Tidningen har haft underlag för att publicera uppgifterna, som är av stort allmänintresse. Anmälaren har fått bemöta och kommentera på ett generöst sätt. Etiknämnden delar MO:s bedömning att den skada anmälaren drabbats av inte utgör en oförsvarlig publicitetsskada.
Expressen, exp.nr 60/2021 dnr. 21228
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Expressen.
Genom beslut den 9 september 2021 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Expressen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN [namn angivet] har, genom sitt ombud, i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Expressen som den 28 april 2021 publicerade en artikel med rubriken Vittnesmålen inifrån: Mobbning, bestraffning och tystnadskultur i den tryckta tidningen och på tidningens webbplats, expressen.se.
Det finns skillnader mellan de olika versionerna av artikeln. Dessa saknar dock betydelse för den medieetiska bedömningen. Nedan återges nätversionen av artikeln.
Vad mediet publicerade
Artikelns ingress
Utåt skanderade den feministiska rörelsen Organisationen [rörelse angiven], som organiserade runt hundra kvinno- och tjejjourer runtom i landet, “tillsammans i systerskap”.
Men bakom fasaden vittnade flera kvinnor om en tystnadskultur och ett ledarskap präglat av mobbning, bestraffning och utfrysning. Trots att kansliet vanligen bara hade haft runt sex-sju fasta tjänster hade fyra personer blivit sjukskrivna på grund av arbetsmiljön under de tre senaste åren.
” – Man pratar om systerskap, men det var absolut inga spår av det på Organisationen. Det var en kall och fientlig miljö som bröt ner kvinnor”, sa en tidigare anställd.
Artikeltexten
” – Män är djur, tycker inte du det?”
De orden, som uttalats av dåvarande ordföranden i SVT:s dokumentär ” [Titel angiven]”, hade gjort att den feministiska rörelsen Organisationen hamnat på allas läppar 2005. 16 år senare hade Organisationen, landets största kvinnoseparatistiska medlemsorganisation för kvinnojourer och tjejjourer, fortfarande en stor samhällsroll i att stödja utsatta kvinnor och tjejer. För att gå runt ekonomiskt fick de årligen mellan 13 och 15 miljoner i statligt stöd, vilket bland annat använts till att avlöna de anställda på kansliet i [kommun angiven].
Samtidigt som organisationen ansåg sig ha en viktigare roll att spela än på länge, inte minst efter de uppmärksammade kvinnomorden, beskrevs arbetsplatsen under flera års tid ha präglats av en kultur med maktmissbruk, mobbning och utbrändhet.
Ingen av de elva tidigare medarbetare som tidningen pratat med vågade träda fram med sina verkliga namn. Alla beskrev en rädsla för att fortsatt bli smutskastade och straffade. En kvinna tidningen kallade för Hanna hade varit överlycklig när hon för några år sedan fått en fast tjänst på Organisationens kansli i [kommun angiven] efter att tidigare ha engagerat sig i sin lokala kvinnojour.
” – Jag var inte ute efter att bygga karriär utan jag ville mest av allt göra skillnad för utsatta tjejer och kvinnor.”
De första veckorna hade hon trivts bra, men ganska snart hade hon börjat se en annan sida av organisationen.
” – Efter några veckor på nya jobbet började jag märka att styrelsen drev organisationen väldigt hierarkiskt. Jag jämförde det till slut nästan med en militär styrning.”
2018 hade en ny ordförande valts och således högsta chef: NN. Till skillnad från tidigare ordföranden hade hon själv aldrig jobbat som volontär på någon av medlemsjourerna, däremot hade hennes bakgrund inom forskarvärlden vägt tungt.
” – När jag först kom till Organisationen uppfattades jag som burdus. Även om jag tagits emot väl av alla blev det en kulturkrock mellan hur de jobbat tidigare och hur jag har velat leda. Några medarbetare valde att sluta”, hade hon sagt i en intervju med fackförbundet Unionens medlemstidning.
Hanna hade upplevt att arbetsmiljön blivit ännu värre efter att NN valts och maktspelet eskalerat i ren mobbning och utfrysning av enskilda personer. Hon beskrev det som att anställda “hamnade på svarta listan”.
” – Nya chefen valde ut kvinnor hon uppenbart ville trycka till och förminska. Det handlade om att allt den personen gjorde var fel och man fick veta att chefen pratade illa om en inför andra i arbetsgruppen. Och ganska snart hände det även mig.”
När Hanna hade börjat var det drygt en handfull kvinnor som jobbat på kvinnoorganisationens kansli, men en efter en hade sjukskrivits de för psykiska åkommor, framför allt utmattning. Utöver Hanna hade tre kvinnor bekräftat att de blivit sjukskrivna på grund av arbetsmiljön under tiden NN varit ordförande.
När Organisationen samlat sina drygt hundra medlemsjourer för ett digitalt årsmöte hösten 2020 hade NN valts som ordförande för ytterligare två år. I ett uttalande, som återgavs i årsmötets protokoll, hade hon tackat för förtroendet:
“Tack kära systrar /…/ Jag ska göra mitt allt för vår rörelse och vi ska tillsammans ta arbetet mot män och killars våld mot kvinnor och tjejer flera steg närmare ett avslut. Vi gråter inte – vi i Organisationen”.
2020 hade en kvinna vi kan kalla för Linda varit ny på Organisationen. Hon hade upplevt det som att hon snabbt blivit till vad hon kallade för NN:s “marionett”.
” – Det verkade vara fel på alla och jag uppfattade att det var väldigt lätt att hamna i onåd hos henne, som på en shit list. Allra värst var när hon kallade en av de anställda ‘en galen bitch’, och sa raljant att en före detta medarbetare ‘verkar ha hjärnskador’.”
En av de som Linda hade sett som mest utsatt hade varit en ung tjej som jobbat på kansliet, som enligt Linda utmålats som en “sabotör” av verksamheten.
” – Hon pratade med mig återkommande om den här unga tjejens påstådda problem och brister, och att organisationen ville göra sig av med henne.”
Kvinnan, som enligt Linda kallats för “sabotör”, sa först att hon inte orkade prata om sin tid på organisationen, men ville senare ändå ställa upp på en kortare intervju. Även hon ville vara anonym och kallades Freja.
” – Det var en på alla sätt nedbrytande arbetsmiljö. Jag märkte efter ett tag hur ordföranden verkade hysa ett agg gentemot mig, men förstod aldrig varför.”
Under hela den här tiden syntes Organisationen frekvent på de stora tidningarnas debattsidor och på möten med bland annat jämställdhetsministern. Så sent som den 19 april 2021 hade NN medverkat i SVT:s “Rapport” med anledning de fem uppmärksammade kvinnomorden som skett under tre veckors tid.
Linda hade bara jobbat på organisationen en kortare period men kunde nu i efterhand fullt ut inse hur dåligt arbetsmiljön fått att henne att må.
” – Det var en ohållbar arbetsmiljö där du förväntades prestera nya arbetsuppgifter du aldrig fått någon information om, omgärdat av social bestraffning och tystnadskultur.”
” – Till slut var jag så stressad och utmattad att jag började tappa hår.”
En annan kvinna, som tidningen kallade Maria, hade sökt sig till kvinnoorganisationens kansli eftersom hon velat jobba aktivt med feministiska frågor. Precis som Linda hade hon upplevt det som att NN regelbundet pratat illa om andra medarbetare på jobbet. Enligt henne hade det kunnat handla om att kvinnorna som jobbat där var lata och okunniga, men också om deras privatliv
Hon berättade om hur den dagliga arbetsmiljön hade börjat påverka henne alltmer negativt.
” – Jag vantrivdes och kände att jag inte mådde bra i arbetsmiljön”, sa Maria.
Hon sa att hon vaknat en helgmorgon av att hon fått ett jobbmejl från NN sent kvällen innan. Hon hade då svarat att hon gärna bara ville kommunicera kring arbetsrelaterade saker på arbetstid. Dagen efter hade hon fått ett mejl där en annan chef på kansliet meddelat att hon under en period inte var välkommen att komma in till jobbet, berättade hon.
Enligt Maria skulle chefen – efter samtal med NN – ha beslutat det vore bäst om hon jobbade på distans eftersom NN behövde “arbetsro”. Under samma period hade Hanna varit på väg att komma tillbaka till kontoret efter sin flera månader långa sjukskrivning för utmattning.
” – Vid det här laget hade jag förstått att jag blivit utsatt för ren mobbning och maktmissbruk på en arbetsplats som sa sig älska och jobba för systerskap. Men jag ville ändå ge jobbet en till chans, eftersom jag brinner så mycket för att hjälpa utsatta tjejer kvinnor som söker sig till organisationens alla jourer.”
Våren 2019 hade Hanna kontaktat sitt fackförbund angående arbetsmiljön på Organisationens kansli och hur styrelsen behandlat en annan anställd som senare sagt upp sig. Fackförbundet Unionen bekräftade i ett mejl att de haft ärenden på Organisationen, men ville inte kommentera enskilda fall eller vad det handlat om.
Likt Hanna, Maria, Linda och Freja målade ytterligare en kvinna, som tidningen kallade för Sonja, upp hur hon upplevt intriger och maktspel när hon jobbat inom organisationen. Hon berättade hur hon försökt hålla sig undan det hon målade upp som ständiga intriger och konflikter på arbetsplatsen. Efter att ha lyft konstruktiv kritik om arbetsmiljön hade hon upplevt sig också bli straffad.
” – Det var som en maktklick i toppen som plockade in nya kvinnor hela tiden som de uppenbart ville styra och sedan straffa om de inte vill agera nickedockor.”
I dag arbetade varken Maria, Hanna eller Linda kvar på Organisationen.
NN tog starkt avstånd från den bild som utmålades och tillbakavisade bestämt att det skulle finnas en bestraffningskultur på Organisationen. Om medarbetare ombetts att jobba på distans efter att ha lyft arbetsmiljöproblem hade det inte varit hennes beslut, uppgav hon.
Dessutom hade organisationen, enligt NN, haft som mål att ha medarbetarna på plats. Något hon själv sa sig ha arbetat hårt för. Hon betonade också att Organisationen var en ideell organisation med målstyrd arbetstid, där mycket av verksamheten ägde rum på kvällar och helger. Trots detta menade hon att hon “stört väldigt lite off hours” och att hon “alltid uppskattat att få information”.
Vidare påtalade hon att några av de som slutat under hennes tid var personer hon inte alls – eller knappt – samarbetat med. Hon uppgav även att bilden om att hon som ordförande skulle “styra och ställa” med kansliet var tagen ur luften, eftersom det var kanslichefen som hade den arbetsledande funktionen.
NN uppgav att de i och med en omorganisation gått från att ha sex tjänster till tre och en halv på kansliet, vilket inte varit kul för någon.
” – Vi har pratat om organisation sedan dag ett då jag klev på och vi hållit på med det akuta skedet sedan februari i fjol. Så det är klart: vem mår bra? Det är en ganska pressad situation. Det är pressat för fler än de anställda.”
Hon sa att frågan om antalet sjukskrivna – som hon inte bekräftade – under hennes ordförandeskap var en fråga för kanslichefen. Samtidigt betonade hon att det varit en enormt stor personalomsättning innan hon tagit över som ordförande.
Under fem års tid hade de exempelvis haft fem olika kanslichefer och sex olika pressekreterare, uppgav hon.
Enligt de personer tidningen pratat med hade det till och med blivit värre sedan hon blivit ordförande och att hon pratat illa om anställda inför andra anställda?
” – Nej, det känner jag inte igen.”
Enligt våra uppgifter ska hon bland annat ha använt ord som “en galen bitch”, “verkar ha hjärnskador” och “ballat ur full time” om anställda. Stämde det?
” – Va? Oj, det var kusliga uppgifter. Det är inte ens min vokabulär, jag har inte de orden. Men… intressant.”
Hon sa att de jobbat med arbetsmiljön och att hon “inte fått några starka signaler” om att det skulle råda en tystnads- och bestraffningskultur på Organisationen.
” – Inte utöver att jag själv är här på dagarna och funderar och förstår vad det är som kan funka och inte funka. Och jag har ju sett att folk mått dåligt i omorganisationen. Det har jag sympatier för och tycker är tråkigt.”
Samtidigt konstaterade hon att saker som en eventuell tystnadskultur kunde existera bortom hennes insyn, eftersom hon inte hade den typen av kontakt med kansliet att hon nödvändigtvis vetat sådant.
Personer beskrev att det förekommit utfrysning och att det varit “en kall och fientlig miljö” samt att man blivit nedbruten. Det var ganska allvarliga ord?
” – I en omorganisation är det klart att folk mått dålig och kan uppleva utsatthet och press. Det är väl inget konstigt att en sådan stor förändring i en organisation skapar känslor som är svåra och också kan fortplanta sig i en personalgrupp.”
I ett senare mejl förtydligade NN, som uppgav att hon var stolt över det arbete som hon och de styrelser hon lett åstadkommit, det hon ville ha sagt:
“Tre eniga styrelser har lagt tre år på att omorganisera denna arbetsplats. Tidsutdräkten och omkostnaderna i energi och har varit enorma. Vi skulle inte ha gjort detta om vi inte hade sett ett omfattande behov av att reformera organisationen. Mer än så kan jag inte kommentera”, skrev hon.
Organisationens nuvarande kanslichef sa att hon bara kunde uttala sig om den tid hon själv varit anställd, vilket var ungefär ett år. Dessutom sa hon att hon inte kunde säga något om sjukskrivningarna eftersom det var sekretess.
” – Men vad jag vet har det varit ganska stor omsättning av personal under en ganska lång tid. Definitivt innan min tid, under NN:s tid, men också innan hennes tid.”
Att det skulle råda en tystnads- och bestraffningskultur på Organisationen avfärdade hon bestämt. Åtminstone under hennes tid där, eftersom det bara var den hon kan yttra sig om.
” – Det har diskuterats både högt och lågt och varit ett öppet klimat för att uttrycka sig i personalsammanhang.”
Tidigare kanslichefen hade tackat nej till att svara på frågor.
En kvinna från Akademikerförbundet SSR var sedan ungefär en månad tillbaka regionalt skyddsombud på Organisationen.
” – Trots att jag inte är helt insatt i vad som hänt tidigare så har även jag fått en bild av att det finns en historia av ganska mycket konflikter och olika typer av brister i arbetsmiljön”, sa hon.
Eftersom det i dagsläget var en sådan liten organisation kunde hon inte riktigt gå in på hur arbetsmiljön såg ut nu.
” – Det jag kan säga är att det finns brister att arbeta med och att jag verkligen hoppas att ledningen är villiga att ta itu med det här. Att man bjuder in oss i facket, och sina medarbetare, för att göra om och göra rätt.”
” – Vi från facket ska i alla fall göra allt som står i vår makt för att det ska bli en bra arbetsmiljö, för det är en fantastiskt viktig organisation som gör ett bra jobb på andra sätt.”
Anmälan
NN anmälde publiceringen genom sitt ombud.
Bakom publiceringen vilade en konflikt mellan A [namn angivet] och Organisationen. A hade blivit annullerad som talare hos Organisationen, vilket inte tagits emot väl av henne. Hon hade kanaliserat sitt agg mot Organisationen i artikeln. Det var uppenbart fel att A, som hade en personlig strid mot anmälaren, hade fått agera reporter.
Publiceringen utmärktes av en okunskap om hur ideella organisationer arbetade, en stark antagonism och fixering vid anmälaren samt en brist på vilja att kontrollera källor och fakta. Reportrarna borde ha frågat källorna vilken typ av anställning de haft och hur lång den varit, om de varit sjukskrivna innan anmälaren blivit ordförande, om de klagat på arbetsmiljön till arbetsgivaren innan de vänt sig till media, om de förlorat en anställning på Organisationen som de stridit för att få behålla samt om de kände A.
Expressen hade inte skyddat sina källor. För den med vetskap om bemanningen på Organisationen var det lätt att läsa ut vem som var vem i publiceringen. Expressen hade dolt central bakgrundsinformation om bemanningen på Organisationen i tiden före anmälaren tillträdde som ordförande. På grund av att central information om Organisationen utelämnats, fick läsaren felaktigt uppfattningen att anmälaren var den som ansvarat för den dagliga arbetsledningen och för arbetsmiljöfrågor. I själva verket var det kanslichefens uppgift. Vissa beslut var inte heller anmälarens, utan styrelsens. Sakfelen och den orättmätiga makt som anmälare tillskrevs medförde att artikeln aldrig borde ha publicerats.
Givet den skarpa kritik som personer framförde mot anmälaren, för sådant som låg utanför hennes ansvarsområde, vore det naturligt att fråga om medarbetarna själva gjort försök att påverka arbetsmiljön.
En av källorna hade då behövt berätta om en anmälan mot tre personer på Organisationen kansli. Av den framgick att anmälaren inte hade en arbetsledande funktion och inte varit föremål för den kritik hon nu gjordes till måltavla för. Expressen framställde alltså en felaktig bild av Organisationen arbetsstruktur och rollernas ansvar.
Anmälaren invände mot vissa fakta i publiceringen, bland annat att Organisationen var en ideell organisation där mycket arbete skedde på kvällar och helger vilket då kompenserades med ledighet i veckorna. Anmälaren var inte ansvarig för de beslut som Expressen förmedlade. Det var bara en projicering av agg som riktades mot anmälaren.
Tidningen hade återgett felaktig och missvisande information om sjukskrivningar, anställningar och uppsägningar. Sjukskrivningarna hade varit omfattande innan anmälaren tillträdde. Anmälaren redogjorde grundligt för de olika källornas anställningar och hur det kommit sig att de slutat på Organisationen. En bidragande orsak till situationen hade varit en omorganisation som styrelsen beslutat om när anmälaren tillträtt sin tjänst. En av källorna hade till exempel anmälaren inte träffat i något arbetsrelaterat sammanhang.
En annan källa, “Linda”, hade hon varit bekant med, vartefter blev de vänner. Det kunde hänt att “Linda” hört enstaka saker om den uppslitande omorganisationen, dock inte i sådana termer som skrevs i artikeln. “Linda” var vän med A.
A hade, efter att först ha uppskattat och donerat pengar till Organisationen, vänt sig mot organisationen. A hade anställt “Linda” som skribent på den av A:s digitala plattform Y [namn angivet].
A stod B nära och de hade en podcast ihop. B satt i Y:s styrelse. B var också chefredaktör för Organisationen tidskrift Z [namn angivet]. I samband med att anmälaren, för Organisationens räkning och i egenskap av ansvarig utgivare för Y, bett B att redigera en text och lyfta ut ett reportage hade B blivit rasande på anmälaren. Även styrelsen hade ansett att texterna på ett olyckligt sätt var konfliktdrivande. Anmälaren beskrev att det uppstått meningsskiljaktigheter mellan henne och B.
Till anmälaren bifogades mejl mellan anmälaren och B samt skärmdumpar på en konversation mellan anmälaren och A.
Anmälaren inkom med en komplettering.
I kompletteringen förtydligades när de anonyma källorna blivit uppsagda alternativt sagt upp sig.
Tidpunkten för publiceringen hade varit i nära anslutning till Organisationen årsmöte. Det var sannolikt att publiceringen varit avsedd att skada anmälaren och att det skulle ske inför ett förestående årsmöte. Vid publiceringen hade det förflutit lång tid sedan de som uttalade sig i artikeln arbetat på Organisationen.
Anmälaren förklarade vad som enligt henne låg bakom publiceringen och vad som var upprinnelsen till den – det handlade om A:s agg mot henne och Organisationen.
Expressens artikel var ett rent karaktärsmord på en förtroendevald företrädare för en riksorganisation där de fulaste knepen användes för att slå och där möjligheterna till försvar var minimala, men skadan som slagen orsakade var omfattande för den utsatte.
Medieombudsmannens bedömning
MO prövar om anmälaren har drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. En sådan skada förutsätter dels att anmälaren pekats ut, dels att nedsättande eller kränkande uppgifter om anmälaren publicerats på ett sätt som inte har varit försvarligt.
Inledningsvis ska konstateras att MO endast prövar det som den ansvarige utgivaren har godkänt för publicering. Yrkesetiska frågor, till exempel om vilka vänskapsband en reporter kan ha haft eller vilka eventuella motiv som ligger bakom en publicering, kan alltså inte utredas av MO.
Artikeln handlar om påstådda arbetsmiljöproblem i den ideella organisationen: Anställda i Organisationen ska ha utsatts för mobbning, bestraffning och tystnadskultur. Organisationen, vars verksamhet till viss del finansieras av statliga medel, arbetar med landets jourer som ger stöd och skydd åt kvinnor, tjejer och barn som utsatts för mäns och killars våld. Organisationen är alltså en betydelsefull aktör i samhället som har ett opinionsbildade syfte och arbetar med att synliggöra den verklighet som jourerna dagligen möter. Med tanke på Organisationens verksamhet och viktiga roll i samhället har artikelns ämne ett stort allmänintresse.
Vem som ska behöva tåla namngivning får bedömas i varje enskild situation. I detta fall är anmälaren ordförande för Organisationen och därmed organisationens främsta företrädare. Hon får därför tåla att stå till svars för kritik och svara på frågor om anklagelser som riktas mot organisationen.
Artikeln har innehållit mycket besvärande uppgifter för anmälaren om att hon har behandlat sina medarbetare illa, men det framgår även att arbetsmiljön på Organisationen var dålig redan innan anmälaren tillträdde som ordförande.
MO:s uppgift är att bedöma om det ur publicistisk synvinkel har funnits belägg för uppgifterna. Det betyder att bedömningen enbart är inriktad på om underlaget för att publicera uppgifterna varit tillräckligt, inte om varje enskild uppgift är sann eller falsk.
Huvuddelen av uppgifterna kommer från anonyma källor. Tidningen har hanterat dessa på ett öppet sätt i så måtto att det framgår hur många personer man talat med, och fem av dem har citerats. I flera fall har det framgått när de jobbat på Organisationen. De refererade utsagorna har innehållit uppgifter som varit så pass konkreta att det varit möjligt för anmälaren att bemöta dem. Tidningens underlag för att publicera uppgifterna bedöms som tillräckligt.
Ur ett medieetiskt perspektiv kräver sådan skarp kritik som det nu är fråga om att mediet ger generöst med utrymme åt den kritiserade personen att få komma till tals och svara på kritiken. Tidningen har gett anmälaren möjlighet till ett samtidigt bemötande, och anmälaren har i stor utsträckning blivit citerad och fått möjlighet att komma med motargument. Genom anmälarens egna uppgifter har bilden av henne nyanserats.
Sammanfattningsvis har anmälaren blivit utpekad i en negativ kontext som hon i sammanhanget behövt tåla. Tidningen har haft underlag för att publicera uppgifterna, som anmälaren fått bemöta och kommentera på ett generöst sätt. Mot bakgrund av publiceringens allmänintresse, utgör skadan som anmälaren drabbats av inte en oförsvarlig publicitetsskada. Det finns därmed inte grund för medieetiskt klander av tidningen.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. Yttrandena kan sammanfattas på följande sätt.
Anmälaren:
MO anger felaktigt att det inte är någon skillnad på de olika publiceringarna; det finns uppenbara skillnader mellan utgåvorna och de är inte återgivna på ett korrekt sätt vilket gör att de är felaktiga och missvisande. Expressen har inte varit objektiv då tidningen inte strävat efter att återge alla parters ståndpunkter, vilket gett en onyanserad bild. Anmälaren har inte haft ansvar i frågor som de facto lagts henne till last. Expressen har heller inte varit generös med bemötanden. Bemötanden som rör faktaförhållanden har inte lagts till grund för frågor till de före detta anställda. Dessutom är de påståenden som gjordes så extremt oklara och otydliga att det inte fanns möjlighet att närmare bemöta dem. Handläggningen och beslutet hos MO har varit behäftade med sakliga fel och slarv. MO har heller inte gjort en fristående och objektiv bedömning.
Tidningen:
Organisationen har en angelägen uppgift i samhället och anmälarens publika uppdrag och dennes ledande roll i organisationen gör att hennes professionella verksamhet har granskats, uppmärksammade förhållanden är av allmänintresse, berörda har fått komma till tals. Anmälarens egna ord har bekräftat flera anmärkningsvärda svårigheter inom organisationen, vilket publiceringen handlar om. Ämnet är angeläget och uppgifterna är underbyggda.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Expressen.