Expressen, exp. nr. 87/2018, dnr. 17408
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 4 april 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Expressen till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 25 oktober 2017 var huvudrubriken på Expressens förstasida Historien om Aftonbladetprofilen. Över rubriken återfanns de fyra orden Anklagelserna, Nätverket, Drogerna och Mediekritiken.
Rubriken illustrerades med ett porträttfotografi av Fredrik Virtanen. Bildtexten löd “Fredrik Virtanen nekar till våldtäkt”.
Inne i tidningen löd rubriken Virtanen anklagas för sexövergrepp.
Han var en av Sveriges mest kända journalister och kolumnist på landets största ledarsida, där han bland annat skrivit om kvinnors utsatthet. Nu var det han själv som anklagades för sexövergrepp, först av journalisten XX [namn angivet] och sedan av flera andra kvinnor.
Tidningen delade in sin berättelse i kapitel:
Kapitel 1: Mediemannen
Fredrik Virtanen var sedan länge en av Aftonbladets mest profilerade skribenter. Han hade arbetat som nöjesskribent och krönikör. Tidigare hade han varit tidningens korrespondent i New York i tre år och under flera år redaktör för fredagsbilagan Puls.
Vid flera tillfällen hade han tagit tydlig ställning mot mäns hat och våld mot kvinnor. I en krönika från år 2000 hade han skrivit:
“Jag vet inte vilka jag föraktar mest, kvinnorna som faller för svinmännen eller själva svinmännen.”
Rubriken för den krönikan löd Hur kan kvinnor välja svin – när jag sitter bredvid?.
Nu hängde en rad kvinnor på sociala medier ut Fredrik Virtanen för våldtäkt och andra övergrepp. De namngav honom, medan etablerade medier inte gjorde det. Det hade lett till en enorm ilska i alternativa medier. De anklagades för att skydda en av sina egna.
År 2008 hade artikelförfattaren sökt Fredrik Virtanen för att be om en kommentar till det faktum att han fällts för narkotikabrottslighet. Virtanen hade hänvisat till att han ville tala med Otto Sjöberg om saken.
Otto Sjöberg hade tidigare arbetat i flera olika befattningar på Aftonbladet samtidigt med Virtanen, men var 2008 chefredaktör för Expressen. Den gången hade det inte blivit någon artikel och nu hade artikelförfattaren åter ringt Otto Sjöberg. Denne citerades:
” – Han var och är en väldigt begåvad skribent, kombinerat med en hög ambitionsnivå.”
Även Aftonbladets tidigare chefredaktör Anders Gerdin uttalade sig:
” – Fredrik Virtanen minns jag som en duktig reporter. När han blev New Yorkkorrespondent breddade han sin journalistik och lärde sig mycket. Men när han kom hem minns jag det som att han hade rätt hög svansföring.”
Fredrik Virtanen var programledare i den egna talkshowen Studio Virtanen i TV8, hade gjort program i Sveriges Radios P4 och skrivit två böcker och en monologpjäs med namnet Vapenvila. Nu rådde det inte vapenvila kring Virtanen. Tidningen formulerade en fråga:
“Är nätverket inom tidningsbranschen förklaringen till att Fredrik Virtanen, tills nu, hållits anonym samtidigt som AA och BB [namn angivna] tvingats schavottera på löpsedlar och förstasidor?”
Kapital 2: Anklagelserna
År 2011 hade journalisten XX berättat att hon blivit våldtagen av en inflytelserik medieman. XX var krönikör och bloggare med ett starkt feministiskt engagemang. När hon berättade detta hade det redan gått fem år sedan den påstådda våldtäkten ägde rum 2006. 2011 lämnade hon in en polisanmälan.
Mannen skulle, enligt hennes polisanmälan, ha bjudit hem henne under löfte om efterfest. I stället hade han drogat och våldtagit henne. Anklagelser som Fredrik Virtanen nekade till.
En förundersökning hade inletts, för att läggas ned ett år senare av åklagaren. Fem år senare, i oktober 2017, publicerade XX hans namn under hashtaggen #metoo.
Vid tiden för polisutredningen var Jan Helin publisher på Aftonbladet:
” – Vi följde polisutredningen, som sedan lades ned. Ord stod mot ord helt enkelt och utredningen hade lagts ned. Jag såg inte att det var möjligt att agera åt det ena eller andra hållet.”
XX:s publicering av Virtanens namn hade lett till att fler kvinnor trätt fram och riktat nya anklagelser mot honom. En hade beskrivit hur hon som 14-åring kontaktat Virtanen, som hon såg upp till. Hon fick motfrågan om hon “ville ligga” enligt en skärmdump på konversationen som hon hade laddat upp.
En annan kvinna hade beskrivit hur hon som 16-åring träffat Virtanen utanför en Stockholmskrog. Han ska då ha bett henne att följa med hem och “dricka sprit”. Han följde efter henne en lång stund, tills hon sade ifrån ordentligt.
En tredje kvinna hade nyligen polisanmält att Virtanen 2002 skulle ha drogat och våldtagit henne. Anmälan lades ned direkt eftersom ett eventuellt brott var preskriberat.
Kapitel 3: Intervjun
År 2012 publicerade Aftonbladet en intervju med XX där hon berättade om den påstådda våldtäkten, utan att mannen namngavs:
” – Han drogade mig och våldtog mig. Efteråt fick han mig att tro att vi hade haft frivilligt sex och skickade sms med texten ‘Tack för en härlig kväll!’ och liknande.”
Ett par år senare lärde hon av en tillfällighet känna en kvinna som berättade att hon blivit sexuellt antastad av en man i mediebranschen. De hade mött samme man.
De båda kvinnorna efterlyste fler erfarenheter i en blogg och blev kontaktade av ett 20-tal kvinnor. De planerade en gruppanmälan till polisen, men en efter en hoppade kvinnorna av. Även XX avstod från anmälan eftersom hon befann sig i början av sin karriär. Ett beslut hon senare ångrade.
Kapitel 4: Drogerna
I många år var Fredrik Virtanen en stor profil i Stockholms nattliv. I boken Kraschad från 2008, som handlar om hur han spekulerade bort pengar på börsen, skriver han:
“Mitt Stureplan är det Södermalm som de senaste fem åren flyttat till Stureplan om kvällarna. Popjournalister, modedesigners, musiker, popstjärnor, författare, reklamare, dj:s. Mediefolket. Operabaren, PA:s, Sturehof, Riche, East, Spy Bar.”
Fredrik Virtanen hade haft drogproblem. Enligt Anders Gerdin, var bland det sista han gjorde som chefredaktör på Aftonbladet att kalla in Virtanen till ett samtal om hans droganvändande. Samtalet ägde rum 2007 och Gerdin mindes att Virtanen inte verkade ta det hela så hårt:
” – Det var min känsla i alla fall. Hur ångerfull han var har jag svårt att säga, men det var inte som att han stod på knä och sa ‘förlåt mig’.”
I samband med Grammisgalan 2008 greps Virtanen misstänkt för narkotikabrott efter att, enligt uppgift, ha sniffat kokain. Han dömdes till 30 dagsböter för ringa narkotikabrott, olovligt bruk av kokain.
Virtanen hade själv bloggat om att han tagit kokain och i en intervju med magasinet Café 2007 berättade han att han tagit kokain “senast i vintras”.
I en intervju i Metro 2012 hade han fått frågan om vilken som varit hans värsta drogupplevelse:
” – Jag har inte fått någon sådan där snedtripp eller så, som folk snackar om. Men dagen efter de flesta droger är det ju jobbigt.
Tidningsledningen hade försökt hjälpa honom ur hans missbruk, men enligt Olof Brundin, tidigare informationsdirektör på Aftonbladet, hade han själv tagit sig ur det.
Andra källor menade däremot att missbruket fortsatt långt därefter. Sofia Olsson Olsén, som några år senare blev Aftonbladets publisher, skulle ha skickat hem honom från en personalfest 2014 eftersom han var “aspackad och hög och grisig mot kvinnor”. (Vem som står för den beskrivningen framgår inte av texten. PO:s anm.)
Kapitel 5: Skyddad av tidningsledningen
Flera anonyma källor framförde att tidningsledningen hållit Virtanen om ryggen på grund av hans betydelse för tidningen.
En tidigare kollega gav ett exempel på hur han kunde fälla klumpiga kommentarer:
” – Vid ett tillfälle sa han till en tjej som nyss fött barn och kom tillbaka till redaktionen: Jaha, är du slapp i fittan nu eller? Folk sa förstås ifrån men han försvarade sig alltid med att det bara var på skämt.”
En annan tidigare medarbetare hade, anonymt, bara gott att säga om honom.
Kapitel 6: Nätverket
Fredrik Virtanen hade ett omfattande nätverk som sträckte sig långt in i Stockholms kulturella, mediala och politiska skikt. Han var dessutom gift med en av Sveriges mest hyllade kulturpersonligheter. Som exempel nämndes Leif GW Persson och Olle Wästberg.
Wästberg hade tidigare varit chefredaktör för Expressen och efter det generalkonsul i New York, samtidigt som Virtanen var korrespondent där. Wästberg och Virtanen hade också samtidigt varit medlemmar på den så kallade Elitlistan, den slutna mejllista som skapats av Alexander Bard och som uppmärksammats i medierna som ett forum för mobbning av kända människor.
En person som drabbats av hatet på Elitlistan var XX. I en mejlkonversation från 2012 kallar Alexander Bard henne för “borderlinehäxa” och “mytoman”. Om XX:s polisanmälan, från året före, skrev han att “De där medieprofilanklagelserna är helt grundlösa.”.
När Expressen nu ringde upp Bard hade han sagt:
” – För mig är XX en galen toka. Jag förstår inte varför hon skulle vara trovärdig. Ni publicerar anfall på oskyldiga män hela tiden i er jävla skittidning. Fuck off.”
Han kompletterade strax därefter med ett SMS till tidningen:
“Det du och din jävla skittidning har gjort mot mina vänner Borg och Virtanen den gångna hösten bevisar vilka ljugande och vidriga hyenor ni är. Snacka om fake news, era jävla as.”
Kapitel 7: Publicisternas dilemma
Frågan om Fredrik Virtanen skulle namnges eller inte hade varit ett stort samtalsämne i mediekretsar veckan innan Expressens artikel publicerades. För etablerade medier, som hade att förhålla sig till pressetiska regler, var beslutet långt ifrån självklart.
Anders Gerdin, tidigare chefredaktör för Aftonbladet, kritiserade sin gamla tidning för att den namngivit AA och BB, men inte sin egen medarbetare.
Det enda mera etablerade medium som dittills namngivit Fredrik Virtanen var nyhetssajten Dagens PS. Utgivaren för sajten menade att det var relevant eftersom han hade en maktposition i medierna:
“Det handlar om grova sexanklagelser mot en av landets tyngsta medieaktörer.”
Charlotta Friborg, utgivare för SVT Riksnyheterna gjorde en annan bedömning:
” – När det gäller allvarliga anklagelser är det vanligaste att man inte namnpublicerar. Sedan kan man ibland göra avsteg från det, oftast med personer på hög politisk nivå eller näringslivstoppar. I fallet med Aftonbladet finns inte skäl att namnpublicera.”
Samma bedömning hade Sveriges Radio och TV4 gjort. Thomas Mattsson, Expressens utgivare, hade också valt att anonymisera Fredrik Virtanen och förklarat varför i två bloggposter. Men nu hade han beslutat att Expressen skulle berätta vem som var Aftonbladetprofilen:
” – Det är en samlad bedömning av Expressens så kallade publiceringsunderlag som gör att vi nu redovisar fler konkreta uppgifter, varför det också blir rimligt att berätta vem det faktiskt handlar om. ‘Nyfikenhet är inte lika med allmänintresse’, brukar jag säga, och det har varit direkt stötande att i sociala medier se påståenden om att ‘medierna mörkar’ och så vidare. Så går det helt enkelt inte till. Det här är svåra överväganden och olika redaktioner kommer, ofta på grund av olika beslutsunderlag, till olika slutsatser.”
” – Det är helt naturligt att medier står för en mångfald också avseende namnpubliceringar och det är bra. I Sverige värnar vi med rätta försiktighetsprincipen och svårast är det för medieföretag att bevaka sig själva. Jag har stor respekt för de överväganden som TV4, SVT och Aftonbladet tvingats göra om AA, BB och Fredrik Virtanen som både arbetsgivare och nyhetsförmedlare. Jag har flera gånger stått inför samma dilemma på Expressen.”
Även Allmänhetens Pressombudsman Ola Sigvardsson intervjuades:
” – Först måste man ha belägg för att det är sant, det räcker inte med att någon person påstår att det är på ett visst sätt eller att det finns en polisanmälan. Det andra är att man måste bedöma allmänintresset. Det handlar inte om nyfikenhet, att det skulle vara kul att veta, utan om att det är viktigt att veta ur ett samhällsperspektiv.”
Kapitel 8: Aftonbladets dilemma
Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén hade sagt att hon hade ett dubbelt ansvar, både som arbetsgivare och nyhetsförmedlare.
” – Det här är en händelse som ligger elva år tillbaka i tiden. Den är utredd av polisen och förundersökningen är nedlagd eftersom brott inte kunde styrkas. Därmed finns det inget skäl för namnpublicering enligt de pressetiska reglerna.”
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Fredrik Virtanen med Monique Wadsted som ombud.
Han vände sig såväl mot namnpubliceringen, som omfattningen av publiceringen. Den riktade sig mot en person som inte var misstänkt för något allvarligt brott där allmänheten behövde varnas i väntan på rättegång. Såvitt bekant var detta första gången en sådan publicering gjorts, där den berörda personen inte själv tagit initiativet till att gå ut i offentligheten.
Utöver anklagelserna från XX kom samtliga anklagelser från anonyma personer och avsåg av polisen avskrivna eller aldrig anmälda övergrepp. Dessa anklagelser blandades med påståenden från andra anonyma källor om diverse tölpaktigheter.
Av hänsyn till sin familj hade Fredrik Virtanen inte avsett att bemöta anklagelserna, men Expressens publicering förändrade det. I en intervju i Aftonbladet hade han berättat att han under några år i början och mitten av 00-talet hade missbrukat narkotika och från tid till annan uppfört sig som en tölp, vilket han bad om ursäkt för och önskade ogjort. Han nekade till anklagelserna om att ha drogat eller våldtagit någon. Han var feminist, hade lämnat det vilda, osunda livet bakom sig, gift sig och skaffat barn.
Namn- och bildpubliceringarna hade inneburit en allvarlig skada för Fredrik Virtanen, hans minderåriga barn och hans närmaste familj. Det förvärrades av att andra medier nu ofta namngav honom och publicerade bild i samband med att de skrev om #metoo-uppropen.
#metoo-kampanjen var viktig och satte fokus på ett stort samhällsproblem. Det innebar dock inte att det plötsligt blivit tillåtet att påstå att namngivna personer begått allvarliga brott och i övrigt uppträtt klandervärt.
Det var viktigt att den traditionella pressen upprätthöll respekten för sig själv och för det pressetiska systemet genom att hålla emot trycket från de sociala medierna.
Tidningens svar
Expressen svarade genom sin administrativa redaktionschef, Lina Modin.
Tidningen framförde att det ofta var en pressetiskt enkel sak att publicera namnet på personer som anklagades för brott och oegentligheter. Men inte sällan kunde det vara komplicerat. Vad bestod anklagelsen i? Mot vem riktades den? Vad är känt om underlaget för uppgifterna?
Några omständigheter borde bilda utgångspunkt för bedömningen av uppgifterna om Fredrik Virtanen:
- Omständigheterna var speciella, inte minst sambandet med #metoo-uppropet.
- Uppgiften var att han anklagades för sexövergrepp – inte att han begått den handling han beskylldes för.
- Det straffrättsliga läget hos polis, åklagare och domstol varken förbjöd eller påbjöd rapportering i detta eller andra fall.
Fredrik Virtanen var inte vem som helst. I sex år hade han skrivit opinionstexter på en socialdemokratisk ledarsida i Nordens största dagstidning med över 3,5 miljoner läsare dagligen.
När han började skriva på ledarsidan var han redan välkänd för en bred allmänhet. Det berodde på mångårig medverkan som reporterprofil i Aftonbladet, att han varit programledare i den egna talkshowen Studio Virtanen i TV8, medverkat i program i Sveriges Radios P4 och att han skrivit två böcker och en pjäs. Pjäsen Vapenvila hade haft premiär året före och dess klangbotten beskrevs av författaren i en intervju i Aftonbladet:
” – Humanismen och feminismen står just nu mot manlighet och auktoritärism. Där befinner sig den stora samhällspolitiska kampen.”
Fredrik Virtanen hade konsekvent under sin karriär sökt offentlighet och använt sina olika plattformar för att nå en bred publik. Han var en högt profilerad och synnerligen driven krönikör och reporter läst av alla, både meningsfränder och andra. I flera år hade han rankats som en av de mäktigaste journalisterna på Twitter, där han följdes av fler än 80 000 personer.
Stödet för Expressens sakuppgifter var starkt. Bortsett från XX:s konsekventa berättelse under snart sju år hade tre kvinnor trätt fram på senare tid och lämnat egna redogörelser för tre olika händelser som ska ha innehållit sexuella övergrepp från Virtanens sida. Dessutom hade XX och en annan person samlat in uppgifter från ett 20-tal kvinnor som alla uppgav att han utsatt dem för sexuella övergrepp vid olika tillfällen.
Det fanns gott fog att ta dessa uppgifter på stort allvar.
Tidningen skrev i sitt yttrande:
“Bland de hänsyn som ska visas en omskriven person märks privatlivet. Det sexuella livet, också när det går snett eller slutar i brott eller anklagelser om brott, räknas i allmänhet dit. Men det är en hållning och ingen undantagslös princip.”
Virtanen var ett undantag. Bland skälen märktes hans framskjutna plats i offentligheten och hans såväl kraftfulla som publika ställningstaganden mot sexuella övergrepp. Till det kunde läggas att Virtanen själv, vid flera tillfällen, offentligt berättat graverande uppgifter om sitt privatliv, till exempel om hur han använt narkotika.
Expressens publicering var inte en nyhetsartikel. Det var en berättelse om fenomenet #metoo och dess svallvågor i Sverige, om mediernas granskningar och publiceringsavvägningar. I texten intervjuades Aftonbladets chefredaktör och flera av hennes företrädare, liksom utgivaren av Dagens PS och den narkotikaliberale debattören Alexander Bard.
Texten var tydlig med att Virtanen inte var dömd och att han nekade till fortsatta anklagelser.
Virtanen var helt central i berättelsen om #metoo, eftersom det varit XX:s instagraminlägg med anklagelserna mot honom som startade hela rörelsen i Sverige. Publiceringen var ägnad att sätta in händelserna i ett större sammanhang och svara på frågor om en av vår tids stora opinionshändelser, offentliga samtal och mediedebatter.
Det hade inte heller varit oproblematiskt att hemlighålla och dölja att en av landets mest namnkunniga journalister, med ett välformulerat patos till skydd för kvinnors rätt till kropp och frid ansatts av anklagelser om sexuella övergrepp, uttryckta av fler än 20 kvinnor.
Även Aftonbladets delägare LO hade engagerat sig i frågan och begärt ett möte med tidningens ledning.
Ingenstans i publiceringen hade Virtanens familjeliv berörts. Att han nekade till anklagelserna var inarbetat på löpsedel, förstasida och inne i tidningen. Hans möjligheter att komma till tals i Expressen hade varit och var fortfarande utmärkta.
Anmälarens kommentar
Mot Expressens argument skulle vägas den skada som publiciteten förorsakat honom. Aftonbladet hade funnit att det “på grund av den omfattande nyhetsrapporteringen” inte varit möjligt för Fredrik Virtanen att arbeta kvar på tidningen. Detta trots att Aftonbladets omfattande internutredning, gjord av två före detta poliser, inte visade på några “händelser” i närtid.
Han hade fått ta emot hot och andra tillmälen. Det rörde sig om cirka 15 mordhot, olaga hot, förolämpningar med mera, som han anmält till polisen. Vidare hade han utsatts för tusentals förolämpningar, hat och hot digitalt.
Därutöver hade hans minderåriga barn drabbats av glåpord med mera. Hans fru hade fått ta emot både hot och tillmälen. Även hans mor och andra släktingar hade drabbats av hotfullt och förödmjukande beteende från omvärlden.
När det gällde hans roll försökte tidningen försvara sin publicering med hans roll som opinionsbildare. Men en ledarskribent var inte en offentlig person på samma sätt som till exempel en politiker.
Utan att förringa sig själv var det en grov överdrift att beskriva honom som en tung opinionsbildare när det gällde till exempel feministiska frågor. Hans kännemärke var att underfundigt och snärtigt beskriva verkligheten på ett sätt som kunde vara underhållande och dråpligt.
Han hade aldrig haft någon politisk position eller någon hög chefsbefattning vare sig på Aftonbladet eller någon annanstans.
Expressen hade, i sitt yttrande, framfört att det var anklagelserna i sig som var nyheten, inte innehållet i anklagelserna. Med det som ledstjärna kunde hela det pressetiska systemet läggas ned. En anklagelse, oavsett vem eller vad den gällde, skulle i så fall bli tillåten att publicera.
Det var bara att ta fram håven och fiska upp allehanda anklagelser från de sociala medierna, ringa de som anklagade och fråga om det var korrekt att de anklagat den berörda personen. Därmed var anklagelsen belagd och kunde, med Expressens synsätt, publiceras.
Tidningen hävdade vidare att det inte rört sig om en nyhetsartikel utan en berättelse om fenomenet #metoo. Ombudet framförde att XX:s berättelse inte var typisk för #metoo, eftersom det som kännetecknade dessa berättelser var att det rörde sig om kvinnor som tidigare inte velat framträda, men nu gjorde det. XX hade fört fram sina anklagelser under lång tid.
Hennes polisanmälan från 2011 hade resulterat i en förundersökning på 56 sidor där flera personer hörts. Förundersökningen lades ned av åklagare 2012 då brott inte kunde styrkas.
Anmälaren undrade hur en uthängning av en enskild nöjeskrönikör och hans privatliv för mer än tio år sedan kunde svara på “frågor om en av vår tids stora opinionshändelser, offentliga samtal och mediedebatter”.
Expressens frontalangrepp över sex sidor, etta och löpsedel fick liknas vid en nekrolog över en kunglighet. Det fanns inget i Fredrik Virtanens person eller liv som motiverade denna omfattande publicering och den skada som den orsakat honom, hans barn, fru och övriga familj. Publiceringen saknade helt enkelt motstycke.
Anmälaren kunde inte slita sig från tanken att det egentligen rörde sig om ett angrepp på Aftonbladet från Expressens sida. Genom sina olika publiceringar hade Expressen fått bort Fredrik Virtanen och en annan av tidningens mest namnkunniga krönikörer.
Utöver tidigare argumentation förde anmälaren fram att de händelser som tillskrevs honom tillhörde privatlivet – vilket normalt är fredat – och att de påstådda händelserna låg långt tillbaka i tiden.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen vidhöll att Virtanen varit en betydelsefull opinionsbildare, såväl på tidningens ledarsida som i sociala medier. Den gav en rad exempel ur Virtanens produktion som visade på hans hållning till exempel i frågan om feminism.
Anmälaren stod fast vid att hans position som krönikör en gång i veckan på Aftonbladets ledarsida inte var tillräckligt för att bli namngiven i samband med de påstådda händelser som det här handlade om.
PO:s bedömning
Sexuella trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor är en viktig samhällsfråga. Det finns således inget att invända mot att tidningen valt att ta upp ämnet.
Men bara för att ett ämne är viktigt, innebär det inte att vad som helst kan publiceras om enskilda människor, som på ett eller annat sätt förknippas med sådana händelser.
Detta ärende handlar om den publicitetsskada Expressen tillfogat Fredrik Virtanen är försvarlig, det vill säga något som han får acceptera. Eller om det gått över gränsen och skadat honom på ett oförsvarligt sätt.
För pressetiskt klander krävs både ett utpekande och en nedsättande uppgift om en enskild person.
I det här fallet är anmälaren otvetydigt utpekad. Det framgår redan av förstasidans formulering: Anklagelserna-Nätverket-Drogerna-Mediekritiken Historien om Aftonbladetprofilen Fredrik Virtanen.
Inne i tidningen presenteras denna historia, med genomgående fokus på Fredrik Virtanen, över sex sidor.
Anklagelserna mot honom gäller ett påstående om en våldtäkt 2006. Kvinnan har tidigare framträtt i sociala medier och pekat ut Virtanen. Nu redogör Expressen för hennes påståenden och även för att Virtanen förnekar anklagelserna. 2011 anmäldes saken till polisen och en förundersökning inleddes. 2012 lade åklagaren ned förundersökningen.
Utöver detta kommer uppgifter i Expressen från tre anonyma kvinnor. En berättar hur hon som 14-åring tog kontakt med honom och då fått frågan om hon “ville ligga”. Påståendet bekräftades, enligt texten, av en skärmdump på ett mejl.
En annan kvinna berättar att hon som 16-åring, utanför en Stockholmskrog, fått frågan av Virtanen om hon ville följa med hem och dricka sprit.
En tredje säger att hon blivit drogad och våldtagen av Virtanen 2002. Saken anmäldes nyligen till polisen, som lade ned ärendet omedelbart, eftersom ett eventuellt brott är preskriberat.
Enligt tidningen ska kvinnan som berättat om den polisanmälda våldtäkten i sin blogg ha efterlyst andra kvinnor med liknande erfarenheter. Det ska ha gett ett 20-tal svar, men innehållet i dem redogör inte tidningen för.
För att bedöma ärendet måste flera aspekter vägas in:
Fredrik Virtanens roll
Tidningen för fram att Virtanen varit en betydelsefull opinionsbildare, bland annat i feministiska frågor, på Aftonbladets ledarsida. Därmed får han acceptera en närgången granskning, inte minst om uppgifterna gäller sexuella trakasserier eller sexuellt våld.
Det är korrekt att den som gått ut på en offentlig arena – som Aftonbladets ledarsida – får finna sig i kritik både av sina åsikter och sina handlingar, om de har beröring med opinionsbildningen.
Men det innebär inte att en sådan opinionsbildare per automatik måste tåla namnpublicering i ett nedsättande sammanhang. Fler avväganden måste göras.
Till det kommer att även om en opinionsbildare tagit på sig en roll i offentligheten, har denna roll en annan karaktär än den för en folkvald politiker, en ledande tjänsteman i offentlig förvaltning, en domare eller till exempel en hög militär. Av dem har vi som medborgare ett ansvar att utkräva om de missköter sitt uppdrag.
Något sådant ansvar finns inte att utkräva av en opinionsbildare. Om denne missköter sig, förlorar han eller hon allmänhetens förtroende och mister därmed sin betydelse som opinionsbildare.
Det finns en skillnad mellan “ett ansvar att utkräva” och “förlora förtroende”, som har betydelse för bedömningen av detta ärende.
Uppgifternas allvar
I det här fallet är kvinnans tveklösa påstående om våldtäkt av mycket allvarlig art. Det är uppgifter av det slag att – om de går att belägga – kan motivera en namnpublicering av en person med en offentlig roll, till exempel opinionsbildare.
Beläggens styrka
Det är inte PO:s uppgift att reda ut vad som faktiskt är sant eller falskt i ett ärende som detta. Däremot att ur ett pressetiskt perspektiv bedöma de uppgifter tidningen publicerat.
För sanningshalten i kvinnans påståenden talar att hon valt att framträda med sitt namn i samband med anklagelsen om våldtäkt.
Mot anklagelserna talar det faktum att saken anmälts till polisen, att en förundersökning inletts och att åklagaren efter ett år valt att lägga ned utredningen, eftersom man inte kunde förvänta sig en fällande dom.
När det gäller frågan om flickan som fick frågan om hon “ville ligga” får den händelsen anses belagd. Däremot är den inte utredd och prövad, varför det inte går att svara på om det till exempel varit ett cyniskt skämt eller en faktisk invit.
Övriga påståenden framförs anonymt och saknar belägg. Det gäller till exempel de 20 kvinnor som ska ha svarat på uppropet i bloggen.
Avståndet i tid
Avståndet i tid har en betydelse för vad en tidning kan publicera om en enskild person. Ju större avstånd desto svagare grund. Ett av skälen till det är att det är mycket svårt – ofta omöjligt – att försvara sig mot påståenden som ligger långt tillbaka i tiden.
I det här fallet inträffade den påstådda våldtäkten 11 år innan Expressens publicering, vilket får anses vara en lång tid.
De flesta av de övriga påståendena är inte knutna till en tidpunkt.
Den händelse som ligger närmast i tid i artikeln gäller en personalfest 2014 då Sofia Olsson Olsén, som senare blev Aftonbladets publisher, ska ha skickat hem Fredrik Virtanen. Enligt Expressen var han “aspackad och hög och grisig mot kvinnor”. Detta publiceras som ett citat i Expressen, men det framgår inte vem som står för beskrivningen. Källan är anonym och Sofia Olsson Olsén säger till tidningen att hon avstår från att kommentera enskilda händelser.
Händelsen på personalfesten får i texten funktionen att knyta anmälarens påstådda dåliga uppträdande mot kvinnor närmare i tiden. Beskrivningen av det som inträffat är emellertid så vag att den knappast kan tillmätas något betydande värde.
Att publicera anklagelser
Tidningen anför att den inte påstår att Virtanen gjort det som han anklagas för, utan att den endast redogör för de anklagelser som förs fram. Det är en korrekt beskrivning. Tidningen är tydlig med att det rör sig om anklagelser och att Fredrik Virtanen nekar till våldtäkt.
Bara för att en tidning på ett korrekt sätt anger att det rör sig om anklagelser, inte fastslagen skuld, innebär det inte att uppgifterna ur ett pressetiskt perspektiv kan publiceras. I så fall skulle det vara fritt fram att publicera vilka lösa påståenden som helst om vem som helst. Tidningar har fortfarande ett självständigt ansvar för vilka anklagelser man vill torgföra.
Att namnge Fredrik Virtanen och exponera honom på löpsedel, förstasida och sex sidor i tidningen är ett ställningstagande av tidningen. Det kommer av att Expressen med sin omfattande publicering signalerar att dessa uppgifter är så viktiga att de kan publiceras trots att de allvarligt skadar Fredrik Virtanen. En sådan vikt kan endast uppstå om tidningen gör bedömningen att det ligger något i dem. Uppgifter som bedöms som grundlösa ges inte denna uppmärksamhet.
Sammantaget hade Fredrik Virtanen vid publiceringen en sådan roll att han fick tåla hård kritik av sina åsikter. Däremot var inte hans roll av ett sådant slag att han behövde acceptera publiceringen av mycket integritetskänsliga uppgifter, som endast bestod av anklagelser.
Våldtäktsanklagelsen från 2006 har prövats av polis och åklagare och lagts ned. Övriga påståenden om handlingar från Virtanens sida framförs anonymt och har en så låg grad av konkretion i tidningsartikeln att det är svårt att bedöma vad som faktiskt inträffat.
Att Virtanen periodvis uppträtt illa mot andra människor har han själv bekräftat i andra sammanhang. Han har beskrivit sitt eget uppträdande som “tölpigt” och “skitstövligt”. Dåligt uppförande motiverar emellertid inte den exponering som Expressen utsatt honom för.
Den omfattande publiceringen har skadat Fredrik Virtanen på ett oförsvarligt sätt. Skadan har uppstått trots att tidningen angivit att han nekar till våldtäkt och att påståendena om honom är anklagelser. Skadan består i att han på ett mycket omfattande sätt exponerats i ett nedsättande sammanhang.
Till bedömningen bidrar den långa tid som förflutit sedan den påstådda våldtäkten.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.
När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.
Fredrik Virtanen är en profilerad reporter och opinionsbildare. Han får därför tåla att hans åsikter och handlingar, när de har beröring med hans yrkesroll och de frågor han bildar opinion i, granskas noga och ingående.
Expressen har publicerat Fredrik Virtanens namn.
När en namnpublicering sker och den utpekade kan drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen. En grundläggande förutsättning för att en publicering ska vara förenlig med god publicistisk sed är att det finns belägg för uppgifterna.
Anklagelserna om våldtäkt ligger långt tillbaka i tiden och brottsutredningarna har lagts ner. Övriga påståenden framförs anonymt och det är svårt att bedöma vad som faktiskt har inträffat. Expressen har inte heller gjort tillräckligt för att undersöka uppgifterna. Sammantaget har tidningen inte haft grund för att publicera så allvarliga anklagelser.
Nämnden anser således, i likhet med PO, att Expressen genom den omfattande publiceringen har skadat Fredrik Virtanen på ett oförsvarligt sätt och ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.