Formulering om ”skattefuskare” klandrades av PON

april 15 2008


Exp nr 35/2008 Dala-Demokraten



Påståendet i rubrik och ingress att en person dömts som skattefuskare var enligt PON alltför tillspetsat och medförde därför en oförsvarlig publicitetsskada.


Publiceringen

Den 20 november 2006 publicerades en artikel med rubriken Kommunalrådets partner döms som skattefuskare. Artikeln handlade om en advokat, kollega till ett kommunalråd i en advokatfirma. Personerna och deras firma presenterades med sina namn. Att advokaten, här fortsättningsvis A., dömts som skattefuskare upprepades i ingressen. I texten redogjordes för två domar från länsrätten. En av dem gällde oredovisade intäkter om cirka 380 000 kronor i ett bolag som A. ägt. Tvisten hade börjat med en vägran att lämna ut bokföring vilket lett till att ett vite dömts ut av länsrätten.

Enligt länsrättens dom hade A.:s bolag inte redovisat intäkterna i sin deklaration och skulle nu betala 20 procent i skattetillägg. Därmed var saken avgjord. A. hade dock hänvisat till att utdelningen hamnat i ett annat bolag. Han vann emellertid en liten framgång då skattetillägget i normala fall skulle ligga på 40 procent.

Den andra domen rörde en under liknande omständigheter oredovisad skatteutjämningsreserv på drygt 220 000 kronor. A. medgav att beloppet borde ha deklarerats i ursprungsbolaget men hävdade att han fått felaktiga uppgifter från skatteverket.

Artikeln under hade rubriken Advokaten hävdar att han gjort rätt. I artikeln stod att A. hävdat att han gjort rätt och han underströk att han betalat både skatt och skattetillägg som påförts honom. Intäkterna hade redovisats i vad länsrätten ansåg var fel bolag. A. sade att han skulle överklaga domarna.

Artiklarna hade även publicerats på tidningens hemsida.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. som kände sig djupt kränkt. Påståendet att han dömts som skattefuskare kunde inte tolkas på något annat sätt än att han gjort något brottsligt som han dömts för i domstol. Det han i själva verket gjort var att han överklagat beslut från skatteverket som gällde företag han ägt. Länsrätten hade ogillat hans talan. Det innebar dock inte att han dömts för skattefusk. För en praktiserande advokat var det extra känsligt att bli utpekad som fuskare och lögnare.

Artiklarna innehöll vidare flera sakfel. Tidningen hade exempelvis skrivit om ett vite men rapporterade inte att han hade överklagat beslutet med hänvisning till advokatsekretessen och att kammarätten hade gett honom rätt. Kommunalrådet var vidare inte hans partner; han var endast anställd i advokatfirman.

Tidningens yttrande

Tidningen svarade att den anmälda artikeln korrekt återgav att A. i länsrätten dömts att betala skatt och skattetillägg. Länsrättens dom innebar att anmälaren genom att inte deklarera sin inkomst brutit mot lag. Skattetillägg var en straffsanktion som kunde utdömas mot den som bröt mot gällande lag. Ur pressetisk synvinkel torde det vara okontroversiellt att benämna vad som orsakat ett utdömande av skattetillägg som skattefusk.

Vidare var det givetvis av stort allmänintresse om en advokat verksam på samma byrå som ett tillträdande kommunalråd dömdes i domstol för felaktig skatteredovisning.

Tidningen hade aldrig påstått att något vite utkrävts.

Ytterligare korrespondens

Anmälaren anförde bl.a. att tidningen i tidigare publicering utpekat honom som misstänkt för skattebrott. Artikeln var den gången korrekt såtillvida att skattemyndigheten faktiskt hade gjort en anmälan. Åklagaren avskrev dock ärendet sedan han konstaterat att det inte fanns någon grund för brottsmisstanke. Om detta, att brottsanmälan avskrevs, har tidningen varit tyst. Detta visade att tidningen faktiskt inte ens vara intresserad om det inte fanns en skandaliseringsvinkel. Det hade inte i artikeln skrivits om att viteskravet undanröjts av en högre domstol.

Tidningen vidhöll sin ståndpunkt och ansåg sig inte ha skäl att kommentera vad som publicerades för mer än sex år sedan.

PO:s bedömning

I beslut den 16 november 2007 anförde hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande.

I detta fall avser saken betydande belopp som hanterats genom komplicerade transaktioner mellan olika bolag. Det var motiverat att tidningen rapporterade om skattetvisterna gällande anmälarens bolag. I sammanhanget kan ingen kritik riktas mot tidningens uppgifter om att anmälaren var kollega med kommunalrådet —.

Påståendet i rubriken och ingressen om att anmälaren dömts som skattefuskare är dock alltför tillspetsat. Beskrivningen av anmälaren som en fuskare i kombination med uppgiften om att han blivit dömd gav felaktigt intrycket att anmälaren gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Processerna i länsrätten gällde dock skattetvister. Det var alltså inte fråga om några brottmål. Skattetillägg är heller inte en straffrättslig påföljd.

Sammanfattningsvis: Formuleringarna i rubrik och ingress var missvisande och orsakade anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada som han inte ska behöva tåla. För det förtjänar tidningen pressetiskt klander.

Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd

Tidningen anförde bl.a. att anmälaren i dom hade påförts skattetillägg. Det hade därmed i domstol fastslagits att han lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen. För en läsande allmänhet torde detta vara detsamma som att vederbörande dömts på samma sätt som domstol dömer ut exempelvis vårdnad i en vårdnadstvist. Ordet fusk beskrev väl anmälarens agerande. Tidningen åberopade att nämnden i ett tidigare ärende uttalat bl.a: ”Att använda ett så värdeladdat uttryck som ”skattefusk” kan ifrågasättas även om det inte kan hävdas att man måste vara dömd för brott för att ordet ska kunna användas.”

Anmälarens svar

Anmälaren menade bl.a. att det i skattesammanhang var en avsevärd skillnad mellan ”fusk” och ”oriktig uppgift”. Tidningen hade genom den nu anmälda artikeln följt upp tidigare skriverier om att han blivit anmäld för brott med påstående om att han ”dömts som skattefuskare”.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Nämnden anser liksom PO att det var motiverat att tidningen rapporterade om skattetvisterna gällande anmälarens bolag och noterar att anmälaren bereddes tillfälle att i tidningen samtidigt ge sin version av saken.

Nämnden går därmed över till att behandla påståendet i rubriken och ingressen till artikeln om attanmälaren ”döms som skattefuskare”.

Även om det inte generellt kan hävdas att man måste vara dömd för brott för att ordet ”skattefusk” ska kunna användas, måste det beaktas att ordet är värdeladdat. Detta gäller i än högre grad ordet ”skattefuskare”.

I det här fallet, som pågått åtskilliga år, har åklagaren efter prövning beslutat att inte gå vidare med ett åtal.

Det rör sig numera om en skatteprocess där länsrätten meddelat en dom, som kunde komma att överklagas och där domstolen påfört skattetillägg på grund av att oriktiga uppgifter lämnats. Skattetillägg är inte ett straff utan en administrativ sanktionsavgift.

Påståendet i rubriken och ingressen om att anmälaren dömts som skattefuskare är enligt nämndens mening alltför tillspetsat och medför en sådan publicitetsskada som bör föranleda klander. Tidningen har härigenom åsidosatt god publicistisk sed.