Exp nr 67/2004 Dagens Nyheter
Dagens Nyheter borde ha publicerat ett tillrättaläggande med anledning av anmälarens skrivelser. Genom att vägra det visade inte tidningen en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Dagens Nyheter bröt därigenom mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 17 oktober 2003 hade Dagens Nyheter en artikel på ledarsidan av en ledarskribent med rubriken “Hånflin mot demokratin”. Utifrån en pågående våldtäktsrättegång i Svea hovrätt argumenterade ledarskribenten kring juridiska och moraliska föreställningar om våldtäkt och mäns våld mot kvinnor. Den gällande lagstiftningen underställde kvinnors kroppsliga integritet manlig överhöghet. En referens gavs till Maria Wendt Höjers doktorsavhandling i statsvetenskap, som hade titeln “Rädslans politik” där detta resonemang hade utvecklats.
Argumentationen upprepades delvis av samma skribent i en artikel på ledarsidan den 4 november 2003 under rubriken “Dags att förändra våldtäktslagen”.
Anmälan
De två inläggen på ledarsidan anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av Maria Wendt Höjer. Hon framförde att tidningen skrivit av hela meningar och delar av meningar ur hennes doktorsavhandling utan att det angavs att det handlade om citat. I den första artikeln gällde det nio meningar och i den andra fem. I båda artiklarna använde skribenten hennes slutsatser och formuleringar som sina egna.
Hon hade begärt att få in en rättelse eller ett förtydligande av detta förhållande i tidningen men det hade avvisats. Hon kände sig kränkt och upplevde att hennes analyser stulits.
Anmälarens korrespondens med skribenten och tidningen
Hon hade i brev av den 18 november påpekat att ledarsidan citerat en hel rad meningar eller delar av meningar ur hennes avhandling med endast en ordföljd ändrad eller ett enstaka ord borttaget. DN hade i brev den 24 november beklagat och medgett att hänvisningen till doktorsavhandlingen av tidsskäl hade blivit för snålt tilltagen och att det borde ha framgått tidigare och klarare att resonemang och ordval delvis var hämtade ur den. Anmälaren svarade den 28 november och menade att det vore rimligt om DN publicerade en rättelse, där det klart framgick att de båda artiklarnas resonemang och analyser till stor del vara baserade på avhandlingen. DN svarade nekande den 1 december, eftersom det fanns en hänvisning till forskningen och skribenten haft personlig kontakt med avhandlingsförfattaren.
Tidningens svar på anmälan
DN framhöll att ledarskribenten tagit starkt intryck av anmälarens forskning. Det var vanligt i opinionsjournalistik, som tillkom i nyhetstempo och under stor tidspress, att akademisk forskning fick utgöra ett stabilt underlag för argumentationen. I den ena av de två artiklarna hade tidningen refererat till Maria Wendt Höjers avhandling. Referensen kunde ha varit något tydligare och vissa formuleringar kunde ha stått inom citationstecken. Med tanke på det begränsade utrymmet och på den kontakt som förevarit mellan forskaren och skribenten måste hänvisningen ändå betraktas som acceptabel.
Anmälarens kommentar
Anmälaren menade att saken gällde om det var godtagbart att i en dagstidning publicera analyser, resultat och hela meningar ur en vetenskaplig text utan att ange källa. I vetenskapens värld var det självklart att ange när något var citat. DN tycktes mena att plagiat var tillåtet under tidspress.
Anmälaren tillade att ledarsidan den 25 november hade ett inlägg från en annan skribent , en kammaråklagare, där denne tillskrev ledarskribenten en tes som fanns i anmälarens avhandling. Där återkom en av formuleringarna från avhandlingen presenterad just som ledarskribentens egenhändigt formulerade tes.
PO:s bedömning
I beslut den 27 februari 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde bl. a. följande:
Det finns en upphovsrättslig aspekt på de två ledarartiklarna i Dagens Nyheter. Att analysera den ingår inte i PO:s uppdrag. Den pressetiska bedömningen gäller tidningens beslut att avvisa anmälarens begäran om en uppföljande publicering.
– – –
Anmälaren har haft ett synnerligen berättigat anspråk på en uppföljande publicering, som informerade om de två texternas upphovsmässigt blandade karaktär. Det blir ännu mer befogat mot bakgrund av den tidspress, under vilken artiklarna förklaras ha tillkommit. Att tillmötesgå anmälarens begäran hade hedrat DN oavsett om notisen kallats för rättelse, beriktigande, genmäle eller klarläggande.
– – –
Genom att vägra anmälaren den begärda uppföljande publiceringen har Dagens Nyheter brutit mot god publicistisk sed. Tidningen förtjänar pressetiskt klander.
Tidningens och anmälarens yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen och anmälaren lämnade flera yttranden till nämnden. Tidningen åberopade bl.a. ett annat ärende rörande tidningen, där det gått halvannan månad sedan den anmälda texten var införd och PO därför hade ansett att en fråga om genmäle saknat aktualitet och inte uttalat något pressetiskt klander.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Den upphovsrättsliga frågan faller, som PO anfört, utanför den pressetiska bedömningen och är därför inte en sak för nämnden.
Saken har emellertid även en pressetisk dimension. Det som anmälaren anser sig ha blivit utsatt för skall nämligen också bedömas utifrån ett perspektiv där frågan om förekomsten av en publicitetsskada står i centrum.
Anmälaren har ansett sig kränkt av publiceringarna, påpekat sakförhållandena för tidningen och menat att ett tillrättaläggande hade varit motiverat.
Nämnden anser att anmälaren vållats en publicitetsskada. Nämnden gör bedömningen att en uppföljande tillrättaläggande publicering skulle ha skett i tidningen i anledning av anmälarens skrivelser.
Nämnden ansluter sig mot denna bakgrund till PO:s slutsats. Tidningen har inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften genom att vägra anmälaren den begärda uppföljande publiceringen. Dagens Nyheter har härigenom brutit mot god publicistisk sed.