Falsk dödsannons

Exp nr 61/2013, Göteborgs-Posten, 2013-10-29

Anmälaren tillfogades en omfattande publicitetsskada när Göteborgs-Posten publicerat en dödsannons som visade sig vara falsk. Skadan förvärrades av en rättelse tidningen senare införde.

Vad tidningen publicerade

Den 20 februari 2013 publicerade Göteborgs-Posten en dödsannons där familjen meddelade att X avlidit den 16 februari. Annonsen hade en traditionell utformning, med en teckning, en dikt och en upplysning om att begravningen skulle ske i stillhet.

Den 21 februari 2013 publicerade tidningen en rättelse. Den var placerad tillsammans med övriga dödsannonser. Rättelsen löd:

“Rättelse! Uppgifterna om X under denna rubriken i gårdagens tidning stämmer inte. Vi beklagar det inträffade. Göteborgs-Posten.”

Den 22 februari 2013 publicerade tidningen en ny rättelse på samma plats. Den löd:

“Rättelse! Ett förtydligande: Uppgifterna i tisdagens dödsannons gällande X var felaktiga. X är ej avliden! Vi beklagar det inträffade. Göteborgs-Posten.”

Den 24 februari publicerade tidningen en artikel med rubriken Kvinna såg sin egen dödsannons i GP.

I artikeln citerades den kvinna, som skulle ha avlidit enligt dödsannonsen, från en intervju gjord för radio P4 Göteborg. Saken kommenterades av tidningens utgivare som bland annat sa att namnet på den som lämnat in annonsen inte kunde lämnas ut eftersom personen i fråga hade meddelarskydd. Hon utlovade en skärpning av tidningens rutiner.

I en fotnot meddelade tidningens ställföreträdande utgivare att man valt att låta denna nyhet bevakas av en utomstående, oberoende journalist.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av X, med hennes far som ombud.

Familjen hade kontaktat GP samma morgon som dödsannonsen publicerades. En GP-anställd person hade lovat att om de polisanmälde saken, skulle familjen få reda på vem som låg bakom dödsannonsen.

När X och hennes far besökte GP fick de emellertid reda på att det var mot regelverket att lämna ut uppgiften. Däremot fick de veta att texten till annonsen lämnats in via GP:s hemsida. GP hade tagit mejlkontakt med personen som skickat in annonsunderlaget, som då via mejl uppgivit att han var anmälarens pappa.

GP hade begärt att personen skulle ringa till tidningen. Han hade då svarat att hans andra dotter, det vill säga X:s syster, skulle kunna ringa. En kvinna hade också ringt, presenterats sig som anmälarens syster och bekräftat att X var död.

GP hade vid samtalet fått ett nummer att motringa, men när tidningen gjorde det hade ingen svarat. GP hade kontrollerat på Eniro.se eller möjligen Hitta.se att det fanns en person med systerns namn. Men tidningen hade inte ringt upp henne.

Dagen då annonsen publicerades hade varit den värsta familjen upplevt. Framför allt X:s mor fick många kondoleanssamtal, vilket gjort henne mycket uppriven. Inte minst oroade hon sig för sin dotters säkerhet. Även X själv hade tagit det inträffade mycket hårt, hade gått i terapi efteråt och övervägde nu att byta namn.

GP utlovade en rättelse, men när den kom var undermåligt utformad. GP hade inte talat om vad som var fel i annonsen, utan bara att uppgifterna inte stämde. Det gjorde att det fortfarande fanns personer som trodde att X avlidit och ringde för att kondolera. Därför hade familjen tagit förnyad kontakt med GP och begärt en ny, tydligare rättelse.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att man ånyo ville be familjen om ursäkt för det inträffade. Den felaktiga dödsannonsen var djupt beklaglig och utgivaren förstod att familjen orsakats en publicitetsskada.

Samtidigt hade tidningen följt god publicistisk sed när den publicerat dubbla rättelser.

Bedrägeriet som låg bakom annonsen var sofistikerat och ägnat att kringgå tidningens säkerhetsrutiner. Tidningen hade som rutin att motringa på alla dödsannonser för att undvika bedrägerier. I det här fallet hade annonsören med uppsåt kringgått systemet genom att lämna korrekta uppgifter om familjens omständigheter vid en motringning. GP hade nu skärpt rutinerna ytterligare.

Tidningen hade skyndsamt rättat felet på väl synlig plats. När det gällde den första rättelsen hade det uppstått ett missförstånd, då inte alla familjemedlemmar fick ge sitt godkännande. Därav en andra rättelse.

Eftersom annonsörenomfattades av källskyddet kunde uppgifter om identiteten inte lämnas ut utan åklagarbeslut.

Anmälarens kommentar

Anmälaren hade inte fått någon ursäkt direkt av utgivaren.

Systemet med motringning hade inte fungerat. Tidningens kontakter med bedragaren relaterades åter och anmälaren menade att det var anmärkningsvärt att tidningen inte ansträngt sig mer för att kontrollera omständigheterna.

Anmälaren ansåg att GP borde polisanmäla bedrägeriet för att på så sätt ge polisen tillgång till uppgifterna om hur annonseringen tillkommit.

GP erkände att man begått ett allvarligt misstag, men menade att man uppträtt enligt god publicistisk sed. Det höll inte anmälaren med om.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen svarade att man förstod kritiken mot dess rutiner och att dessa därför hade skärpts.

Anmälaren vidhöll att tidningen uppträtt vårdslöst såväl vid publiceringen av annonsen, som vid utformandet av den första rättelsen.

PO:s bedömning

När en tidning väljer att införa dödsannonser tar den på sig ettomfattande ansvar. Tidningen måste bygga upp rutiner så att såväl misstag som bedrägerier förebyggs.

I detta har tidningen uppenbarligen brustit. Till det kommer att den första rättelsen var otillräcklig och skapade ny osäkerhet om huruvida anmälaren var död eller levde. Dessa brister är anmärkningsvärda, inte minst mot bakgrunden att en liknande händelse inträffat tidigare i Göteborgs-Posten (PON 85/2007).

Det är bra att tidningen vid två tillfällen publicerat rättelser och att man låtit en oberoende journalist beskriva fallet i tidningen. Detta väger emellertid inte upp den publicitetsskada anmälaren råkat ut för.

En falsk dödsannons inlämnad av en person, vars identitet den utsatta personen inte kan få reda på, kan tillfoga en omfattande skada i form av oro och rädsla. Till det kommer reaktionerna från omgivningen och påverkan på den utsattas familj.

Även om tidningen vidtagit åtgärder för att rätta sitt fel finner jag att tidningen tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken den bör klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.