Expressen klandras för publiceringar om dömd pedofil

oktober 24 2022


Nämnden går emot MO:s friande beslut och klandrar Expressen för rapporteringen om kvinnor som varit partners till dömda pedofiler.

Expressen, exp. nr. 87/2022, dnr. 22013

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 28 februari 2022 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Expressen.

MO:s beslut hade följande lydelse.

AA genom advokaterna Percy Bratt och Joakim Lundqvist har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot en artikel med rubriken Kvinnorna som levde med papporna i pedofilringen som Expressen publicerade den 12 oktober 2021 på expressen.se. Anmälan avser även motsvarande publicering i papperstidningen den 18 oktober 2021. De små skillnaderna mellan de olika versionerna av artikeln saknar betydelse för den medieetiska bedömningen.

Vad tidningen publicerade

Ingressens innehåll

En kvinna hade reagerat på att pojkvännen tänt på en särskild scen med Annika i Pippi Långstrump-filmen och luftat ”konstiga fantasier”. En annan hade fått honom att öppna ”Pandoras ask” och berätta om övergrepp och dragningen till treåriga pojkar. Efter avslöjandet av den svenska pedofilringen berättade nu kvinnorna som levt med småbarnspapporna om hemligheterna – och varningstecknen.

Artikeltexten – i väsentliga delar

En pedofilhärva med män från flera olika städer hade uppdagats efter att en polis­infiltratör fått männen att avslöja sina hemligheter. Det hade börjat med misstankar om att en känd pedofil återigen varit aktiv på Darknet, som kunde beskrivas som ett hårt krypterat nätverk. En hemlig polisagent hade då fått uppdraget att ta sig in i chattarna och närma sig mannen och hans nätverk.

Just nu pågick rättegången mot två av huvudpersonerna – den utpekade ledaren från Y-ort (ort angiven) och en man som i pedofilringen kallats för ”Stockholmspappan”.

Y-ortsmannen nekade till alla anklagelser och menade att han blivit utsatt för en brottsprovokation av polisen. Pappan hade erkänt en barnvåldtäkt i en husvagn men var misstänkt för betydligt fler grova barnvåldtäkter ihop med Y-ortsmannen.

Resten av anklagelserna nekade de båda till. ”Stockholmspappan” hade varit känd i nätverket för att han kunnat erbjuda barn som andra fick utnyttja och han hade gripits efter att han tagit med ett barn till ett möte med polisinfiltratören. Efter gripandet hade tre andra män i pedofilringen avslöjats, som i andra rättegångar dömts till långa fängelsestraff för grova barnvåldtäkter.

Flera av dem hade varit pappor och hade haft förhållande med kvinnor som för polisen nu fått berätta om sina relationer med männen. ”Stockholmspappan” hade varit chef inom nöjesbranschen och länge levt tillsammans med en kvinna. När det långa förhållandet tagit slut hade han träffat en ny kvinna på en dejtingsajt. Hon hade varit ihop med honom samtidigt som han misstänktes för att ha begått grova barnvåldtäkter.

” – Han har alltid varit väldigt vanlig”, sa hon i ett polisförhör efter gripandet.

När polisen berättade att misstankarna gällde sexualbrott sa kvinnan spontant:

” – Jag misstänker att det handlar om något med yngre personer, han luftade lite konstiga fantasier men jag vet inte vad jag ska säga riktigt.”

Hon hade svårt att sätta ord på känslan men efter ett tag berättade hon mer om sina tankar.

” – Jag tror inte att han var intresserad av barnporr utan mer det som är på gränsen till det förbjudna”, sa kvinnan.

” – Det var en sekvens från Pippi Långstrump när Annika åker på ledstången nerför trappan och man ser lite av hennes trosor. Det tände han på. Det hade han tittat på sedan han var liten alltså sju åtta år och tände på det redan då.”

” – Jag tänker att andra vuxna inte ens tänker på det, de ser bara ett barn som åker på en ledstång så visst tyckte jag det var lite märkligt.”

Kvinnan berättade också i polisförhöret att hon tidigt hamnat på kant med mannen om barnuppfostran och hans tankar om att barnen skulle sova i deras säng. Han hade också velat ha sex när det fanns risk för att de skulle bli upptäckta av barnen. Hon hade också reagerat på att han verkade tänka på annat när de hade haft sex.

Efter tre månader hade förhållandet tagit slut.

”Stockholmspappan” hade även haft en relation med en kvinna som han träffat på jobbet och under det sista året före gripandet hade han delat sin mörka hemlighet med henne. Samtidigt misstänktes han ha begått flera grova barnvåldtäkter.

Det hade börjat med att han berättat att han gillade ”yngre killar” och kollegan hade undrat om han menade 18-åringar, men han hade bara kort svarat att det handlade om yngre pojkar.

” – Du har inte öppnat Pandoras ask än”, hade han svarat.

Hon hade fortsatt att pressa honom och då hade det kommit fram att han gillade treåriga pojkar. ”Stockholmspappan” hade också berättat för kvinnan att han förgripit sig på barn. I pedofilutredningen hade poliserna hittat mejlkonversationer mellan mannen och kvinnan som handlat om hans pedofilbekännelse:

”Nu är det nya tider och min pandorasask är öppen och med den kommer en stark drift som för mig (även dig) är svår att kontrollera…”, skrev han till henne.

”Jag har ALDRIG NÅGONSIN klagat på just att du råkar vara p. Jag har aldrig någonsin antytt att jag önskar att jag inte vetat något. Det var ett väldigt stort ställningstagande för mig hur jag skulle tänka kring det, men det gjorde jag för läääänge sen”, hade hon svarat.

Hon hade behållit det som deras hemlighet och de hade träffats flera gånger på diskreta platser för att prata. Vid ett tillfälle hade han tagit upp en mobiltelefon från sin dator­väska och hon hade undrat varför han hade den.

” – Den har jag till mina hemligheter”, hade hon fått till svar.

När de hade träffats hade mannen också frågat om hon velat se vad han haft i sin hemliga mobil.

” – Det avböjde jag bestämt”, hade hon senare förklarat.

I polisförhören uppgav hon att hon var helt sänkt efter att pedofilanklagelserna mot den före detta kollegan avslöjats.

” – Faktum är att det här slår mitt liv i spillror. Hela min familj går sönder. Jag går sönder. Jag försöker bara samla ihop de här sista jävla spillrorna som han har försökt att krossa mig med under alla de här åren”, sa hon.

” – Har du något mer som du vill delge mig?”, undrade polisens förhörsledare.

” – Lås in honom, för att jag vill leva mitt liv, så hjälp mig med det”, hade hon svarat.

Hon hade berättat om sin relation till ”Stockholmspappan” i flera polisförhör och i det sista hade hon delgetts misstanke om bland annat underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn.

Senare hade hon friats från anklagelserna.

”Misstankarna lades ner då det inte gick att bevisa att hon underlåtit att avslöja en specifikt förestående eller pågående våldtäkt”, motiverade åklagaren beslutet.

”Att misstänkt, som vi menar, generellt anförtrott sig åt henne om vissa saker han gjort betyder inte att han på förhand berättat att, och i så fall när, han skulle våldta barnet igen. Utredningen kom inte heller fram till att hon närvarat vid någon av våldtäkterna”, tillade åklagaren.

/…/

Rättegången i Y-ort mot den utpekade ledaren för pedofilringen och den så kallade ”Stockholmspappan” hade avslutats i slutet av oktober.

Anmälan

Anmälaren anmälde publiceringen genom advokaterna Percy Bratt och Joakim Lundqvist.

Inledande synpunkter

Expressen hade genom artikeln lämnat uppgifter om anmälarens kontakter med en man, som vid tiden för publiceringen varit misstänkt för bland annat flera grova våld­täkter mot barn. Efter publiceringen hade han dömts till ansvar för brotten i tingsrätten.

Uppgifterna om anmälarens kontakter med mannen var missvisande och publiceringen av uppgifterna hade inte motiverats av ett uppenbart allmänintresse. Vidare hade anmälaren inte fått möjlighet till ett samtidigt bemötande. Publiceringen hade orsakat henne en oförsvarlig publicitetsskada.

Bakgrund

Anmälaren var en privatperson, utan offentliga uppdrag eller annan framträdande roll i offentligheten. Under 2017 hade hon träffat en man på sitt arbete. Mannen hade varit mycket manipulativ och förmått henne att inleda en relation med honom. Relation­en hade varit mycket destruktiv och anmälaren hade avslutat den efter cirka ett år. Mannen hade då blivit mycket arg och hotat henne.

Under 2019 hade hon träffat mannen igen för första gången sedan hon avslutat deras relation. Mannen hade då anklagat henne för att ha förstört hans liv genom att avsluta relationen och att han på grund av det börjat förgripa sig på sitt äldsta barn. Hon hade sedan mottagit flera hot från mannen, i syfte att hon inte skulle berätta för någon om hans sexuella böjelser. Mannen hade även berättat att han hade förföljt henne under tiden som de inte haft kontakt. 2019 utsatte mannen dessutom henne för ett övergrepp.

I mars 2020 hade mannen upphört att ta kontakt med henne. Han hade gripits och häktats under augusti samma år för misstanke om bland annat flera grova våldtäkter mot barn. Cirka två månader därefter hade polisen kallat henne till förhör. Hon hade förhörts som vittne och meddelats att hon sannolikt skulle kallas som åklagarens vittne i målet. I mars 2021 hade hon återigen kallats till förhör. Den gången hade hon förhörts som misstänkt för bland annat underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn. Misstank­arna hade dock saknat grund och förundersökningen mot henne hade därför lagts ned efter förhöret. I oktober 2021 hade huvudförhandlingen hållits mot mannen. Hon hade vittnat mot mannen på begäran av åklagaren. I december hade tingsrätten dömt mann­en för bland annat flera grova våldtäkter mot barn till fängelse i 11 år och 6 månader.

Anmälaren led än i dag av komplex PTSD för det som mannen hade utsatt henne för. Hon gick i traumaterapi sedan ett år tillbaka.

Publiceringen

Den anmälda artikeln var en uppföljning på Expressens tidigare rapportering om den så kallade ”Pedofilringen” där två män hade häktats för misstankar om bland annat flera grova våldtäkter mot barn. En av dessa två män hade varit samma man som anmälaren tidigare haft kontakt med och han benämndes i artikeln som ”Stockholmspappan”. Expressen hade i artikeln publicerat uppgifter om deras kontakter.

”Stockholmspappan” angavs ha varit chef inom nöjesbranschen. I ett stycke angavs bland annat att han haft en relation med en kvinna som han träffat på jobbet – alltså anmälaren. Vidare beskrev tidningen mannen och hennes kontakter, vad hon påstås ha känt till om mannens böjelse och vad han gjort. Tidningen redogjorde även för inne­håll i sms mellan dem.

Expressen beskrev det som att anmälaren hade ”behållit deras hemlighet” och angav därtill att de ”träffats flera gånger på diskreta platser för att prata” samt att hon avböjt att se vad mannen haft i sin ”hemliga mobil”.

I artikeln fanns även ett längre stycke som enbart inriktade sig på anmälaren och hennes mående samt de misstankar som riktats mot henne och sedermera lagts ned. Expressen citerade dessutom henne från vad hon uppgett i polisförhör. Avsnittet avslutades med att Expressen angav att hon delgivits misstanke om bland annat underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn, men senare friats från anklagelserna. Åklagaren förklarade därtill beslutet om varför misstankarna lagts ned.

Expressen hade brutit mot god publicistisk sed

Anmälaren var inte namngiven i artikeln. Genom att Expressen angivit att ”Stockholmspappan” varit chef inom nöjesbranschen och att han haft en relation med ”en kvinna han träffat på jobbet” hade anmälaren varit lätt att identifiera av sina tidigare kollegor, då det varit känt på arbetsplatsen att hon varit den enda kvinnan där med en närmare relation till mannen.

Efter att hon haft kontakt med ett antal tidigare kollegor hade hon också fått bekräftat att hennes tidigare kollegor identifierat henne genom publiceringen. Vidare hade hon även kunnat identifieras av andra personer i sin omgivning, vilket också bekräftats för henne i kontakter med dem.

Expressen hade framställt hennes kontakter med ”Stockholmspappan” på ett sätt som för läsaren framstod som att hon hade stöttat hans brottsliga agerande eller i vart fall att hon villigt hade hemlighållit detta. Det var en gravt missvisande och felaktig bild av händelseförloppet.

Hon hade, med hänsyn till den synnerligen klandervärda bild som målades upp av henne, haft rätt till ett samtidigt bemötande. Inte minst eftersom Expressen publicerat att hon själv varit misstänkt vid en tidpunkt under utredningen.

Om hon beretts tillfälle till bemötande hade Expressen kunnat informeras om att hon i själva verket var ett brottsoffer, som hotats till tystnad och blivit manipulerad samt utsatts för övergrepp av mannen. Detta hade rimligen medfört att Expressen inte hade kunnat publicera uppgifterna om henne. Under alla omständigheter skulle det i vart fall kunnat nyansera den gravt felaktiga och missvisande bild av händelseförloppet som målats upp av Expressen.

Tidningen hade dock inte berett henne möjlighet till att kommentera och inte heller tagit kontakt med henne före publiceringen. Dessutom hade Expressen inte tagit bort eller justerat uppgifter i någon nämnvärd utsträckning efter att hon kontaktat tidningen och begärt detta.

Det hade inte heller funnits något allmänintresse av att publicera uppgifterna om anmälarens kontakter med ”Stockholmspappan” eller uppgifterna som hon hade lämnat i polisförhör om hur hennes privatliv hade påverkats av händelserna.

Det förhållandet att ”Stockholmspappan” haft kontakt med henne – och hur hennes liv hade påverkats av detta – hade inte krävt offentlig belysning och saknade all relevans för rapporteringen om mannen och hans gärningar i övrigt. Det var anmärkningsvärt att tidningen publicerat citat ur förundersökningen där anmälaren på ett mycket utlämnande sätt beskrivit hur mannen hade orsakat att hela hennes liv slagits i spillror och hela hennes familj gått sönder.

Publiceringen hade medfört en påtaglig publicitetsskada för anmälaren. Utöver att den inneburit en uppenbar och betydande kränkning av hennes privatliv – vilken därtill accentuerades av att hon själv var ett brottsoffer som ”Stockholmspappan” utsatt – hade hon också upplevt hur tidigare kollegor och andra personer i henne omgivning tagit avstånd från henne efter publiceringen.

Publicitetsskadan var oförsvarlig med hänsyn dels till att Expressen underlåtit att ge anmälaren möjlighet till ett samtidigt bemötande, dels till att uppgifterna saknat allmänintresse. Publiceringen har därtill givit en felaktig och missvisande bild angående vad som förevarit i hennes kontakter med mannen.

Till anmälan bifogades mejlkorrespondens mellan anmälaren och tidningen.

Tidningens svar

Expressen svarade genom Karin Olsson, biträdande chefredaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare.

Kritiken mot publiceringen var ogrundad. Anmälaren hade inte lidit någon oförsvarlig publicitetsskada. Det hade saknats skäl att ge anmälaren ett samtidigt bemötande.

Pedofili räknades till ett av de svårare brotten i vårt samhälle. Ämnet var känsligt att rapportera om. Tidningen var angelägen om att visa brottsoffren långtgående hänsyn. Barn, ofta små, hade starka medieetiska anspråk på att inte bli uppmärksammade för den brottslighet som de utsatts för.

De medieetiska hänsyn om anonymisering som borde visas en förövare var mindre, om än inte obetydlig. Detsamma gällde dem som med visshet eller välgrundade misstankar förhållit sig passiva till den aktuella typen av brottslighet. Det fanns en allmänmänsklig, intressant och svårfångad aspekt hos den senare gruppen; vad hade fått dem att tveka eller tiga? Vad i tillvaron fick människor att inte genast sträva mot det uppenbarligen rätta? När passerades en gräns?

Den aktuella publiceringen gav ett bidrag till förståelsen av detta ämne. Expressen hade med återhållsamhet och konkretion beskrivit en pedofilring som rättsvårdande myndigheter först infiltrerat, därefter upplöst och beivrat. Förundersökningen blottlade hur kvinnor som haft förhållanden med pedofilerna fått kunskap om männens läggning, ibland indirekt, ibland öppet.

Vad gällde anmälarens relation till den omtalade ”Stockholmspappan” var det av underlaget svårt att uppfatta annat än att denne delat med sig av sitt intresse för pedofili med anmälaren. Uppgiften att anmälaren känt till ”Stockholmspappans” sexuella böjelse var, kort sagt, sann. Sant var även att polisen under en tid misstänkt att anmälaren haft större insikter än så, men att dessa misstankar avskrivits. Dessa upp­gift­er, som onekligen och på egna meriter haft betydelse för händelseförloppet, bekräftade på sitt sätt att anmälaren visste att ”Stockholmspappan” varit pedofil.

Tidningens bestämda uppfattning var att anmälaren var anonymiserad. Dessutom innehöll anonymisering­en två led.

För det första var ”Stockholmspappan” inte identifierad. Uppgiften att han ”var [observera tempus] chef inom nöjesbranschen” var inte träffande. Ledet saknade angivelse om när han varit chef, vad hans chefstjänst avsett (säljchef, inköpschef, produktchef och så vidare), vilken del av nöjesbranschen han varit verksam inom (nöjesparker, tv, radio, film, teater, musik, evenemang med mera) och var i Sverige han hade varit verksam. Inte heller uppgavs hans ålder eller bostadsort. Ledet ”Stock­holms-” angav en anknytning till Stockholmsområdet med en eller ett par miljoner invånare beroende på om man med uttrycket menade Stockholm eller Storstockholm.

Vad gällde anmälaren fanns, för det andra, inga uppgifter utöver att hon haft en relation med ”Stockholmspappan” och att de hade träffats på jobbet. Inte heller fanns tidsangivelser för polisens utredning och än mindre någon uppgift om tiden för polis­förhöret med anmälaren. Vidare saknade artikeln uppgift om kalenderåret för relation­en och när den upphört. Det förhållandet att anmälarens kontakter med ”Stockholmspappan” inte tycktes ha någon särskild fasthet var ingen utpekande omständighet.

Identifieringen skulle bedömas med ledning av de publicerade uppgifterna i artikeln. Att anmälaren kände igen sig betydde inte att hennes identitet skulle vara röjd. Det­samma gällde för läsare med bred förförståelse och kunskap. De redaktion­ella greppen för anonymisering hade i detta fall varit så utgjorda att all relevant identifiering måste anses utesluten. Anmälaren var därmed inte berörd i strikt medieetisk mening.

Av dessa påpekanden följde att frågan om samtidigt bemötande inte aktualiserats. Därtill delade Expressen inte anmälarens uppfattning att det skulle ha kunnat föreligga någon rätt till samtidigt bemötande i ärendet. Artikeln redovisade nämligen fakta, den saknade omdömen eller kritik mot anmälaren. Att den rapporterade händelsen varit drabbande för henne framgick av artikeln. Kvinnans perspektiv redovisades i texten, liksom åklagarens motivering till varför kvinnan friats från alla misstankar.

I de uppföljande kontakter som varit hade anmälaren inte framfört något som motiverat vare sig rättelse eller genmäle. Hon hade hört av sig samma dag som publiceringen och fått vänliga, snabba och korrekta svar på sina frågor till tidningen. Hennes önskade ändring av ett ord i texten, från ”förhållande” till ”relation”, hade omedel­bart genomförts. Hon hade också beretts möjlighet att uttala sig, men avböjt.

Expressen insåg att anmälaren känt sig illa berörd av ”Stockholmspappans” gärningar och förstod att hon inte önskat uppmärksamheten i tidningen. Expressen ville dock betona att ämnet och ärendet måste få behandlas av tidningen, att den visat anmälaren hänsyn genom en omsorgsfull anonymisering och att någon rätt till samtidigt bemötande inte förelegat.

Anmälarens kommentar

Anmälaren tillade i en kommentar sammanfattningsvis följande.

Avsaknad av allmänintresse

Det tillbakavisades bestämt att det fanns ett allmänintresse som motiverat att publicera uppgifter om anmälarens kontakter med ”Stockholmspappan”, de nedlagda misstank­arna mot henne och uppgifter om hennes privatliv som hon lämnat i polisförhör.

Det Expressen anförde om att det fanns ”en allmänmänsklig, intressant och svårfångad aspekt” hos personer som förhållit sig passiva till den aktuella typen av brottslighet, var inte detsamma som att det förelåg ett allmänintresse som motiverade att uppgifter om dessa personer publicerades. Det fanns anledning att erinra om att det fanns en skillnad mellan allmänintresse, det vill säga ett samhällsintresse, och allmänt intresse, det vill säga allmänhetens nyfikenhet och sensationslystnad. Den aktuella publiceringen föreföll ha motiverats av det senare genom att skapa dramatik och väcka frågetecken kring personer som de aktuella gärningspersonerna haft kontakt med.

Anmälaren var själv ett brottsoffer som utsatts för hot och övergrepp av ”Stockholmspappan”, varigenom hon tvingats till tystnad. Det hade därmed – tvärtemot vad Expressen anfört – förelegat ett särskilt starkt medieetiskt intresse av att vara återhållsam och i detta fall avstå från publicering.

Vad gällde den nedlagda misstanken mot anmälaren skulle framhållas att denna varit ogrundad och lagts ned omedelbart efter förhöret. Det fanns alltså inget allmänintresse som motiverat att publicera den uppgiften. Anmälaren hade även sedermera åberopats som vittne av åklagaren i rättegången mot ”Stockholmspappan” och alltså i allra högsta grad bidragit till att han i tingsrätten dömts för de brott han begått.

Identifikation

Det tillbakavisades även med bestämdhet att all relevant identifiering måste anses utesluten. Det krävdes inte att anmälaren kunde identifieras av hela Expressens läsarkrets för att hon skulle anses vara identifierad. Det var tillräckligt att hon genom de publicerade uppgifterna blivit identifierad av en mindre, men för henne högst betydelsefull, krets i henne professionella och privata miljö.

Såvitt anmälaren kände till fanns ingen annan chef inom nöjesbranschen i Stockholm som anklagats för att ha varit del i en pedofilring än ”Stockholmspappan”, varför anmälaren varit lätt att identifiera då tidningen angivit att han haft en relation med en kvinna som han träffat på jobbet. Anmälaren hade alltså identifierats av en vid krets av tidigare kollegor och yrkeskontakter samt även av andra personer i hennes omgivning.

Rätten till samtidigt bemötande

Anmälaren ställde sig frågande till påståendet att publiceringen skulle sakna ”omdömen eller kritik” mot henne. Expressen hade genom publiceringen framställt uppgifterna om anmälarens kontakter med ”Stockholmspappan” på ett sätt som för läsaren framstod som att hon hade stöttat honom i hans brottsliga agerande eller i vart fall som att hon villigt hade hemlighållit detta. Dessa omständigheter var sådana som medförde att hon uppenbart haft rätt till ett samtidigt bemötande. Inte minst med beaktande av att Expressen publicerat uppgift om att hon själv varit misstänkt för brott.

Anmälaren har i korrespondens med tidningen uttryckt att hon över huvud taget inte ville finnas med i Expressens artikel. Hon hade vidare informerat Expressen om att hon hotats till tystnad av mannen och att hon själv var ett brottsoffer. Expressens inställning att detta inte motiverat vare sig rättelse eller genmäle var anmärkningsvärt.

Med hänsyn till den publicitetsskada som publiceringen redan medfört – och anmälarens önskan om att inte figurera i publiceringen – hade det inte varit aktuellt för henne att uttala sig efter publiceringen. Inte heller hade ett uttalade från henne kunnat uppväga den redan uppkomna publicitetsskadan. Det skulle även framhållas att ett sådant uttalande inte heller kunde krävas av henne, med hänsyn till att publiceringen saknat allmänintresse.

Ytterligare skriftväxling

Expressen tillade i huvudsak följande.

Allmänintresset för publiceringen var självklart. Publiceringen sökte svar på svåra, känsliga och viktiga frågor om varför personer med insikt eller misstankar om övergrepp mot barn avstod från att agera. Med ökad förståelse kom ökade möjligheter att skydda barn mot övergrepp.

Anmälaren var noggrant anonymiserad. Nöjesbranschen var stor, Stockholmsområdet likaså, och det var vanligt att personer inledde relationer med personer de träffat på jobbet. Ingen av uppgifterna i publiceringen, var för sig eller tillsammans, innebar ett utpekande av anmälaren. Den eventuella identifiering bland kollegor som anmälaren talade om förutsatte att personer redan känt till dels vem som var ”Stockholmspappan”, dels vem eller vilka som han haft relationer med. Inget av detta förmedlades i publiceringen och utrymmet för en identifiering måste hållas för utesluten.

Artikeln innehöll inga uppgifter med kritik eller omdöme mot anmälaren. I den del artik­eln avsåg anmälaren, byggde den på uppgifter som anmälaren själv lämnat till polis. Ingen uppgift i publiceringen var felaktig och det saknades därför skäl för rättelse.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om anmälaren genom artikeln utsatts för en oförsvarlig publicitets­skada. Allmänintresset vägs då mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.

Det finns ett stort allmänintresse av att rapportera om sexualbrott mot barn som sker i organiserade former, att polisen lyckas knäcka sådana nätverk och att gärnings­personer utreds, åtalas och döms för brott. Därtill finns ett allmänintresse av att belysa att individer i en gärningspersons närhet påstås ha agerat passivt trots misstankar om att barn kan ha utsatts för övergrepp.

Artikeln handlar om att polisen lyckats bekämpa en pedofilhärva, och att personer aktiva i detta nätverk utretts och åtalats för brott. ”Stockholmspappan”, som varit chef inom nöjesbranschen och haft en framträdande roll i nätverket, hade bland annat haft en relation med en kvinna, anmälaren, som han träffat på jobbet. ”Stockholmspappan” hade för kvinnan bland annat berättat att han förgripits sig på barn.

I artikeln framkommer uppgifter av integritetskänslig natur för anmälaren. Hit räknas uppgifterna om vad hon fått reda på om ”Stockholmspappans” misstänkta brottslighet samt att hon med anledning av den information som ”Stockholmspappan” delgav henne, varit misstänkt för brott. En brottsmisstanke som sedermera lades ned.

När det gäller utpekandefrågan konstaterar MO att tidningen vidtagit en rad åtgärder för att anonymisera såväl anmälaren som ”Stockholmspappan”. Tidningen har inte publicerat några namn och har avstått från detaljerade uppgifter om den geografiska plats där ”Stockholmspappan” och anmälaren bott, arbetat och träffats. Inte heller har några tidsangivelser framkommit som gjort det möjligt att identifiera dem. Därtill är ”chef inom nöjesbranschen” ett vitt begrepp som pekar mot ett mycket stort antal personer.

MO ifrågasätter inte att det, trots dessa åtgärder, funnits en viss krets, sannolikt mycket liten, som kunnat ana att anmälaren varit kvinnan som ”Stockholmspappan” träffat på jobbet och haft en relation med, även om någon säker slutats inte kunde dras. Det kan förvisso också vara så att den som redan före publiceringen känt till vissa av de omskrivna detaljerna om ”Stockholmspappan”, anmälaren och deras relation, har fått mer information om förhållandena genom artikeln. Denna krets måste dock anses vara ytterst begränsad.

Uppgifterna om att den icke identifierade ”Stockholmspappan”, som varit en chef inom nöjesbranschen, träffat en kvinna på jobbet som han haft en relation med är inte så precisa att anmälaren ska anses utpekad i medieetisk mening.

MO:s uppgift är att bedöma om det ur publicistisk synvinkel har funnits belägg för uppgifterna. Det betyder att bedömningen enbart är inriktad på om underlaget för att publicera uppgifterna varit tillräckligt, inte om varje enskild uppgift är sann eller falsk.

Tidningen har publicerat negativa och känsliga uppgifter om anmälaren. Expressen har tagit del av uppgifter från förundersökning, bland annat ur polisförhör samt sms-konversationer mellan anmälaren och ”Stockholmspappan”. Expressen har även tagit del av åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen mot anmälaren och talat med åklagaren som förklarat skälen för beslutet. Det har funnits tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna.

Anmälarens version av händelseförloppet framgår inte i artikeln. Genom vissa publicerade citat ur förundersökningen framgår dock mellan raderna att relationen mellan anmälaren och ”Stockholmspappan” varit komplicerad och jobbig för anmälaren. Vidare framkommer tydligt genom åklagarens uppgifter att misstankarna mot anmälaren lagts ned, och att hon inte längre är misstänkt för brott. Med hänsyn till det ytterst vaga utpekandet av anmälaren har det sammantaget inte funnits någon given medieetisk rätt för henne att komma till tals. Det hade dock varit bra om tidningen erbjudit anmälaren möjlighet att bemöta uppgifterna före publiceringen.

Sammanfattningsvis: Allmänintresset av att rapportera om pedofilnätverk och personer med kopplingar till sådana nätverk eller personer som ingår i sådana nätverk har ett stort allmänintresse, även om kopplingen, som i anmälarens fall, är flyktig. Anmälaren är inte att anse som utpekad i medieetisk mening och tidningen har haft ett tillräckligt underlag för att publicera uppgifterna. Med hänsyn till detta har det inte inneburit någon brist att anmälaren inte fått komma till tals i publiceringen.

Mot denna bakgrund är publicitets­skadan som anmälaren utsatts för inte att bedöma som oförsvarlig. Ärendet skrivs därför av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Anmälaren har genom sina ombud överklagat MO:s beslut och framfört sammanfattningsvis följande.

Anmälaren är utpekad genom de uppgifter som angavs i publiceringarna om ”Stockholmspappan”, att ”Stockholmspappan” varit chef inom nöjesbranschen och att han haft en relation med en kvinna som han träffat på jobbet. Hon har genom dessa uppgifter varit lätt identifierbar av sina tidigare kollegor och andra personer i hennes omgivning som samtliga har haft kännedom om hennes relation med ”Stockholmspappan”. Denna krets har inte sedan tidigare haft kunskap om de synnerligen negativa och känsliga uppgifterna om vad ”Stockholmspappan” berättat för henne, med anspelning på de brottsmisstankar som senare riktats mot honom. Det saknas allmänintresse för publiceringarna och publiceringarna innehåller synnerligen utlämnande uppgifter om hur ”Stockholmspappan” påverkat anmälarens liv. Flera av uppgifterna i publiceringarna misstänkliggör anmälaren på ett felaktigt och missvisande sätt. Det korrekta är att anmälaren själv varit ett brottsoffer och att hon blivit hotad och manipulerad av ”Stockholmspappan”. Eftersom anmälaren varit utpekad har hon haft rätt till ett samtidigt bemötande av de mycket negativa och integritetskänsliga uppgifterna. Då hade hon haft möjlighet att redogöra för att hon själv är ett brottsoffer, som hotats till tystnad och blivit manipulerad.  

Expressen har svarat och sammanfattningsvis anfört följande.

Expressen står fast vid att anmälaren inte varit utpekad och att hon inte vållats någon oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen var medveten om rapporteringens känslighet och genomförde därför en omsorgsfull anonymisering. Vad som publicerats är välgrundat. Anmälaren hade kontakt med tidningen efter publiceringen och det stod klart att hon inte gillade publiceringen, men hon påpekade inte något fel i sak av betydelse. Uppgifterna har inte varit av den arten att de krävde ett samtidigt bemötande. Inget i texten kritiserar eller klandrar anmälaren. Vid kontakterna efter publiceringen framställde hon ingen begäran om genmäle. Däremot erbjöds hon en uppföljande artikel.  

Mediernas Etiknämnds bedömning

I publiceringarna benämndes den omskrivna pappan tillsammans med Stockholm, att han varit chef inom nöjesbranschen och att det handlade om en relation med en kvinna som han träffat på jobbet. I artikeln framgår vidare att den omskrivna pappan gripits, att han erkänt en barnvåldtäkt, var misstänkt för betydligt fler grova barnvåldtäkter och att rättegång pågick. Genom dessa uppgifter har anmälaren kunnat identifierats i en begränsad krets, åtminstone i den närmaste vänskapskretsen och av vissa tidigare kollegor.

Publiceringarna innehåller detaljerade integritetskänsliga och för anmälaren mycket negativa uppgifter, bl.a. detaljerade uppgifter från polisförhör med citat från en mejl-konversation mellan ”Stockholmspappan” och anmälaren. Vidare innehåller publiceringarna uppgifter om att anmälaren själv tidigare varit misstänkt för brott. Uppgifterna har en sådan karaktär och detaljeringsgrad att slutsatsen kan dras att den krets som kunde identifiera anmälaren fick ta del av nya för anmälaren mycket klandervärda uppgifter genom publiceringarna. Tidningen borde därför ha kontaktat anmälaren inför den första publiceringen och erbjudit anmälaren möjlighet till ett samtidigt bemötande även om tidningen inte avsett att namnge anmälaren.

Att det funnits ett allmänintresse att skriva om det ämne som publiceringarna rörde och att tidningen haft tillräckliga belägg för uppgifterna påverkar inte den bedömningen.

Nämndens slutsats är därför att anmälaren genom publiceringarna drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.

Mediernas Etiknämnd klandrar av dessa skäl Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit, Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Laura Hartman, Johan Trouvé, Marika Markovits och Göran Collste, representerande allmänheten.

__________________________________________________________________________________________________________

Ledamöterna Mikael Rothsten, Johan Trouvé och Göran Collste var av skiljaktig mening där man delade MO:s bedömning att Expressen inte bör klandras.