Exp nr 48/2013, Expressen, 2013-10-15
Expressen bröt mot regeln att under en pågående PON-utredning publicera att tidningen blivit anmäld.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 22 augusti 2013 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från drottning Silvia med riksmarskalk Svante Lindqvist som ombud till Pressens Opinionsnämnd.
Beslutet har följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 20 februari 2013 klockan 13.47 publicerade expressen.se en artikel med rubriken Drottning Silvia anmäler flera tidningar.
Av texten framgick att Drottning Silvia anmält flera tidningar, bland andra Expressen, till Allmänhetens Pressombudsman, PO. PO hade emellertid avskrivit anmälan, vilket drottningen nu överklagat till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Anmälningen gällde fotografen Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage, som visar kungen och hans vänner samlade runt ett bord där de äter pizza från Camilla Henemarks nakna kropp. På golvet försöker drottningen skrubba bort ett hakkors.
Artikeln redogjorde för PO:s skäl för avskrivningen och innehöll även en kort intervju med PO:
“Jag kommenterar inte anmälningar. De är konfidentiella fram till dess att Pressens Opinionsnämnd fattat ett beslut.”
Expressens chefredaktör hade kommenterat saken i sin blogg. Han menade att det var mycket ovanligt att tidningar publicerade att de blivit anmälda till PO, men att det fanns undantag:
“Nu väljer jag att göra ett undantag till. Jag tycker diskussionen om fotomontaget är relevant att föra i offentligheten eftersom det handlar om drottningen och flera andra kända personer som förekommer på det montage som en etablerad fotograf och konstnär låtit göra.”
Därefter redogjordes bland annat för tidigare PO-anmälningar från hovet.
Artikeln var illustrerad med ett porträtt på drottningen.
Under resten av dagen utökades materialet på expressen.se, med bland annat hela drottningens PO-anmälan och kommentarer från en rad personer, inklusive montagets upphovsperson. Bilden publicerades än en gång.
Under eftermiddagen pågick även en livesändning från Expressen TV där saken kommenterades av såväl tidningens egna medarbetare som utomstående.
Den 21 februari hade tidningen Expressen förstasidesrubriken Silvias raseri Därför är hon så arg.
Över fyra sidor inne i tidningen utvecklades ämnet på ett liknande sätt som på nätet dagen före. Bilden visades, drottningens anmälan citerades, liksom PO:s avskrivning och en rad personer fick kommentera det inträffade.
Samma dag publicerade tidningen en artikel på kultursidan med rubriken Konst och juridik. I denna menade Expressens kulturchef att bilden där Silvia skurar på ett hakkors konstnärligt sett var plump och oraffinerad, men ägde en större sublimitet än verket självt. Och fortsatte:
“Hela Silvias grandiosa anmälan framstår som en sorts installation i rojalistisk fånighet.”
Anmälan
Publiceringen PO-anmäldes av drottning Silvia med riksmarskalk Svante Lindqvist som ombud.
Han hänvisade till den regel inom det pressetiska systemet som säger att en tidning inte ska publicera uppgifter om att anmälan skett eller om anmälans innehåll. Ombudet antog att denna regel fanns för att anmälare inte skulle avhålla sig från att anmäla av rädsla för ny publicitet och ytterligare publicitetsskada.
Enligt riksmarskalken torde det inte finnas några undantag. Hade tidningen valt att anta det pressetiska regelverket kunde den inte åsidosätta reglerna när man ansåg det lämpligt.
Anmälarens ombud lyfte även fram kulturartikeln som han menade direkt försökte förlöjliga anmälaren.
Tidningens svar
Expressen svarade genom sin ställföreträdande utgivare att drottningen misstagit sig när det gällde pressetikens innebörd. Den tar sig inte uttryck i en formell regeltillämpning, utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
I det här fallet var det inte mindre än en sensation att en av landets främsta företrädare valde att angripa ledande nyhetsmedier. Expressen hade inte varit ensam om att rapportera om detta utan utgivaren antog att samtliga svenska nyhetsredaktioner på ett eller annat sätt rapporterat drottningens tilltag att anmäla Expressen och andra svenska tidningar för en självklar rapportering.
Tidningen underströk att utrymmet för rapportering ökar ju större plats en person intar i offentligheten.
När det gällde kulturartikeln noterade tidningen att ett berättigat offentliggörande ger kritikrätt. Och denkorta kommentaren “Konst och juridik” hade inte förlöjligat drottningen. Det var en reflekterande text med kritiska synpunkter även på fotomontaget. Texten hade framhållit den “juridifiering av konst- och kulturdebatten” som drottningens anmälan var ett exempel på.
PO:s bedömning
Expressen har rätt i att pressetiken inte bygger på en formell regeltillämpning, så som det fungerar inom juridiken, utan på en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Det är av det skälet som man kan föra ett resonemang om att en persons roll i det offentliga livet avgör vad man som utgivare kan tillåta sig att publicera. Det skiljer från person till person – och drottningen har en roll som gör att hon får tåla en omfattande publicitet, även av kritisk karaktär.
Det var en av orsakerna till att anmälan av publiceringen av fotomontaget avskrevs av PO och senare av Pressens Opinionsnämnd.
Regeln att inte publicera att tidningen blivit anmäld under processens gång har dock en annan karaktär. Den handlar om det pressetiska systemets konstruktion, de rutiner de deltagande tidningarna ska följa.
Regeln har tillkommit för att skydda den person som anser sig illa behandlad av en tidning. Förnyad publicitet kring anmälan kan leda till ytterligare publicitetsskada. Om man genom sin anmälan riskerar detta kommer en del personer att avstå från att försöka få upprättelse genom ett beslut i Pressens Opinionsnämnd.
Regeln syftar till att göra det pressetiska systemets hantering förutsägbar för de enskilda personer som vänder sig till systemet för att få upprättelse. I detta fall saknar det därför betydelse vilken roll i offentligheten anmälaren har.
Det pressetiska systemets trovärdighet är beroende av att utgivarna inte uppfattar regeln som en rekommendation, utan just som en regel; som en del av systemets grundkonstruktion.
Mot den bakgrunden konstaterar jag att Expressen brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har yttrat sig i nämnden. Tidningen har anfört bl.a. att regeln att inte ge offentlighet åt avskrivningsbeslut aldrig uppfattats som undantagslös och att allmänintresset i enstaka fall kan trumfa över den sekretess som ska omgärda en anmälan till PO samt att drottningens anmälan är ett exempel på ett sådant fall.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för attha brutit mot god publicistisk sed.