Fel att namnge anmäld psykiatriker (Svenska Dagbladet)
maj 30 2018
Svenska Dagbladet, exp. nr. 48/2018, dnr. 15/2018
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Svenska Dagbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 12 februari 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Svenska Dagbladet till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 24 augusti 2017 publicerade Svenska Dagbladets webbplats ett TT-telegram med rubriken Psykiatrikern NN [namn angivet] anmäld igen.
Av texten framgick att den hårt kritiserade psykiatrikern NN anmälts på nytt av flera patienter. Han stod under prövotid, vilket innebar att hans legitimation skulle kunna dras in. Nu var han anmäld till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) eftersom flera av hans patienter upplevt att de bemötts felaktigt av honom.
Två patienter hade uppgivit att han hotat dem och sagt att de skulle få “problem” om de anmälde honom. Detta enligt SVT. En patient hade felaktigt placerats i ett spännbältesrum i flera dygn och en annan hade blivit kränkt av religiösa skäl, enligt anmälan.
NN hade varit föremål för flera lex-Maria-anmälningar, bland annat ett uppmärksammat fall om en 17-årig flicka som våldtagits av en före detta polischef. Bland annat ska NN ha nekat flickan en kvinnlig terapeut och uppmanat henne att sluta älta.
NN hade tidigare varit aktiv i X-stad, men arbetade nu i västra delarna av Sverige.
TT hade sökt NN för en kommentar.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av NN. Han framförde att det funnits några anmälningar hos IVO i juni, men de hade skrivits av den 4 juli 2017, det vill säga mer än en månad innan artikeln skrevs. I den framstår det som att anmälningarna är aktuella.
Den hårda kritiken var historisk och låg flera år tillbaka i tiden och hänförde sig till vad som framkommit i en radiodokumentär [SR P1 2013/PO:s anmärkning].
Artikeln byggde på anonyma anmälningar till IVO. TT borde ha kontrollerat med IVO inför publiceringen. Då hade man fått reda på att de var avskrivna.
TT skrev att de sökt honom för en kommentar, men det var inte tillräckligt. Bara en part hade fått komma till tals i artikeln.
Publiceringen stred mot flera formuleringar i de pressetiska reglerna, till exempel “Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.” Och “Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
Anmälaren jämförde med andra, i hans ögon liknande fall, där läkare inte fått sina namn publicerade.
Om han varit en offentlig person 2013 när dokumentären publicerades (företagsledare, psykiatriker och den berörda patientens läkare), så undrade han nu när han skulle övergå till att bli en icke-offentlig person. Nu var han en vanlig läkare, anställd av Västra Götalands region.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Fredric Karén, att NN var en välkänd person sedan hans yrkesgärningar och metoder beskrivits i radiodokumentären. Hans kontrakt med sjukhuset i X-stad hade sagts upp. Verksamhetschefen för akutpsykiatrin vid sjukhuset hade beskrivit honom som en säkerhetsrisk och han fick inte fortsätta att arbeta med deras patienter.
NN hade nu en treårig prövotid avseende hans läkarlegitimation. Under denna tid fanns det ett uppenbart allmänintresse att rapportera om nyhetsmässiga anmälningar mot honom. Det fanns också, med samma argument, tillräckliga skäl att publicera hans namn.
SvD hade, genom TT, den 2 oktober varit i kontakt med IVO. Då uppgavs att det fanns två pågående ärenden mot honom. Att de skulle vara avskrivna, som han framförde i sin anmälan, stämde således inte.
TT hade försökt att nå NN för en kommentar före publicering, lämnat ett tydligt meddelande på hans telefonsvarare, men inte fått någon återkoppling.
NN hade heller inte återkommit till TT eller SvD efter publiceringen för att få kommentera eller be om ett genmäle.
Anmälarens kommentar
Anmälaren svarade bland annat att av de fyra punkter IVO kritiserat honom för efter radiodokumentären, var det endast en punkt som gällde grov oskicklighet. Det hade varit natt och han hade inte besökt en patient som var inlagd och bältad med midjebälte. Hon ville själv vara fortsatt bältad och hade personal i rummet hela tiden. Detta var grunden för prövotiden.
Han hade inte bidragit till att någon patient skadats, fått fel diagnos eller fel medicinering. Ändå ansåg pressen hans gärningar så allvarliga att han fortfarande skulle namnges och hängas ut. Var det rimligt?
De nya anmälningarna saknade substans. I det ena fallet hade tre intagna på en rättspsykiatrisk avdelning anonymt anmält honom. De var rädda för honom och påstod att han snortade medicin och fejkade drogtester. Anmälningarna avskrevs.
En anmälan kom från en grovt kriminell, som skrivit att han anmälde för att vinna fördelar vid en kommande vårdplanering.
Det rörde sig alltså om tre anonyma tips och en anmälan med dold agenda. Hur kunde det motivera en nyhetsartikel där han pekades ut med namn?
Särskilt allvarligt var namngivningen i rubriken.
Texten innehöll även sakfel. Det hade inte funnits någon anmälan om att någon blivit kränkt på religiösa grunder. Inte heller någon lex-Maria-anmälan kring den då 17-åriga flickan som våldtagits av en före detta polischef.
PO:s övriga åtgärder
PO har kontrollerat anmälningarna hos IVO. Dagen för publiceringen av TT-artikeln fanns det ett (1) pågående ärende mot NN hos IVO. Anmälan var inlämnad av en (1) person.
PO:s bedömning
Det aktuella telegrammet är skrivet av TT och har publicerats på tidningens hemsida efter kontroll av redaktionen på SvD. Den enda förändringen är att rubriken har ändrats från NN anmäld av flera patienter igen till Psykiatrikern NN anmäld igen. Att det skulle röra sig om anmälningar från flera patienter framgår emellertid av telegrammets första mening i SvD:s publicering.
Felbehandlingar inom vården, och hur misstänkta sådana tas om hand av de ansvariga, har ett allmänintresse. Det beror på att vården är en viktig samhällssektor, att den är finansierad av allmänheten och något som de flesta människor förr eller senare kommer i kontakt med.
Ur ett pressetiskt perspektiv åligger det emellertid tidningar att vara försiktiga när man rapporterar om anmälningar. Vem som helst kan anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger således inget om skuldfrågan, eller om det till exempel finns skäl för vården att ändra sina rutiner.
Det är bra att det av texten framgår att det rör sig om anmälningar. Men det minskar inte nämnvärt den skada som uppstått av namngivningen. Textens formulering “Den hårt kritiserade psykiatrikern NN anmäls på nytt av flera patienter” ger ett intryck av återkommande fel av den utpekade. Att tidningen väljer att namnge antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Allvaret understryks av att anmälaren påstås vara anmäld av flera patienter. Vid publiceringstillfället fanns, enligt PO:s kontroll, endast en anmälan från en person.
Mot detta ska ställas det faktum att anmälarens läkarlegitimation är satt under prövotid med anledning av ett uppmärksammat fall för fem år sedan. Prövotid är emellertid inte en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet. För att åter motivera namnpublicering krävs en allvarlig händelse som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall.
Uppgifterna i telegrammet är av sådan art att det hade varit rimligt att låta den berörde komma till tals i samma text. Telegrammet avslutas med att TT sökt NN för en kommentar. Även utgivaren hänvisar i sitt yttrande till det TT säger sig ha gjort. Anmälaren framhåller i sin anmälan att den åtgärd som TT vidtagit inte varit tillräcklig och att resultatet blivit att endast ena sidan fått yttra sig.
Oavsett vilka åtgärder TT vidtagit, ligger emellertid det pressetiska ansvaret för att låta den utpekade komma till tals på den publicerande tidningen. Av utgivarens yttrande framgår inte att SvD skulle ha agerat för att få till stånd ett samtidigt bemötande.
Sammantaget finner jag att tidningen inte iakttagit den försiktighet som krävs vid rapporteringen av anmälningar när den namngivit NN. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Vården är en grundläggande samhällsfunktion som berör alla medborgare. Felbehandlingar inom vården och hur anmälningar om sådana hanteras av ansvariga organ är därför av allmänt intresse. Vid rapportering av anmälningar måste emellertid tidningen noga överväga och vara försiktig med de närmare detaljerna. Som PO anger kan vem som helst anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger därför inget om vad som verkligen har hänt.
Tidningen har i sin rapportering namngett den anmälda läkaren. Läkaren var satt under prövotid, men de händelser som föranlett detta låg ett antal år tillbaka i tiden. Att tidningen väljer att namnge läkaren antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Nämnden delar PO:s bedömning att det faktum att läkaren är satt under prövotid inte är en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet om prövotid. Ett skäl till att publicera läkarens namn skulle kunna vara att omständigheterna är sådana att det finns anledning att informera allmänheten om vem den anmälda läkaren är. Det förutsätter att det är fråga om allvarliga händelser som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall och det har saknats grund för att av detta skäl namnge läkaren. Inte heller av andra skäl har en namnpublicering varit motiverad. Och detta gäller oavsett om det rör sig om endast en eller ytterligare någon eller några anmälningar.
Mot denna bakgrund anser nämnden, i likhet med PO, att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.