Exp nr 100/2009 Folket
En läkare hade anmälts 23 gånger till HSAN, men aldrig fällts. Genom rubriker och ingresser både påtidningens första sida och inne i tidningen gavs en entydig kritisk bild av läkaren och hennes verksamhet. PON fällde tidningen för åsidosättande av god publicistisk sed.
Publiceringen
Den 3 juni 2008 publicerade Folket artiklar som handlade om ett Beroendecentrum och överläkaren A (namnet här utelämnat). Artiklarna publicerades även på tidningens webbsida, folket.se.
Tidningens förstasidespuff löd Överläkare anmäld 23 gånger – Patienter känner sig illa behandlade. Historien utvecklades i två artiklar inne i tidningen.
Under rubriken “Det är inte längre behandling” intervjuades två personer med ett tungt missbruk bakom sig. I ingressen sade de att missbruksvården vid Beroendecentrum inte var någon vård, patienter hade straffats, hotats, kränkts och fråntagits alla rättigheter. De intervjuade kunde inte längre se vägen tillbaka.
De två före detta narkomanerna ansåg att de, sedan A tillträtt som överläkare, inte längre behandlades som patienter i behov av hjälp och medicinering. – Skulle hon få reda på att jag sitter här skulle jag bli straffad. Man är helt utlämnad i hennes händer, sade den ene. Han berättade att behandlingen vid Beroendecentrum fungerat bra under flera år, fram till dess att A tillträtt. Tidigare hade det varit mer mänskligt, men nu saknades förtroende för patienterna. Den andre förmedlade en liknande bild och sade: – De bygger upp människor som i praktiken är på väg mot döden. Men när det börjar ordna sig för dem, så slår de undan fötterna för dem.
Många av patienterna var tvungna att varje morgon inställa sig på Beroendecentrum vid ett visst klockslag. Om de missade tiden fick de ingen medicin, vilket kunde få ödesdigra konsekvenser. Man blev omedelbart sjuk och det kändes som man fördes tillbaka till tiden som riktigt beroende. Vidare berättade de att det förekom hot om minskad medicinering och att patienter som straff för något kunde få sin dos halverad. En av dem hade drabbats av detta som ett straff för att han tagit lugnande tabletter.
De berättade att patienterna fick lämna kissprover i ett rum med spegelglas, utan att veta hur många som stod bakom glaset och tittade. De upplevde metoden som mycket kränkande.
Det var många i gruppen som funderade på att flytta för att slippa allt. En av dem berättade att han funderade på att hoppa av programmet. – Organisationen som den såg ut förut fungerade mycket bättre än den gör nu. Jag ser inte längre att det här är en behandling, sade han.
Den andra rubriken på samma uppslag löd Överläkaren har anmälts 23 gånger. A hade anmälts till Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd (HSAN) 23 gånger sedan 1994. De flesta anmälningar kom från patienter inom kriminalvården, där läkaren tidigare varit verksam. Många handlade om förändringar i medicineringen och flera av de senaste anmälningarna rörde hennes arbete vid Beroendecentrum. Hon hade dock aldrig fällts av HSAN.
– Jag behandlar mina patienter enligt vetenskap och beprövad metod och jag har haft rätt varenda gång. Vi jävlas inte med patienterna, vi försöker hjälpa dem, sade A. Hon tillbakavisade uppgifterna om hot och bestraffningar och beklagade att de intervjuade kände som de gjorde. A betonade att arbetet vid Beroendecentrum skedde helt i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer. Att medicinering avbröts vid ett återfall var för patienternas bästa, det kunde vara förödande att blanda t.ex. metadon med andra droger. Detta utgjorde inget straff, utan var en medicinsk åtgärd för att motverka att patienterna tog en överdos.
Målet med behandlingarna var att få tillbaka patienterna till ett normalt liv, med arbete och ansvarstagande. Därför delades medicinen ofta ut vid en viss tid. En dag utan läkemedel behövde inte betyda någonting rent medicinskt.
Verksamhetschefen vid psykiatriska kliniken på Mälarsjukhuset, beklagade även hon att det fanns patienter som kände sig kränkta och rädda. Att överläkaren hade anmälts 23 gånger sedan 1994 var ingenting som gjorde att förtroendet för henne rubbats. – Hon har vårt fulla förtroende, sade verksamhetschefen.
Anmälan
A anmälde Folket till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon anförde i korthet följande.
Inom psykiatrin och vid behandling av drogberoende patienter ställdes särskilt höga krav på att vården överensstämde med gällande föreskrifter. Mediciner kunde missbrukas och bli hälsovådliga eller säljas vidare på den illegala narkotikamarknaden. Tidigare hade detta kunnat ske eftersom Beroendecentrum haft otillräckliga kontroller och Socialstyrelsens föreskrifter för medicinering inte riktigt följts. A hade informerat journalisten om detta, men tidningen valde att endast ytligt beröra de principer som gällde inom beroendevården.
Folket hade på ett okritiskt sätt förmedlat vissa patienters kritik mot en väl fungerande vård. Saken hade redigerats så att patienternas klagomål rättfärdigades medan anmälarens och klinikchefens svar nedtonades. A kände sig kränkt av den missvisande framställningen av vården vid Beroendecentrum samt av henne som överläkare och psykiatriker. Hon var orolig för att patienter inte skulle våga söka vård på Beroendecentrum efter att ha läst artiklarna. Vidare fanns det risk för att patienterna och således även rehabiliteringsprogrammen påverkades negativt av artiklarna. Anmälaren hade efter publiceringen mottagit hotelser.
Den enda text som fanns på tidningens förstasida löd Överläkare anmäld 23 gånger – Patienter känner sig illa behandlade. Inne i tidningen upprepades detta samtidigt som anmälarens namn publicerades.
Det stämde att anmälaren anmälts till HSAN 23 gånger under de 19 år hon arbetat inom psykiatrin. Flertalet anmälningar hade emellertid gjorts av långtidsdömda intagna som inte tilldelats önskade narkotiska preparat. HSAN hade inte i något fall riktat kritik mot henne, utan tvärtom bedömt att hon behandlade patienter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta framgick bara för dem som läste den kortare artikeln (med rubriken Överläkaren har anmälts 23 gånger). I tidningens nätupplaga fanns inte ens den sistnämnda artikeln publicerad.
Tidningens yttrande
Folket svarade att båda artiklarna hade publicerats i såväl papperstidningen som på nätet den aktuella dagen. På nätet fanns artiklarna under samma redaktionella avdelning och rubrikerna låg intill varandra. Till en början var artiklarna dock inte länkade till varandra, vilket tidningen beklagade. Så fort redaktionen fått vetskap härom hade artiklarna dock sammanlänkats.
Folket var medvetet om svårigheten i att publicera uppgifter som ansvariga läkare var förhindrade att kommentera på grund av sekretess, men det vore illa att undanhålla information för att den var obehaglig. I detta fall hade anmälaren fått kommentera uppgifterna generellt samt även gett synpunkter på att hon anmälts till HSAN 23 gånger.
A:s namn hade publicerats eftersom patienterna vände sig mot just henne. Att benämna henne överläkaren vore befängt eftersom det endast fanns en överläkare på kliniken.
De två artiklarna var redigerade som en enhet men uppdelade i patienternas kritik och överläkarens svar. Folket delade inte anmälarens uppfattning om att den sistnämnda artikeln var mindre framträdande utan ansåg att de två artiklarna hörde ihop.
Det framgick av artikeltexten att A inte hade fällts av HSANför någon av de anmälningar som riktats mot henne. Uppgiften om de många anmälningarna var intressant eftersom flera av dem rörde samma kritik som de intervjuade patienterna förde fram.
Redigeringen av tidningens förstasida, där endast rubriker fanns, var i enlighet med hur sidan sett ut i flera år.
Anmälarens yttrande
Anmälaren vidhöll att Folket bl.a. i förstasidesrubriken beskrev saken på ett felaktigt sätt, vilket hade åsamkat henne skada. Redogörelsen för HSAN-anmälningarna gav sken av att hon var en dålig läkare. I fet, stor stil uppgavs på tre ställen att hon anmälts 23 gånger, men endast en gång stod att hon inte hade fällts.
Det stämde inte att hon var den enda överläkaren på Beroendecentrum, utan där fanns totalt fyra överläkare.
Artikeln med A:s bemötande låg gömd på tidningens webbsida och var oåtkomlig för läsarna. Felet hade vid tiden för PO-anmälan, dvs. över en månad efter att artiklarna publicerats, ännu inte åtgärdats.
Tidningen upprepade att de två artiklarna fanns på webben den 3 juni 2008, dock till en början utan att vara sammanlänkade.
Folket kunde inte utesluta att publiceringarna var en orsak till att hot riktats mot anmäl¬aren, även om det inte var klarlagt. Tidningen underströk samtidigt vikten av att medierna även gav röst åt utsatta människor. Vidare beklagades att anmälaren inte tidigare hade kontaktat tidningen och framfört sina synpunkter på publiceringarna.
PO:s bedömning
PO avskrev ärendet i beslut den 11 juni 2009 med följande motivering.
PO prövar om enskilda lidit oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen. Av betydelse för bedömningen är bl.a. ämnets allmänintresse och om tidningen har haft tillräcklig grund för sin rapportering. Vidare aktualiseras frågan om bemötande.
Läkares yrkesutövning är en fråga som berör en bred allmänhet. Att patienter riktat kritik mot överläkaren samt den klinik där hon arbetar äger allmänintresse. Även uppgiften om att läkaren anmälts till HSAN får i sammanhanget anses ha ett allmänintresse. Rapporteringen gällde också en utsatt grupp i samhället som har svårt att göra sin röst hörd.
Som överläkare har anmälaren haft ett stort ansvar för de patienter som vårdas vid Beroendecentrum. Läkare har en sådan ställning i förhållande till enskilda att de i många fall får tåla namngivning i samband med att kritik riktas mot deras yrkesutövning. Vidare har det inte framkommit att artiklarna innehåller några allvarliga sakfel. Jag konstaterar att det i texten framgår att A aldrig fällts av HSAN. Min bedömning är att tidningen har haft tillräcklig grund för sin rapportering samt att namnge anmälaren.
Av de pressetiska reglerna följer att en tidning ska sträva efter att låta en person som kritiseras få tillfälle till samtidigt bemötande. Folket valde att i en separat artikel redogöra för anmälarens och verksamhetschefens svar på patienternas kritik. I papperstidningen publicerades de två artiklarna intill varandra på samma uppslag.
I svaret tillbakavisade anmälaren uppgifterna om hot och bestraffningar samt uttalade bl.a. att arbetet skett i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer. Vidare sade verksamhetschefen att hon hade fullt förtroende för A. Enligt min mening var det bemötande som publicerades tillräckligt, även om jag kan förstå att anmälaren har reagerat mot att publiceringen var redigerad så att kritiken mot henne gavs en mer framträdande plats än hennes bemötande.
På Folkets webbsida var artikeln med anmälarens bemötande till en början inte sammanlänkad med den kritiska artikeln, men fanns enligt tidningen i nära anslutning. När tidningen blev uppmärksammad på att artiklarna inte var länkade till varandra åtgärdades saken. Min bedömning är att anmälaren även på nätet i tillräcklig utsträckning fått bemöta patienternas kritik.
Sammanfattningsvis: Mot bakgrund av anmälarens förtroendeställning som överläkare samt att hon fått tillfälle till samtidigt bemötande föreligger inte till-räckliga skäl att klandra Folket.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
A har begärt att nämnden prövar hennes anmälan.
Tidningen har yttrat sig.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Att kritik riktats mot A och den klinik där hon arbetar är, som PO anför, av allmänintresse. Ingen invändning kan heller riktas mot att patienter kom till tals med delvis hård kritik och att överläkaren i detta samanhang namngavs. Överläkaren har också i den redaktionella texten fått bemöta kritiken. Det finns inte heller anledning att kritisera tidningen för att den angav att läkaren anmälts till HSAN 23 gånger.
Artiklarna bör dock bedömas utifrån den samlade bild de ger av överläkaren och hennes verksamhet. Att hon anmälts 23 gånger och att patienter känner sig illa behandlade har slagits upp med stor stil som rubrik på förstasidan. Motsvarande rubriker har använts över artiklarna inne i tidningen. Rubriksättningen är sådan att de ger en entydigt kritisk bild av överläkaren och hennes verksamhet. Kritiken förstärks av ingressen till respektive artikel. Den omständigheten att ingen anmälan lett till fällning har givits en undanskymd plats inne i artikeltexten.
Den bild som särskilt rubriksättningen förmedlar av A och hennes verksamhet är anmärkningsvärd mot bakgrund av att hon i samtliga fall friats i HSAN. Med tanke på den mycket allvarliga kritik som tidningen återger borde denna omständighet och över¬läkarens bemötande ha återgetts på ett mer framträdande sätt. De borde framför allt ha återspeglats också i rubriksättningen. Till detta kommer att artikeln med A:s bemötande till en början inte var sammanlänkad med den kritiska artikeln i tidningens webbutgåva.
Nämndens bedömning är mot denna bakgrund att tidningen inte kan undgå klander för att ha åsidosatt god publicistisk sed.