan
Anmälarens dotter mördades i november 2022 när hon tjänstgjorde på ett LSS-boende i Enköping. Han valde att sörja med de som stod honom närmast och inte dela detta massmedialt.
Dotterns mamma valde en helt annan väg. Allt skulle ut i sociala medier och i press. Med SvD, som ville publicera en artikel, förde han en dialog med både reportern och den tillförordnade chefredaktören. De hörsammade hans önskan om att inga bilder eller namn skulle förekomma.
EP hade tidigare varit i kontakt med anmälaren och frågat om han ville medverka. Han hade tydligt avböjt – något tidningen respekterade. Sedan fick han ett meddelande från dotterns mamma om att det skulle komma ett reportage i EP där deras son och mamman skulle vara med. Anmälaren skrev då ett mejl till ansvarig utgivare där han ifrågasatte publiceringen, men fick ett oerhört nonchalant svar: publiceringen skulle ske inom de närmaste dagarna. I artikeln fanns tiotalet olika bilder på hans dotter och en gråtuthistoria av sällan skådat slag, därtill nämndes hans dotter med både för- och efternamn.
Artikeln drabbade honom oerhört. Han fick återuppta psykologkontakt, vilket han inte behövt på flera månader. Han kände sig helt maktlös och överkörd av EP och dess ansvarige utgivare.
Mediets svar
Mediet svarade genom Roger Berglund, ansvarig utgivare.
Mordet på anmälarens dotter var ett riksuppmärksammat brott utifrån att det skedde på kvinnans arbetsplats, ett LSS-boende, med en intagen man som gärningsperson. Den redaktionella bevakningen hade från att händelsen inträffade i november 2022 varit omfattande såväl lokalt som nationellt. Fokus hade i hög grad legat på arbetsmiljöfrågan om hur en anställd kunde få arbeta ensam på ett boende med våldsbenägna personer. Efter den avslutade rättsprocessen gällande mordåtalet fortsatte en arbetsmiljöutredning med ett eventuellt åtal mot arbetsgivarens som följd.
Bakom varje brott fanns en mänsklig historia. I det här fallet hade tidningen valt att återge mammans berättelse: om hur hon fick dödsbudet och hur livet hade sett ut efter händelsen. Mammans historia gav samtidigt en bild av den kvinna som dödades hos en av sina första arbetsgivare. Mamman ville ge dottern upprättelse, få arbetsgivaren att ställas till svars och få fram förändrade regler som gjorde att händelsen inte skulle kunna upprepas. Det var skälen till att hon medverkade i intervjun. Mamman hade från händelsen varit öppen och utåtriktad kring sina tankar om sig själv och sin dotter. Det hade skett i sociala medier med stort lokalt genomslag. Mamman hade också intervjuats i andra medier, tidningar och radio.
Anmälaren nämndes inte i artikeln. Det redaktionella innehållet handlade om en vuxens persons egen berättelse om sig själv och en myndig dotter. Det hade inte funnits skäl för redaktionen att ta kontakt med eller informera andra anhöriga eller vänner utifrån artikelns innehåll.
Anmälaren hade dock fått vetskap om den planerade artikeln och ställt en fråga innan publicering, men då inte gjort gällande att han ville ta del av innehållet eller försökt att hindra publicering.
Anmälarens kommentar
Varken dotterns mamma eller EP hade informerat honom om att namn och bild skulle publiceras. Att han hade kännedom om artikeln, berodde på att han fick ett meddelande av mamman två dagar före publiceringen, om att det skulle komma en artikel där hon och deras son skulle vara med på bild. Han fick ingen information om att dotterns namn skulle skrivas ut, om att massor av bilder skulle visas eller om att en film skulle vara med.
När han kontaktade ansvarig utgivare för att förhöra sig om planen fick han ett ursäktande svar om att EP borde ha kontaktat honom, samtidigt som han blev ställd inför fullbordat faktum: ”publicering kommer att ske inom kort”.
Anmälaren jämförde med en SvD:s publicering om brottet. Den tidningen hade fört en dialog med båda föräldrarna och hörsammat hans starka önskan om att varken namn eller bild på dottern skulle publiceras.
Han undrade om den ansvarige utgivaren med gott samvete kunde tycka att det var rimligt att han utan förvarning skulle mötas av massor av bilder på sin älskade dotter i lokal media.
Till anmälan bifogades en mejltråd med EP:s ansvarige utgivare.
Ytterligare skrivelse från mediet
I ett tidigare skede hade anmälaren avböjt medverkan och kontakt i ärendet. Anmälaren nämndes inte i den publicerade artikeln.
Medieombudsmannens bedömning
En ung kvinna mördades på sin arbetsplats i november 2022 och kvinnans mamma har offentligt velat berätta om denna historia, bland annat för att om möjligt bidra till att tragiska händelser av denna art förhindras framöver. Även kvinnans bror har medverkat. De båda har rätt att dela med sig av sina berättelser och det finns inte något att invända mot att en tidning publicerar dem, så länge inte någon annan nära berörd tillfogas en oförsvarlig publicitetsskada.
I det här fallet finns ytterligare en nära anhörig, den mördade kvinnans pappa, som inte förrän kort inpå publicering fick kännedom om artikeln. Inte genom tidningens försorg, utan genom mammans.
När anmälaren mejlade till ansvarig utgivare och ifrågasatte varför han skulle behöva mötas av artikeln om sin dotter utan att ha blivit tillfrågad, fick han till svar att publiceringsbeslutet låg fast, men att utgivaren beklagade att pappan inte informerats om publiceringen tidigare.
Medieetiken lägger stor vikt vid att brottsoffer och deras anhöriga ska visas största möjliga hänsyn och att publiceringar av namn och bild övervägs med stor omsorg om dessa personer. Om brottsoffret är myndigt kan den krets som ett medium behöver förhålla sig till ur detta hänseende bli snävare, men det måste övervägas från fall till fall.
Anmälarens dotter var endast 19 år när hon gick bort. Mordet skedde nio månader före den anmälda artikeln. Sett till händelsens allvarliga art hade det således gått relativt kort tid. Som MO förstått det har tidningen haft kontakt med anmälaren vid ett tidigare tillfälle och kände därför till hans restriktiva syn på publiceringar om dottern. Detta medför att mediet borde ha kontaktat pappan, som nära anhörig, inför publicering. Så skedde inte. Mediet efterfrågade inte heller pappans synpunkter när han själv tog kontakt.
Endast med förvarning om att publicering skulle ske – inte när, hur eller på vilket sätt – fick pappan i stället mötas av en stort utgjord artikel med dotterns namn, bild och tillhörande filmklipp, vilket rev upp hans sorg. Det orsakade honom en publicitetsskada.
Slutsats: Mediet har publicerat en artikel som skildrar anmälarens dotter genom mammans berättelse. MO har förståelse för att mamman vill vara öppen med vad som hänt och vem dottern var, samt att tidningen gjort ett reportage om detta. Pappan har inte veto över vad som får publiceras. Mediet borde dock ha beaktat pappans, anmälarens, synpunkter före publicering. Kanske hade tidningen då kunnat gå några av hans önskemåltill mötes. När så inte skedde orsakade publiceringen honom en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör mediet klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Mediet har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.
Publiceringen ska, utöver nyhetens dignitet och brottets sammanhang, ses utifrån det faktum att mordoffret vid tidpunkten för publiceringen inte var okänd på den ort där mediet utkommer. Att mordoffrets föräldrar valt att hantera sorgen på olika sätt har ytterligare betydelse för kännedomen om dotterns liv och identitet. Bilder och berättelser ur mordoffrets liv var spridda i sociala medier under tidsperioden från mordet till publiceringen. Det bör också beaktas att den mördade kvinnan var en vuxen person, att publiceringen uteslutande handlar om mammans upplevelse och att anmälarens önskan att inte medverka i en intervju respekterats fullt ut.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Enköpings-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Arash Sanari och Laura Hartman, representerande allmänheten.
Dessutom har Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, varit närvarande vid ärendets behandling.
___________________________________
Ledamöterna Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Arash Sanari och Sanna Gustavsson var av skiljaktig mening och anförde följande.
Vi delar i stort Medieombudsmannens bedömning och anser att det ur ett yrkesetiskt perspektiv går att argumentera för att mediet borde ha kontaktat anmälaren i god tid innan publicering för att informera om artikelns innehåll och tidpunkt för publicering. Det ingår dock inte i vårt mandat att pröva ärendet yrkesetiskt utan vi har att anlägga ett medieetiskt perspektiv på det innehåll som faktiskt publiceras. Med det som utgångspunkt menar vi att de medieetiska reglerna om att visa anhöriga till brottsoffer största möjliga hänsyn ska kopplas till publiceringen. Mot bakgrund av det anser vi, till skillnad från majoriteten, att det inte finns skäl att klandra mediet.