Genom utpekande uppgifter och långtgående begrepp som ”knarkfabrik” har Expressen orsakat en journalist en oförsvarlig publicitetsskada och klandras därför av Mediernas Etiknämnd.
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 21 december 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Expressen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Expressen publicerade den 17 maj 2021 en artikel med rubriken Misstänkt knarkfabrik i källaren hos SR-reporter på expressen.se. Följande dag publicerades artikeln i papperstidningen, då med rubriken Knarkodling hittad i tvättstugan hos SR-reporter. Rubriken fanns också på förstasidan.
Artikeln på expressen.se (nätversionen) uppdaterades med namn och bild på anmälaren cirka fyra och en halv timme efter publicering. Även andra uppgifter fördes då in i respektive togs bort ur artikeln och rubriken ändrades till ”Misstänkt knarkodling hemma hos SR-reporter”.
Utöver rubrikerna och en bildtext fanns inga avgörande skillnader mellan den ursprungliga nätversionen och artikeln i papperstidningen (printversionen).
Tidningen publicerade puffar samt filmklipp om artikeln i sina kanaler på sociala medier.
Nedan återges den uppdaterade nätversionen.
VAD MEDIET PUBLICERADE
Ingressen
Samtidigt som hon publicerat en stor granskning för Sveriges Radio (SR) hade journalisten Josephine Freje bott i ett hus där en misstänkt knarkfabrik drivits av hennes man i källaren.
”Det stinker cannabis i hela huset”, skrev en av poliserna som varit med vid husrannsakan. Mannen åtalades nu för narkotikabrott.
Freje hade polisförhörts och förekommit som misstänkt i utredningen, men åtalades inte.
”– Jag känner mig jävligt korkad och dum, att jag inte fattade vad som pågick”, sa Freje som först tagit en paus från SR men nu jobbade vidare med en ny granskning åt SR.
Artikelns huvudsakliga innehåll
Det hade varit i december som polisen åkt till huset i Göteborg för att genomföra ett så kallat orossamtal med en man som bott där efter misstankar om att han använde droger.
När polisen knackat på hade det varit journalisten Josephine Freje som öppnat dörren. Det hade luktat cannabis i huset och mannen i fråga, journalistens make, hade uppträtt nervöst.
”När NN förstår att vi kommer genomföra en husrannsakan visar han oss cannabis som finns i vardagsrummet. I källaren anträffas ett tält och utrustning som tyder på framställan”, stod i polisens rapport.
Mannen åtalades nu för två fall av narkotikabrott och ett fall av ringa narkotikabrott. Enligt misstankarna hade han ”olovligen framställt 355,14 gram cannabis” mellan 1 augusti och 6 december 2020. En man som varit inneboende hos paret åtalades också för framställningen och innehavet av cannabis och hade delvis erkänt.
Jobbat för flera SR-redaktioner
I samma hus hade Josephine Freje bott. Hon hade 2018–2020 jobbat för en rad SR‑redaktioner, bland annat Ekot. Hon jobbade nu även för prisbelönta Hem & Hyra. Chefredaktören för Hem & Hyra sa att hon kände förtroende för Freje.
Tidigare i karriären hade Freje frontat ”Fuskbyggarna” i TV4 och varit programledare för SVT:s klassiker ”Plus” och i tidningar som Expressen (2015–17) och Göteborgs-Posten.
”Inte ge pengar till kriminella gäng”
I augusti 2020 hade hon för Sveriges Radios ”I lagens namn” publicerat en granskning som involverade brottslighet och straff som inte verkställdes, där regeringen ställdes mot väggen.
Samtidigt som granskningen publicerats och reportern medverkat i flera stora SR‑program, bland annat tillsammans med justitieminister Morgan Johansson, hade det bedrivits en drogfabrik i hennes hem, enligt åtalet.
”– Jag informerade min arbetsgivare om att det här hänt”, sa Freje.
”– Det gjorde jag direkt. I december 2020. Sen sa jag att vi avvaktar. Men när allt lades ned mot mig tyckte de att jag kunde fortsätta. Jag jobbar ändå inte med det ämnet och jag har ingen brottsmisstanke mot mig.”, fortsatte hon.
Hon sa att maken odlat cannabis för att lindra kronisk huvudvärk och att han hade valt att odla själv för att ”inte ge pengar till kriminella gäng.”
”Satte allt på paus”
På frågan hur produktionsbolaget som gjorde program till SR reagerat, svarade hon:
”– De tyckte att det var bra att jag berättade. Vi satte allt på paus tills vi visste om det skulle bli misstanke eller åtal. När förundersökningen lades ned bestämde vi oss för att gå vidare. Jag granskar pedofiler och folk som har suttit för mord. Inte såna här saker.”
Arbetsgivaren var produktionsbolaget Tredje Statsmakten som gjorde program åt SR. Freje jobbade nu med en ny granskning för dem, som inte handlade om cannabis. Den ansvarige på Tredje Statsmakten bekräftade att de informerats, tagit en paus och nu fortsatte samarbetet.
Maken: ”Kan ju inte förneka”
I polisförhör hade journalistens make erkänt att han odlat cannabis.
”– Det är ju där, så jag kan ju inte förneka det. Det enda jag kan säga är att min fru inte haft något med det att göra”, sa han.
Polisen hade frågade om frun känt till cannabisodlingen:
”– Jag har sagt litegrann men hållit henne utanför det.”
Polisen hade frågat om inte frun hade sett tältet i tvättstugan:
”– Nej, det är en låst dörr emellan”, hade han svarat.
Mannen sa i förhör att han ”brukar i perioder”. Att han ”har ont i huvudet och det kommer i skov” och det var vid dessa tillfällen som han rökt. Han erkände innehav och framställan. I straffskalan för narkotikabrott av normalgraden ingick fängelse i upp till tre år.
Josephine Freje: ”Det var lika bra”
Målet hade avskrivits i februari 2021 vad gällde journalisten Josephine Freje.
En tröja med trycket ”Support your local Bandidos” hade hittats i husrannsakan och fanns med i förundersökningen. Enligt Freje var det makens barndomskompis tröja som har glömts kvar i huset och att maken inte hade någon kontakt med kompisen sedan flera år.
Senare på måndagen hade Josephine Freje själv skrivit på Twitter att det var hon som var SR-reportern.
”– Jag kände att det var lika bra”, sa Josephine Freje till Expressen. Hon upplevde att namnet var ute på nätet.
Särskilt om printversionen En bildtext löd: ”KNARKFABRIK. Journalistens man misstänks ha drivit en knarkfabrik i källaren. Han åtalas nu för två fall av narkotikabrott och ett fall av ringa narkotikabrott.”
ANMÄLAN
Artikeln anmäldes av Josephine Freje Lind Simonsson.
Artikelns rubrik och vinkel var fel – det fanns ingen knarkfabrik och hon var inte SR-reporter. Där föll hela publiceringen pladask.
I över 20 år hade hon jobbat för flera av landets främsta redaktioner, såsom Uppdrag granskning och Expressens grävgrupp. Inte någon gång under yrkeskarriären hade hon stött på en sådan okunskap och respektlöshet som Expressen nu visat prov på.
Expressen hade spridit faktafel och vilselett sina läsare på bekostnad av henne som privatperson och som frilansjournalist. Valet av rubrik och underrubrik gjorde att hon framstod som högst klandervärd och även lögnaktig.
Hon var varken misstänkt eller åtalad för brott. Hon var helt ostraffad. Trots det hade hennes liv slagits i spillror, med efterföljande dödshot, tack vare den oansvariga publiceringen.
Det viktigaste för henne var att få prövat:
– Om Expressens rubriker och vinkel varit vilseledande.
– Om det fanns ett allmänintresse när hon inte ens var misstänkt för brott.
– Om hon skulle anses som så offentlig att det varit motiverat att koppla ihop henne med vad hennes make gjort.
Inget allmänintresse
Med tanke på att hon inte var SR-reporter, att hon inte begått något brott, samt då det inte fanns någon knarkfabrik, existerade det inte något allmänintresse. Hon var inte någon kändis heller.
Vid publiceringen hade hon varit frilansreporter och lokalredaktör för Hem & Hyra på 20 procent. För många år sedan hade hon jobbat med konsumentjournalistik för SVT.
Utpekande
Inför den första publiceringen hade hon blivit lovad att hon skulle få vara anonym. Trots detta publicerade Expressen så många uppgifter att hon röjts direkt. Det fanns ingen annan än henne det kunnat vara.
Därefter hade Expressen valt att även hänga ut henne med namn och bild.
Bildpubliceringen gjorde att hon blivit igenkänd av personer hon inte kände, vilket gjorde publicitetsskadan och hotbilden mot henne större.
Faktafel
Det fanns ingen knarkfabrik. Det handlade inte ens om ett grovt narkotikabrott. Inget hade odlats i tvättstugan, vilket hade framgått av förundersökningen.
Hon var inte SR-reporter. Trots det hade Expressen på flera ställen försökt koppla henne till SR. I en video hade tidningen sagt att hon jobbade på SR, vilket var en lögn och ett fult sätt att försöka hävda ett allmänintresse. ”Nyhetskroken” var att en verklig SR-reporter vid tillfället hade ljugit för sina arbetsgivare och intervjuat en islamist hon hade en relation med. Själv hade hon ingen arbetsledning från SR, ingen SR-mejladress och inte ens ett passerkort.
Expressen hade alltså lyckats få in två rena faktafel i en rubrik: hon var inte SR-reporter och det fanns ingen odling i tvättstugan.
Expressen gjorde också ett vilseledande montage i den första publiceringen, där SR-loggan lagts in.
Skadan
Hon hade utsatts för dödshot direkt i samband med publiceringen. Hon hade fått höra att hon var ”en jävla public service-fitta” som skulle ”sprättas”. Expressen visste precis vad det innebar att felaktigt hänga ut henne som SR-reporter. I samma stund som detta skett hade hon fått en väldigt obehaglig svans av rasister och hatiska människor efter sig. Det var oansvarigt av Expressen.
Hon hade tidigare fått leva med skyddad identitet när hon för många år sedan jobbat för SVT. Då hade hon haft stöd av deras säkerhetsavdelning och ansvarig utgivare på Uppdrag granskning. Som frilansare, och utan skyddade uppgifter, stod hon helt själv vid dessa hot som nu åter aktualiserats. En psykisk sjuk man som stalkat henne för många år sedan hade fått upp vittringen igen.
Hon hade också fått utstå både hot och kränkande kommentarer i sociala medier efter Expressens publicering, nästan uteslutande för att folk trott att hon jobbade för SR/public service. Kombinationen kvinna och SR gjorde att det värsta på internet vällde fram.
En gammal hotbild mot hennes make aktualiserades åter, ett kriminellt gäng med stort våldskapital hade nu fått se hur hans fru såg ut.
Efter publiceringen hade hon fått installera övervakningsutrustning, som hennes enskilda firma fått betala.
Hon fick fortfarande – nästan tre månader efter publiceringen – kommentarer och pikar av okända människor, till exempel på Coop och i gymmet. Det enda de hade tagit till sig var att hon knarkade och hade en knarkodling i tvättstugan, något hon dessutom, enligt allmänheten, ljög om.
Troligen hade hon även förlorat ett banklån på grund av publiceringen.
Hon hade inte fått förlängning på anställningen som lokalredaktör på Hem & Hyra med direkt hänvisning till att ”det blivit så turbulent runt Expressens publicering”. I stället tvingades hon fortsätta med osäkrare anställningsform som frilansare.
Hon hade förlorat minst två frilansuppdrag samt fått en intervju inställd. Det allvarligaste hade varit att intervjupersonen trott att hon var kriminell och därför inte vågade ses.
Hon ville också betona att makens sjukdom också påverkade henne starkt negativt som anhörig. Han hade den kroniska och obotliga sjukdomen Hortons huvudvärk. Direkt vid Expressens publicering hade han fått ett skov.
Bemötande
Hon hade inte fått bemöta de felaktiga påståendena om att hon skulle jobba på SR samt att det skulle finnas en knarkfabrik i hennes tvättstuga.
Anmälaren redogjorde även för vad hon ansåg vara yrkesetiska brister i tidningens hantering.
Ändringar i artikeln
En rättelse hade smugits in genom att Expressen ändrat från ”knarkfabrik” till ”knarkodling”, men utan att hon hade fått ett genmäle. Det hade gjorts på ett sätt så att läsaren inte uppmärksammades på att de ursprungliga uppgifterna varit felaktiga.
Samma sak gällde till exempel att SR-reporter ändrats till ”publicerade för SR”. Expressen hade på ett mycket fult sätt smugit in ändringarna utan att visa läsarna att de rättat. Detta stred mot god pressetik.
Att Expressen på detta sätt stegvis smugit in rättningar i sina texter var bevis på att allt inte fungerat som det skulle vid den första publiceringen.
Bilagor till anmälan
Till anmälan bifogades
– en kronologisk redogörelse för händelser kring publiceringen,
– en transkribering samt ljudfil avseende samtalet mellan anmälaren och reportern,
– handlingar från domstol och polis,
– en redogörelse för anmälarens arbets- och uppdragshistorik, och
– en redogörelse för de närmare förhållandena kring tvättstugan och narkotikan.
MEDIETS SVAR
Expressen svarade genom Karin Olsson, biträdande chefredaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare.
Tidningens svar tog sikte på följande:
1. Artikel på expressen.se den 17 maj 2021; version med rubrik Misstänkt knarkfabrik i källaren hos SR-reporter,
2. Artikel på expressen.se, på kvällen samma dag; version med rubrik Misstänkt knarkodling hemma hos SR-reporter,
3. Videoklipp på expressen.se den 17 maj 2021 klockan 14.19, med rubrik Misstänkt knarkfabrik i källaren hos SR-reporter,
4. Artikel i tryckta Expressen den 18 maj 2021, med rubrik Knarkodling hittad i tvättstugan hos SR-reporter, och
5. Videoklipp på Expressens Youtube-kanal den 17 maj 2021, med rubrik Misstänkt knarkfabrik i källaren hos SR-reportern Josephine Freje.
De uppgifter hos Google och eventuellt andra som anmälaren hänfört sig till i anmälan hade respektive företag att ta ett eget ansvar för.
Sammanfattningsvis var det i grunden fråga om väsentligen samma uppgifter i flera kanaler där tidningen på kvällen den 17 maj 2021 kompletterat med anmälarens namn efter hennes eget framträdande på Twitter. Dessutom hade tidningen gjort en del andra ändringar som, utan att vara rättelser, förtydligat rapporteringen.
Tidningen kunde se att anmälaren var missnöjd även i andra hänseenden, framför allt vad gällde kontakterna med tidningen och de följder som hon påstod att rapporteringen fört med sig. Tidningen avsåg inte bemöta klagomålen och påståendena i dessa senare hänseenden. Det berodde på att kritik mot arbetsmetoder och påstådda skador inte tillhörde ämnet för den medieetiska prövningen. Detta skulle dock inte förstås som att Expressen medgav något av det som anmälaren hävdat i dessa avseenden.
Anmälarens klagomål mot Expressen handlade följaktligen i huvudsak om att hon förnekade att det funnits ett allmänintresse, att det funnits någon knarkfabrik eller knarkodling i tvättstugan, att hon var SR-reporter, att hon fått tillfälle till bemötande med mera, samt att hon inte varit möjlig att identifiera redan innan hon själv valde att framträda. Tidningen hänvisade till ett meddelande från anmälaren till MO av den 2 september 2021.
När det gällde frågan om anmälaren varit medieetiskt berörd av rapporteringen ansåg Expressen att uppgifterna bara i måttlig omfattning angick henne. Det gällde närmare bestämt hennes relation till maken, som stod åtalad för tre fall av narkotikabrott, och särskilt att misstankar i ett tidigt skede riktats även mot henne.
Att dessa misstankar avskrivits och att hon varit avförd från utredningen framgick uttryckligen av Expressens rapportering. Uppgifterna om maken angick inte henne medieetiskt. Men att omtala henne i samband med uppgifterna om makens misstänkta narkotikabrottslighet var en självklar följd av omständigheterna i detta fall.
Vad gällde den påstådda identifieringen före hennes eget framträdande med namn på Twitter, var det Expressens mening att ingen som inte redan haft insikt om hur det låg till kunnat veta vem publiceringen gällt. Sett till vad hon själv angivit om felaktigheter med avseende på hennes ställning på SR framstod hennes kritik som grundlös.
Under eftermiddagen den 17 maj hade anmälaren skrivit på sitt eget konto på Twitter att det var hon som var ”SR-reportern”. När Expressen nått henne för att ställa frågor hade hon förklarat sig: ”Jag kände att det var lika bra, säger Josephine Freje till Expressen. Hon upplevde att namnet var ute på nätet.” samt ”Så jag pratade med min man. Alla fattar ändå, säger Freje”.
Expressen hade därefter lagt till hennes namn till publiceringen, det vill säga först efter hennes eget val att bekantgöra att hon varit anonymt omtalad i rapporteringen.
Det fanns anledning till ett par påpekanden:
– När händelsen var färsk upplevde hon att namnet var ute på nätet.
– Aftonbladet publicerade samma dag som Expressen nyheten om polisens tillslag mot en journalist.
– Beslutet att framträda var hennes eget, efter ett samtal med maken.
Rimligen innebar hennes uppgift att hon varit på det klara med att hon skulle omtalas med namn och bild i ett nytt skede. Men den förändringen hade nu inte gjort någon skillnad, enligt henne, eftersom namnet ”var ute på nätet” och att ”alla fattar ändå”.
Anmälaren hade medievana och var på det klara med konsekvenserna av sitt ställningstagande. Det fanns inget fog för hennes kritik mot publiceringen i denna del, må det avse före eller efter rapporteringen med hennes namn.
Uppgiften om knarkfabrik eller knarkodling i tvättstugan byggde på polisens redogörelse. Hemma i källaren hos anmälaren hade polisen hittat utrustning, ett tält, verktyg för framställning av narkotika, åtskilliga påsar med cannabisfrön, och dryga tre hekto cannabis som av allt att döma var producerad av anmälarens make i källaren i parets hem. Huset stank av cannabis, enligt polisen. Cannabismängden översteg sex gånger den volym som var den nedre gränsen för narkotikabrott som inte var ringa.
Allmän åklagare hade lagfört maken för narkotikabrott i tre fall, varav två åtalspunkter avsåg narkotikabrott som inte var ringa, där brotten hade begåtts under en period av fyra månader under andra halvåret i fjol. Typstraffet för den åtalade brottsligheten var fängelse. Såväl anmälaren som hennes make hade uppgivit att han hade odlat cannabis.
Omständigheterna var klara och tydliga och inte ifrågasatta. Om denna avancerade knarkodling skett i tvättstugan eller något annat utrymme i källaren saknade rimligen medieetisk betydelse. Tidningen kunde förstå att anmälaren ville förminska händelsen, men fakta var klara och Expressen hade haft gott fog för uppgifterna.
När det gällde anmälarens ställning som SR-reporter var hennes invändningar knappast mer än ett stickspår och ett försök att föra uppmärksamheten bort från huvudsaken.
Det var ett välkänt faktum att SR rutinmässigt bedrev delar av sin verksamhet genom samarbete med externa produktionsbolag. Anmälaren omnämndes följaktligen som ”reporter” på SR:s hemsida, vid programmet ”I lagens namn” under rubriken ”redaktionen”. Anmälaren hade medarbetat som reporter i SR. Arbetet hade utförts under den tid som åtalet avsåg och uttrycket ”samtidigt” hade täckning.
Hon hade dessutom uppgivit att åtalet hade varit föremål för samtal mellan henne och företrädare för det produktionsbolag som hade avtalet med SR. Att allt för hennes del sattes på paus innan åtalsbeslutet mot hennes make blev känt var förstås bevis för såväl hennes uppdrag för SR som händelsens betydelse för hennes arbete för företaget.
Expressen hade utöver den namnpublicering som hon själv var upphovet till, också ändrat i rubrik och uppdaterat text i ett senare skede. Ingen sådan förändring var av den arten att den kvalificerade som en rättelse. En annan sak var att tidningen tyckte att uppdateringarna gjort rapporteringen bättre och i något avseende mera exakt. Något samtidigt bemötande i tillägg till vad publiceringen uttryckte hade anmälaren inte varit berättigad till.
Till sist ett par ord om allmänintresset. Det var i sig en betydande nyhet att svensk polis stod i begrepp att göra en husrannsakan i en svensk journalists hem. Intresset blev inte mindre av att misstankarna avsåg narkotikabrott i betydande omfattning och att journalisten i fråga hade profilerat sig inom bland annat kriminaljournalistik. Till ämnets angelägenhet bidrog förstås också det förhållandet att anmälaren var en framgångsrik journalist med flera fina meriter från några av Sveriges största redaktioner. Hennes uppdrag för SR förpliktigade. När någon i en sådan persons omedelbara närhet åtalades för narkotikabrott, där brottsplatsen dessutom var det gemensamma hemmet, var det enkelt uttryckt inget som borde undanhållas allmänheten.
Sammanfattningsvis var händelseförloppet klart och tydligt, anmälaren var visserligen en betydelsefull person för nyheten även om hennes delaktighet i det rapporterade händelseförloppet var begränsad, något som också framgick av publiceringen. Rubrikerna hade täckning i sakförhållandena och anmälaren har kunnat omtalas som SR-reporter. Hennes anspråk på bemötanden var tillgodosedda.
Expressen hade i alla kanaler iakttagit en ansvarig hållning till den publicistiska uppgiften.
ANMÄLARENS KOMMENTAR
Hon hade utsatts för en allvarlig publicitetsskada trots att hon vare sig varit misstänkt för brott eller SR-reporter.
Expressen hävdade att rapporteringen inte handlade om henne, att den bara angick henne i ”måttlig omfattning”. Detta föll på sin egen orimlighet. Hela publiceringen byggde på henne. Hon nämndes med namn tre gånger i ingressen, totalt 15 gånger i brödtext, mellanrubriker och bildtexter, och då hade hon bara räknat en av Expressens publiceringar, den på webben med hennes namn.
Utan henne var det svårt att se att det hade blivit någon publicering, då det handlade om en okänd kock och inte heller ett grovt narkotikabrott. Expressen försökte bagatellisera skadan de utsatt henne för.
Expressen hävdade att hon, och hennes make, inte kunnat identifieras vid den första publiceringen. Även detta föll på sin egen orimlighet. Självklart hade hon inte gått ut med sitt namn senare den kvällen om hon inte redan varit identifierad av Expressen.
Den slarviga ”anonymiseringen” hade tvingat henne att till slut att svara på frågor och kritik – och hot – som uppstått. Det hade hon inte gjort om hon trott att det funnits en liten chans att hon och maken var anonyma, men de var röjda. Hon trodde att Expressen innerst inne visste det också.
Expressen försökte lägga ansvaret för namnpubliceringen på henne. Det var dock endast ansvarig utgivare som hade ansvaret för namnpubliceringar. Att hon som röjd och mordhotad hade behövt gå ut och bemöta kritik kunde inte frånta Expressen dess ansvar.
Expressen sa att uppgiften om knarkodling i tvättstugan byggde på polisens uppgifter. Detta var felaktigt. I förundersökningen, och även i det som citerats från polisförhöret med hennes make, framgick att det aldrig funnits någon knarkodling i tvättstugan. Rubriken i pappersupplagan var alltså felaktig och grovt vilseledande.
Expressen ville poängtera att det rörde sig om ett allvarligt narkotikabrott för att motivera sin publicering. Hon ville å sin sida betona att det varken rörde sig om försäljning eller grovt narkotikabrott. Det fanns också medicinska skäl. Det hade inte varit rättegång än. Maken var alltså inte dömd för brottet.
Expressen envisades med att hon som frilansjournalist var SR-reporter. Detta stämde inte och det visste alla inom media.
Det hade inte varit motiverat att publicera uppgifter som röjde henne som person – och sedan gå ut med namn och bild. Hon var varken misstänkt eller åtalad för brott.
YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING
Tidningen
Anmälaren hade av allt att döma vetat vad hon gjorde när hon röjde sin identitet på Twitter. Enligt hennes egen utsaga hade hennes namn redan varit ”ute på nätet” då, vilket tidningen uppfattade som namngivning på alternativsajter. I vilket fall som helst var inte ifrågasatt att Expressen inte hade namngivit henne i det skedet – och Expressen hade inte röjt hennes identitet genom artikelns föregående utformning.
Var och en svarade för sina handlingar. Ingen del av Expressens nyhet hade direkt eller indirekt uttryckt att anmälaren var misstänkt för brott. Tvärtom hade Expressen uttryckt att hon inte var det.
Nyheten angick henne medieetiskt på det sättet att hon var gift med en man som producerat knark i deras gemensamma hem och att maken misstänktes för narkotikabrott. Anmälaren var måttligt berörd av artikeln.
Uppgiften om en knarkodling i källaren var underbyggd. Polisen påträffade en betydande anläggning för knarkframställning. Av åtalet framgick att åklagaren ville förverka ”värmelampor, våg, odlingstält, luftfuktare, termometer samt övrigt material för framställan av narkotika”. Veterligen hade varken anmälaren eller hennes make ifrågasatt sakförhållandena. Tidningen hänvisade till förundersökningen och ett avsnitt i den som beskrev tillslaget mot bostaden.
MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING
Utgångspunkter
Medieombudsmannen prövar om artikeln har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs publiceringens allmänintresse, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot intrånget i anmälarens privatliv.
Allmänintresset och anmälarens ställning
Ämnet för artikeln, att granska narkotikabrottslighet, har ett stort allmänintresse. Som utgångspunkt är dock intresset för specifika uppgifter om enskilda brott något lägre. Detsamma gäller nedlagda brottsmisstankar.
Anmälaren har en ställning i offentligheten som journalist. En sådan ställning kan ibland motivera granskningar som går in på privatlivets område. Det kan till exempel gälla situationer där det går att ifrågasätta journalistens trovärdighet på grund av jävsmisstankar, eller om något i livsföringen står i motsats till vederbörandes agenda eller profilering, om sådan finns.
Anmälaren har under årens lopp arbetat för flera framstående redaktioner och medieaktörer. Oavsett hur de närmare anställnings- eller uppdragsförhållandena gentemot SR sett ut, anser dock MO att det som framkommit om anmälarens karriär, hennes profilering och position i övrigt, inte innebär att makens misstänkta brottslighet är så komprometterade för hennes trovärdighet att hon utan vidare ska behöva acceptera att bli ihopkopplad med den. Därutöver var brottsmisstanken, vid tidpunkten för publiceringen, mot henne nedlagd sedan en tid.
Utpekandet
Delade meningar råder när det gäller om anmälaren blivit utpekad redan genom uppgifterna i printversionen och den första nätversionen. Det är bara uppgifterna i artikeln som är relevanta för den medieetiska bedömningen. Att läsaren kan välja att gå ett steg längre och själv göra ansträngningar för att få veta vem en artikel gäller ligger utanför MO:s bedömning.
Det fanns tillräckligt många uppgifter om anmälaren i den första nätversionen, samt i printversionen, för att hon ska ha blivit utpekad för en viss krets, främst bestående av bekanta och branschkollegor. Kretsen fick inblick i förhållandena genom publiceringen. Därefter uppdaterade tidningen nätversionen och namngav anmälaren.
Frågan är hur man ska se på den omständigheten att anmälaren dessförinnan bekräftat på Twitter att artikeln gällt henne. Enligt tidningen har detta skapat ett läge där det under alla omständigheter varit medieetiskt godtagbart att namnge henne.
Anmälaren har lämnat en förklaring till tweeten: hon hanterade en situation där läsare, vare sig det varit enbart på basis av uppgifterna i artikeln (vilket MO menar varit möjligt) eller genom egna ytterligare efterforskningar, förstått att hon var den omskrivna journalisten. Enligt henne hade detta lett till mycket negativa reaktioner som hon ville försvara sig mot.
Att hon i det skedet gick ut och namngav sig själv på Twitter kan inte tolkas som att hon accepterade tidningens rapportering. Därtill får man utgå från att den krets som läst hennes tweet varit betydligt mindre än den som fått reda på hennes identitet genom tidningens namngivning.
Mot den bakgrunden har det inte varit fråga om ett sådant fall där en person måste acceptera en namngivning till följd av ett eget val att söka allmänhetens uppmärksamhet på den offentliga arenan. Det finns därmed inte skäl att göra undantag från huvudregeln om att ansvaret för en namnpublicering vilar helt på mediet.
Brottsmisstankarna och ”knarkfabriken”
Uppgiften att det framställts narkotika i anmälarens hus, oavsett hur det har beskrivits – som en knarkfabrik, knarkodling eller annat – har varit negativ för henne. Detsamma gäller uppgiften att hon också varit misstänkt för brott. Tidningens belägg, polisutredningen och intervjun med anmälaren, har varit tillräckliga för rapporteringen om att brott misstänkts.
Narkotikaframställningen har dock beskrivits på ett långtgående sätt, som en ”knarkfabrik”, i rubrik (första nätversionen), ingresser (nätversionerna och print), samt i bildtext (print). Ordvalet återfanns även i puffar för artikeln i tidningens kanaler på sociala medier.
Ordet ”knarkfabrik” låter förstå att det bedrivits en omfattande illegal produktion. Sett i relation till det har antalet plantor det faktiskt rört sig om varit begränsat. Ordvalet har mot den bakgrunden inte haft tillräcklig täckning i de faktiska förhållandena. Därmed har tidningen kopplat ihop anmälaren med en mycket klandervärd verksamhet, trots att det inte funnits fog för det.
Anmälaren har fått kommentera sakförhållandena kring misstänkta brott och tidningen har därmed hanterat hennes intresse av att få komma till tals på ett adekvat sätt.
Sammanfattningsvis
: Anmälarens gärning som journalist har inte gjort det medieetiskt motiverat att koppla ihop henne med makens misstänkta brottslighet. Att därtill vinkla brottsligheten som en ”knarkfabrik” har inte varit att förmedla en rättvisande bild av situationen och har utmålat anmälaren som klandervärd i en utsträckning det inte funnits fog för.
Tidningen har genom artikeln, både i nät- och printversionerna, orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör mediet klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både Expressen och Josephine Freje Lind Simonsson har yttrat sig i nämnden. Yttrandena kan sammanfattas på följande sätt.
Expressen
Expressen binder inte anmälaren till hennes makes kriminalitet. Kärnan är att det inte ska hållas hemligt att en uppburen journalist med viktiga arbetsuppgifter lever med en man som ägnar sig åt allvarlig brottslighet i makarnas gemensamma hem. Det medför att det var en självklarhet för tidningen att rapportera om händelsen, särskilt eftersom journalisten är en profilerad kriminalreporter. Hon var dessutom inte identifierad för andra än de som redan hade kännedom om händelserna innan hon själv gick ut på Twitter. Det var inte heller fel av tidningen att använda beteckningen knarkfabrik. Produktionen av cannabis i husets källare var omfattande och hade av allt att döma pågått under en längre tid. Nyheten hade ett allmänintresse, den rapporterades korrekt och de inblandade var anonymiserade till dess anmälaren själv valde att offentliggöra sitt namn.
Josephine Freje Lind Simonsson
Självklart binder Expressens publicering henne till makens kriminalitet. Det hade inte blivit någon publicering utan henne. Hela saken var att Expressen felaktigt försökte påstå att en SR-reporter gjort något klandervärt trots att hon inte var SR-reporter och inte var misstänkt för något brott när tidningen publicerade. Hennes makes brottslighet var dessutom inte allvarlig. Han fick 40 timmars samhällstjänst och får numera cannabis utskrivet lagligt av läkare. Hon är en frilansjournalist som gör olika reportage. Hon är ingen profilerad kriminalreporter. Hon var röjd redan i Expressens första publicering och det är Expressen som ansvarar för sina namnpubliceringar. Att kalla några plantor för eget bruk mot kronisk smärta för knarkfabrik är fel. Det Expressen skrev var inte sant, hade inget allmänintresse och innebar stor publicitetsskada.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Rolf Stengård, utsedd av Sveriges Radio, Jan Axelsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Magnus Ramberg, Göran Collste och Robert Hårdh, representerande allmänheten.