Exp nr 100/2011, Strengnäs Tidning, 2011-11-01
Rubrik om försäljning av tomter som inte fanns saknade täckning. Säljaren fick heller inte möjlighet till kommentar.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Strengnäs Tidning för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 22 juni 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från A till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 9 april 2011 hade Strengnäs Tidning en puff på förstasidan med rubriken Försökte sälja tomter som inte fanns. Av texten framgick att fyra planerade hus skulle bli början till en ekologisk by i Mariefred. Men köpet av tomterna som husen skulle uppföras på var inte klart när de lades ut till försäljning och det fanns bara två tomter. En tjänsteman vid kommunen kommenterade med att “Det är högst olämpligt att försöka sälja något som man faktiskt inte äger”.
Inne i tidningen var rubriken Försöker sälja hus på tomter som inte finns med underrubriken Två tomter blev fyra i C:s projekt Vita gatan.
Texten berättade att A i februari köpt den första av två tomter om vardera 2.000 kvadratmeter som Strängnäs kommun styckat av norr om Slottsbrinken i Mariefred.
Den andra tomten hade nyligen köpts av en 29-årig Stockholmskvinna. Hon var sambo med den entreprenör som skulle bygga husen, enligt A:s man C.
Problemet var att tomterna legat ute till försäljning i en månads tid på mäklarfirman Notars hemsida, alltså innan köpet av den andra tomten blivit klart. Det var högst olämpligt, enligt den tjänsteman som ansvarat för kommunens försäljning.
Dessutom var det, enligt tidningen, numera två avstyckade tomter om vardera 1.000 kvadratmeter som också var till salu. C uppgav för tidningen att de själva skulle bo i de andra två husen. En förutsättning för att det skulle bli en byggnation var, enligt C,att de fick bygga fyra hus, det vill säga att de två existerande tomterna på 2.000 kvadratmeter vardera splittrades i fyra på 1.000 kvadratmeter vardera.
Tidningen konstaterade att det inte var troligt att kommunen skulle gå med på det. Plan- och byggnämnden hade lämnat tillstånd till att bygga ett hus på varje tomt och någon ändring verkade inte aktuell, vilket bekräftades av kommunens bygglovschef.
Mot slutet av artikeln noterades att Notars mäklare sagt att han hade ett påskrivet köpeavtal när han la ut de två tomterna till försäljning. Enligt mäklaren hade han också bara till uppgift att sälja tomterna och inte några hus, även om säljarna tänkt sig att ställa det som ett villkor för ett köp.
Anmälan
A anmälde tidningen. Hon ansåg att tidningens formuleringar fått henne att framstå som en kriminell bedragare, som en person som försökt sälja det hon inte ägde. Tidningen hade namngivit henne som ägare av tomten, men inte pratat med henne, bara med hennes man.
I själva verket hade hon aldrig hävdat att hon haft fyra tomter att sälja. Inte heller av Notars hemsida framgick det att så skulle vara fallet. Det var endast på en skylt på tomten som det stod “här ska uppföras 4 hus”, dock inte när och under vilka omständigheter. För övrigt hade denna skylt satts upp av ägaren till den andra tomten.
Hon menade att tidningens artikel orsakat henne obehag, problem och skada.
Tidningens yttrande
Tidningen svarade genom sin utgivare att medan de två tomterna fortfarande var i kommunens ägo, hade det utannonserats två tomter via mäklarfirman Notar. På plats i Slottsbrinken fanns en skylt med budskapet att fyra hus skulle byggas. Vid kontroll med kommunen visade det sig att den inte hade för avsikt att godkänna byggandet av fyra hus.
Reportern hade ringt anmälarens mobiltelefon, på vilken maken C svarade. Reportern presenterade sig och förklarade sitt ärende. Hon fick då veta att det gick bra att ställa frågor till C, eftersom byggprojektet var makarnas gemensamma affär.
C bekräftade att de två tomterna skulle halveras och att fyra hus skulle byggas på de nya tomterna. C berättade även att köparen av den andra tomten var hustru till den byggherre, tillika affärspartner till C, som skulle uppföra husen. Detta bekräftades också av mäklaren på Notar, som träffat de båda paren gemensamt inför utannonseringen av de två tomterna om 1.000 kvadratmeter vardera.
Tidningen ansåg att det fanns skäl att framhålla de osäkra grunderna i just denna husaffär. I synnerhet då C var dömd för flera grova brott. Han hade bland annat blivit dömd till ett år och nio månaders fängelse och näringsförbud för bland annat häleri, grovt skattebrott och grovt skattebedrägeri av hovrätten för västra Sverige.
C hade också förekommit i polisärenden vid ett flertal tillfällen i Eskilstuna och tidningen hade tidigare skrivit om problemen kring hans verksamheter. Tidningen hade emellertid valt att inte påminna om dessa händelser i dagsläget.
Att anmälaren nämndes vid namn berodde på att det var hon som skulle vara juridisk motpart vid en eventuell vidareförsäljning. Att C nämndes vid namn berodde, förutom att intervjun gjorts med honom, på att hans identitet var en viktig del av den konsumentinformation tidningen ville ge sina läsare.
Ingenstans i texten hade situationen beskrivits som bedräglig, olaglig eller kriminell.
Anmälarens kommentar
A svarade att artikeln visst beskrev en bedräglig situation. Rubriken Försöker sälja hus på tomter som inte finns kunde inte uppfattas på annat sätt än bedräglig, som en anklagelse mot henne som person, eftersom hon var namngiven som ägare till tomten i texten med denna rubrik.
Hon framhöll åter att journalisten inte talat med henne: “Jag är trots allt en egen person som inte gett henne min version av saken.”
Om en tomtavstyckning inte genomfördes av kommunen, så kunde hon givetvis inte sälja mer än den tomt hon hade. Det var en självklarhet, liksom att det måste finnas en lagfart för att en tomt skulle kunna säljas. Det var för att det skulle gå rätt till som hon anlitat den välkända och seriösa mäklaren Notar.
När det gällde hennes man hade de träffats 2004 och sedan dess hade han inte gjort något kriminellt. Han hade sonat sina brott och genomgått Kriminalvårdens terapiprogram med mycket gott resultat. Polisen i Eskilstuna hade för tidningen intygad att C inte var föremål för några nya utredningar.
PO:s vidare åtgärder
PO har talat med mäklaren Ehsan Sedagati, kontorschef vid Notar i NorraHammarby. Han bekräftade att han fått i uppdrag att sälja A:s tomt, och det var frågan om ett säljuppdrag, inte fyra. En eventuell försäljning skulle kunna innefatta det hus A och C planerade för tomten eller bara tomten utan hus.
När det gäller avstyckningen berättade mäklaren att säljaren, A, ville ha ett förbehåll inskrivet i kontraktet med en eventuell köpare av hennes tomt. Om kommunen inom två år godkände en avstyckning skulle en sådan ske, varvid hon och hennes man skulle kunna bygga ett hus där. Om avstyckning inte godkänts inom två år skulle hela tomten om 2.000 kvadratmeter tillfalla köparen. Detta var hennes sätt att hantera att kommunen ännu inte avgjort frågan om avstyckning.
PO:s bedömning
Frågor om bygglov och nybyggnation är av allmänintresse. Eftersom detta ofta är känsliga frågor och handlar om mycket stora investeringar för de inblandade personerna, är det viktigt att den information tidningen ger är korrekt, även i sina detaljer. Ärenden av denna art är inte snabba nyhetshändelser där skyndsamhet i rapporteringen är av stor vikt. Här kan en publicering vänta tills omständigheterna är klarlagda.
Om så skett i det här fallet hade det visat sig att rubriken saknade täckning. Även om det fanns förhoppningar om att så småningom kunna bygga fyra hus, så fanns det ingen som försökte sälja tomter som inte fanns. A hade lämnat ett säljuppdrag till Notar, för den tomt hon ägde. Hon hade kommit överens med mäklaren att hon önskade få ett förbehåll om avstyckning inom två år i kontraktet med en eventuell köpare.
Rubriken Försöker sälja hus på tomter som inte finns förmedlar intrycket att något bedrägligt pågår. Intrycket förstärks av citatet från tjänstemannen som säger att “Det är högst olämpligt att sälja något som man faktiskt inte äger”. Detta citat ges dessutom extra tyngd genom att det även är utbrutet ur texten och lagt tillsammans med rubrikerna.
Genom att A utpekades i detta nedsättande sammanhang, men ändå inte gavs tillfälle att uttala sig i artikeln, har hon lidit en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen bör klandras för brott mot god publicistisk sed.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har i huvudsak uppehållit sig kring sakförhållandena kring den tomtaffär som beskrevs i artikeln.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.