Vid rapportering om en olycka återgav tidningen en felaktig brottsrubricering.På så sätt kom anmälaren att utpekas som åtalad för ett mycket grövre brott än det betydligt lindrigare som var för handen i verkligheten. Smålänningen klandrades av PON för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Exp nr 148/2010 Anmälan mot Smålänningen, 2010-12-07
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Smålänningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 15 oktober 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Smålänningen till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 15 december 2009 publicerade Smålänningen en hänvisningsnotis på sin första sida med rubriken Åtalas för mordbrand. I texten sades att den man från X (orten angavs) som var misstänkt för mordbrand på en camping i — (platsen angavs) hade åtalats för vållande av sin hustrus död. Gasflaskan som paret hade använt hade exploderat och husvagnen hade börjat brinna. Hustrun som hade befunnit sig i husvagnen dog i branden. Kammaråklagaren hade tyckt att mannen hade agerat oaktsamt.
Inne i tidningen redogjordeman för det inträffade något utförligare. I ingressen sades att den man i — (åldern angavs) som var misstänkt för mordbrand på en camping i — (platsen angavs) nu hade åtalats.
I brödtexten berättade man att mannen som kom från X hade campat med sin fru i början av sommaren. Paret hade använt ett gasoldrivet värmeelement i förtältet. Mannen hade inte kunnat stänga av lågan och därför kastat ut elementet från tältet. Gasolflaskan hade exploderat och husvagnen börjat brinna. Mannens hustru som befann sig i husvagnen hade omkommit.
Den tekniska undersökningen hade visat att gasolflaskans ventil hade varit öppen. Enligt tidningen Hallandsposten, som Smålänningen hänvisade till, hade åklagaren lagt mannen till last att denne inte hade stängt flaskan innan han kastade ut elementet utan vridit ventilen åt fel håll. Åklagaren ansåg att mannen hade agerat oaktsamt och därför åtalades han nu för vållande av sin hustrus död.
Mannen hade nekat till brottet och hans advokat hade ansett att han inte skulle åtalas då det inte fanns risk att han skulle återfalla i brott och då han lidit svårt på grund av hustruns död.
Anmälan
Smålänningens publicering anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den —-årige mannen. Han framhöll att han var misstänkt och även åtaladför allmänfarlig vårdslöshet och vållande till annans död. Däremot hade han aldrig varit vare sig misstänkt eller åtalad för mordbrand. Smålänningens rubricering hade givit vid handen att han uppsåtligen hade dödat sin fru.
Tidningens yttrande
Smålänningen yttrade sig genom sin ansvariga utgivare som framhöll bl.a. följande:
Den anmälda artikeln var skriven i samband med att anmälaren åtalades för en händelse i juni 2008 som då den inträffade hade rönt stor uppmärksamhet bl.a. i Smålänningen. Artikeln var skriven utifrån den information tidningen hade vid tidpunkten för åtalet: december 2009.
Att misstanken om mordbrand var en felaktig uppgift hade uppdagats först sedan anmälaren hade PO-anmält Smålänningen och tidningen uppmanats yttra sig över denna (januari 2010). Om anmälaren eller annan person hade hört av sig till tidningen i samband med publiceringen hade självklart en rättelse införts på väl synlig plats, vilket var tidningens policy vid faktafel.
Smålänningen beklagade misstaget samt att tidningen vållat anmälaren obehag.
Anmälarens kommentar
Anmälaren framhöll i en skrivelse till PO att Smålänningen kunde ha läst stämningsansökan för att få rätt rubrik på det brott han åtalades för. Folk i hans omgivning kom fortfarande fram och frågade honom om han verkligen stod åtalad för mordbrand, vilket var något helt annat än allmänfarlig vårdslöshet och vållande till annans död.
Smålänningen hade lagt sten på börda för honom och hans familj som redan hade lidit oerhört av den publicitet åklagarens åtalsbeslut hade resulterat i.
Anmälaren ansåg inte att tidningens beklagande räckte och fann att den fortfarande, två månader efter publiceringen, kunde gå in med en väl synlig rättelse. Anmälaren formulerade denna synpunkt som ett uttryckligt krav riktat till Smålänningen.
PO:s bedömning
Att Smålänningen skrev om åklagarens åtalsbeslut mot anmälaren var naturligt mot bakgrund av den exceptionella olyckan och den uppmärksamhet denna hade väckt i de lokala medierna.
Olyckligtvis valde tidningen en grovt felaktig brottsrubricering då man återgav åtalet. Därtill ter det sig en smula märkligt att tidningen inte själv uppdagade sitt misstag då artikeltexten klargjorde vad anmälaren i verkligheten åtalats för och det inte varmordbrand.
I den anmälda artikeln omnämns anmälaren endast som en —-årig man från X. Mot bakgrund av att olyckan som ledde till åtal var så ovanlig och hade väckt uppmärksamhet i medierna måste alla som kände anmälaren ha förstått att notisen med den felaktiga åtalsrubriken gällde honom. Eftersom felet pekade ut anmälaren som åtalad för ett mycket grovt brott i stället för det betydligt lindrigare som var för handen i verkligheten, vållades han en oförsvarlig publicitetsskada.
Jag noterar också att Smålänningen inte tillmötesgick anmälaren i dennes krav på att få den felaktiga rubriken rättad även om det skedde långt i efterhand.
Smålänningen har brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att Smålänningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.