Exp nr 97/2011, Västerbottens Folkblad, 2011-10-18
Tidningen skrev att två personer var misstänkta för jaktbrott. För den krets som förstod vilka de omskrivna var, exponerades ett barn med känsliga – och dessutom felaktiga – uppgifter om att han skulle ha avslöjat för polisen att hans pappa och farfar gjort sig skyldiga till brott. Denna uppgift skadade barnet på ett oförsvarligt sätt.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Västerbottens Folkblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_____________
Genom beslut den 22 juni 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Västerbottens Folkblad till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 25 februari 2010 hade Västerbottens Folkblad (VF) på förstasidan av del 2 rubriken Två misstänkta för jaktbrott. I ingressen stod att när polisen började undersöka ett misstänkt jaktbrott kom avslöjandet ur barnamun. – Min pappa har skjutit en älg och den var större än den farfar skjutit, sa femåringen. Nu åtalades två män vid Skellefteå tingsrätt. Av ingressen framgick också att rapporteringen gällde A (ett ortsnamn angavs).
I artikeltexten redogjordes för de närmare omständigheterna kring jakten, som skett på jaktområden inom A kommun, och polisens ingripande samt tidpunkten för händelsen.
Artikeln illustrerades av en bild på en älg. I bildtexten stod MISSTÄNKT JAKTBROTT. Trots att det en jaktdag endast var tillåtet att skjuta älgkalvar hördes två skott och en “pinntjur” hittades.
När en polisman hade frågat männen om händelserna var den yngre mannens barn närvarande. Mannen hade berättat att de jagat tidigare under den aktuella veckan. Femåringen hade sagt: – Min pappa har skjutit en älg och den var större än den farfar skjutit. Polismannen frågade när mannen skjutit älgen. Femåringen frågade sin pappa om det var igår, men fick till svar att det var det inte: – Just det, det var ju idag, sa femåringen. Då sa pappan: – Nej, det var inte idag. Han bad sedan barnen gå in till mamman.
De båda misstänkta förnekade alla misstankar och sade att pinntjuren hade skjutits tidigare under veckan. Det aktuella köttet kom från en kalv. – Jag tror det är gammalt groll som ligger bakom beskyllningen att vi skulle ha fällt en älgtjur den här morgonen, menade den yngre av männen.
Misstankarna mot männen var dock så pass starka att de samma kväll anhölls av åklagaren. Efter förhör, där båda förnekade jaktbrottet, försattes de båda på fri fot. Åklagaren hade väckt åtal.
Artikeln publicerades även på tidningens hemsida, folkbladet.nu.
Den 26 februari publicerades en uppföljning med rubriken VF rättar: Pinntjuren var en älgko. I ingressen återknöt tidningen till den föregående rapporteringen om att två män misstänktes för ett jaktbrott i A kommun. Det misstänkta brottet gällde att de skjutit en fullvuxen älg vid en tidpunkt då jaktlaget endast hade tillstånd att skjuta kalvar. Rättelsen publicerades i papperstidningen och på hemsidan.
I texten stod att den älg som männen misstänktes ha skjutit var en älgko – ingen pinntjur. – När det gäller pinntjuren så har vi absolut skjutit en sådan, men vi har bevisat för polisen att den skjutits lovligt. Vi anmäldes för den händelsen också, men vi har själva visat upp slaktplatsen för polisen. Det åtal som väckts mot oss handlar om att vi är misstänkta för att ha misstagit en kviga för en kalv och inget annat, sade en av de misstänkta. Detta jaktbrott skulle enligt åklagaren ha skett “med uppsåt eller av oaktsamhet”.
Anmälan
En av männen anmälde artikeln till PO. Artikeln handlade om honom och hans pappa. Även om de inte namngavs i artikeln blev de utpekade genom att det framgick att saken gällde samhället A. Händelsen hade redan uppmärksammats en hel del i byn med omnejd och det var därför ofrånkomligt att folk i deras omgivning räknade ut att saken gällde dem. Detta blev allvarligt eftersom artikeln var felaktig och vilseledande och dessutom exponerade anmälarens femåriga barn på ett sätt som skadade barnet.
Uppgifterna var missvisande eftersom de inte åtalades för den händelse som beskrevs i artikeln. Det framställdes också felaktigt som att det femåriga barnet hade haft en viktig del i utredningen av det misstänkta jaktbrottet. Att på detta sätt dra in barnet i saken var omdömeslöst.
Artikelinnehållet byggde på delar av förundersökningen. Tidningens användning av talstreck i artikeln gjorde dock att det felaktigt framstod som att de hade fått uttala sig till tidningen. Hade anmälaren och hans pappa fått tillfälle till samtidigt bemötande hade artikeln troligtvis fått ett korrekt innehåll.
Rättelsen som publicerades dagen därpå var inte tillfyllest, framför allt därför att den inte klargjorde att femåringens uttalande saknade betydelse för åtalet.
Tidningens yttrande
Tidningen yttrade sig genom sin ansvarige utgivare som anförde bl a följande:
När det gällde frågan om utpekande framgick det av artikeln att rapporteringen gällde A kommun, inte samhället. Anmälaren bodde inte i A utan i en annan ort. (Anmälarens far bor i A; PO:s anm.) Kommunen hade över 4000 invånare. Jaktområdet låg naturligtvis inte heller i samhället. Eftersom tidningen inte skrev var i kommunen händelsen utspelade sig och inte heller uppgav de inblandades ålder, hade tidningen så långt det var möjligt anonymiserat de berörda.
Att männen sedan själva hade gått ut med sina egna namn i kommentarer under artikeln på webben kunde tidningen inte lastas för. Om det var som anmälarna sa, att det fanns personer som räknat ut vilka de omskrivna var, var sannolikheten mycket stor att dessa redan innan artikeln hade kännedom om detta. Det hade säkert pratats på byn, men det berodde nog på att man, som sagt, redan känt till identiteten på de omskrivna.
Rapporteringen baserades på delar av förundersökningen. När det gällde artiklar av det slaget använde man ofta talstreck för att underlätta läsningen. Det handlade ju trots allt om uttalanden i förhör med polisen. Anmälarens uppgift om att han trodde att det var gammalt groll som låg bakom händelsen återgavs också. Vidare hade tidningen infört en rättelse om att åtalet inte avsåg pinntjuren utan en kviga. Att det femåriga barnet inte nämndes i rättelsen berodde på att det inte fanns något att rätta i den delen.
När det gällde femåringen förstod tidningen att historien var känslig för pojken. Men pojken skulle inte behövt vara med om detta ifall de vuxna i hans närhet inte hade begått ett jaktbrott. Det kunde tidningen trots allt inte beskyllas för att ligga bakom.
Tidningen kunde naturligtvis ha valt att inte alls skriva om pojken, men det var trots allt väsentlig information och tidningen hade skrivit utan att avslöja barnets identitet. Om polismannen hade tyckt att saken var ovidkommande hade denne antagligen inte nämnt saken i sin rapport.
Anmälarens kommentar
Anmälaren anförde i en kommentar att åtalet gällde en annan älg och ett annat händelseförlopp än det som tidningen rapporterat om. Händelsen som låg till grund för åtalet uppdagades visserligen genom det felaktiga gripandet, men det var inte den händelsen som VF hade skrivit om. För barnet var det naturligtvis jobbigt att se sin pappa och farfar gripas av polisen. VF hade dessutom skadat femåringen ytterligare genom att felaktigt påstå att pojken skulle ha avslöjat sin pappa och farfar.
Anmälaren reagerade också emot att tidningen tog ett så begränsat ansvar för vad den publicerade. Att polismannen gjort bedömningen att barnets uttalande var relevant i utredningen, innebar ju inte att det behövde vara relevant att publiceravad barnet sagt i tidningen. Anmälaren vidhöll också sin kritik mot att tidningen använt sig av talstreck i artikeln.
Många personer hade hört avsig till anmälaren och dennes pappa efter artikeln. De kunde därför konstatera att de inte hade varit svåridentifierade, trots att tidningen hävdade motsatsen. Vidare hade de fått motta reaktioner innan de själva hade gått ut med sina namn i kommentarer.
Anmälaren förstod att uppgifter om ett misstänkt jaktbrott hade ett visst allmänintresse. VF hade dock kunnat rapportera om saken på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt.
PO:s bedömning
Rapporteringen kring det misstänkta jaktbrottet hade ett allmänintresse.
Tidningen har dock blandat ihop två händelser; den jakthändelse som beskrevs i artikeln var inte den som ledde till åtal. Om tidningen hade konfronterat de misstänkta männen direkt med uppgifterna, hade artikeln också sannolikt fått en annan utformning. VF har emellertid publicerat en rättelse av vilken framgick att åtalet avsåg en kviga och inte en pinntjur.
Eftersom en väsentlig uppgift rättades och utpekandet av de berörda måste anses begränsat, föreligger inte tillräckliga skäl att klandra tidningen för rapporteringen om de misstänkta männen. De har enligt min bedömning inte tillfogats någon oförsvarlig publicitetsskada.
När det gäller uppgifterna om den 5-åriga pojken gör jag en annan bedömning.
Även om utpekandet av pojken var begränsat, finner jag inte skäl att ifrågasätta hans pappas uppgifter om att familjen fått motta reaktioner från omgivningen på grund av artikeln i papperstidningen.
För den krets som förstod vilka de omskrivna var, exponerades barnet med känsliga – och dessutom felaktiga – uppgifter om att pojken skulle ha avslöjat för polisen att hans pappa och farfar gjort sig skyldiga till brott. Denna uppgift skadade barnet på ett oförsvarligt sätt.
Publiceringen är därför oförenlig med en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och Västerbottens Folkblad bör klandras.
Ärendet i Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren har bifogat en dom från Skellefteå tingsrätt och har hänvisat till tingsrättens uppgift att det är utrett att anmälaren spontant berättat för polisen om den fällda kalven och att avslöjandet alltså inte kom ur någon barnamun.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden gör samma bedömning som PO och klandrar Västerbottens Folkblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.