Exp nr 11/2008 Hänt Extra
Genom att vilseledande citera ett TV program i vilket anmälaren medverkade och skriva om förordet till en bok så att allt material framstod som en originalintervju, tillskrevs anmälaren ett yttrande hon inte hade fällt. Med ledning av yttrandet ifrågasatte sedan tidningen om hon var tokig eller ej. Opinionsnämnden ansåg att tidningen genom publiceringen hade åsidosatt god publicistisk sed.
Publiceringen
I nummer 4 den 16 januari 2007 fanns i Hänt Extra rubriken Tokig – eller? “Himmelska krafter har hjälpt mig skriva..! I artikeln stod att tv-profilen A (namnet angivet) på senaste tiden förvånat kollegor och vänner sedan hon offentligt gått ut och berättat en märklig historia om tillkomsten av hennes bok “Ashimas bok”.
A hade uppgett att hon skrev boken som i trans under nio intensiva veckor. Hon visste inte varifrån hon fick inspirationen och ingivelsen. Hon beskrev platser som hon aldrig besökt. Namnet “Ashima” kom till henne som en uppenbarelse redan i tonåren. “Jag var 15 år gammal och satt på en lektion i religionshistoria då jag plötsligt hörde en inre röst”, berättade hon. Rösten sade ett namn “Ashima”. Hon visste inte alls vem det var eller vad namnet betydde, men det fyllde henne med intensiva lyckokänslor. Först när A träffade mediet (namnet angivet) fick hon svar på frågan om “Ashima”; namnet bars av Jahves hustru, även kallad änglagudinna.
A arbetade vid denna tid med en tv-serie om övernaturliga fenomen. En dag sade “ett medium” till henne; nu är den där änglagudinnan här igen. Hon säger att det är dags nu. Du ska skriva boken om henne.
Boken fanns nu i bokhandeln. Kritikerna hade gett henne både ris och ros. – Jag förstår om folk är tveksamma, sade A. Visst låter alltihop jättekonstigt, men jag har följt min inre röst.
Publiceringen innehöll en bild på anmälaren. En bildtext löd: “A /namnet angivet/ hörde en inre röst?”.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon hade inga problem med att bli ifrågasatt som tokig men om så skedde ville hon kommentera saken med egna ord. Hon hade aldrig sagt att himmelska krafter hade hjälpt henne att skriva. Artikeln var full med halvsanningar och omskrivningar. Ingen från Hänt Extra hade kontaktat henne, men det framstod som om hon blev intervjuad och citerad. Den skadade hennes trovärdighet som journalist, författare och programledare.
Tidningens yttrande
Tidningen hade köpt artikeln av en frilansjournalist som skrivit artikeln efter att ha sett en intervju med A på TV 4. Journalisten hävdade att A:s uttalanden var korrekt återgivna från programmet. Den ansvarige utgivaren hade i varje fall ingen anledning att ifrågasätta dem. Han hade inte själv sett intervjun med A men uttalandena i artikeln sammanfattade ganska väl det A skrev i sitt till anmälan bifogade förord till boken.
Hänt Extra redigerades efter en sekulär livssyn och det måste anses relevant att i rubrikform ifrågasätta om den som sysslade med sådana stollerier var tokig eller inte. Hänt Extra hade inte i något avseende brutit mot god publicistisk sed.
Anmälarens kommentar
Tidningen hade inte kommenterat huvudfrågan; om tidningen hade rätt att lägga sina egna ord i hennes mun? Hon ifrågasatte inte tidningens rätt att spekulera i om hon var tokig men hon förbehöll sig rätten att själv få kommentera det. Honville inte citeras med vinklade sammanfattningar och rena osanningar i en för henne viktig fråga.
PO:s bedömning
I beslut den 16 november 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Inledningsvis vill jag understryka att det vid författandet av artiklar inte finns några förbud mot att använda informationsom framkommit i andra medier. Dock bör texten innehålla en källhänvisning. Också så kallad “rewrite” – omarbetning av en text eller ett sakinnehåll som kommer från ett annat medium – tillhör journalistikens vedertagna metoder. Även här är det normala att man talar om varifrån uppgifterna är hämtade.
Den journalistiska metod som Hänt Extra använder sig av i den anmälda publiceringen tillhör publicistikens busfasoner: Informationen har hämtats från andra medier och omarbetats på ett vilseledande sätt för att ge sken av att tidningen publicerade en originalintervju. Det ligger i dessa fasoners natur att källorna inte har angivits och citatkontroll inte företagits.
Nu äger dock PO inte att bedöma vilka journalistiska metoder som har använts utan vad själva publiceringen innehöll.
Jämför man sakinnehållet i den anmälda artikeln med förordet till A:s verk Ashimas bok och med den intervju i TV-programmet Förkväll som A hade gett stämmer uppgifterna i publiceringarna förhållandevis väl överens – på ett viktigt undantag när: Rubriken till artikeln i Hänt Extra är gripen ur luften.
A har ingenstans sagt att “himmelska krafter har hjälpt mig att skriva” och i sin anmälan vänder hon sig direkt mot den formuleringen. I intervjun i TV4 påpekade hon uttryckligen att hon inte har någon traditionell gudstro utan att hon är panteist.
Förvisso kan man hävda att publicitetsskadan A har fått utstå på grund av den felaktiga rubriceringen är begränsad. Likväl anser jag av följande skäl att Hänt Extra har behandlat A på ett sätt som hon inte ska behöva tåla: I sin rubricering ställer tidningen den retoriska frågan om A är tokig varpå den lägger till ett påhittat citat avsett att bekräfta insinuationen. Vidare har tidningen använt sig av en vilseledande journalistisk metod som har mynnat ut i att A inte har kontaktats och därför inte heller har fått kommentera tidningens antydningar.
Hänt Extra kan inte enligt min uppfattning undgå klander.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen skall klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed.