Exp nr 69/2013, Falu Kuriren, 2013-11-12
Tidningen skrev att det var skattepengar, alltså läsarnas pengar, som finansierade lönerna när Leksands IF Hockey AB begärt rekonstruktion. Omständigheterna har inte beskrivits på ett korrekt sätt varför rättelse eller genmäle borde ha erbjudits.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Falu Kuriren för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 12 augusti 2013 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från styrelseordföranden i Leksands IF Hockey AB till Pressens Opinionsnämnd.
Vad tidningen skrev
Den 18 december 2012 var den dominerande rubriken på tidningens förstasida Lönerna du får betala.
Av puffen framgick att det var första gången som Dalarnas Tidningar kunde berätta hur mycket spelarna i Leksands IF tjänade. Det berodde på att föreningens egna pengar var slut och att klubben begärt och fått statlig lönegaranti. Därmed stod skattebetalarna för spelarnas löner.
Vid sidan av en publikbild återfanns fem porträttbilder av spelare med deras månadslön angiven.
Inne i tidningen löd rubriken Nu ska staten betala. Ingressen berättade att klubben skulle få drygt 2,5 miljoner kronor i en månad för lönerna till 135 anställda. Av den summan skulle 1,1 miljoner gå till spelarlöner.
Bakgrunden var att Leksands IF Hockey AB och Leksands IF Fastighets AB hade beviljats rekonstruktion av Mora tingsrätt. Eftersom klubben bildat aktiebolag kunde lönerna kunde lönerna därmed under en månad betalas via den statliga lönegarantin. Tidningen hade sökt hockeybolagets vd för en kommentar, men han hade inte varit anträffbar.
Intill artikeln fanns ett porträttgalleri på 24 spelare med deras månadslön angiven. I en faktaruta redogjorde tidningen för att den statliga lönegarantin är ett sätt att skydda arbetstagare som inte fått ut sin lön på grund av konkurs eller rekonstruktion.
I en sidoartikel intervjuades ordföranden för Leksands IF Hockey. Han ansåg att det var naturligt att spelarnas löner nu blivit kända, eftersom man begärt lönegaranti:
“Så är samhällsbilden ritad och samma regler gäller för en hockeyspelare som för alla andra arbetstagare i liknande situationer.”
Han ansåg att klubben inte hade något att skämmas för, men avböjde att kommentera enskilda spelares lönenivåer.
Under vinjetten Analys diskuterade en av tidningens medarbetare de stora skillnader i lönenivåer mellan olika spelare som nu blivit kända.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av ordföranden för Leksands IF Ishockey AB. Han menade att artiklarna byggde på ett felaktigt påstående. Det var inte så att bolagets anställda skulle få sin lön betald av skattebetalarna. Den statliga lönegarantin är finansierad av arbetsmarknadsavgiften, som inte är en skatt utan en del av arbetsgivaravgiften och egenavgiften. Därmed var till exempel huvudrubriken på förstasidan, Lönerna du får betala, fel.
De felaktiga uppgifterna hade fått stor spridning i medier över hela landet.
Anmälaren hade tagit kontakt med utgivaren och begärt ett tillrättaläggande som sade att det inte var skattebetalarnas pengar som användes. Det hade utgivaren sagt nej till och fortsatt att hävda att det var skattebetalarnas pengar som användes.
Uppgifterna om att spelarna och andra anställda i bolaget levt på “dina och mina pengar” hade lett till stort lidande för många av de utpekade och deras familjer. För en del fortsatte fortfarande trakasserierna.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare att Leksands IF var den populäraste idrottsföreningen i Dalarna och hade ett av de mest kända varumärkena i idrottssverige. Därmed fanns det ett stort allmänintresse runt allt som kretsade kring klubben; spelare, prestationer och affärer.
Tidningen hade länge velat redovisa spelarnas löner, men sådana uppgifter hade klubben inte velat lämna. Genom företagsrekonstruktionen hade de för första gången blivit offentliga och beslutet att publicera uppgifterna hade inte varit särskilt komplicerat.
I samband med företagsrekonstruktionen hade tidningen gjort en webbteveintervju med anmälaren där han förklarat bakgrunden och understrukit att man var för transparens i de här frågorna. I senare artiklar hade såväl klubbens sportchef som ordföranden för hockeyföreningen gjort uttalanden i samma riktning, att det fanns fördelar med att spelarnas löner blivit kända.
När det gällde lönegarantin hade tidningen i en faktaruta redogjort för vad den innebar. Anmälaren påstod att tidningen vägrat bemöta kritiken om sakuppgifterna. Det stämde inte. Den 20 december hade utgivaren svarat på en insändare och adresserat just den fråga som anmälaren hävdade att hon inte besvarat. Publiceringen bifogades.
Anmälarens kommentar
Anmälaren höll med om att det fanns ett stort allmänintresse runt Leksands IF och han hade inte invänt mot publiceringen av spelarnas löner.
Problemet var att tidningen fortsatte att hävda att det var skattebetalarna som betalade lönegarantin, när den i själva verket var avgiftsfinansierad. Han hade personligen begärt en rättelse av detta hos utgivaren, men hon hade vägrat.
Ytterligare skriftväxling
Utgivaren svarade att när det gällde lönegarantin hade anmälaren “fortsatt felaktiga föreställningar om DT:s publicering”.
PO:s bedömning
Leksands IF Hockey AB är det aktiebolag som berördes av företagsrekonstruktionen. Klubben bedriver även föreningsverksamhet.
Anmälare i detta ärende är aktiebolagets ordförande. Denne är inte nämnd i den anmälda publiceringen och anmälan behandlas därför som en företagsanmälan. Det innebär att anmälan endast prövas utifrån rätten till rättelse och genmäle, det vill säga uppföljande publiceringar.
Sakfrågan handlar om lönegarantin finansieras av skattepengar eller avgifter, om det var motiverat av tidningen att använda sig av uttryck som till exempel Lönerna du får betala.
Här har anmälaren rätt i att arbetsmarknadsavgiften och egenavgiften är avsedd att finansiera lönegarantin. Men enligt ett PM från Riksdagens utredningstjänst (20130130/Dnr 2013:5) är kopplingen mellan inbetalda avgifter och utbetald lönegaranti indirekt:
“När arbetsmarknadsavgifterna faktiskt betalas in och sedan utbetalningar inom lönegarantin sker, finns ingen direkt koppling mellan inbetalningar och utbetalningar. Avgiftsintäkterna går in i statskassan och utgifterna finansieras ur statskassan. Företrädare för regeringskansliet framhåller att det inte finns några öronmärkta pengar för exempelvis lönegarantin som kan “ta slut” eller “bli över” under ett visst år.”
Det betyder att lönegarantin är en del av de utgifter som den samlade statskassan hanterar. Det gör att det även finns visst fog för den position utgivaren intar, det vill säga att det finns en koppling mellan de skatter enskilda betalar till statskassan och de utbetalningar som sker i lönegarantin.
Det bör emellertid noteras att samma utredning från Riksdagens utredningstjänst även konstaterar att arbetsmarknadsavgifterna med råge räcker till för att betala ut all lönegaranti. Skattepengar behöver alltså inte tas i anspråk.Skadan för skattebetalarna skulle alltså möjligen kunna vara att överskottet från arbetsmarknadsavgifterna blev något mindre av utbetalningen till de anställda i Leksands IF Hockey AB.
För de enskilda spelarna är uppgifterna om deras löner i viss mån av integritetskänslig natur. Publiceringen kan dock motiveras av att det rör sig om personer som valt att agera på en offentlig arena som idrottsmän.
Men när en tidning publicerar känsliga uppgifter är det viktigt att omständigheterna beskrivs på ett korrekt sätt. Här brister tidningen. Utöver att det är skattebetalarna som får stå för spelarnas löner lämnas inga uppgifter om finansieringen av lönegarantin. Saken berörs till exempel inte i faktarutan.
Det är därför en besvärande omständighet att utgivaren, trots påstötning från anmälaren, inte valt att låta denne komma till tals i en rättelse eller ett genmäle när det gäller denna del. Anmälaren är den ledande företrädaren för det bolag som är berört. Istället har utgivaren valt att ensidigt utveckla sin syn på saken i ett svar på en insändare från en privatperson.
Inte heller på annat sätt har anmälaren fått komma till tals i frågan. Den webbteveintervju med anmälaren utgivaren hänvisar till handlar inte om lönegarantins finansiering.
Som helhet har tidningen genomfört en godtagbar granskning av omständigheterna runt rekonstruktionen. Tidningen har låtit ordföranden för föreningsverksamheten i hockeysektionen få komma till tals i den anmälda publiceringen och anger även att den sökt hockeybolagets vd för en kommentar.
När det gäller frågan om rättelse eller genmäle hade det emellertid varit rimligt att anmälaren fått komma till tals i en uppföljande publicering om finansieringen av lönegarantin. Framför allt med tanke på att tidningen valt att göra finansieringsfrågan till anslag för hela reportaget genom förstasidesrubriken Lönerna du får betala.
Tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.