Expolitiker fick ej samtidigt bemötande

juni 10 2003


Hallands Nyheter exp nr 61/2003



Tidningen klandrades för att den inte erbjöd ett f d kommunalråd tillfälle att samtidigt bemöta kritik.

Den 17 oktober 2002 hade Hallands Nyheter en förstasidespuff om en namngiven person här kallad A med rubriken (A) på väg tillbaka. I texten på förstasidan ställdes frågan om det var slut på karantänen nu. Det sades att förre kommunalrådet A (fp) i en kommun var på väg tillbaka in i politiken. A hade under slutet av 1990-talet lett kommunen tillsammans med kommunalråden B (s) och C (c). Det hade varit en period präglad av skandaler och kritiserade beslut.

Insidesartikeln hade en mindre överrubrik med frågan Slut på karantänen? och huvudrubriken (A) gör comeback. I ingressen sades att A troligtvis var på väg tillbaka in i politiken. Han deltog aktivt i partiarbetet och hade bl a hjälpt till med förhandlingarna efter valet. Fullmäktiges ordförande sade att A inte stod med på någon lista men att det inte var otänkbart att han skulle få något uppdrag. Han kommenterade i artikeltexten också att det fanns frågetecken kring A:s avgångsvederlag. I texten kommenterade även A uppgifterna om sin förmodade comeback.

I texten berättades om de sista åren på 1990-talet då kommunen styrts av trojkan B, A och C. Härvid sades bl a att det var en tid som kantadesav stora skandaler. A ochB anklagades för en ”mutresa” till England. Det tecknades borgensåtaganden som skulle komma att stå kommunen dyrt. Och politikerna hamnade på löpsedlarna efter porrklubbsbesök, dock ej A.

Slutet för trojkan hade blivit när B lämnade kommunen med ett stort avgångsvederlag. Och när A 1991 hoppade av, tog det inte lång tid innan han kom med samma krav. Han begärde att få byta sin pension mot ett avgångsvederlag på 720 000 kronor.

En moralisk debatt hade tagit fart och experterna kunde inte enas om hur reglerna skulle tolkas. Risken fanns till och med att pengarna skulle frysa inne och hösten 1992 hade han fortfarande inte fått några pengar. Men A fick till sist sina pengar. Efter det ändrades pensionsreglementet. Idag kunde inga politiker längre lyfta avgångsvederlag.

Publiceringen anmäldes av A. Han hade varit i kontakt med tidningen angående rättelse och beriktigande, men man hade inte kunnat komma överens om utformningen av en uppföljning.

Han anförde att han inte haft politiska uppdrag sedan 1995 och medvetet avstått från att söka publicitet. Han ifrågasatte därför om han var en offentlig person. Publiceringens uppgifter om hans förmodade comeback var missvisande och överdrivna. Hans medverkan i en referensgrupp och att enskilda frågade honom till råds, kunde inte tillmätas denna dignitet.

Artikeln innehöll också andra missvisande och för honom negativa uppgifter, som han inte ens fått tillfälle att kommentera.

Mutresan. Den s k mutresan var ett påfund av Hallands Nyheter. Saken bottnade i en okynnesanmälan från en moderat politiker. En åklagare hade gjort en utredning. Det konstaterades då att de själva betalat resan och utredningen lades ned.

Borgensförbindelserna. Han hade vid kontakt med tidningen inte fått klarhet i vilka borgensförbindelser som skulle ha stått kommunen dyrt. De fastighetsaffärer som tidningen möjligen avsåg var mycket komplicerade. Många av besluten hade fattats sedan han lämnat sitt uppdrag. Om saken skulle komma att stå kommunen dyrt eller inte var oklart. Det berodde bl a på vilket pris kommunen skulle få vid en eventuell försäljning. I varje fall skulle en försäljning av en av dessa fastigheter idag medföra en större reavinst.

Porrklubbsbesöket. Han förstod inte vad porrklubbsbesöket hade med honom att göra. Visserligen hade B besökt klubben Kakadu i Köpenhamn. Detta besök hade dock skett efter att B lämnat sin kommunalrådspost och inga kommunala pengar var inblandade. Uppgifterna om besöket hade inte heller kommit fram förrän långt efter det att A lämnat sitt uppdrag. Han hade vid tidpunkten för besöket således inte känt till saken. Att blanda in besöket i en artikel om A, syftade bara till att göra hans tid som kommunalråd till något sjaskigt. Hans namn hade aldrig tidigare publicerats i samband med uppgifter om detta besök.

Avgångsvederlaget. Det hade i tidningen påståtts att experterna inte kunde avgöra om han hade rätt till avgångsvederlag. Det var fel. Personaldirektören hade varit sjuk och en vikarie ville inte fatta beslut, eftersom A:s avgångsvederlag överklagats. Frågan löstes genom att kommunstyrelsen i full enighet fattade beslutet. Pengarna betalades ut i maj 1992. Tidningen hade således felaktigt påstått att det fanns risk för att pengarna skulle frysa inne och att A på hösten 1992 inte fått några pengar.

Det som sades om att ändringarna i reglementet ledde till att politiker inte längre kunde lyfta avgångsvederlag var inte heller korrekt. Ändringarna var av teknisk natur. Han hade fått sina pengar i en klumpsumma, nu fick man betalning per månad.

Tidningen hade i efterhand erbjudit honom att få bemöta artikeln. Men det skulle vara som att det fanns två sanningar. Den som Hallands Nyheter torgförde och den som han hävdade. Dessutom skulle han i sitt inlägg inte få framföra någon kritik mot journalisten. Hon fick således skriva vilket strunt som helst om honom men han fick inte göra minsta värdering av henne som journalist.

Hallands Nyheter anförde att man upprepade gånger erbjudit A genmäle, men denne hade tackat nej. Tidningen hade också erbjudit rättelse på de punkter där man ansett att det fanns otydligheter eller fel, men även detta erbjudande hade avvisats.

Rubrikerna om A:s comeback skulle möjligen ha försetts med frågetecken. Detta hade tidningen erbjudit att klargöra i en rättelse. I grunden menade dock tidningen att det funnits fog för att tro att A var aktuell för en comeback inom politiken i någon form – om så bara som rådgivare och mentor. Hans partikamrat hade vidare sagt att det inte var otänkbart att A skulle få något uppdrag.

Det hade gått tio år sedan A hade en ledande roll. Under åren vid makten var det otaliga skriverier kring ledartrojkan. Tidningen försökte för den oinvigde att ge en snabb bild av A:s roll under de turbulenta åren, men också att ge en kortfattad resumé av tidsandan och de mest omdiskuterade händelserna. Det blev med nödvändighet en ganska komprimerad bild, och möjligen inte alltid helt rättvis eller nyanserad.

Mutresan. Den s k mutresan polisanmäldes av en ledande politiker. Åklagare utredde och fallet lades ner. Att man vid den tidpunkt då polisanmälan skedde skrev om saken var en självklarhet. I den nu kritiserade artikeln borde man dock ha klargjort att A friades. Tidningen hade erbjudit rättelse.

Borgensåtagandena var en komplicerad härva som skakade kommunen i början på 1990-talet. Frågorna hade tidigare fått stor publicitet. A hade varit med om att teckna eller besluta om borgensförbindelser. Det var riktigt att borgensförbindelserna i formell mening inte behövt infrias. Men det berodde på att kommunen i stället köpte vissa fastigheter för att försöka rädda pengar. Det rörde sig alltså om oplanerade, stora och riskfyllda köp. Under de kommande åren skedde fler missgrepp, som i och för sig A inte kunde lastas för, och som ledde till ekonomisk förlust. Att i en kortfattad beskrivning av en politisk period hävda att det tecknades borgensåtaganden som skulle stå kommunen dyrt, var knappast en överdrift.

Porrklubbsbesöket. Tidningen hade tecknat en bild av en turbulent tid. Man hade också betonat att A inte var med vid besöket. Det hade dock funnits en klar koppling till kommunen. Ett kommunalråd, en fastighetschef och det tidigare kommunalrådet B hade varit med på klubben. Notan hade betalats av ett kommunägt bolag.

Avgångsvederlaget. En expert vid Kommunförbundet hade ifrågasatt det riktiga i att betala ut en hög klumpsumma som avgångsvederlag. B:s avgångsvederlag var överklagat och starkt omdiskuterat. Storleken på A:s vederlag väckte moralisk debatt, inte bara i Hallands Nyheter. Personaldirektören höll inne vederlaget på grund av oklarheterna. Reglementet ändrades och det betalades inte längre ut stora klumpsummor. Vederlaget räknades nu också av mot ny inkomst och man fick inte visstidspension om man var under 50 år. Men tekniskt sett hade A rätt – det borde ha stått att politiker inte längre kunde få ut vederlag ”som klumpsumma”. Uppgiften var dock inte av den arten att den tillfogade A någon nämnvärd publicitetsskada. Tidningen erbjöd sig ändå att rätta uppgiften.

Anmälaren ifrågasatte varför han skulle behöva acceptera att tidningen gav en så komprimerad bild av honom att den knappast kunde bli sann.

Beträffande den s k mutresan ansåg han att den erbjudna rättelsen inte var tillräcklig. Det hade rört sig om en okynnesanmälan och ingen annan tidning hade tagit upp saken.

När det gällde borgensåtagandena måste tidningens uppgifter uppfattas som att saken kostat kommunen pengar, men som han redogjort för tidigare, kunde man i dagsläget inte utgå ifrån att fastighetsaffärerna skulle komma att stå kommunen dyrt. Såsom tidningen också vidgått kunde han inte heller görasansvarig för alla beslut. Det var absolut inte rättvisande att på det sätt som tidningen gjort beskriva saken i en mening.

Såvitt avsåg porrklubbsbesöket hade han då inte haft kännedom om detta. Han ifrågasatte om tidningen hade korrekta uppgifter beträffande vilka personer som deltog och hur många de hade varit. Besöket hade vidare skett på deras fritid och betalats av dem själva.

Den stora debattfrågan, när det gällde den ersättning han skulle få efter sin avgång, var att han, vid 33 års ålder, skulle kunna avgå och få pension till han var 65 år. Någon hade räknat ut att han skulle kunna få 7 miljoner i pension. Detta hade han dock avstått ifrån och istället tagit ut avgångsvederlaget som uppgick till ett betydligt lägre belopp.

Sammanfattningsvis var tidningens erbjudanden om rättelse och genmäle inte tillfyllest.

Hallands Nyheter anförde i ett andra yttrande: Om inga andra tidningar hade skrivit om den påstådda mutresan var detta närmast att betrakta som tjänstefel. När en politiker anmälde kommunalråden var det en självklar nyhet, oavsett vem som hade rätt eller fel. I artikeln stod också bara att de anklagades för en ”mutresa”. Genom verb och citattecken hade tidningen markerat att det endast rörde sig om en anklagelse. Porrklubbesöket hade gjorts av topppolitiker och topptjänstemän som använt ett kommunalt företags kreditkort. Summan betalades senare in av en av de inblandade. Tidningen hade särskilt betonat att A inte var med. Avgångsvederlaget var omdiskuterat. Att A kunde ha gjort något ännu mer omdiskuterat förändrade inte den saken. Tidningen hade erbjudit både rättelse och genmäle. Erbjudandena kvarstod.

I beslut den 19 mars 2003 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:

Min bedömning är till att börja med att A alltjämt får anses vara en i politiska sammanhang offentlig person. Tidningens uppgifter om hans förmodade comeback ger inte heller tillräcklig anledning till pressetisk kritik.

Dock var uppgifterna om hans påstådda comeback inte av sådan tyngd att det motiverade sättet på vilket tidningen skildrade de turbulenta skeendena under den tid då han var kommunalråd. Som framgått, inte minst av parternas skrivelser i detta ärende, finns mycket att säga om dessa bakomliggande skeenden. Tidningen har dock i artikeln beskrivit saken på ett summariskt och därför delvis missvisande sätt. A kopplades ihop med för honom negativa uppgifter, utan att han gavs tillfälle till samtidigt bemötande.

Då tidningen valde att skriva om anklagelsen om ”mutresan” borde det i varje fall, redan av den aktuella publiceringen, ha framgått att åklagaren lade ned undersökningen. Frågan om borgensförbindelserna var komplicerad och borde samtidigt ha fått bemötas av A. Han borde också samtidigt ha fått kommentera avgångsvederlaget. Porrklubbsbesöket lyftes fram på ett för A nedsättande vis, trots uppgiften att han inte deltog.

Tidningen har erbjudit rättelse och genmäle. Det är från pressetisk utgångspunkt helt i sin ordning att en tidning anger att ett genmäle ska avse sak- och inte personfrågor. Möjligen hade också A, om han medverkat till en uppföljande publicering, kunnat minska sin publicitetsskada.

Dock framstår beskrivningen av hans roll i kommunalpolitiken på 1990-talet som alltför förenklad och negativ, för att på sätt som skedde få stå oemotsagd. Jag fäster således avgörande vikt vid att han inte erbjöds tillfälle till ett adekvat samtidigt bemötande.

Hallands Nyheter bör därför klandras.

A och tidningen har yttrat sig till nämnden.

Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:

Pressens Opinionsnämnd finner på de skäl som PO anfört att Hallands Nyheter i fråga om den aktuella publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.