Fel att namnge anmäld psykiatriker (Expressen/GT)
maj 30 2018
Expressen, exp. nr. 71/2018, dnr. 27/2018
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 12 februari 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Expressen till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 24 augusti 2017 publicerade Expressens webbplats en artikel med rubriken Nya Ivo-anmälningar mot kritiserad läkare: “Läs en bok”
Av texten framgick att den hårt kritiserade psykiatrikern NN [namn angivet] anmälts på nytt av flera patienter. Han hade tidigare blivit uppmärksammad för att ha brustit i sin roll som läkare bland annat i fallet om den unga kvinna som Sveriges Radio gjort en dokumentär om 2013.
Den handlade om en kvinna som blivit brutalt våldtagen av polischefen XX [namn angivet]. I dokumentären avslöjades att NN nekat henne behandling eftersom han menade att hon varit en hora innan våldtäkten. En person i dokumentären berättade att NN skulle ha sagt att “…då får man ju skylla sig själv”. Efter avslöjandet fick han inte förlängt kontrakt vid närpsykiatrin i Y [ort angiven].
Han stod under en treårig prövotid sedan 2016, vilket innebar att hans legitimation skulle kunna dras in. Nu var han anmäld till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) eftersom flera av hans patienter upplevt att de bemötts felaktigt av honom vid hans nya arbetsplats i västra Sverige.
En ung kvinna som varit sjukskriven för depression fick sina symtom bagatelliserade och skriver i sin anmälan att NN sagt att hon “såg för glad ut för att vara djupt deprimerad”. Han hade rekommenderat henne att läsa en bok skriven av skådespelaren Mia Skäringer, för att få inspiration till hur hon skulle tänka i sitt liv.
En annan anmälan gällde en man som vårdats på en rättspsykiatrisk avdelning och avskilts från andra patienter efter anonyma klagomål.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av NN. Han framförde att det funnits några anmälningar hos IVO i juni, men de hade skrivits av den 4 juli 2017, det vill säga mer än en månad innan artikeln skrevs. I den framstår det som att anmälningarna är aktuella.
Den hårda kritiken var historisk och låg flera år tillbaka i tiden och hänförde sig till vad som framkommit i en radiodokumentär [SR P1 2013/PO:s anmärkning].
Artikeln byggde på anonyma anmälningar till IVO. Tidningen borde ha kontrollerat med IVO inför publiceringen. Då hade man fått reda på att de var avskrivna.
Publiceringen stred mot flera formuleringar i de pressetiska reglerna, till exempel “Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.” Och “Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
Anmälaren jämförde med andra, i hans ögon liknande fall, där läkare inte fått sina namn publicerade.
Om han varit en offentlig person 2013 när dokumentären publicerades (företagsledare, psykiatriker och den berörda patientens läkare), så undrade han nu när han skulle övergå till att bli en icke-offentlig person. Nu var han en vanlig läkare, anställd av Västra Götalands region.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin administrativa redaktionschef, Lina Modin. Hon redogjorde för bakgrunden i ärendet; radiodokumentären och de åtgärder som vidtagits mot NN med anledning av den.
Sommaren 2017 hade tidningen fått uppgifter om att tre nya anmälningar inkommit. Tidningen hade granskat dessa anmälningar och redogjort för innehållet i den nu anmälda artikeln.
Ingen anmälare hade varit anonym. De kom från tre olika personer som anmälde tre olika händelser.
Expressen/GT hade sökt överläkare NN genom att ringa honom, tala in meddelanden på hans telefonsvarare samt skicka honom sms. Även ett e-postmeddelande hade skickats till den adress han uppgav i sitt telefonsvar. Här hade emellertid tidningen fått ett felmeddelande i retur.
Till de pressetiska överväganden som tidningen gjort hörde de anmärkningsvärda uppgifterna från radiodokumentären och det faktum att han fortfarande erbjöd sina tjänster till en vårdsökande allmänhet. Klagomålen som framförts gällde också hans professionella verksamhet, inte hans privatliv.
Anmälaren hävdade att ärendena var avskrivna vid publiceringstillfället. Det stämde inte. Två var föremål för prövning av IVO, medan ett ärende avslutats utan utredning eftersom sakfrågan inte kunde prövas av IVO. När detta blev känt för tidningen hade ett förtydligande publicerats i omedelbar anslutning till den anmälda artikeln. Referatet av det tredje ärendet ströks samtidigt ur artikeln.
Anmälarens kommentar
Anmälaren svarade bland annat att av de fyra punkter IVO kritiserat honom för efter radiodokumentären, var det endast en punkt som gällde grov oskicklighet. Det hade varit natt och han hade inte besökt en patient som var inlagd och bältad med midjebälte. Hon ville själv vara fortsatt bältad och hade personal i rummet hela tiden. Detta var grunden för prövotiden.
Han hade inte bidragit till att någon patient skadats, fått fel diagnos eller fel medicinering. Ändå ansåg pressen hans gärningar så allvarliga att han fortfarande skulle namnges och hängas ut. Var det rimligt?
De nya anmälningarna saknade substans. I det ena fallet hade tre intagna på en rättspsykiatrisk avdelning anonymt anmält honom. De var rädda för honom och påstod att han snortade medicin och fejkade drogtester. Anmälningarna avskrevs.
En anmälan kom från en grovt kriminell, som skrivit att han anmälde för att vinna fördelar vid en kommande vårdplanering.
Det rörde sig alltså om tre anonyma tips och en anmälan med dold agenda. Hur kunde det motivera en nyhetsartikel där han pekades ut med namn?
PO:s övriga åtgärder
PO har kontrollerat anmälningarna hos IVO. Dagen för publiceringen av TT-artikeln fanns det ett (1) pågående ärende mot NN hos IVO. Anmälan var inlämnad av en (1) person.
PO:s bedömning
Samma dag som Expressen publicerade den anmälda artikeln hade TT skickat ut en artikel med ett liknande innehåll. Expressens artikel är emellertid mer utförlig än telegrammet, såväl när det gäller händelserna som granskades i radiodokumentären från 2013, som vad de nya anmälningarna handlade om.
Felbehandlingar inom vården, och hur misstänkta sådana tas om hand av de ansvariga, har ett allmänintresse. Det beror på att vården är en viktig samhällssektor, att den är finansierad av allmänheten och något som de flesta människor förr eller senare kommer i kontakt med.
Ur ett pressetiskt perspektiv åligger det emellertid tidningar att vara försiktiga när man rapporterar om anmälningar. Vem som helst kan anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger således inget om skuldfrågan, eller om det till exempel finns skäl för vården att ändra sina rutiner.
Det är bra att det av texten framgår att det rör sig om anmälningar. Men det minskar inte nämnvärt den skada som uppstått av namngivningen. Att tidningen väljer att namnge antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Allvaret understryks av att anmälaren påstås vara anmäld av flera patienter. Vid publiceringstillfället fanns, enligt PO:s kontroll, endast en anmälan från en person.
Mot detta ska ställas det faktum att anmälarens läkarlegitimation är satt under prövotid med anledning av ett uppmärksammat fall för fem år sedan. Prövotid är emellertid inte en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet. För att åter motivera namnpublicering krävs en allvarlig händelse som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall. Att tidningen redogör för anmälningarnas innehåll innebär inte att uppgifterna stärks ur ett sakperspektiv.
Uppgifterna i telegrammet är av sådan art att det hade varit rimligt att låta den berörde komma till tals i samma text. Här kan jag konstatera att tidningen säger sig ha ringt, lämnat intalade meddelanden, skickat sms och ett e-postmeddelande utan att få kontakt med anmälaren. Det finns inget skäl att misstro tidningens uppgifter och den kan därför inte klandras av detta skäl.
Pressetiken kräver att en utpekad och hårt kritiserad person ska få en reell möjlighet att yttra sig. Det är naturligtvis sedan fritt för denne att avstå från att ge en kommentar, men att den utpekade väljer att vara tyst är inget hinder i sig för att publicera de aktuella uppgifterna.
Det är ett faktum att anmälaren har prövotid sedan 2016 avseende sin läkarlegitimation och att allvarliga anklagelser riktades mot honom i ett radioprogram för fem år sedan. Det är emellertid inte skäl nog att åter namnge honom på grundval av anmälningar, som antingen lagts ned eller ännu inte prövats.
Sammantaget finner jag att tidningen inte iakttagit den försiktighet som krävs vid rapporteringen av anmälningar när den namngivit NN. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Vården är en grundläggande samhällsfunktion som berör alla medborgare. Felbehandlingar inom vården och hur anmälningar om sådana hanteras av ansvariga organ är därför av allmänt intresse. Vid rapportering av anmälningar måste emellertid tidningen noga överväga och vara försiktig med de närmare detaljerna. Som PO anger kan vem som helst anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger därför inget om vad som verkligen har hänt.
Tidningen har i sin rapportering namngett den anmälda läkaren. Läkaren var satt under prövotid, men de händelser som föranlett detta låg ett antal år tillbaka i tiden. Att tidningen väljer att namnge läkaren antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Nämnden delar PO:s bedömning att det faktum att läkaren är satt under prövotid inte är en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet om prövotid. Ett skäl till att publicera läkarens namn skulle kunna vara att omständigheterna är sådana att det finns anledning att informera allmänheten om vem den anmälda läkaren är. Det förutsätter att det är fråga om allvarliga händelser som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall och det har saknats grund för att av detta skäl namnge läkaren. Inte heller av andra skäl har en namnpublicering varit motiverad. Och detta gäller oavsett om det rör sig om endast en eller ytterligare någon eller några anmälningar.
Mot denna bakgrund anser nämnden, i likhet med PO, att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.