Aftonbladet Exp nr 29/2003
AB bröt grovt mot god publicistisk sed genom en publicering som ledde till att medlemmar i en familj omotiverat kom att förknippas med långgående misstankar om ett s k hedersmord.
Den 24 juli 2002 publicerade Aftonbladet på första sidan och sidorna 6-13 uppgifter om omständigheterna kring X:s död. Som överrubrik på respektive sida inne i tidningen fanns texten MORDET PÅ /NAMN/. Vidare publicerades bilder på henne. Texten på första sidan löd:
/NAMN/, 21
HYLLADE PAPPAN
– två veckor senare
misstänks han ha
MÖRDAT
DOTTERN
Rubriken över sidorna 6-7 var Pappa var förebilden med underrubriken /NAMN// och hennes far höll föredrag om hedersmord. I ingressen sades bl a att X och hennes pappa rest till sitt ursprungsland tillsammans. De kunde prata om allt och höll föredrag om hedersmord. Nu misstänktes han ha mördat henne.
Artikeltexten inleddes enligt följande: /namn/ är död. Hennes far är misstänkt för mordet. Författaren K sade: – Jag får inte ihop det i mitt huvud. Hon hade intervjuat X som alltid uttalat sig positivt om sin far. Även andra personer vittnade om att X och fadern haft en nära relation. Bl a uttalade sig chefredaktören på invandrartidningen Sesam som bara två veckor innan dödsbudet hade fått ett glatt och engagerat mejl från X.
X var tillsammans med en kille som bodde i Australien. De hade fått kontakt genom en chattsida. Men familjen uppskattade inte hennes val av pojkvän. En vän sade att diskussionen om pojkvännen var väldigt ny. Hon hade tagit upp saken med familjen bara någon vecka innan hon dog.
Pappan hade inte visat något onormalt beteende på begravningen. Han grät.
I en bildtext sades: MÖRDAD /Namn/ blev 21 år. Den 26 april hittades hon död i familjens lägenhet i /ortsnamn/. Inledningsvis trodde polisens utredare att hon begått självmord. Men efter obduktionen för två veckor sedan pekar det mot att hon blev mördad. I måndags eftermiddag greps och anhölls pappan misstänkt för mordet på sin dotter.
På detta uppslag fanns även en artikel som X skrivit för tidningen Sesam år 2000. Hon tog i artikeln upp att det var dags att man började skriva om den lyckade invandraren; det var ingen som förtryckte henne.
Rubriken över sidorna 8-9 var Han riskerar livstid med underrubriken Pojkvännen: Pappan ogillade vår relation. Nu misstänktes han ha strypt sin egen dotter. Pappans försvarare sade att pappan inte kunde förstå varför han anhållits.
Artikeln illustrerades av en stor bild på huset där familjen bodde. I bildtexten sades: BROTTSPLATSEN I det här hyreshuset i /ortsnamn/ mördades 21-åriga /namn/. Vad som egentligen hände i trerummaren den 26 april – och vem som gjorde vad – är ännu inte fastslaget med säkerhet. Men polisen tror att pappan strypte sin dotter. Han ska sedan ha arrangerat brottsplatsen så att det såg ut som om kvinnan tagit sitt liv.
Vidare fanns passfoton på pappan och en syster med maskerade ansikten. I bildtexterna sades att pappan var anhållen som misstänkt för mord och systern som misstänkt för medhjälp till mord. Båda nekade till brott.
I artikeltexten sades att utredningen kring mordet var inne i en intensiv fas. Pappan hävdade sin oskuld. Den döda kvinnans lillasyster satt anhållen, misstänkt för medhjälp till mord alternativt skyddande av brottsling. Systerns försvarare sade att systern förnekade alla anklagelser; hon var oskyldig till allt som påstods.
Men polisen hade en rad uppgifter som talade emot dem. Bl a visade rättsläkarens utlåtande entydigt att någon annan berövat X livet. När hon mördades fanns, förutom X, bara pappan och systern i lägenheten, något som enligt biträdande chefsåklagaren var av synnerligen stor betydelse i utredningen. Vidare hade hennes pojkvän berättat i polisförhör om hur pappan ogillade deras förhållande.
– Vi har en teori om motivet, men jag vill inte kommentera det närmare, sade biträdande chefsåklagaren. Den rättsmedicinska rapporten tillsammans med förhörsuppgifter vägde mycket tungt enligt honom.
Både pappan och systern hävdade att den 21-åriga kvinnan hängde sig själv, men polisen trodde inte på deras version. Det fanns inga tecken på att hon ville begå självmord.
En anslutande artikel på uppslaget hade rubriken Mord, misshandel, hot och förföljelsei hederns namn. I denna artikel refererades olika fall, bl a morden på Fadime Sahindal och Pela Atroshi.
Över sidorna 10-11 fanns rubriken – Hon var en härlig tjej. Underrubriken var Chockade arbetskamrater på SVT sörjer sin mördade kollega. I en bildtext sades att på SVT kom beskedet att X mördats som en chock. Arbetskamrater intervjuades och lämnade en bild av en ambitiös och duktig person. Hon hade också förmedlat en bild av sin pappa som en öppen person som hon hade stort förtroende för. Avslutningsvis återgavs ett uttalande från en ungdomsreporter om att det var ironiskt att den kultur som hon ägnade sitt liv åt till slut tog livet av henne.
I en anslutande enspaltig artikel uttalade sig X:s hemspråkslärare. Rubriken var Läraren: Han kan inte döda en insekt. Läraren kände familjen. Han sade att pappan sagt till X att han inte kunde ge sitt samtycke till giftermålet med pojkvännen med detsamma eftersom han inte kände pojken. Pappan hade också sagt till X att prata med sina farbröder och andra familjemedlemmar om hon insisterade. Avslutningsvis frågade reportern om läraren frågat pappan om han mördat X. Han svarade då att nej, varför skulle han? Pappan var 100 procent oskyldig. Den mannen kunde inte döda en insekt.
Allt annat var lögn och en del av jakten på deras folkgrupp i Sverige. Längst ned på sidan 11 hänvisades till följande uppslag: VÄND Experter om hedersmord.
På nästa uppslag, sidorna 12-13, uttalade sig bl a Mona Sahlin och Nalin Pekgul under rubriken Hundratals lever under hot. I en bildtext sades BESTÖRT MINISTERIntegrationsminister Mona Sahlin är upprörd över mordet på /namn/. Vi får hoppas att sanningen bakom dödsfallet kommer fram. Det är ett led i pusslet för att förhindra framtida hedersmord”, sade hon. I en annan bildtext sades DÖLJER PROBLEMEN Många utsatta flickor försöker dölja sina problem för omgivningen. “Jag har sett det bland mina kompisar. Man är väldigt mån om att berätta hur bra det är hemma”, sade riksdagskvinnan Nalin Pekgul.
X:s systrar, A och B, anmälde genom ombud publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Det invändes inte mot att Aftonbladet redogjort för fallet som sådant. Dödsfallet användes dock som en förevändning att ta upp diskussionen om s k hedersmord. Kopplingen mellan X:s död och s k hedersmord var inte motiverad, särskilt som det i det aktuella fallet inte ens var klarlagt att dödsfallet var ett mord.
I publiceringen märktes också en glidning från att det rörde sig om misstankar om mord till att X faktiskt blev mördad. På första sidan sades således att pappan misstänktes för mord, på sidan 7 i bildtexten att obduktionsrapporten pekade mot mord och på sidan 8-9 i bildtexten att polisen trodde
att pappan strypt sin dotter. Därefter kom påståenden om att chockade arbetskamrater sörjde sin mördade kollega samt att det var ironiskt att den kultur som hon ägnat sitt liv åt till slut tog livet av henne (sidorna 10-11).
Aftonbladet borde i detta tidiga skede under förundersökningen ha avstått från att publicera X:s namn och bild. Nu skulle hennes minne alltid förknippas med misstankar om mord. Vidare hade namn- och bildpubliceringen samt uppgifterna om bostadshuset lett till att familjen blivit utpekad.
Familjen var övertygad om att anklagelserna mot pappan var grundlösa och kunde inte på något sätt identifiera sig med de värderingar som påstods ligga bakom s k hedersmord. Familjemedlemmarna upplevde sig oskyldigt utpekade som delaktiga i X:s dödsfall. Beträffande B hade Aftonbladet publicerat en maskerad bild av henne. I anslutning till denna uppgavs att hon, lillasystern, var misstänkt för medhjälp till mord.
Tidningen anförde i yttrande till PO att när pappan till X greps i slutet av juni, fanns flera paralleller till mordet på Fadime Sahindal. I båda fallen misstänkte polisen att det handlade om s k hedersmord, pappan pekades ut som gärningsman och både Fadime Sahindal och X hade varit aktiva i debatten om unga invandrarkvinnors situation.
Allmänintresset motiverade mediernas rapportering om polisens misstankar att det rörde sig om ett nytt s k hedersmord. Aftonbladet valde, till skillnad från de flesta andra medier, att publicera namn och bild på offret. Aftonbladet menade att allmänintresset i detta fall tog över skyddet för den enskildes integritet. En vidare krets runt familjen torde också redan ha haft kunskap om fallet.
Aftonbladet hade inte tagit ställning i skuldfrågan. Man hade hela tiden poängterat att det rörde sig om polisens misstankar mot pappan och systern. Ambitionen hade varit att ävenrapportera om det som talade till pappans fördel. T ex hade tidningen berättat om den nära relationen mellan X och pappan. Tidningen hade också intervjuat bekanta till familjen som hävdade att pappan inte kunde vara gärningsman.
I påminnelser från anmälarna anfördes bl a att Aftonbladets jämförelse med mordet på Fadime Sahindal inte var relevant. I Fadime-fallet stod det redan från början klart att det rörde sig om ett mord. I X:s fall utgjorde dödssättet själva tvistefrågan under förundersökningen. Enligt försvarets uppfattning hadeäven den fortsatta förundersökningen, vilken i stora delar var belagd med sekretess, med styrka påvisat att X begick självmord.
Tidningen inkom till PO med ytterligare en skrivelse.
PO anförde i beslut den 5 december 2002:
Det kan konstateras att pappan sedermera frisläpptes efter att ha suttit häktad och att något åtal inte väcktes. Lillasystern B släpptes, efter vad som har framkommit, redan vid första häktningsförhandlingen.
Vid tidpunkten för publiceringen hade pappan och systern just anhållits som misstänkta för brott. Förundersökningen pågick. Ombudet har anfört att den avgörande tvistefrågan under förundersökningen var om det rörde sig om ett mord eller om ett självmord.
I detta skede uttrycktes saken i tidningens publicering på ett flertal ställen – i rubriker, bild- och artikeltexter – som att det gällde ett mord, tillsammans med att utpekande uppgifter lämnades om familjen. Dessutom återgavs polisens uppgifter okritiskt; bl a sades i den delen att rättsläkarens utlåtande entydigt visade att någon annan berövat den 21-åriga kvinnan livet samt att “när hon mördades” fanns endast pappan och lillasystern i lägenheten. Uppgifterna knöts ihop med en allmän diskussion om hedersmord.
På det sättet har B kommit att förknippas med en långtgående och omotiverad spekulation om delaktighet i mord. Det intryck som förmedlades förändrades inte på något avgörande sätt av att det framgick att rättsprocessen befann sig på ett tidigt stadium, att de misstänktas försvarare fick framhålla att deras klienter ansåg sig oskyldiga, att det lämnades uppgifter om att det rått en nära relation mellan X och pappan eller att en bekant till familjen sade att pappan inte skulle kunna döda någon.
B tillfogades därigenom en oförsvarlig publicitetsskada. Aftonbladet bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Nämnden delar PO:s uppfattning att B tillfogats en publicitetsskada, som motiverar pressetiskt klander.
Härutöver anmärker nämnden att publiceringen, som ägde rum i ett mycket tidigt skede av utredningen utan erforderliga hållpunkter för bedömningen, lett till att minnet av den döda kommer att förknippas med misstankar om hedersmord. Även i den delen har tidningen bortsett från vad pressetiken kräver.
Med hänsyn till detta och då även A kan identifieras genom namngivningen och bilderna och därmed drabbats av publicitetsskadan skall tidningen fällas för att ha grovt brutit mot de pressetiska reglerna.