Mitt i Danderyd Exp nr 63/2003
Tidningen fälldes för en insändare med kränkande uppgifter om en familj.
A anmälde en insändare publicerad i Mitt i Danderyd den 28 januari 2003 till Allmänhetens Pressombudsman (PO).
Insändaren hade rubriken Alla familjer är inte heliga och var undertecknad med namn, titel och ort. Insändaren handlade om en flicka och hennes föräldrar. Insändaren beskrev föräldrarnas behandling av flickan så att den framstod som förnedrande och kränkande. Det angavs att det hade funnits en som kunnat hjälpa henne. Han hade varit äldre och de hade tyckt om varandra. Men föräldrarna hade krossat hennes intima känslor. Mannen hade anmält flickans situation till socialförvaltningen. Han hade då själv blivit polisanmäld för ofredande brev till flickan mm. Åklagaren hade manipulerats och omgående utfärdat besöksförbud. Ännu en gång hade föräldrarna satt upp ett galler mellan honom och henne för att skydda sig själva. Familjen var helig. Och så sades det att alla föräldrar ville sina barn väl.
I sin anmälan anförde A, som var flickans far, att insändaren handlade om hans familj och dotter. Ett utpekande hade skett eftersom skribenten framträdde öppet. Den aktuella tidningen delades ut till hushållen i kommunen. Kommunen var inte stor och alla som hade barn som sysslat med idrott, kände till att skribenten varit tränare. Många visste också att en av hans elever för några år sedan var en flicka, som var så duktig att hon flera gånger förekom på lokaltidningens sportsidor med bild. Mannen hade senare fått sparken som tränare, eftersom hans beteende ansågs olämpligt. Dottern hade 12 år gammal börjat idrotta i föreningen där tränaren var verksam. Hon slutade när hon var 14 år. Skälet var att tränaren blivit förälskad i henne, börjat skicka kärleksbrev, ringa telefonsamtal mm.
Den historia om dottern och föräldrarna som målades upp i insändaren var grovt lögnaktig. Det som stod var djupt kränkande och hade lett till obehag utöver vad de redan åsamkats. Dottern hade, när hon träffat jämnåriga, tvingats gå i svaromål och försöka förklara historien.
I dagsläget var mannen belagd med besöksförbud. Vidare hade han åtalats för ofredande. Mannen hade förföljt dem genom bl a polisanmälningar och anmälningar till socialtjänsten. Familjen hade dock haft ett starkt stöd från socialtjänsten, polisen m fl. Det hade varit smärtsamma år. Nu hade man ändå haft förhoppningar om att det hela skulle vara över. Därför kom insändaren som ett slag i ansiktet. Skribenten fick oemotsagd framföra påståenden som läsare, som inte kände till hela bakgrunden, kunde tro var riktiga. De skulle dock inte vara hjälpta av att gå i svaromål i tidningen.
Tidningen medgav att med facit i hand skulle man ha gjort en annan publicistisk bedömning. Tidningen hade dock inte känt till insändarskribenten eller bakgrunden till historien. Skribenten skrev under med sitt eget namn och berättade historien i tredje person. Inga personer pekades ut och det hade varit fullt möjligt att historien utspelades i en annan kommun. Tidningens namn gjorde emellertid att man möjligen kopplade saken till kommunen. Det lämnades dock få utpekande uppgifter om flickan.
Personer som var väl insatta i fallet och kände till både flickan och tränaren kunde naturligtvis koppla ihop de båda. Men tidningens förhoppning var att dessa personer då också var tillräckligt insatta för att själva kunna göra en bedömning av sanningshalten i insändaren. För övriga läsare, var tidningens tro och förhoppning, att ett utpekande inte skett; bl a hade nu relativt lång tid förflutit sedan historien utspelade sig.
Anmälaren kommenterade att mannen i flera år byggt upp en helt påhittad historia. Besöksförbudet och åtalet om ofredande till trots, fortsatte angreppen alltså nu även i insändarform. Reaktioner från omgivningen visade att insändaren uppmärksammats och att man förstått att den handlade om dem.
Genom beslut den 27 mars 2003 överlämnade PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde:
Att skribenten framträdde med namn är enligt vad som framkommit tillräckligt för att utpeka den omskrivna familjen inför en viss krets.
Skribenten fick i inlägget tillfälle att framföra sin version av en mycket känslig historia som berörde en ung flicka. Uppgifterna om hur föräldrarna skulle ha behandlat dottern förmedlade intrycket av att de hade utsatt henne för psykisk misshandel. Publiceringen var således kränkande för både dottern och föräldrarna. Det står också klart att familjen inte önskade den uppmärksamhet från mannen som den fått genom publiceringen. Tvärtom upplevdes denna som mycket besvärande.
Den krets av personer som kunde sluta sig till vilken familj som avsågs, måste redan ha haft viss inblick i förhållandena. Även om en del i denna krets kunde dra egna slutsatser om innehållet i insändaren, finner jag dock inte anledning att ifrågasätta vad anmälaren har anfört om att t ex hans dotter inför jämnåriga har fått försvara sig och försöka förklara historien. Insändaren har således medfört en publicitetsskada. Denna skada orsakades av uppgifternas känsliga karaktär och motiverades inte av allmänintresset.
Att utpekandet var oavsiktligt, är inte tillräckligt för att Mitt i Danderyd skall undgå pressetiskt klander.
A har i en skrivelse till nämnden upplyst att den som skrivit insändaren av tingsrätten dömts för ofredande av A:s dotter.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
På de skäl som PO anfört finner nämnden att tidningen genom att publicera insändaren i fråga har brutit mot god publicistisk sed.